Jag har inte plöjt hela tråden men måste säga att jag verkligen beklagar de som har denna kroniska smärtsjukdom, det måste vara fruktansvärt jobbigt.
När det gäller hästeriet så måste jag säga att jag välkomnar alla de slags intressen som gör att man kanske kan hitta en väg tillbaka till något slags jobb (ex.vis att ridningen fungerar som en slags sjukgymnastik som gör att kroppen håller ihop bättre).
Det jag vänder mig emot är att vissa verkar låta djurintresset skena iväg i en sådan grad att det istället för att vara uppbyggligt så tär det och ger en mindre chans att bli arbetsför.
För ett tag sedan läste jag om en ensamstående mamma med smärtsjukdom som hade 2-3 hästar, 2 stora hundar som krävde mycket motion och två barn. Hon var förtvivlad när det började ställas jobbkrav eftersom hon inte kände att hon kunde fixa sina åtaganden + jobb och dessutom smärtsjukdom. Vilket jag har full förståelse för, jag som är frisk som en nötkärna skulle aldrig orka med de åtagandena när jag arbetar!
Jag tycker däremot inte att det finns någon rättvisa i att skattebetalarna ska finansiera hennes intressen, även om hon säger sig må bra psykiskt av att ha alla djur så inkräktar det antagligen på hennes chanser att bli arbetsför. Hon skulle behöva göra en revidering för att se hur hennes kropp mådde med mindre antal djur och/eller mindre antal krävande djur.
Allt är en balansgång och där är det bara att hoppas att att man trots sin sjukdom kan göra sunda val som främjar ens arbetsförhet såväl som ens kropp och själ.
Enligt min erfarenhet av svår fibro (har en bekant med detta) så mår man många gånger så dåligt att man behöver skala ens liv på "måsten" och då kan det innebära att man under en period behöver vara djurlös för att kunna ta hand om sig själv på rätt sätt.
Men det är antagligen ytterst svårt att göra det valet.
