För "mycket"/svår häst.

[Atomiic]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Oh, tråkig sits du sitter i
Det vi alla pratar om med egna erfarenheter(som jag uppfattat det) så är de flesta här ägare till sina hästar. Vilket gör att det är VI som får belöningen när vi kommit dit, medans kanske lägger ner all tid på nån som du kanske blir av med.
Jag har även jag suttit i den här sitsen, Nsv sto, nervig med mkt vilja osv, jag har nu haft henne i 9år o kan säga att jag känner mig helt trygg på henne, 95% av tiden, jämfört med förut kanske 15% av tiden.
Det är helt klart värt om man kan komma förbi allting.
Nyckeln, skulle jag vilja påstå är:
- Hantering, börja med ordentlig grund/markträning (Seven games är bra tycker jag/PNH)
- Tränare Med träning kommer du att få hjälp med att hitta till den rätta känslan, rätta vägen.
- Fortsätt rida ut med kompisar, sen kan du börja ta en kortis sväng själv, kanske efter en träning, när förhoppningsvis är trött och avslappnad.

Allt det här kommer att leda till att han kan bli hästen du vill ha.
Det kan ta lång tid, det kan ta kortare tid.
Hur det än är så kommer du lära dig massor

 

[Mabuse]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Min erfarenhet är att man inte lär sig särskilt mycket av att rida en häst man är rädd för. De hästar jag har lärt mig mest av är hästar som jag känt mig fullkomligt trygg med. En trygg häst behöver ju inte alls vara en lätt häst, men man kan koppla av och fokusera på själva ridningen - och i det läget har i alla fall jag mycket lättare att lära mig än om jag är rädd och spänd.

 

[EmmaBovary]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Nej, precis. Man lär sig inte rida bättre om man alltid är spänd. Därför är jag tacksam över att jag har tillgång till att ria flera hästar mer eller mindre regelbundet, så att jag inte tappar för mkt av den känslan.

 

[EmmaBovary]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Nej, det har du rätt i. Dock så tror jag inte att hans ägare skulle sätta mig i klistret så sett. Hon vill sälja i framtiden och isf är jag säker på att hon kommer fråga mig och ge mig ett förmånligt pris. Dock så skulle jag ju inte köpa honom i dagsläget.. om hon vill sälja om ett år, och lite beroende på vart vi står då så är det kanske en annan femma. Om jag ens fortsätter att ha honom ett år till. Det återstår att se!

 

[MizzFail]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Hur många av er känner/har känt att eran häst kanske är lite för svår för er? Kämpar ni på eller byter ni häst?

Jag har det svårt med min. Ägt han i 1½ år. Gick inte alls bra först, sen rätade allt ut sig och han vart en toppenhäst, vi lärde ju känna varandra utan och innan, sen så föll det igen och vi står på ruta ett.
Här är jag nu, med en splittrad, nervös, stressad häst som stup i ett stegrar sig i boxen, bits och kastar in en i väggen. Annars är han hur go som helst. Men inte alls kul.
Om det inte skulle vara för min tränare, så hade han åkt för länge sen och jag köpt en fjording som jag allra helst vill ha, oftast coola och lugna hästar.
Men utav min häst så har jag lärt mig säkert tiotusen gånger så mkt som jag skulle gjort på en fjording!

Helst så byter jag itne häst, utan kämpar på!
I mitt fall är det bristande ledarskap. Det vet jag.
Det började när jag hade fler som tog hand om han också. Medryttare och stallägaren har usläppet på morgonar.

Hoppas det går bra med din pålle i fortsättningen!

 

[Mabuse]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Man kan lära sig massor av en fjording också, och om du gillar lugna och coola hästar, varför plåga sig med en häst som är tvärtom? Varken hästen eller du verkar ju trivas?

Det finns så många hästar, jag förstår verkligen inte varför så många tvingar sig till att hålla på med hästar som de inte trivs med eller som t o m är farliga? Det finns ingen häst som man får "allt gratis" med, alla hästar har sina sidor som man får jobba med.

I min värld är det en myt att man skulle lära sig så enormt mycket mer på farliga nervknippen som kastar av en än på trevliga läromästare som kan visa en hur det ska vara. Eller åtminstone hästar som gör sitt bästa, och inte försöker skada ryttaren, medvetet eller omedvetet.

Den häst som man själv inte passar med är förmodligen nån annans drömhäst - är det inte bättre att den personen får chansen då?

 

[heartstring]

Sv: För "mycket"/svår häst.

I min värld är det en myt att man skulle lära sig så enormt mycket mer på farliga nervknippen som kastar av en än på trevliga läromästare som kan visa en hur det ska vara. QUOTE]

Men en svår häst behöver ju inte vara världens nervknippe.

Men jag håller med om att man nog inte lär sig särskilt mycket med en häst som man är rädd för.
Jag tror dock att det kan vara bra att få en liten "utmaning" till häst ibland. Som för mig o min ena skötis...
På henne MÅSTE jag öva på att sitta lugnt på ryggen, bromsa med sätet och sånna saker som jag "inte behövt" öva på med min gamla sköthäst, då hon varit mer en sån häst som går o gör som du vill.

 

[Atomiic]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Ja, men då sitter du ju i en sits att du kan känna att det är värt att lägga ner all den tiden, för att han faktiskt kan bli din.
Som medryttare kan det annars kännas lite snopet liksom

Det är ju svårt att säga vad man ska och inte ska.
Gå på din magkänsla.
Ärlighet varar längst..
Tror du att du klarar det här?
Med allt vad det innebär vill säga, uppgångar, nergångar osv.

Det är det enda som spelar roll, med klarar det här tänker jag på att du kommer att nå ditt mål
Det finns alltså för mig ingen klar/riktig väg dit, utan den kommer att ändra sig lite på vägen, du kommer få byta lite tankesätt, tillvägagångssätt, du kommer behöver diskutera och fundera osv.
Det är en utmaning utan dess like, men känslan är skön sen, om du vill göra det. Ingen kommer ju att tycka att du gör fel om du inte känner att du kan
Framförallt så är du ju inte ensam, och se för gud skull till att du aldrig blir ensam, ha alltid människor som du kan fråga/träna för och be om hjälp..

Det är upp till dig
Kram

 

[EmmaBovary]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Uppdatering.

Gnh. Igår var en sådan där dag då jag kände "nej" .(men i förrgår kände jag "JA" så det går uppenbarligen upp och ner)

Jag brukar för det mesta longera lite innan jag hoppar upp så han får rasta av sig och om han blir rädd för en grästuva så slipper jag iaf sitta på när han kastar sig och tvärvänder. Hur som helst så kom hans ägare förbi en stund, så vi stod och pratade med henne vid kanten av ridbanan. Då plötsligt blir hästen livrädd för att en människa går bakom ridbanan och är ytterst, ytterst nära att springa ner mig. Höll mig som tur var kvar på benen trots att jag fick några knuffar. Han darrade som ett asplöv och blåste upp sig till storleken av ett trevångshus. Det som jag INTE gillar med det här är att han inte tar någon notis om mig alls när han blir rädd! Det finns liksom fler håll att kasta sig mot, ändå råkar det bli där jag är. Och det här är inte första gången. För några månader sedan så var vi ute i skogen och promenarade och helt oprovocerat (ja, han blev väl rädd för något löv) kastar han sig över fårstaketet som är på vänster sida av mig. Dvs var det här också ett tillfälle där han var nära att springa ner mig. Jag antar att jag måste få honom att respektera mig och min privata sfär lite mer... eller visa mig som en trygg ledare :P vilket jag verkligen inte är.. jag är på tok för mjäkig och räddharig.

 

[used]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Jag känner igen det du skriver! Jag jobbade under en tid i ett stall där jag hade ansvar för en häst som betedde sig mycket som du beskriver. Jag tyckte jättemycket om honom och det känndes någonstans som att vi "klickade" lite. Men han var också så sjukt nervig och det var väldigt svårt att veta vart man hade honom. Det var alltid olika saker han var rädd för, ena dagen bilar, nästa dag ljud, tredje dagen hundar och fjärde bilar igen. Jag lärde mig under tiden med honom att alltid ligga steget före, alltid analysera omgivningen och tänka "hur kommer han reagera på detta", "den där bilen har aldrig stått parkerad där förut, vad tycker han om det?" osv.
Han var dessutom otroligt smart och ibland tror jag nästan att han utnyttjade sitt rädslobeteende för att komma undan för saker han tyckte var jobbiga. Han var verkligen en sån häst som behöver en stark ledare som visar vad som är rätt och fel.
Jag jobbade mycket med honom från marken, där var det stigbett, långt grimskaft och handskar som gällde! Vi gick många promenader och jag var väldigt noga med att visa att det INTE var okej att springa över mig och att det var jag som bestämde vart vi skulle, i vilket tempo vi skulle gå och så vidare. Han blev mycket mycket lugnare i mitt sällskap men det syntes väldigt tydligt när någon annan hanterade honom att han gick tillbaka till sitt dåliga beteende. Vi kom så långt som till att sitta på honom innan jag slutade jobba där, men varje gång han skulle hanteras var ett äventyr.
När jag slutade jobba i stallet han stog i blev jag erbjuden att köpa honom till ett förmånligt pris, men jag tackade direkt nej. Trots att jag verkligen verkligen tyckte om honom och trots de tårar som rann när jag skulle lämna honom så tror jag inte att jag har kunskapen som behövs för att äga en sådan häst.

Mitt tips till dig är att verkligen visa vem som bestämmer, visa att det inte är okej att han springer över dig. Om han förstår att det är du som är ledaren tror jag att han kommer att bli lugnare, då kommer han inte behöva gå och vara på helspänn hela tiden eftersom att han känner sig trygg i ditt sällskap. Men jag får intrycket av att du redan har förstått det och då har du kommit långt på vägen! Jag önskar dig lycka till och hoppas att det ska ordna sig för dig och din häst!

 

[starcraft]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Man måste verkligen känna i magen vad som känns rätt.

Efter nästan 4 års kämpande med min häst, så gav jag till slut upp. Och det var inte en dag för tidigt. Jag hade tjänat mycket på att släppa taget tidigare, men som alltid när känslor är inblandade är det väldigt svårt.

Outbildad 7 åring, ohoppad. Som jag skulle ha som hopphäst. Han hade ett fantastiskt scoop och ett enormt hjärta och jag har alltid haft en förkärlek till lite mer komplicerade hästar, något att bita i. Och detta var en känslig herre, men även om den första tiden (1½ år) gick bra, så var det inte helt gratis, sen började det ena efter det andra gå sämre och sämre. Jag hade fantastisk hjälp från tränare och en envishet som heter duga om att det SKA fungera. Hästen är kollad utan och innan av massör, et och veterinär. Ingen kan hitta något fel som kan förklara de incidenter som kunde hända lite då och då och aldrig fick man något gratis. Efter att gett upp mina hoppdrömmar och sadlat om till dressyr och ytterligare massa hjälp såg jag ljuset att få min drömhäst. Och sen kom ett till bakslag. Bakslaget som fick mig att verkligen fundera över vad jag vill med hästarna och mitt egna liv, hur mycket svett, blod, tårar och inte allra minst både tid och pengar det verkligen får kosta. Nu var fallet så att för denna häst var det mest humant att låta honom vandra vidare då han var svår nog att det hade varit svårt (om inte omöjligt) att hitta någon annan som vill ta honom an och kunde få det att fungera bättre än mig. För min del hade det nog varit lättare att sälja honom än att ta bort honom eftersom han fysiskt var helt frisk så tog det emot. Men jag har nog aldrig varit så säker på ett beslut som jag var när jag väl hade tagit det. Jag har gjort helt rätt, för min skull och för hästens skull.

Känn efter vad vill du med din ridning? Kan hästen uppfylla dessa mål? Hur mycket kommer det att kosta dig (tid, pengar, tårar)? Är det värt det? Ta gärna hjälp av en tränare/kunnig person som du känner förtroende för och bolla idéer och tankar om detta.

 

[MartinaN]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Man ska aldrig säga aldrig. Min häst som jag köpte i augusti förra året är ett sto född 2004. Tänkt som travhäst men blev inte mer än inkörd, helt oinriden. Men jag föll för hennes sätt att röra sig och verkade lugn och trevlig, vilket även ägaren sa.
När hon kom hem var hon en helt annan häst än vad hon hade varit på klinik(lugn, sansad). Hon var hyper stressad sket ifall hon sprang över en osv.
Började men enbart prommenader i 1-2månadern under tiden gick hon på bete. Hon Skrek när hon var tvungen att gå i från polarna och bara att få bort henne från hagen var ett dilemma eftersom hon sprang över en i sinna försök att komma tillbaka, eller för att hon tressade upp sig för något på vägen osv.
Tömkörde henne mkt och tillslut funkade det bra och hon hade lugnat ner sig så pass att hon inte längre var en fara att stå brevid i stallgången.
Började med inridningen där hon helt plötsligt var skitcool!
Men så eftersom jag älskar att gå i skogen så tänkte jag att där var det väll perfekt att vara under inridningen.
Men då blev hon sitt stressade jag som bara ångar på skiter i vad man säger eller om hon skrapade av en mot trädstammar osv.
Nu nästan ett år senare kan vi rida i skogen över stock och sten utan att hon försöker skrapa av en mot träden. Hon går även lugnt och sansat på långtygel och verkar tycka att det är ganska mysigt. Men jag trodde aldrig att det skulle gå tills vi väll kom dit.
Från början handlade det enbart om dåligt ledarskap då hon inte hade nå respekt för människor.
Nu däremot har vi börjat få andra problem då hon är välldigt ranghög i hagen, mkt nerv, välldigt tufft psyke med mycket envishet. Hennes sätt eller inget sätt!
Så jag har många många gånger tänkt att det har varit för mycket häst, men så helt plötsligt har något gått bättre och man har inte gett upp.
Men nu är vi djupt nere i träsket igen och jag sliter mitt hår och inget funkar! *suck*
Så jag vet hur det är. Man får gå på känsla, och ibland kanske man får ändra väg på vägen så att säga!

 

[EmmaBovary]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Uppdatering.

Idag kan droppen som fått bägaren att rinna över ha inträffat. Hästen var besvälig när jag red, så jag bad snällt min duktiga vän som jag litar mycket på gällande hästar/ridning/hantering att hoppa upp. Det hela slutade med att han reste sig högt, nära på att slå över, och hon åkte i backen. Att se någon som är mkt mer erfaren och tuffare än jag själv ha samma bekymmer var sannerligen en rejäl tankeställare. Och jag blev riktigt jävla skärrad, även om det gick bra med henne. Det här kan vara en tröskel som jag inte kommer att kunna komma över, jag kommer bli rädd och spänd och supernervös för att han ska resa sig, vilket kommer leda till att han gör det, eller något annat. Alla i min närhet håller med om att han nog är för svår, och skulle inte klanda mig, snarare tvärt om, om jag ger upp.

Men beslutet är så svårt! Jag har beslustångest gällande det mesta, och gällande det här är beslutsångesten enorm. Jag har grinat hela kvällen, och gråter fortfarande floder. Det är ju fortfarande hästen som sovit med huvudet i mitt knä i hagen och som jag tycker så mkt om.

(innan ett beslut fattas om att lämna tillbaka honom kan det vara aktuellt med en genomgång av hästen för att kolla så det inte är så att han har ont. såklart)

 

[Atomiic]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Är hästen genomkollad så att han mår bra?
Så att han inte har ont?

 

[MartinaN]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Är utrustningen väl utprovad??

Min hästs sadel var inte utprovad till henne, utan jag hade själv amatör messigt tyckt att den låg någorlunda på henne i väntan på att sadelutprovaren skulle komma ut.(red ändå bara 1-2gånger veckan, skritt)
Nu tog det flera månader innan hon kom ut och var ut här i dagarna. Och sadeln låg ganska bra på henne, men jag tyckte att den hade glidit fram lite nu senaste tiden.
Pga. vissa saker körde jag i gamla hjulspår som på min förra häst och spände sadeln i sista och första stroppen. Vilket gjorde att sadeln hamnade lite i framvikt och släppte lite bak på henne.
När jag och sadelprovaren slog våra huvuden ihop och bara av slump kom att tänka på hur jag spänt sadeln så ändrade vi till mittersta och sista troppen, stoppade i lite mera i fram i sadeln då stoppningen satt sig där och den blev lite platt.
Helt plötsligt låg sadeln i fin balans och hästen fick mycket större rörelser då bogarna hade blivit lite låsta förut.
Nu idag när jag red ut för första gången med justeras sadel så gick hon fram överallt och höll inte alls på som hon gjort förut att stanna och frysa fast/vägra gå. Jag har fått en helt annan häst!!=)
Däremot räckte det inte till att få henne att vara lika i tömkörningen!

 

[EmmaBovary]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Jag misstänker att något inte är som det ska, att han kan ha ont i ryggen tex. Vi hade en massör ute i veckan, hon hittade dock inget mer än att han var stel och dan, men jag tror ändå att det vore en god idé att kolla upp det mer. Fast det är upp til ägaren nu. Jag har gett upp men har honom kvar tills ägaren funnit en annan lösning, vill verkligen inte lämna varken henne eller hästen i sticket!


Hur som, även om det skulle vara så att han har ont och att det är något fysiskt som kan orsaka hur han beter sig så sitter mkt i huvudet på honom. Han är uppkollad för några år sedan, efter en skada, men han var vädigt svår redan innan dess, därför antar jag att man kan dra den slutsatsen, att det är både psykiskt oc eventuellt fysiskt. Så även om man kan göra något konkret så måste jag erkänna att han behöver komma till någon som är mer kunnig än jag.

Men fan vad svårt det är! Nu gråter jag åtminstonde inte konstant... alltid något.

 

[Tuvalisan]

Sv: För "mycket"/svår häst.

Min förra häst var väldigt mkt häst för mej. Tog nog nästan ett år innan jag tyckte det var roligt att rida henne och jag kunde aldrig slappna av helt på henne. Men tänkte inte ge upp utan kämpade på. Tyvärr fick hon en skada som gjorde att jag aldrig kom igång helt på henne igen men nu i efterhand skulle jag aldrig gör aom den resan igen, hur mkt jag än tyckte om hästen. Ridning för mej ska vara roligt och inte kännas jobbigt, nervöst eller tråkigt. Därför satsar jag på mer stabila varelser och inser mina begränsningar som ryttare.