Flytta?

[Inte_Ung]

Vilket det inte behövs ett jobb för där du tillbringar 40h i veckan med.

Nej om man hittar det på någon annan plats så är det väl bra.
Men när man misslyckas med att hitta meningsfulla saker att göra tillsammans med andra så är en arbetsplats ett bra ställe att söka efter det på.

 

[nullo-modo]

Jag ser det som sorgligare om man väljer att spendera hälften av sin vakna tid på något man inte finner någon mening eller lust med. Sen är det ju så för ganska många, så jag ser det som ett privilegium.


Men det finns många perspektiv och många olika livsval man kan göra.

Ja, sorgligt nog har mottot "rätten till heltid för alla" gjort att det idag är svårt att hitta jobb om erbjuder deltid om en inte kan bevisa annan inkomst eller pluggar på minst halvtid.

Problemet för mig är inte jobbet i sig utan att 40h i veckan får mig att tröttna på även mina största intressen.

 

[Wille]

Jag ser det som sorgligare om man väljer att spendera hälften av sin vakna tid på något man inte finner någon mening eller lust med. Sen är det ju så för ganska många, så jag ser det som ett privilegium.


Men det finns många perspektiv och många olika livsval man kan göra.

Jag ser det som rätt omöjligt att hitta ett jobb jag kommer trivas med. Inget lockar.

Att sätta höga ambitioner med trädgård och husvård när man är sjuk och inte klarar vardagen verkar kontraproduktivt. Kanske kunde du få hjälp med det; att samtala med någon som kan hjälpa att sortera i vad som är viktigast när förmågan sviker och man inte hinner allt?

En av de bästa grejerna med att flytta långt ut på landet och få en stor trädgård var att man slipper sköta den mer än man vill, för egen del. Inga trädgårdsfuhrers som tittar snett på de fina maskrosorna, ängsblommorna och den ofta oklippta gräsmattan.

Jag anser inte att jag har höga ambitioner. Jag satsar bara på att hålla det i så pass skick att det inte förfaller så att det kommer att krävas en jätteinsats med att återställa. Jag kräver absolut ingen perfektion.

 

[sjoberga]

Jg tror inte man väljer i det fallet. Snarare känner sig låst och vilsen på grund av dålig självkänsla och dåligt självförtroende.

För många väger det ekonomiska argumentet att ha en inkomst alls också tungt.

Mitt argument var bara ett motargument mot att det skulle vara sorgligt att uppleva meningsfullhet med sitt förvärvsarbete bara för att man får betalt för att göra det och att någon annan sätter ramarna. För min del är det en förutsättning att någon annan tar hand om de tråkiga bitarna som försäljning,
finansiering, marknadsföring och administration, och tillgången till teknisk kompetens som inte en person kan ha själv, för att få göra det jag tycker är roligt och meningsfullt. Jag ser ingen annan väg att få göra det än inom ett väl fungerande företag som kan ge de förutsättningarna.

Skulle man tycka att människans utforskande av världsrymden är det man brinner för, blir det lite uppförsbacke att driva det i egen regi som ett självständigt ”livsverk” för att ta ett exempel.

Men jag ska inte deraila tråden mer med spåret.

 

[Liten]

Jag tänkte fråga om jag kan få göra min praktik på en handelsträdgård på orten där jag bor. Det hoppas jag ska ge en fot in även om de brukar annonsera efter trädgårdsmästare när de söker folk och det blir ju inte jag av utbildningen jag går.

Ekonomiskt är jag inte jättestressad även om jag går back denna månad och nästa månad. Jag har sparpengar att ta av.

Det tycker jag låter som en väldigt bra idé. Som du säger, en fot in och du får chansen att visa att du har driv och intresse för jobbet. Och också en bra erfarenhet för eventuellt framtida jobbsökande. Heja dig!

Jag har läst en del av det du skrivit i den här tråden, och även andra trådar (tänker på den om pension), som att ekonomin är en stressfaktor på olika sätt. Nu eller för framtiden. Men, du är du och vet såklart bäst hur du känner, så vad skönt om det ändå känns okej. Jätteskönt!

 

[Wille]

Det tycker jag låter som en väldigt bra idé. Som du säger, en fot in och du får chansen att visa att du har driv och intresse för jobbet. Och också en bra erfarenhet för eventuellt framtida jobbsökande. Heja dig!

Jag har läst en del av det du skrivit i den här tråden, och även andra trådar (tänker på den om pension), som att ekonomin är en stressfaktor på olika sätt. Nu eller för framtiden. Men, du är du och vet såklart bäst hur du känner, så vad skönt om det ändå känns okej. Jätteskönt!

Ja, pensionen är ju en stressfaktor men jag kan ändå inte förhindra att jag får det jävligt knapert som pensionär. Vardagsekonomin klarar jag just nu med besparingar. Jag har ju tänkt sluta amortera också men har inte tagit tag i det.

 

[Inte_Ung]

Jag tänkte fråga om jag kan få göra min praktik på en handelsträdgård på orten där jag bor. Det hoppas jag ska ge en fot in även om de brukar annonsera efter trädgårdsmästare när de söker folk och det blir ju inte jag av utbildningen jag går.

Ekonomiskt är jag inte jättestressad även om jag går back denna månad och nästa månad. Jag har sparpengar att ta av.

Jag har fått taket omlagt, fasaden målad, köket tapetserat, taket i köket målat, duschkabin installerad i badrummet.

Trädgården är mer ett levande väsen och kräver därför mer av mig. Den förfaller snabbt om man inte håller efter. Jag gick nyss en sväng i trädgården och noterade att gräset har vuxit in i en rabatt. Det måste åtgärdas så snart som möjligt.

Men livet är övermäktigt för mig hela tiden. Jag har problem med exekutiva funktioner. Disken blir inte diskad. Köksbänken belamras med saker, köksbordet blir också fullt med saker, det blir inte dammsuget, toalett och handfat blir inte rengjort. Duschen behöver också rengöras och det blir aldrig av. Jag har nog inte bytt sängkläder på säkert ett halvår. O.s.v.

Jag lever ett stort liv med många saker och aktiviteter.
Jag har varit tvungen att lära mig prioritera hårt. Annars så hade jag gått under.

Så vad spelar verkligen roll?
Jag skulle prioriterat disken därför att jag måste kunna fixa mat. Man måste äta. Jag börjar alltid med disken när saker behöver göras. Det är enkelt och bra att komma ihåg.
Sedan tar jag tvätten, jag måste ha rena kläder. Ibland så kommer jag inte längre än så, och då så får det vara på det viset.
Sängen är också viktig, jag måste ju sova.

Resten får bli som det blir. Det går ju alltid att ordna upp senare. Även en helt igenvuxen trädgård går att få ordning på, så länge som man har kvar trädgården. Duschen går att duscha i även om den är skitig o.s.v.
Man måste ju leva ett liv som man klarar av, allt annat blir ju omöjligt.

 

[monster1]

Jag har mitt drömboende sedan flera år tillbaka. Trädgården är stor och har ett bra läge. Det var vad jag ville ha och jag har numera investerat i en del nya växter till den.

Tyvärr har jag åkt på en depression och har också problem med exekutiva funktioner. Jag orkar liksom inget längre. Depressionen började för några år sedan och jag tror inte längre att jag kan bli frisk. Jag har inga framtidsdömmar längre. Min trädgård som var min dröm är nu mest en belastning. Och jag orkar inte renovera eller ens ha det städat och fint hemma. Mitt boendestöd föreslog här om dagen att jag skulle flytta.

Men om jag flyttar så ger jag ju upp helt. Nu går jag ju fortfarande och hoppas att allt ska bli bättre. Men det blir det kanske aldrig någonsin.

Om jag skulle flytta så har jag ingen aning om vart jag skulle flytta. Jag vantrivs i en lägenhet och klättrar på väggarna där om/när jag är frisk.

En hake till med att flytta är att jag då får ett dyrare boende. Jag lär inte kunna bo så billigt som jag gör här. Dessutom kommer jag inte orka genomföra en flytt ensam.

Men hur många år kan man gå och vara deprimerad så att den trädgård man har är en belastning? När bör man ge upp?

Jag tycker du ska sitta i båten, just nu studerar du och det är ju jättebra att det fungerar. I den andra tråden så menar ju din boendestödjaren att ett stödboende kunde vara aktuellt. Men jag tycker absolut att du ska försöka få stöd i ditt nuvarande hem. Man brukar säga att man inte ska försöka göra flera stora förändringar samtidigt när man befinner sig i kris.

Kring huset tänker jag så här. Så länge väderskyddet fungerar dvs det regnar inte in i byggnaden så är det ingen ko på isen. Vad gör det om tomten ser lite risig ut? Gräs och annat återhämtar sig om man börjar sköta det igen. Huvudsaken är att du trivs där du bor. Skulle huset bli väldigt risigt så kan du ju alltid flytta då, speciellt om det handlar om stödboende för det känns som en sista utväg för dig tycker jag.

 

[a1agnlju]

Ja, sorgligt nog har mottot "rätten till heltid för alla" gjort att det idag är svårt att hitta jobb om erbjuder deltid om en inte kan bevisa annan inkomst eller pluggar på minst halvtid.

Problemet för mig är inte jobbet i sig utan att 40h i veckan får mig att tröttna på även mina största intressen.

Samma här! Och går man ner i tid på min arbetsplats så förväntas man få lika mycket gjort men på kortare tid (inte uttalat, men det blir så automatiskt). Därför är drömmen om en stor vinst så man kan gå i pension i förtid stor trots att jag har ett jobb jag tycker rätt bra om. Sorgligt men sant

 

[Wille]

Jag lever ett stort liv med många saker och aktiviteter.
Jag har varit tvungen att lära mig prioritera hårt. Annars så hade jag gått under.

Så vad spelar verkligen roll?
Jag skulle prioriterat disken därför att jag måste kunna fixa mat. Man måste äta. Jag börjar alltid med disken när saker behöver göras. Det är enkelt och bra att komma ihåg.
Sedan tar jag tvätten, jag måste ha rena kläder. Ibland så kommer jag inte längre än så, och då så får det vara på det viset.
Sängen är också viktig, jag måste ju sova.

Resten får bli som det blir. Det går ju alltid att ordna upp senare. Även en helt igenvuxen trädgård går att få ordning på, så länge som man har kvar trädgården. Duschen går att duscha i även om den är skitig o.s.v.
Man måste ju leva ett liv som man klarar av, allt annat blir ju omöjligt.

Jag diskar min tallrik när jag har ätit. Jag diskar också en kastrull när jag behöver en för att laga någon mat. Mer än så blir inte gjort på den fronten. Idag har jag levt på mackor och musli för att jag inte orkat laga mat. Jag tvättar när jag behöver rena kläder. Sängen gör jag inget med.

En igenvuxen trädgård är mycket svår och arbetskrävande att göra ordning. Exempelvis har det tagit mig flera år att få ordning på en rabatt vid entren. Den är ynka 1 x 5 meter stor bara. Nu har jag börjat med den andra rabatten vid entren. Där ligger nu en markduk så att jag nästa år kan gräva en kant och göra fint.

 

[Wille]

Jag tycker du ska sitta i båten, just nu studerar du och det är ju jättebra att det fungerar. I den andra tråden så menar ju din boendestödjaren att ett stödboende kunde vara aktuellt. Men jag tycker absolut att du ska försöka få stöd i ditt nuvarande hem. Man brukar säga att man inte ska försöka göra flera stora förändringar samtidigt när man befinner sig i kris.

Kring huset tänker jag så här. Så länge väderskyddet fungerar dvs det regnar inte in i byggnaden så är det ingen ko på isen. Vad gör det om tomten ser lite risig ut? Gräs och annat återhämtar sig om man börjar sköta det igen. Huvudsaken är att du trivs där du bor. Skulle huset bli väldigt risigt så kan du ju alltid flytta då, speciellt om det handlar om stödboende för det känns som en sista utväg för dig tycker jag.

Ett stödboende är det ingen som har nämnt. Boendestödjaren menade bara att jag borde flytta till en kommun där boendestöd jobbar kvällar och helger, och att jag borde bo där jag inte har en trädgård (d.v.s. på ett ställe där jag kommer klättra på väggarna om jag blir frisk).

 

[Inte_Ung]

Jag diskar min tallrik när jag har ätit. Jag diskar också en kastrull när jag behöver en för att laga någon mat. Mer än så blir inte gjort på den fronten. Idag har jag levt på mackor för att jag inte orkat laga mat. Jag tvättar när jag behöver rena kläder. Sängen gör jag inget med.

En igenvuxen trädgård är mycket svår och arbetskrävande att göra ordning. Exempelvis har det tagit mig flera år att få ordning på en rabatt vid entren. Den är ynka 1 x 5 meter stor bara. Nu har jag börjat med den andra rabatten vid entren. Där ligger nu en markduk så att jag nästa år kan gräva en kant och göra fint.

Men vad gör det väl egentligen rent praktiskt om trädgården är igenvuxen?
Så länge som du har kvar huset så går det ju att reda ut en annan gång.

Om man skall ha hus, eller gård med stall för den delen, så måste man lära sig att leva med det ofärdiga. Annars så jagar man efter det omöjliga tills man blir tokig.
Jag har provat den jakten, det var inte bra.

 

[Inte_Ung]

Ja, sorgligt nog har mottot "rätten till heltid för alla" gjort att det idag är svårt att hitta jobb om erbjuder deltid om en inte kan bevisa annan inkomst eller pluggar på minst halvtid.

Problemet för mig är inte jobbet i sig utan att 40h i veckan får mig att tröttna på även mina största intressen.

Ja det där är ett problem. Därför så kör jag buss på timme. Att styra över min egen tid är livskvalité.
Det sättet att leva kräver en redig ekonomisk buffert, men det är inget övermäktigt att ordna med egentligen.

 

[monster1]

Ett stödboende är det ingen som har nämnt. Boendestödjaren menade bara att jag borde flytta till en kommun där boendestöd jobbar kvällar och helger, och att jag borde bo där jag inte har en trädgård (d.v.s. på ett ställe där jag kommer klättra på väggarna om jag blir frisk).

Okej det låter ju ännu konstigare, en kommun ska stötta sina innevånare inte skeppa iväg dom så de ska skötas om av andra kommuner. Det låter jättekonstigt./ Tjänsteman på kommun.

 

[Wille]

Men vad gör det väl egentligen rent praktiskt om trädgården är igenvuxen?
Så länge som du har kvar huset så går det ju att reda ut en annan gång.

Om man skall ha hus, eller gård med stall för den delen, så måste man lära sig att leva med det ofärdiga. Annars så jagar man efter det omöjliga tills man blir tokig.
Jag har provat den jakten, det var inte bra.

Då trivs jag inte med livet helt enkelt. Vad ska man med en vildvuxen trädgård till? Vilka drömmar uppfyller man med det? Och den kommer ju då aldrig att bli klar inom min livstid. Jag skulle vilja visa upp min trädgård faktiskt.

 

[Wille]

Okej det låter ju ännu konstigare, en kommun ska stötta sina innevånare inte skeppa iväg dom så de ska skötas om av andra kommuner. Det låter jättekonstigt./ Tjänsteman på kommun.

Hon blev nog sur för att jag tycker att jag har rätt att studera heltid och få hjälp på tider som passar mig och inte stör studierna för mig. Och jag menar, hur tusan ska jag kunna ha ett jobb om jag behöver boendestöd och boendestöd inte kan hjälpa mig när jag är ledig från jobbet?

 

[Inte_Ung]

Ett stödboende är det ingen som har nämnt. Boendestödjaren menade bara att jag borde flytta till en kommun där boendestöd jobbar kvällar och helger, och att jag borde bo där jag inte har en trädgård (d.v.s. på ett ställe där jag kommer klättra på väggarna om jag blir frisk).

Jag tror att du måste se trädgården just så.
Den finns för att du inte skall klättra på väggarna.
Strunta i hur den ser ut just nu, du verkar ju verkligen inte vara i läget att klättra på väggarna.
Även som totalt igenvuxen så kommer den ju att finnas där som något att göra för att inte klättra på väggarna.

 

[sjoberga]

Då trivs jag inte med livet helt enkelt. Vad ska man med en vildvuxen trädgård till? Vilka drömmar uppfyller man med det? Och den kommer ju då aldrig att bli klar inom min livstid. Jag skulle vilja visa upp min trädgård faktiskt.

Jag älskar min vildvuxna trädgård. Jag hatade de välordnade trädgårdarna i villaförorten, eftersom det fanns en förväntan om att alla skulle göra likadant.

Men mest tänker jag att man måste sortera och prioritera när man inte har förmågan. Sedan när förmågan ökar, kan man lägga till ambitioner. Det är väldigt svårt, för mig, att se en fin trädgård som särskilt högt upp på en sådan lista.

 

[Inte_Ung]

Då trivs jag inte med livet helt enkelt. Vad ska man med en vildvuxen trädgård till? Vilka drömmar uppfyller man med det? Och den kommer ju då aldrig att bli klar inom min livstid. Jag skulle vilja visa upp min trädgård faktiskt.

Du skall ha trädgården som något att göra för att inte klättra på väggarna. Som pensionär så kommer du att få all tid i världen med din trädgård och då så är det ju bra att ha den kvar.

Kan du inte visa upp dina arbetsresultat fram tills dess. D.v.s. andra trädgårdar som du gör fina mot betalning. På ett jobb så är man ju dessutom säker på att någon kommer att titta på det som man utför.

 

[Myrten]

Ett stödboende är det ingen som har nämnt. Boendestödjaren menade bara att jag borde flytta till en kommun där boendestöd jobbar kvällar och helger, och att jag borde bo där jag inte har en trädgård (d.v.s. på ett ställe där jag kommer klättra på väggarna om jag blir frisk).

Jag tycker att du ska försöka släppa vad boendestödjaren sa. Jag kan ett par olika anledningar till att hon reagerade som hon gjorde på informationen att du kontaktat biståndshandläggaren. Ingen av dem är direkt smickrande för boendestödjaren.

Människor tycker ibland saker och framför dem utan att de är så väl genomtänkta. Man behöver inte ta hänsyn till allt vad folk tycker och säger. Du vet ju att boendestödjaren har fel. Du vet att du inte vill bo i lägenhet och att du inte vill vara utan trädgård. Så lägg inte mer energi på att fundera över det oövervägda uttalandet.