Sv: Födda: 2007
aha spännande, men har ni kollat synen på ditt sto? inget fel?
Det verkar ju som att de som blivit lite "galna" kan ha problem med synen...
att det är det det handlar om och inte lynnet.
hör ju inte hemma i tråden här egentligen men spännande sidospår
Stoet som jag red in stämmer in nästan exakt på breens häst...
ingen kunde rida in henne fick inte ens komma nära henne, gick inte att fånga i hagen, gick inte att lasta, råkade man höja armen och skulle klia sig i huvudet eller bara peka på något så kunde hon vända helt om och sticka iväg i 300.
Hon bockade dock aldrig eller stegrade men det hade hon troligen gjort om man hade försök rida henne utan att hon var med på det.
varje steg jag fick ta med henne fick vara på hennes villkor och i hennes takt, hon var tvugen att vara helt lugn för varje liten millimeter man rörde sig på henne, var hon inte med på det fick man direkt backa några steg i utbildningen.
Man var tvugen att ha hennes fulla fortroende hela tiden och skulle man tappa det så skulle hon direkt vända ryggen till.
först lärde jag känna henne väldigt små steg och i lugn takt, vinna hennes förtroende och inte ha någon brådska någonstans.
anpassa mig efter henne som individ, hon var rädd för sadel och det mesta även om hon skulle vara "sadelvan".
jag upptäckte att det som funkade för henne var inte att hänga på henne med sadel då hade hon fått slaget.
utan jag fick sakta vänja henne vid beröring över hela kroppen, ett steg i taget och mycket berömm och lugnanade.
sedan kunde jag till slut(medans hon stod bunden i sitt lugna tysta stall) sakta försiktig sitta på henne barbacka i stallet.
efter några gånger med samma saker och i samma ordning.
så kunde vi ta några steg framåt och bli ledda i stallgången.
sen tog vi det därifrån hela tiden med hennes fulla förtroende.
tog ca 3 mån att rida in henne, snabbt känner jag nu i efterhand med tanke på hur hon var och jag tränade henne bara 3gånger i veckan.
Men allt gick i hennes takt så det var inte snabbt för henne.
Till slut kunde jag rida henne båda själv och med sällskap i alla gångarter hon hade väldigt lätt för tölten och fina gångarter i övrigt.
Det gällde verkligen att vi hade förtroende för varandra, jag red henne till en början med långa tyglar, när hon blev rädd så sträckte jag fram handen och klappade försiktigt på halsen och lugnade henne enbart med rösten utan att ta tag i tyglarna och bromsa för det hade fått henne att känna sig låst och panikslagen.
Jag hann tyvärr inte fortsätta träna henne men jag kände att vi verkligen hade något och att hon hade blivit en jättelugn och fin häst till slut helt utan problem med den träningen.
det gäller verkligen att anpassa träningen efter individen och testa sig fram vad som passar bäst.
hennes ägare kunde inte lasta henne, och hon kom aldrig fram i hagen.
När jag slutade där kunde de(utan att ha tränat henne själva hon hade bara helt enkelt fått förtroende för människor) lasta henne helt utan problem och köra henne i släpet och hon var helt lugn utan panik eller liknande.
och hon kommer alltid fram i hagen och vill bli kelad med.
De var så glad att hon blivit som en helt annan häst.
så det verkar som att de är väldigt skeptiska mot människor och man måste verkligen vara värd deras förtroende men när man väl vinner det så har man en vän för livet.
saknar den hästen.
aha spännande, men har ni kollat synen på ditt sto? inget fel?
Det verkar ju som att de som blivit lite "galna" kan ha problem med synen...
att det är det det handlar om och inte lynnet.
hör ju inte hemma i tråden här egentligen men spännande sidospår
Stoet som jag red in stämmer in nästan exakt på breens häst...
ingen kunde rida in henne fick inte ens komma nära henne, gick inte att fånga i hagen, gick inte att lasta, råkade man höja armen och skulle klia sig i huvudet eller bara peka på något så kunde hon vända helt om och sticka iväg i 300.
Hon bockade dock aldrig eller stegrade men det hade hon troligen gjort om man hade försök rida henne utan att hon var med på det.
varje steg jag fick ta med henne fick vara på hennes villkor och i hennes takt, hon var tvugen att vara helt lugn för varje liten millimeter man rörde sig på henne, var hon inte med på det fick man direkt backa några steg i utbildningen.
Man var tvugen att ha hennes fulla fortroende hela tiden och skulle man tappa det så skulle hon direkt vända ryggen till.
först lärde jag känna henne väldigt små steg och i lugn takt, vinna hennes förtroende och inte ha någon brådska någonstans.
anpassa mig efter henne som individ, hon var rädd för sadel och det mesta även om hon skulle vara "sadelvan".
jag upptäckte att det som funkade för henne var inte att hänga på henne med sadel då hade hon fått slaget.
utan jag fick sakta vänja henne vid beröring över hela kroppen, ett steg i taget och mycket berömm och lugnanade.
sedan kunde jag till slut(medans hon stod bunden i sitt lugna tysta stall) sakta försiktig sitta på henne barbacka i stallet.
efter några gånger med samma saker och i samma ordning.
så kunde vi ta några steg framåt och bli ledda i stallgången.
sen tog vi det därifrån hela tiden med hennes fulla förtroende.
tog ca 3 mån att rida in henne, snabbt känner jag nu i efterhand med tanke på hur hon var och jag tränade henne bara 3gånger i veckan.
Men allt gick i hennes takt så det var inte snabbt för henne.
Till slut kunde jag rida henne båda själv och med sällskap i alla gångarter hon hade väldigt lätt för tölten och fina gångarter i övrigt.
Det gällde verkligen att vi hade förtroende för varandra, jag red henne till en början med långa tyglar, när hon blev rädd så sträckte jag fram handen och klappade försiktigt på halsen och lugnade henne enbart med rösten utan att ta tag i tyglarna och bromsa för det hade fått henne att känna sig låst och panikslagen.
Jag hann tyvärr inte fortsätta träna henne men jag kände att vi verkligen hade något och att hon hade blivit en jättelugn och fin häst till slut helt utan problem med den träningen.
det gäller verkligen att anpassa träningen efter individen och testa sig fram vad som passar bäst.
hennes ägare kunde inte lasta henne, och hon kom aldrig fram i hagen.
När jag slutade där kunde de(utan att ha tränat henne själva hon hade bara helt enkelt fått förtroende för människor) lasta henne helt utan problem och köra henne i släpet och hon var helt lugn utan panik eller liknande.
och hon kommer alltid fram i hagen och vill bli kelad med.
De var så glad att hon blivit som en helt annan häst.
så det verkar som att de är väldigt skeptiska mot människor och man måste verkligen vara värd deras förtroende men när man väl vinner det så har man en vän för livet.
saknar den hästen.
Han har ju haft riktigt svårt för tölten, så hoppas att allt som började lossna i slutet i höstas sitter kvar nu!
