Sv: Fjordhästavel 2009
*delvis kl*
I fjordhästvärlden har jag en känsla av att skulle bara klass 1 ston "godkännas" för avel, så skulle det bli ännu färre betäckta ston än vad det är nu, eftersom dessutom flertalet fertila klass 1 ston inte är i avel..
Det som du säger med t ex benen har jag också funderat på, och det faktum att jag fått kritik för att jag velat välja hingstar med "bra ben" till mitt sto. Jag kan ju själv se att hennes benstatus inte är perfekt, men inte heller urusel, men vem är det då som bedömmer det? För att se till min egen häst är hon, samma år, bedömd en gång med 6a på benen och en gång med 9a, med bara några månaders mellanrum, det är milsvid skillnad! Jag tycker dessutom att en sån sak som benen borde vara hyfsat konstant, självklart beroende på skoning/verkning och till viss del av hästens form, men ändå inte lika mycket "för dagen" som t ex gångarterna, som måste kunna skifta ganska mycket om hästen har en "bra" eller "dålig" dag.
Jag vill inte heller sätta ett dåligt sto i avel, därför har jag också sagt att min treåring inte kommer att gå i avel åtminstone inte på länge. Hon är i år bedömd med 37 resp 35 p vilket alltså är urkass - å andra sidan kommer hon från en stam med idel A-prem, AB-prem, ELIT och SuperELIT ston, som vad jag vet inte själva alla varit klass 1? Jag betäckte mitt A-premierade sto (som då iofs bara var AB-prem ext) med den hingst som året innan gått som årgångstvåa - och ut kom en 35-poängare... "Det bästa med det bästa" är ju inte heller alltid gott nog. I mitt fall har det visat sig vara helt kört.
Tävlingsresultat säger heller inte nåt direkt om vad hästen nedärver, en medioker häst kan ha bra tävlingsresultat med en skicklig ryttare/kusk - medan en riktigt bra häst kanske inte ens kommer till tävlingsbanan?
Framförallt så är vi ju där igen... Vad är det egentligen som är viktigast, och vem är det som bestämmer det? Är det exteriören, är det temperamentet, är det sammarbetsviljan eller?
Jag kan hålla med dig om att bruksprovet i Sverige är väldigt förenklat, ännu värre när det diskuterades att ston skulle få stamboksföras utan att göra bruksprov (
), men i Norge tycker jag å andra sidan att det känns lite väl tufft. Hur bra är det egentligen för så unga hästars psyke med sådan påfrestning?