Jag ser att pojkar får sämre betyg i skolan som ett stort feministiskt problem. Det handlar om genus som påverkar förväntningar som påverkar betyg, feminism. Det är dessutom riktigt otäckt att det påverkar så mycket, ibland pratar man ju om invandrare (underförstått att de skulle genomsnittligt ha problem i skolan pga språk byte av skola och miljö och dyl) och betyg. Men invandrarflickor tenderar fortfarande att klara sig bättre än svenska pojkar.
Det kan nog ha massor av olika orsaker men en kan vara att många föräldrar tror att pojkar är sämre på språk och därmed pratar mindre med dem som bebisar och sedan läser mindre för dem när de är små. Det påverkar framtida läsningsförmåga och därmed förmåga att förstå undervisningen och klara lite mer komplicerade mattetal med text i. Likaså på förskolan tenderar personal enligt nu iofs tio år gammal forskning interagera mindre med pojkar även när de försöker söka kontakt och använder färre ord och mer kommandon i samtal. Just sådana här tendenser tror jag nästan stärkts också på senare år. Böcker har ju varit för pojkar men är inte längre, rita har varit för pojkar men är inte längre. Det är inte helt osannolikt att i den mån flickor och pojkar är olika som små, extremt små tendenser. Så borde man kompensera sig själv, personalen och annan omgivning genom att läsa mer för pojkar än för flickor snarare än mindre. Eller i alla fall lika mycket.
Det behöver inte alls vara så, det finns en skola i Sverige där flickor och pojkar är lika duktiga. De har inte ens koncentrerat sig mycket på genus utan fokuserat på att alla ska kunna läsa och läsa böcker. (en svd artikel)
Det känns som att i feminismens anda har vi koncentrerat oss mycket på att fundera över flickan och hur hon kan stärkas. Men vi har samtidigt puttat pojkar längre och längre ut åt kanten till ett krympande fält där de i alla fall inte är flickor. För att vara som en flicka är dåligt, det berättar vi i alla fall fortfarande tydligt. Det måste brytas medan det fortfarande finns någon yta kvar. Tidigare var blommor för flickor och djur för pojkar, nu är blommor och djur för flickor och pojkar får bara ha arga djur och robotar. Tidigare var skolan för pojkar och hemmet för flickor, nu är hemmet och skolan/vetenskapen för flickor (Tingelingfilmerna har kemistflickor och ingenjörsflickor) och pojkar får hålla tillgodo med superkrafter som snigeln Turbo.
Så flickor erövrar fält och pojkar (filmer för pojkar och kläder för pojkar dvs marknadskrafterna) flyr från fälten. Skolan är ett sådant fält. Till och med i Svenska julkalendern understryker de att Sten inte klarar böcker och tänka, men det kan Flisa (och huvudpersonen).
Allt för att vara pojke är framför allt att absolut aldrig någonsin vara (som en) (påminna om) en flicka.
Justja, förresten det är alltså inte min teori att föräldrar pratar mindre med pojkbebisar och läser mindre för dem, det gör de. (läs böckerna hänvisade till tidigare). (De hindrar också flickbebisar från att våga saker, men det var ju inte just i den här repliken intressant.)
(I längden blir ju det här ett problem på riktigt dels för att ev kan de inte i en evighet fortsätta få högre lön för lägre betyg, eller så får vi till slut rejält outbildade manliga politiker som bestämmer och några få manliga professorer som sitter med ett berg av kvinnliga akademiker under sig. Eller så slås de ut. Det är ju extremversionen av -man = bättre, man ej = utbildning utbildning=dåligt. Sverige=fattigt.)
Senast ändrad: