L
lisa
Sv: För många utekatter i området!!
Jag drar mig länge innan jag kallar någon för insnöad, men på det här kattforumet har jag generellt märkt av ett tydligt "övertag" hos innekatts-/raskattsmänniskor. Jag vet inte vad detta beror på, särskilt inte eftersom det rimligen borde finnas många hästmänniskor här med medföljande stall-gårdskatter...? Jaja, Hur som helst...
Jag har väldigt lite (eller ingen) erfarenhet av raskatter eller "innekattsmänniskor" så visst kan man på sätt och vis säga att jag är en insnöad utekattsperson! Vissa åsikter eller uppfattningar hos er har jag dock svårt att förstå.
Du säger att du tycker det är OK att ha katter för avel och utställning. Javisst, det tycker jag också. Men vad jag inte kan förstå, är hur ni kan få det till att detta är det bästa, eller enda rätta sättet att ha katt. Varför skulle det vara bättre för en katt att bo i lägenhet, bli badad och kammad, få en planerad kull ungar en gång om året och åka på utställningar, än att få springa fritt ute som den vill och få kanske en eller två kullar totalt med nån grabb de springer på i skogen...??
Jag kan heller inte begripa varför raskatter på något sätt skulle ha större rätt att föröka sig än vanliga bondkatter. Jag ser problemet att hitta goda hem åt kattungar som ett avskilt problem, jag ser det inte som ett "bondkattsproblem". Förstår ni hur jag menar? Alltså, sålänge man som männiksa ger de kattungar man "producerar" ett gott liv så har man tagit sitt ansvar. Gör man det inte, ja då har man inte tagit sitt ansvar! Hur detta kan ha att göra med vilken ras katten har, det förstår jag inte.
Nu tänker flera säkert "men herregud fattar hon inte att det är bondkatter och inte raskatter som är övergivna och springer lösa?". Jo, jag inser att det mest är bonkatter som är övergivna och det är beklagligt. Men jag ser det som helt avskilda problem: 1) man låter sin hona få ungar och tar inte ansvar för dem, 2) man överger sin katt, som blir förvildad (och sedan ev. förökar sig). Detta är två stora problem och jag tar bestämt avstånd från båda företeelserna. Men fortfarande återstår - jag kan inte få detta till att det i alla lägen är fel att låta en bondkatt få kattungar!
Oj, nu blev det tjatigt men jag hoppas att jag har fått några att förstå hur jag tänker. Det är alltså enligt mig vissa människor det är fel på, och det är dessa människor som borde få pisk. Jag blir väldigt ledsen när jag inser att dessa människor har dragit nån slags skam över oss bondkattsmänniskor, så till den grad att man anser att alla bondkatter borde fråntas rätten att föröka sig
Jag drar mig länge innan jag kallar någon för insnöad, men på det här kattforumet har jag generellt märkt av ett tydligt "övertag" hos innekatts-/raskattsmänniskor. Jag vet inte vad detta beror på, särskilt inte eftersom det rimligen borde finnas många hästmänniskor här med medföljande stall-gårdskatter...? Jaja, Hur som helst...
Jag har väldigt lite (eller ingen) erfarenhet av raskatter eller "innekattsmänniskor" så visst kan man på sätt och vis säga att jag är en insnöad utekattsperson! Vissa åsikter eller uppfattningar hos er har jag dock svårt att förstå.
Du säger att du tycker det är OK att ha katter för avel och utställning. Javisst, det tycker jag också. Men vad jag inte kan förstå, är hur ni kan få det till att detta är det bästa, eller enda rätta sättet att ha katt. Varför skulle det vara bättre för en katt att bo i lägenhet, bli badad och kammad, få en planerad kull ungar en gång om året och åka på utställningar, än att få springa fritt ute som den vill och få kanske en eller två kullar totalt med nån grabb de springer på i skogen...??
Jag kan heller inte begripa varför raskatter på något sätt skulle ha större rätt att föröka sig än vanliga bondkatter. Jag ser problemet att hitta goda hem åt kattungar som ett avskilt problem, jag ser det inte som ett "bondkattsproblem". Förstår ni hur jag menar? Alltså, sålänge man som männiksa ger de kattungar man "producerar" ett gott liv så har man tagit sitt ansvar. Gör man det inte, ja då har man inte tagit sitt ansvar! Hur detta kan ha att göra med vilken ras katten har, det förstår jag inte.
Nu tänker flera säkert "men herregud fattar hon inte att det är bondkatter och inte raskatter som är övergivna och springer lösa?". Jo, jag inser att det mest är bonkatter som är övergivna och det är beklagligt. Men jag ser det som helt avskilda problem: 1) man låter sin hona få ungar och tar inte ansvar för dem, 2) man överger sin katt, som blir förvildad (och sedan ev. förökar sig). Detta är två stora problem och jag tar bestämt avstånd från båda företeelserna. Men fortfarande återstår - jag kan inte få detta till att det i alla lägen är fel att låta en bondkatt få kattungar!
Oj, nu blev det tjatigt men jag hoppas att jag har fått några att förstå hur jag tänker. Det är alltså enligt mig vissa människor det är fel på, och det är dessa människor som borde få pisk. Jag blir väldigt ledsen när jag inser att dessa människor har dragit nån slags skam över oss bondkattsmänniskor, så till den grad att man anser att alla bondkatter borde fråntas rätten att föröka sig