För tidigt?

[barn]

Vill vara annonym, främst för att det jag nu vill ta upp inte är officiellt.

För två månader sedan träffade jag en ny. Jag kände direkt att han är "the one" och vi kom varandra väldigt nära väldigt snabbt. Jag har aldrig känt så så tidigt i ett förhållande men jag kände redan efter någon vecka att det är den här mannen jag ska gifta mig med och få barn med. Han känner samma sak och vi har redan börjat planera för framtida bröllop (inte dunderseriösa planer än men kollar vad som finns osv). Som sagt så känns det verkligen helrätt.

Sen kommer det alltid ett "men"... Hur tidigt i ett förhållande kan man egentligen planera för att skaffa barn? Vi har pratat jättemycket om barn och båda är helt överens. Det är dock inte aktuellt förens nästa år men... ja, är jag knäpp eller? Jag har ju inte kännt honom i ett halvår än.
Är jag galen?

 

[vindvissla]

Sv: För tidigt?

Åh vad härligt att ni känner så här båda två! Det finns inget att tveka för, go for it! Jag vet inte vad tiden skulle kunna utvisa om ni redan känner såhär? Min mamma hittade sin nuvarande man för 7 år sen, smack sa det och två dagar senare flyttade han in! Året efter gifte de sig, men enbart för att hans dotter redan planerat att gifta sig sommaren innan så de väntade lite

De är fortfarande superlyckliga och hade alldeles säkert skaffat barn om de inte vore för gamla!

 

[valentino-95]

Sv: För tidigt?

Det är bara att låta linan löpa ut

Jag själv träffa min nya man och det sa bara KABOM vid första ögonkastet.
Han flyttade in hos mig redan veckan efter.
Vi träffades i mitten på Mars och vi förlovade oss i slutet på Maj och jag blev gravid samma natt vi förlovade oss
Och så gifte vi oss den sista dec samma år
Och nu har våran lilla gemensamma son tittat ut till stora vilda värden och det har inte gått 1 år sen vi sågs för första gången
Men vi är lika kära och galna i varandra som innan och till och med mera kära och galna i varandra

Sååå kan bara säga: LYCKA till och ta tillvara på varandra och strunta i vad ev andra kommer att säga.

Kan tom säga att min nya man är 11 år yngre än mig vilket bara det sticker i andras ögon, men varför ska man bry sig om det när kärleken är som den är...

 

[Mammadutt]

Sv: För tidigt?

Det är väl bra att man redan tidigt pratar framtid och drömmar? Sen att man kanske väntar gör ju inget heller Men jag tycker det är en bra utgångspunkt att ha samma drömmar och inställningar och syn på saker! Vi hade varit tillsammans 2 år då vi plussade, det kändes kort men samtidigt länge.

 

[Myzan87]

Sv: För tidigt?

Jag har lite samma funderingar angående barn. Sambon och jag vill gärna ha barn tillsammans nångång, frågan är bara när förtidigt är?
En viktig sak är att tänka på, tror jag, är om du skulle stå ut att fortsätta träffa pappan till barnet i många år framåt.

Vi kom fram till att just nu så har vi det så bra vi kan önska oss. Vi har ett hus, en hund, en volvo kombi som står redo för större familj...MEN huset vi bor i är lite för litet. Visst fungerar det till barnet/en är 3-4år. Men efter det måste vi ha ett större.
Vi vill också ha råd att lägga undan några tusen varje månad för att kunna skaffa just det där större huset och det kommer vi förmodligen inte att ha i samma utsträckning om vi får barn nu.
Så vi väljer att vänta. Dessutom så resonerar vi som så att händer det så accepterar vi som det är och gör det bästa av det.

Men drömmar måste man absolut ha!

 

[Rune]

Sv: För tidigt?

Varför alltid detta tjat om att det är för tidigt? Värre vore det väl om det var för sent? Varför är det bättre att vänta 2-4 år?

 

[Sedna]

Sv: För tidigt?

Ta det som det kommer, massor kan hända tills nästa år, men känns det lika rätt när rätt läge infinner sig är det väl inte så mycket att tveka över.

Personligen skulle jag inte skaffa barn förrän jag var säker på att den värsta nyförälsken lagt sig och jag kan se min partner med lite klarare ögon än genom den rosa dimman. Det är ju superkul om allt känns toppen och man har gemensamma drömmar och framtidsvisioner, men jag ser samtidigt ingen stress, det är väl skönt om man kan leva i nuet så gott det går.

 

[Björk]

Sv: För tidigt?

En viktig sak är att tänka på, tror jag, är om du skulle stå ut att fortsätta träffa pappan till barnet i många år framåt.

En kvinna jag mötte sa faktiskt en ganska klok sak:
För att veta om mannen ifråga är den som man ska "skaffa" barn med så bör man tänka sig i läget hur man tror att relationen skulle fungera OM man separerar/skiljer sig.

Låter krasst, men är ganska sant! Om man tror sig i hjärtat veta att han skulle vara en bra pappa och att man skulle kunna fortsätta kommunicera bra efter en skilsmässa - DÅ är han "rätt". (Sen kan man ju tro fel förstås.. ändå!)

 

[Björk]

Sv: För tidigt?

Om det ändå inte är aktuellt förrän nästa år så är det väl INTE "för tidigt"?

Jag tycker det låter underbart att ni känner såhär! Och det skulle faktiskt kunna bli hur bra som helst att börja barnverkstad redan nu. Man har (tyvärr) aldrig några garantier.

Nej, du är inte galen. Lycka till!!

 

[lobell]

Sv: För tidigt?

Grattis! Är underbart att känna så ju
Fast ska vara lite tråkig och säga att det kanske är bra att lära känna personen lite mer innan barn , som nån annan sa detta är nån du ska isåfall ha att göra med i runt 20 år framåt vare sig du vill eller inte.

 

[Myzan87]

Sv: För tidigt?

vilken klok kvinna

Finns många idag som skaffar barn med sin nya hela tiden och så håller det inte mer än kanske 1 år efter att barnet fötts. Har sett några exempel på det genom åren bla en gammal klasskompis som hade 6(!) halvsyskon. Vet inte om han har fler nu... Men en sak var väldigt uppenbart och det var att han inte mådde bra psykiskt eftersom hans föräldrar (framför allt pappan som jag träffade väldigt mycket) hela tiden flyttade, hoppade runt mellan olika partners och bråkade väldigt mycket. Min uppfattning av hans familj var att de var väldigt omogna och tänkte mest på sig själva.

Som någon sa så är det nog bäst att vänta tills nyförälskelsen har lagt sig. Tråkigt men sant

 

[Modest]

Sv: För tidigt?

Haha, min spontana reaktion är att "gud vad skönt det är att vara tonåring ibland"

 

[barn]

Sv: För tidigt?

Oj vilka positiva svar! Hade nästan förväntat mig att bli idiotförklarad. Nu känns det bara ännu mer rätt och eftersom vi ändå inte kan tillverka barnet än på ca ett år så kommer vi ju faktiskt hunnit lärt känna varandra mer och allt det där också Vad bra det känns nu, tack alla!

 

[Popcorn]

Sv: För tidigt?

Gå på din magkänsla. Känns det rätt så ÄR det rätt!

LYCKA TILL!

 

[Hexa]

Sv: För tidigt?

Min man och jag hade känt varandra i 10 mån när vår första son föddes (dock inte planerat). Det var helt underbart! Det är 4 år sen och nu har vi en son till på 2år. Det är inte tiden man varit tillsammans som avgör hur det går. Jag tror att det är ens gemensamma mål och engagemang som avgör utgången. Småbarnstiden är jobbig och påfresande för alla oavsett hur länge man varit tillsammans. Ni verkar vara på samma våglängd, så kör på bara!
Lycka till!

 

[CosmicQueen]

Sv: För tidigt?

Jag blev gravid då vi hade varit tillsammans i 3 veckor.
Inte planerat såklart, men vi hade hunnit pratat massor om framtiden, barn osv och var båda överens att blir det barn så är det mer än välkommet. Men aldrig att vi hade tordas drömma om att det skulle gå så fort. Vi flyttade till gård då vi varit tillsammans i 1½ månad och det var i samma veva vi fick reda på att jag var gravid.

Vi planerade nästa barn tätt och jag blev gravid igen 3 månader efter förlossningen. Nu har vi två små knattar på 1½ år resp drygt ½ år och drömmer om en liten till.

Jag tycker inte att du är minsta galen, känns det rätt så gör det & då tycker jag att det är lika bra & satsa. Varför vänta? Jag har haft tidigare förhållanden & där har jag inte känt minsta lilla längtan efter barn. Ant så har det inte varit rätt? Men direkt då jag träffade nuarande sambon så skrek hela jag efter barn.

 

[Scilla]

Sv: För tidigt?

Planera kan man väl göra hur tidigt som helst.

Det viktiga är ju att ni först och främst lär känna varandra helt och hållet först. Att skaffa barn är bland det största man gör i livet och dessutom medför det ett livslång ansvar och engagemang. Det går inte att släppa när de rosa molnen blåst förbi.

Lycka till!

 

[Cilla]

Sv: För tidigt?

jag väntar vårat första barn nu. vi traffade varandra på nyår 07/08, alltså lite över ett år sen.. barnet är planerat och önskat!

Jag var HELT säker på att han var mannen för mig och det fanns inga tvivel om att jag ville leva med honom resten av livet. helt bombsäker var jag!
Fram tills jag fick positivt besked på gravtest. till en början var jag jätteglad, men sakta kom en tanke krypande över mig.... "ska jag verkligen ha kontakt med honom resten av mitt liv? även om vi väljer att gå skilda vägar, måste jag alltid ha kvar kontakten med honom, oavsett om jag vill det eller inte och oavsett om han sårar mig eller inte!"

Jag har som regel inga problem med att vara vän med mina ex, men just vetskapen om att jag själv inte skulle ha möjlighet att välja detta gjorde mig nästan skräckslagen!

en graviditet ställer verkligen saker och ting på sin spets.......
bara att jag tänkte dom tankarna gjorde mig själv ganska förvånad, det var inget jag hade förväntat mig att tänka på!

till saken hör väl att jag alltid hållit en distans i mina förhållanden och haft som princip att jag ska kunna vara ute ut genemsamt hem och förhållande på mindre än 24 timmar och sen inte behöva prata med människan igen, om jag inte vill.....
mitt första förhållande tog det mig över ett år innan jag kunde göra mig fri från honom och då lovade jag mig själv att jag aldrig skulle bli så beroende av någon igen...

men nu sitter jag här. men världens största genemsamma saker i magen. valet är inte längre mitt. nu när det har gått någon månad har jag kommit till ro med tanken och kan börja glädjas åt det vi står inför tillsammans, men jag har tänkt tanken mer än en gång att jag ska lämna honom och göra abort, bara för att jag iom barnet tar bort min egen fria viljas val att bestämma.


känns det bra, så är det bra. och som någon annan sa, kan du tänka dig att ha kontakt med honom resten av livet, oavsett hur ovänner ni än blir och hur mycket han kan tänkas såra dig, så finns det inget att fundera på.

 

[Mirre]

Sv: För tidigt?

Härligt!
När jag träffade sambon så visste vi också båda två att det var rätt och vi pratade om barn väldigt tidigt. Redan första veckan tror jag tom.
Sedan visade det sig att jag redan var gravid, troligen tog det sig redan första gången vi hade sex, vilket då var andra gången vi träffades öhvt.

Nu är sonen 1 år och vi har varit sambos och tillsammans i nästan 2 år

 

[Skogstrollet]

Sv: För tidigt?

Att du känner som du gör är inte galet. Däremot skulle jag rekommendera att ni tar tid att verkligen lära känna varandra innan ni skaffar barn. Efter bara två månader - har ni hunnit se varandras "mindre smickrande sidor" då? Så dröm, planera och fantisera men rusa inte.

Hade det varit att flytta ihop eller att gifta sig hade jag sagt go for it, men i det här fallet blir det små barn inblandande och då tycker jag att man tänker till en eller två gånger först eftersom det påverkar dem alldeles jättemycket i slutändan.