Föl 2020

[Freazer]

Det verkar som att Zemlan vill leva vidare. Vi var på återbesök idag och hästen må kanske inte vara det mest bildsköna jag ägt men kan nog klassa in som en av de snällaste. Lastade henne själv i morse med full inredning i släpet vilket hon aldrig åkt med innan, hon gick rätt in och stod som ett ljus trots världens snöoväder. Väl där nere stod hon snällt och väntade på sin tur, men var faktiskt lite upprymd och gapig, något som jag ser som ett friskhetstecken då hon var helt nollad när jag hämtade henne.

Hon lär ju aldrig bli nån supermodell i benstället, men hovis var faktiskt förvånad över hur bra hon blivit i höger bak med bara lite plastning då hon blödde från sulan sist då hon snedslitit så. Nu plastade vi andra bak istället så får vi se hur länge det sitter. På vägen hem var det en stor olycka så hon fick stå still i släpet i över en timme, vilket hon gjorde som ett ljus. Väl hemma verkade hon bli glad över att träffa sina vänner igen, men framför allt var kvällsmaten uppskattad.
Visa bifogad fil 64945

Vilken liten pralin hon är

 

[Teilani]

Faxi är en väldigt snäll och cool kille, oförskämt lätt att ha och göra med då jag knappt hunnit klappa honom i hagen senaste månaderna.

 

[cambodia]

Får vi vara med här kanske? Här är Dixie, en shetlandsponny, brunskimmel. Jag ska bli fodervärd åt henne och tanken är att vi ska bli kompisar som tar långa promenader, myser och kanske åker på någon utställning tillsammans

 

[Mitrolle]

Senaste bilden på min lillprins som på eget bevåg hoppade små hinder i ridhuset och är cool och snäll

 

[Fritidsryttare]

Ja...då kommer en sista uppdatering om Zemlan. Jag kan ju börja med att skriva att jag har haft häst i hela mitt liv och är andra generationen hästnörd så lite kunskap om de här djuren har jag förhoppningsvis snappat upp genom åren. Trots det har jag aldrig i mitt liv varit med om så mycket skit som under det senaste året, på alla plan. Jag är inte vidskeplig av mig men nu börjar jag på allvar tro att jag ska avveckla hästarna och krypa ner under en sten. Jag har försökt vrida och vända på olika tänkbara orsaker till varför allt ska hända mig, så att jag kan ändra nåt i min hästhållning, men eftersom många av sakerna som hänt inte varit här hemma (förra årets stoföl fick problem med ett öga 50 mil hemifrån och Zemlans problem började hos uppfödaren, där hon stod större delen av sitt liv). Det är inte precis normala saker som är lätta att förutse och ta täckning för (immunmedierad keratit med ögon som spricker, fakturerade kotor och kota varus på 3 av 4 ben, för att nämna några saker).

Iallafall. Zemlan var pigg som en mört förra onsdagen på veterinärbesöket. Äntligen skulle hon bara få leva ett gott hästliv med kompisarna. På lördag kväll hittade jag henne när hon hade rullat fast i boxen på 30 kvm. Hon låg normalt 10 minuter tidigare men när jag kom tillbaka för att fylla vatten hade hon lagt sig med benen mot väggen. Inget dramatiskt men vi fick dra runt henne och sen släppte jag ut henne för att det inte skulle ske igen. Möjligen att hon gick något försiktigt ut, men det var inget jag direkt reflekterade över då.

På tisdagen märkte jag att hon ofta höll huvudet lågt och såg lite deppad ut, men hon åt och drack och bajsade och kissade som vanligt så det var inget stort alls, men jag höll ett öga på henne och tänkte att hon kunde vara trött i kroppen p.g.a växtfas. Onsdag morgon skulle jag till läkaren så jag släppte in henne innan jag åkte för att hon skulle få äta sin mat i lugn och ro och kunna vila. Då märkte jag direkt att något var rejält galet för hon vinglade, ögonvitorna var synliga, svansen hölls väldigt snett och hela hästen såg smärtpåverkad ut, men hon åt av maten. Veterinär tillkallades direkt och skulle komma runt lunch men fick mer akuta fall emellan. Jag pratade med vet när hon började köra mot oss och vi kom överens om att jag skulle tempa Zemlan. Jag gick in i boxen, insåg efter att ha tagit ett steg framåt med hästen att den var farlig och eftersom jag var själv hemma med bebis så gick jag ut och stängde boxdörren.

På tiden det tog för veterinären att köra till oss hann jag be grannen vara beredd med bössan om hästen hann ramla omkull. Tack och lov kom hon ändå fort och efter en snabb undersökning konstaterades det att hästen inte hade feber, pulsen var skyhög, den utgjorde en fara för sig själv och andra och den skulle inte klara en transport. Hon avlivades omgående där i boxen. Så från att ha uppvisat ganska subtila symtom på tisdagen gick hästen till att nödslaktas mindre än ett dygn senare. Veterinären kunde givetvis inte ställa en säker diagnos men misstanken är väl nåt wobbler- aktigt eller en fraktur på något vis. Det var inte läge att göra nåt med den stackars hästen då hon var så dåligt utan hon fick bara somna.

Egentligen vill jag bara glömma denna hemska historien som fick ett så tråkigt slut, men insåg att det ändå är en del som läst om Zemlan i tråden och frågan hade antagligen dykt upp varför hon inte är med mer. Tusen frågor snurrar givetvis i huvudet och jag undrar vad jag kunnat göra annorlunda, något måste jag ju bevisligen ha missat men jag är inte människa till att fatta vad det är. Lindat in den i bubbelplast borde jag kanske ha gjort.

 

[Valerianovna]

Jag tvekar inte en sekund på att du har gjort precis -allt- du kunde @Fritidsryttare. Beklagar att det fick ett sådant tråkigt slut

 

[cambodia]

Ja...då kommer en sista uppdatering om Zemlan. Jag kan ju börja med att skriva att jag har haft häst i hela mitt liv och är andra generationen hästnörd så lite kunskap om de här djuren har jag förhoppningsvis snappat upp genom åren. Trots det har jag aldrig i mitt liv varit med om så mycket skit som under det senaste året, på alla plan. Jag är inte vidskeplig av mig men nu börjar jag på allvar tro att jag ska avveckla hästarna och krypa ner under en sten. Jag har försökt vrida och vända på olika tänkbara orsaker till varför allt ska hända mig, så att jag kan ändra nåt i min hästhållning, men eftersom många av sakerna som hänt inte varit här hemma (förra årets stoföl fick problem med ett öga 50 mil hemifrån och Zemlans problem började hos uppfödaren, där hon stod större delen av sitt liv). Det är inte precis normala saker som är lätta att förutse och ta täckning för (immunmedierad keratit med ögon som spricker, fakturerade kotor och kota varus på 3 av 4 ben, för att nämna några saker).

Iallafall. Zemlan var pigg som en mört förra onsdagen på veterinärbesöket. Äntligen skulle hon bara få leva ett gott hästliv med kompisarna. På lördag kväll hittade jag henne när hon hade rullat fast i boxen på 30 kvm. Hon låg normalt 10 minuter tidigare men när jag kom tillbaka för att fylla vatten hade hon lagt sig med benen mot väggen. Inget dramatiskt men vi fick dra runt henne och sen släppte jag ut henne för att det inte skulle ske igen. Möjligen att hon gick något försiktigt ut, men det var inget jag direkt reflekterade över då.

På tisdagen märkte jag att hon ofta höll huvudet lågt och såg lite deppad ut, men hon åt och drack och bajsade och kissade som vanligt så det var inget stort alls, men jag höll ett öga på henne och tänkte att hon kunde vara trött i kroppen p.g.a växtfas. Onsdag morgon skulle jag till läkaren så jag släppte in henne innan jag åkte för att hon skulle få äta sin mat i lugn och ro och kunna vila. Då märkte jag direkt att något var rejält galet för hon vinglade, ögonvitorna var synliga, svansen hölls väldigt snett och hela hästen såg smärtpåverkad ut, men hon åt av maten. Veterinär tillkallades direkt och skulle komma runt lunch men fick mer akuta fall emellan. Jag pratade med vet när hon började köra mot oss och vi kom överens om att jag skulle tempa Zemlan. Jag gick in i boxen, insåg efter att ha tagit ett steg framåt med hästen att den var farlig och eftersom jag var själv hemma med bebis så gick jag ut och stängde boxdörren.

På tiden det tog för veterinären att köra till oss hann jag be grannen vara beredd med bössan om hästen hann ramla omkull. Tack och lov kom hon ändå fort och efter en snabb undersökning konstaterades det att hästen inte hade feber, pulsen var skyhög, den utgjorde en fara för sig själv och andra och den skulle inte klara en transport. Hon avlivades omgående där i boxen. Så från att ha uppvisat ganska subtila symtom på tisdagen gick hästen till att nödslaktas mindre än ett dygn senare. Veterinären kunde givetvis inte ställa en säker diagnos men misstanken är väl nåt wobbler- aktigt eller en fraktur på något vis. Det var inte läge att göra nåt med den stackars hästen då hon var så dåligt utan hon fick bara somna.

Egentligen vill jag bara glömma denna hemska historien som fick ett så tråkigt slut, men insåg att det ändå är en del som läst om Zemlan i tråden och frågan hade antagligen dykt upp varför hon inte är med mer. Tusen frågor snurrar givetvis i huvudet och jag undrar vad jag kunnat göra annorlunda, något måste jag ju bevisligen ha missat men jag är inte människa till att fatta vad det är. Lindat in den i bubbelplast borde jag kanske ha gjort.

Fy så hemskt, beklagar
Anklaga inte dig själv

 

[Lillgrådis]

Så oerhört ledsamt @Fritidsryttare - lider med dig! Och fina lilla Zemlan. Inte för att det gör saken bättre just nu, men ett sådant förlopp som det sista ger ju åtminstone inga val, där man i efterhand kan gå och älta om hon kanske kunnat bli bra.

Men det var ändå grymt att hon fick bli bra från tidigare elände så att hoppet kommer tillbaks att det ska ordna sig, och att det sedan bara är kört några dagar senare. Du, och Zemlan, har haft en otrolig otur men ingen av oss kunde ha gjort mer för att hindra sådana saker. Bara göra lidandet så kort det går, när inga andra utvägar finns.

 

[athena_arabians]

Fy så hemskt @Fritidsryttare, jag beklagar så

Ingen som följt dig och dina hästar här tvekar en sekund på att du gör allt och lite till för dina djur. Men ibland finns det tyvärr inget att göra

 

[Magnum]

Ja...då kommer en sista uppdatering om Zemlan. Jag kan ju börja med att skriva att jag har haft häst i hela mitt liv och är andra generationen hästnörd så lite kunskap om de här djuren har jag förhoppningsvis snappat upp genom åren. Trots det har jag aldrig i mitt liv varit med om så mycket skit som under det senaste året, på alla plan. Jag är inte vidskeplig av mig men nu börjar jag på allvar tro att jag ska avveckla hästarna och krypa ner under en sten. Jag har försökt vrida och vända på olika tänkbara orsaker till varför allt ska hända mig, så att jag kan ändra nåt i min hästhållning, men eftersom många av sakerna som hänt inte varit här hemma (förra årets stoföl fick problem med ett öga 50 mil hemifrån och Zemlans problem började hos uppfödaren, där hon stod större delen av sitt liv). Det är inte precis normala saker som är lätta att förutse och ta täckning för (immunmedierad keratit med ögon som spricker, fakturerade kotor och kota varus på 3 av 4 ben, för att nämna några saker).

Iallafall. Zemlan var pigg som en mört förra onsdagen på veterinärbesöket. Äntligen skulle hon bara få leva ett gott hästliv med kompisarna. På lördag kväll hittade jag henne när hon hade rullat fast i boxen på 30 kvm. Hon låg normalt 10 minuter tidigare men när jag kom tillbaka för att fylla vatten hade hon lagt sig med benen mot väggen. Inget dramatiskt men vi fick dra runt henne och sen släppte jag ut henne för att det inte skulle ske igen. Möjligen att hon gick något försiktigt ut, men det var inget jag direkt reflekterade över då.

På tisdagen märkte jag att hon ofta höll huvudet lågt och såg lite deppad ut, men hon åt och drack och bajsade och kissade som vanligt så det var inget stort alls, men jag höll ett öga på henne och tänkte att hon kunde vara trött i kroppen p.g.a växtfas. Onsdag morgon skulle jag till läkaren så jag släppte in henne innan jag åkte för att hon skulle få äta sin mat i lugn och ro och kunna vila. Då märkte jag direkt att något var rejält galet för hon vinglade, ögonvitorna var synliga, svansen hölls väldigt snett och hela hästen såg smärtpåverkad ut, men hon åt av maten. Veterinär tillkallades direkt och skulle komma runt lunch men fick mer akuta fall emellan. Jag pratade med vet när hon började köra mot oss och vi kom överens om att jag skulle tempa Zemlan. Jag gick in i boxen, insåg efter att ha tagit ett steg framåt med hästen att den var farlig och eftersom jag var själv hemma med bebis så gick jag ut och stängde boxdörren.

På tiden det tog för veterinären att köra till oss hann jag be grannen vara beredd med bössan om hästen hann ramla omkull. Tack och lov kom hon ändå fort och efter en snabb undersökning konstaterades det att hästen inte hade feber, pulsen var skyhög, den utgjorde en fara för sig själv och andra och den skulle inte klara en transport. Hon avlivades omgående där i boxen. Så från att ha uppvisat ganska subtila symtom på tisdagen gick hästen till att nödslaktas mindre än ett dygn senare. Veterinären kunde givetvis inte ställa en säker diagnos men misstanken är väl nåt wobbler- aktigt eller en fraktur på något vis. Det var inte läge att göra nåt med den stackars hästen då hon var så dåligt utan hon fick bara somna.

Egentligen vill jag bara glömma denna hemska historien som fick ett så tråkigt slut, men insåg att det ändå är en del som läst om Zemlan i tråden och frågan hade antagligen dykt upp varför hon inte är med mer. Tusen frågor snurrar givetvis i huvudet och jag undrar vad jag kunnat göra annorlunda, något måste jag ju bevisligen ha missat men jag är inte människa till att fatta vad det är. Lindat in den i bubbelplast borde jag kanske ha gjort.

Så ledsamt att höra, du har verkligen gjort allt

 

[Tualma]

Jag stämmer in i kören, @Fritidsryttare; du är en utmärkt hästägare . Förebrå inte dig själv.
Jag beklagar att slutade så för fina lilla Zemlan, men så rådigt och klokt handlat av dig, från början till slut. Inte minst beslutet att stänga boxdörren.
Jag har en gång varit tvungen att ta ett sådant beslut själv, då under en fölning som gick illa, och jag vet hur hemskt det är. Men ibland måste man...

 

[Alexandra_W]

Jag beklagar verkligen förlusten av Zemlan, men klandra inte dig själv. Tack vare dig fick hon chanser få skulle gett henne, och du kunde inte påverkat det här på något vis. Tvärtom hittade du ju henne snabbt och såg snabbt när symptomen kom och försämrades.

 

[Fritidsryttare]

Jag gör ett sammanfattande inlägg istället för att svara var och en enskilt. Tack så jättemycket för era tröstande ord! ❤ Försöker jag tänka logiskt på det så inser jag också att det var svårt att förutse att det skulle sluta som det gjorde. Det tråkigaste är att stackars Zemlan tvingades genomgå mer skit och elände i sitt korta liv än vad någon häst förtjänar, och sen fick hon sluta sitt liv med sån smärta. För mig finns det inget värre än att se mina hästar ha ont, så beslutet var lätt när jag stod där, men efteråt snurrar tankarna ändå på vad som kan ha hänt och om det hade gått att förhindra. När hon var borta så såg hon så fridfull ut, det var tröstande på något vis, att hon inte hade ont mer. Men orättvist är det faktiskt.

Uppdateringar kommer om Stig framöver när jag samlat mig lite och fått motivationen åter.

 

[Therese1988]

Ett lite skeptiskt gullefjun har sett kossor idag. De var lite läskiga och luktade skumt, men det var mest spännande. Vi gick på promenad med "hela familjen", så min sambo och mammahäst följde med. Mammahästen har pysslat lite med cutting och jobbat med kossor, så det kändes som en bra grej att ha med henne vid första mötet. Utan mamma hade det nog blivit lite för läskigt!
Det var första gången de "umgicks" sedan avvänjningen.

 

[Therese1988]

Det var inte så att mamma behövdes som draghjälp. Nä. Lillan är duktig och går jättefint i koppel

 

[cambodia]

Vi gick på promenad förra veckan, tråkigt att sitta fast, men kul med promenad och efteråt fick man gottis

 

[cambodia]

 

[cambodia]

 

[Alexandra_W]

Vi har provat på det här med sele idag. Inga problem hälsar ullbollen med svarta fötter (lera överallt...)

 

[Alexandra_W]

Tog en promenad efteråt.