Feminism och kritik

[Raderad medlem 6459]

Ni som är feminister, hur ser ni på kritik som lyfts mot hur feminism utvecklas eller ser ut? Jag har gått och klurat på det här ett tag, särskilt sedan det börjat storma ordentligt bland vissa kända svenska feminister, och jag kan liksom inte riktigt komma fram till vad jag tycker.

Är det okej att vara kritisk mot till exempel kommersiell feminism? Eller är det att indirekt såga andra feminister och andras feminism? Är det okej att kritisera fenomen inom feminism eller tycker ni att det är samma sak som att kritisera individer för deras feminism?

Jag till exempel har lite problem med att "allt" är feminism. Man säljer grejer med feminism och kallar det empowerment och detta ska inte kritiseras eftersom man inte ska såga kvinnor som vill göra något bra. Samtidigt kan jag tycka att det vattnar ur hela konceptet, om allt är feminism är ingenting feminism. När en Kardashian säljer sin realityserie som handlar om att banta och göra sig snygg som en serie som handlar om empowerment och att bli sitt bästa jag känns hela konceptet bara urvidrigt. Men kvinnor ska inte såga andra kvinnor så bör jag stänga ner dessa tankar?

Lite förvirrad trådstart men jag vill gärna höra era tankar!

 

[parellikusken]

Jag kan bli lite less på feministisk konst, blir tyvärr ofta ointressant och tjatigt. Orkar inte riktigt med alla feministiska konstkollektiv längre.
Speciellt inom den konstinrikting jag håller på med där merparten är kvinnor.. Utövarna gör fortfarande menskonst och kvinnokroppar och tror de är samhällsutmanande. Jag vet inte riktigt, känns lite 90-tal över det.

 

[Fruentimber]

Jag tänker som så att även feminism måste tåla kritik. Och att bara för att en är feminist, så är ju inte alla ens handlingar feministiska. Liksom TS har jag mycket svårt för den kommersiella feminismen, den lilla kommunisten i mig blir dånande trött av det. Jag blir också trött på feminister som ska överleva på diverse patreons och what not.

Jag stödjer mer än gärna kvinnoföretagare. En mycket stor majoritet av producenterna i min reko-ring t ex, är kvinnor. Jag stödjer jämställdhetsarbete och jag försöker vara en god förebild för de barn jag har runt mig. Men snälla rara, jag orkar inte bli påkrängd ett enda fitt-halsband till.

 

[Fruentimber]

Jag tycker också att ens "form" av feminism måste kunna ta kritik och problematisering. Utan problematisering har jag svårt för att se att feminismen kan utvecklas och föras framåt. Därmed blir det ju svårt att undvika ifrågasättande. Har man en mycket uppenbar vit-hetero-medelklassfeminism med thin priviligies så ser jag nog ofta mer än gärna att det påtalas t ex, eftersom jag själv ser den formen av feminism som väldigt problematisk. Men det gör väl de flesta.

 

[asfaltsflickan]

Jag känner ofta ett behov av ett mellanläge mellan å ena sidan låt-gå-allt-är-feminism som du beskriver, och å andra sidan cancel culture där minsta felsteg gör att du är uträknad och fiendemärkt för evigt. Nåt slags mellanting borde gå att hitta, men jag vetefan hur.

 

[Syre]

Jag tror att man måste kritisera fenomen och inriktningar inom feminismen, konstruktivt förstås. Risken är att feministiska diskussioner avstannar helt annars, att allt möjligt får rubriken feminism utan att det ifrågasätts och att det feministiska samtalet dör ut eftersom det enda tillåtna är att klappa varandra på ryggen så fort någon kallar sig feminist.

När jag läst kritik inom feminism har jag ofta lärt mig nytt eller fått nya infallsvinklar, kritiken brukar ju ändå komma av att man vill förbättra eller prata om saker som feminismen kanske inte tidigare uppmärksammat, inte att man vill förstöra för feminismen, därför tycker jag inte det är samma sak som att såga eller att motarbeta, om det görs konstruktivt är det väl ett försök att utveckla eller försvara.

Vilka kända svenska feminister är det det stormar kring?

 

[Wysiwyg]

Jag tänker att allting måste gå att kritisera och analysera annars är det ju ingenting att ha i granen. Men för mig spelar det roll hur det görs. Utifrån för att man vill hålla ner kvinnor och klanka ner på dom där FEMINISTERNA eller inifrån med analys och självkritik? Det senare tänker jag är väldigt mycket nyttigare än det tidigare.

Jag håller inte riktigt med om att kvinnor inte ska kritisera andra kvinnor. Jag hade tänkt skriva en lång harang om att det också beror på vilket håll det kommer ifrån - om det är "patriarkal nedtryckning" eller inte. Men sen kom jag på att hur fasen vet man det och så la jag ner hela resonemanget.

 

[Scata]

Ska bli intressant att följa denna tråd
Särskillt efter all kritik och i det närmaste vuxenmobbning (dvs förlöjligande) jag fick pga den ytterst lilla kritik jag gav till feminismen i en annan tidigare tråd.
Jag fick inte ens kalla mig feminist... (enligt vissa användare).

 

[Raderad medlem 6459]

Vilka kända svenska feminister är det det stormar kring?

Cissi Wallin mfl. Angående satsningen Gardets.nu.

KL
Tack för alla intressanta svar! Jag läser och kommer såklart svara på allt!

 

[Raderad medlem 6459]

Men för mig spelar det roll hur det görs. Utifrån för att man vill hålla ner kvinnor och klanka ner på dom där FEMINISTERNA eller inifrån med analys och självkritik? Det senare tänker jag är väldigt mycket nyttigare än det tidigare.

Alltså grejen är den att jag har själv avskytt när feminister får kritik vad de än gör, av andra feminister. Det finns liksom krav inom rörelsen på att allt ska vara så perfekt, man får inte vara problematiskt på minsta lilla sätt för då får man höra det i ÅR efteråt - trots ursäkter. Men så har jag själv sett stora feminister göra saker som för mig är allt annat än feminism - som är så mycket kapitalistisk male gaze att jag spyr av att se det - och så har jag känt att det kan jag inte lyfta på ett vettigt sätt för då blir jag en av alla dessa jävla människor som sågar andras feminism, som kräver perfektion av människor som lever i ett rövigt patriarkat. Är du med på hur jag menar?

Jag skulle gärna exemplifiera för att konkretisera min poäng lite mer men vill inte peka ut enskilda feminister. Denna rävsax återigen!

 

[Emale]

Jag kan liksom @asfaltsflickan känna att det bör finnas mer av ett mellanläge. Allt som kvinnor gör är inte feminism och jag tycker att man ska kunna lyfta det så länge man inte skammar eller lägger ytterligare krav på kvinnor att vara "perfekta".

Jag är feminist och gör feministiska saker men allt jag gör är inte feministiskt, jag är liksom mänsklig och ibland har jag otur när jag tänker och andra gånger orkar jag bara inte (Kan t ex vara att jag låter saker passera för att jag inte pallar bråka/ta diskussionen alltid).

Vissa saker är också mindre viktiga att enas kring tycker jag. Är det feminism att sälja fitthalsband? Det kanske är ok att vissa tycker det och andra inte helt enkelt. Man kan ju säga att man själv inte tycker det men samtidigt tillåta viss bredd inom rörelsen. Onödigt att slösa energi på att bråka med människor när man ändå har samma mål och grundvärderingar.

Samtidigt måste man få komma med kritik när helt ofeministiska saker stämplas som feministiska. Jag tänker t ex att det är på sin plats att kritisera att Kardashians program säljs med feminism, när det går ut på att kvinnor ska anpassa sig till rådande ideal, utan att för den sakens skull skamma Kardashians för att de gör ofeministiska saker.

Sen är det såklart så att mellanläget finns för många men inte alla.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänker som så att även feminism måste tåla kritik.

Jag håller med! Men jag tror balansgången är svår mellan att kritisera feminism och kritisera individer. Eller är det bara jag som känner så? Jag vill inte ens ge ett exempel i tråden på en svensk feminist vars feminism jag känner är jävligt tveksam för det känns så sjukt osolidariskt. Kanske är jag överkänslig? Beror det på hur man gör det kanske?

Nåt slags mellanting borde gå att hitta, men jag vetefan hur.

Håller med!

Risken är att feministiska diskussioner avstannar helt annars, att allt möjligt får rubriken feminism utan att det ifrågasätts och att det feministiska samtalet dör ut eftersom det enda tillåtna är att klappa varandra på ryggen så fort någon kallar sig feminist.

Jamen jag håller verkligen med! Samtidigt känner jag ibland att det är först när någon "kommit ut" som feminist som de får MER kritik, inte mindre. Typ "jaha, du säger att du är feminist men år X sa du faktiskt såhär". Medan icke-feminister kommer undan med samma skit utan kritik eftersom de aldrig ens låtsats vara vettiga. Är du med på hur jag menar?

 

[Raderad medlem 6459]

Allt som kvinnor gör är inte feminism och jag tycker att man ska kunna lyfta det så länge man inte skammar eller lägger ytterligare krav på kvinnor att vara "perfekta"

Ja, och det håller jag med om. Samtidigt tycker jag att det rent konkret blir svårt att särskilja kritik från krav på perfektion.

Till exempel: Jag är en feministisk influencer med stor plattform. Jag sprider feministiska texter, är en feministisk "tyckare" i media etc och gör i princip karriär på min feminism. En hel del av det jag sprider är dock väldigt tveksamt. Är det då att kräva perfektion om man kritiserar mig för detta eller är det att lyfta viktiga poänger?

Jag har till exempel skitsvårt för kommersiell feminism där man lägger ut en avklädd, sexifierad bild på sig själv där man ser snygg ut samtidigt som man taggar företag och tidningar i bilden och så parar man ihop det med nån feministisk klyschig text. Är det skammande att kritisera detta?

 

[Hyacinth]

Jag är less på att feminism måste vara perfekt. Vem fasen är det, liksom?
Mansgris, det kan man vara när det passar
Hur mycket jag som individ än försöker är det ju ganska svårt om samhället och omgivningen inte är feminister. Eller är det vid behov.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag är less på att feminism måste vara perfekt. Vem fasen är det, liksom?

Men vad innebär det? I det sammanhang vi diskuterar här alltså. Att feminister inte bör kritiseras för vem är perfekt? Att feminism inte får kritiseras? Hur ska feminismen bli bättre om man ska släppa alla krav på den?

 

[Blue]

Jag är inte feminist men svarar ändå då jag tycker samma sak gäller för alla ideologier. Det handlar inte bara om att de "ska tåla kritik" utan att kritik är helt nödvändigt för att få ut en bra slutprodukt. Precis som med vetenskapliga teorier, om ingen försöker falsifiera dem är de inte mycket värda.

 

[Hyacinth]

Men vad innebär det? I det sammanhang vi diskuterar här alltså. Att feminister inte bör kritiseras för vem är perfekt? Att feminism inte får kritiseras? Hur ska feminismen bli bättre om man ska släppa alla krav på den?

Jo, jag tycker kritiken är helt okej.
Men när folk skriker: du är inte feminist när någon gör ett felsteg känns ofta lite väl hårt.
Typ att man måste vara trevlig, rätt och korrekt jämt. Det finns massa feminister jag ogillar eller inte håller med, men de är ju inte mindre feminister för det. Det känns däremot som något tacksamt att hugga på när någon gör fel, istället för att peka på felet. Får jag fram vad jag menar här?

 

[sjoberga]

Feminism måste kunna kritiseras utan att det automatiskt betyder att man menar att det som kritiseras är anti-feministiskt eller att den som kritiserar är anti-feminist. Det får inte vara svartvitt på det viset.

Jag blir ibland trött på att feminism förutsätts behöva vänsterideologi, medan andra tycker att det faller sig naturligt att det måste vara så. Det behövs en aktiv debatt, om man verkligen tycker att feminismen är viktig.

I större allmänhet tycker jag att alla politiska budskap som är direkt kopplade med kommersiella intressen tenderar att bli i bästa fall urvattnade, i andra fall bara kassa - i flera bemärkelser av ordet.

 

[Shaggy]

Jag slutade kalla mig feminist för många många år sedan pga att jag kände att feminismen var en rörelse som var oerhört smal vad gäller tillåtna åsikter.
Ett exempel härifrån var när jag fick reda på att mitt intresse för att brodera var typ anitfeministiskt och enbart berodde på indoktrinering men det var bra att jag byggt mitt eget hönshus. Jag är rent utsagt övertrött på behovet av att nedvärdera traditionellt kvinnliga sysslor och värdera upp de manliga men det passar inte in i mainstream feminismen.

 

[Fruentimber]

Jag håller med! Men jag tror balansgången är svår mellan att kritisera feminism och kritisera individer. Eller är det bara jag som känner så? Jag vill inte ens ge ett exempel i tråden på en svensk feminist vars feminism jag känner är jävligt tveksam för det känns så sjukt osolidariskt. Kanske är jag överkänslig? Beror det på hur man gör det kanske?

Jo, jag kan hålla med om att det är en svår balansgång, särskilt när det rör sig om feministiska "profiler" som är mycket verksamma inom sin "form" av feminism. Är det den bakomliggande feminismen man kritiserar då, eller själva feministen? Det är väl lite som i de flesta ideologier, vissa uttalanden som görs av ideologiska företrädare kan ju slå rot och blir då i allmänhetens ögon representativt för den ideologin. Vilket ju kan vara sjukt tröttsamt. Men jag tänker på ditt exempel nedan:

Till exempel: Jag är en feministisk influencer med stor plattform. Jag sprider feministiska texter, är en feministisk "tyckare" i media etc och gör i princip karriär på min feminism. En hel del av det jag sprider är dock väldigt tveksamt. Är det då att kräva perfektion om man kritiserar mig för detta eller är det att lyfta viktiga poänger?

Om ditt faktiska arbete är feminism, och att vara "influencer" (dvs, man står för att man är det, det är ingen pådyvlad bild från utomstående som tycker att hen är och ska verka som en specifik förebild) så tycker jag att det blir skillnad. Då måste ens uttalanden kunna granskas närmare än att det ska avfärdas med att hen inte bör kritiseras för hen är ju ändå feminist trots grodan som kanske precis kom ut ur munnen. Att kritisera och problematisera, är inte att kräva perfektion. Men det kräver utveckling. Det kräver hard work att få sin uppfattning ifrågasatt och omstrukturerad. I min värld är man inte helig för att man försörjer sig på sin feminism. Snarare ökar mina krav på en någorlunda vettig och konstruktiv diskussion.