L
lisa
Sv: För många utekatter i området!!
Jag ber om ursäkt, jag är medveten om att jag var rätt trött och uppgiven när jag skrev det inlägget. Det hör som sagt inte till vanligheterna att jag kallar någon för insnöad :smirk:
Om dig personligen vet jag ingenting alls så jag vet inte varför du tar åt dig om du inte ser dig själv som "innekattsmännikska"
Vad jag menade vara att jag har blivit förvånad sedan jag började titta mer på kattforumet (vilket bara var några månader sedan), över att det tycks vara många fler av er som skriver här som HAR innekatt och/eller raskatt.
Som jag skrev, särsklilt eftersom det i grunden är en "hästsida" så trodde jag att bondkatter på landet borde vara överrepresenterade...typ. Och såvitt JAG vet är det inte så vanligt med planerad avel på sådana katter, därför bode det finnas många fler här som "försvarar sig". Men jag kanske har fel, det kanske har förändrats??
Sen tycker jag väl det är lite starkt att prata om "min avelsmetod". Vår familj fick kattungar EN gång när jag var 11 år och inte hade ansvar själv, sedan dess har jag öht inte funderat över frågan.
Som sagt så är det mycket som skrivs här inne som jag aldrig hade hört talas om för ett halvår sedan, som chipmärkning, vildkatter i Sverige, att man får "skjuta av" omärkta katter osv, jag visste heller absolut INGENTING om raskatter eller planerad kattavel. Därför är det helt enkelt lite svårt för mig att tycka något annat än det jag har vetat, om du förstår...?
Till sist (till alla) - mina åsikter bygger ju på mina tidigare erfarenheter. Jag har tex. aldrig hört talas om planerad avel på bondkatter, utan de vanliga är att de får para sig fritt, jag har inte hört talas om några bondkattsungar som har blivit sjuka/missbildade på något sett pga. att de var oplanerade, jag har heller inte hört talas om eller sett några vilda katter i Sverige. EN gång har jag hört talas om en familj (granne) som hade fått kattungar och skulle "ta död på" dem, då traskade jag helt enkelt över och bankade på grannen och sa till honom att sluta upp med vad han höll på med Sedan lovade jag att hjälpa honom att hitta bra hem åt ungarna, eller ta dem själv (de var bara 2).
Om jag nu får NYA erfarenheter, tex. genom att jag lär mig mer här på buke , så kanske mina åsikter ändras?? Vad jag försöker förklara är bara att det är svårt att vara emot något som man aldrig har upplevt eller reflekterat över.
Jag ber om ursäkt, jag är medveten om att jag var rätt trött och uppgiven när jag skrev det inlägget. Det hör som sagt inte till vanligheterna att jag kallar någon för insnöad :smirk:
Om dig personligen vet jag ingenting alls så jag vet inte varför du tar åt dig om du inte ser dig själv som "innekattsmännikska"
Vad jag menade vara att jag har blivit förvånad sedan jag började titta mer på kattforumet (vilket bara var några månader sedan), över att det tycks vara många fler av er som skriver här som HAR innekatt och/eller raskatt.Som jag skrev, särsklilt eftersom det i grunden är en "hästsida" så trodde jag att bondkatter på landet borde vara överrepresenterade...typ. Och såvitt JAG vet är det inte så vanligt med planerad avel på sådana katter, därför bode det finnas många fler här som "försvarar sig". Men jag kanske har fel, det kanske har förändrats??
Sen tycker jag väl det är lite starkt att prata om "min avelsmetod". Vår familj fick kattungar EN gång när jag var 11 år och inte hade ansvar själv, sedan dess har jag öht inte funderat över frågan.
Som sagt så är det mycket som skrivs här inne som jag aldrig hade hört talas om för ett halvår sedan, som chipmärkning, vildkatter i Sverige, att man får "skjuta av" omärkta katter osv, jag visste heller absolut INGENTING om raskatter eller planerad kattavel. Därför är det helt enkelt lite svårt för mig att tycka något annat än det jag har vetat, om du förstår...?
Till sist (till alla) - mina åsikter bygger ju på mina tidigare erfarenheter. Jag har tex. aldrig hört talas om planerad avel på bondkatter, utan de vanliga är att de får para sig fritt, jag har inte hört talas om några bondkattsungar som har blivit sjuka/missbildade på något sett pga. att de var oplanerade, jag har heller inte hört talas om eller sett några vilda katter i Sverige. EN gång har jag hört talas om en familj (granne) som hade fått kattungar och skulle "ta död på" dem, då traskade jag helt enkelt över och bankade på grannen och sa till honom att sluta upp med vad han höll på med
Sedan lovade jag att hjälpa honom att hitta bra hem åt ungarna, eller ta dem själv (de var bara 2).Om jag nu får NYA erfarenheter, tex. genom att jag lär mig mer här på buke
, så kanske mina åsikter ändras?? Vad jag försöker förklara är bara att det är svårt att vara emot något som man aldrig har upplevt eller reflekterat över.
