Under helgen har vi lyckats korta "sidorna" ytterligare lite och kommit ytterligare lite mer uppåt ist för att paddla runt Jag gläds nåt så otroligt över känslan av att min 22-åring fortfarande utvecklas. Nya verktyg i verktygslådan har hjälpt oss ytterligare med både rakriktning, urskålning och bärighet. Gör så gott vi kan med den kroppsbyggnad vi har att jobba med =) Bjuder på lite trav från senaste träningen. Är superglad att få möjligheten att rida denna herre. När jag träffade Brian och hans ägare Linda för första gången så höll hon näst intill på att ge upp med honom. Under mina första pass med detta ånglok så var det nog ett under att min rygg inte gick av på mitten. Full fart fram och mycket "jag kan bäst själv"-idéer. För egentligen bara några månader sedan kändes det som om de långa benen fortfarande spretade åt alla möjliga håll och i övergångarna satt man som likt i en fällstol som slog ihop. Men saker börjar ramla på plats. Bättre styrsel i kroppen, kortare mellan svans och öron och mer uppåt tänk i knäna än framåt. Jäklarns påhitt tycker Brian ! Inte BRA, men absolut bättre än tidigare. "Bara" att försöka hitta dit igen kommande pass och förbättra ännu mer...Hmm jag kanner igen det dar med att ta kritik....
Vilket harligt gung han har dock
Kan rapportera att jag har provat dina ovningar nu forresten, och jaklar vilket tryck det blev i'na! Snart kanske hon ar lika fin som din!
Det där är ingenting mot vad hon kan skrika, i fjol red jag en tävling där hon gnäggade 26 ggr under ett och samma program..det är också anledningen till att vi nu inte åker på samma tävlingar med våra hästar. Min 10a skriker sig hes när jag är ute med ponnyn. Man hör honom låååång väg. Inte är han stressad heller, han står helt lugnt och bara vrålar så högt han kan. Det jag själv stör mig mest på att den förbannade glappande yttertygeln. Det gick trots allt ganska bra förra året men nu är programmen för svåra och det går väl an när det sker i traven men att behöva vänta med att lägga byten för att hela hästen är spänd som en stålfjäder i gnäggningen fungerar inte, så nu har vi gett upp. Ja jag brukar som sagt rida med de stora hästarna (och således vuxna ryttarna ) i vanliga fall men den här veckan blev det med ponnyungarna. Supersöt grupp med tuffa tjejer, mycket modigare än mig! Alltid väldigt bra upplägg, men såklart är det noggrannare och mer avancerat när man rider med den vanliga gruppen, då brukar det vara mer krävande uppvärmning vilket passar ponnyn mycket bättre. Hon behöver tid på sig för att bli mjuk och komma igång ordentligt. Hon överöste henne med beröm, det värmde nåt alldeles otroligt! Även fast vi hade en dålig dag var hon tydligen så fin att någon ville köpa henne. det är också anledningen till att vi nu inte åker på samma tävlingar med våra hästar.
Vilka framsteg ni gör - jag är jätteimpad! 
Ser verkligen som andra också kommenterat väldigt fräscht och fräckt ut - och skolorna ser så där härligt lätta och bäriga ut. Inspirerande!
