Asa_S
Trådstartare
En sak jag verkar ha gemensamt med alla arbetande hästmänniskor jag träffat på är att hårda prioriteringar och en stram tidsplanering är en självklar del av livet. Det jag ser hos många icke-hästmänniskor jag har runt omkring mig är att de å andra sidan tycker det är självklart att man gör lite som man känner för. Det kan de gärna få göra, tycker jag, men det blir problem när vägarna möts.
Min sambo är en icke-hästmänniska och dessutom en extremt icke-planerande sådan. Jag är hårt prioriterande och planerande av nödvändighet och krascher är oundvikliga eftersom hans icke-planerande i sig får konsekvenser för mig som jag bara kan hantera vettigt genom att göra precis allt jag kan göra i förväg, alltså tidigare än jag egentligen behöver för egen del. Om jag håller min egen planering blir jag extremt oflexibel i alla sammanhang, inte bara gentemot min sambo, och eftersom jag numera vistas nästan enbart i icke-hästsammanhang finns det inte mycket förståelse därifrån för att jag måste veta saker i god tid.
Hur gör ni andra som bollar häst, familj och jobb? Kan ni vara flexibla?
Min sambo är en icke-hästmänniska och dessutom en extremt icke-planerande sådan. Jag är hårt prioriterande och planerande av nödvändighet och krascher är oundvikliga eftersom hans icke-planerande i sig får konsekvenser för mig som jag bara kan hantera vettigt genom att göra precis allt jag kan göra i förväg, alltså tidigare än jag egentligen behöver för egen del. Om jag håller min egen planering blir jag extremt oflexibel i alla sammanhang, inte bara gentemot min sambo, och eftersom jag numera vistas nästan enbart i icke-hästsammanhang finns det inte mycket förståelse därifrån för att jag måste veta saker i god tid.
Hur gör ni andra som bollar häst, familj och jobb? Kan ni vara flexibla?