Idag har jag varit till klinik med Unik. Han har fått hasledsgallor som jag ville kolla upp. Han har inte åkt släp sen fölmönstringen så lite nervös var jag. (Vi har tränat lastning massor men aldrig åkt.)
Med sig på färden som moraliskt stöd fick han min sons shetlandsprinsessa Felicia.
Unik knallade på släpet hur fint som helst, blev lite konfunderad över att det stängdes bakom honom men inte rädd. För det fanns ju mat där och finns det mat är det all good. Han är sin mors son där tack och lov. Han stod som ett ljus hela vägen, kikade roat på lastbilar och vägarbeten med munnen full med hö.
På kliniken fick han stora A i uppförande av veterinär, mannen med lugnande samt röntgendamen. Dessutom tyckte de att han var väldigt snygg och välproportionelig. *stolt matte*
När vi skulle hem knatade han på släpet som om han aldrig hade gjort annat. Jag är så glad över min lilla kille så att jag knappt finner ord..
Unik och Felicia i släpet.
Unik undersöks av veterinären. Stooora ögon men höll sig i skinnet så fint hela tiden. Vi kunde till och med trava prydligt fram och tillbaka i gången.
Röntgen visade ingenting så veterinären tyckte inte att jag skulle oroa mig men givetvis hålla koll på förändringar.