Feminism för nybörjare

Jag ser att pojkar får sämre betyg i skolan som ett stort feministiskt problem. Det handlar om genus som påverkar förväntningar som påverkar betyg, feminism. Det är dessutom riktigt otäckt att det påverkar så mycket, ibland pratar man ju om invandrare (underförstått att de skulle genomsnittligt ha problem i skolan pga språk byte av skola och miljö och dyl) och betyg. Men invandrarflickor tenderar fortfarande att klara sig bättre än svenska pojkar.

Det kan nog ha massor av olika orsaker men en kan vara att många föräldrar tror att pojkar är sämre på språk och därmed pratar mindre med dem som bebisar och sedan läser mindre för dem när de är små. Det påverkar framtida läsningsförmåga och därmed förmåga att förstå undervisningen och klara lite mer komplicerade mattetal med text i. Likaså på förskolan tenderar personal enligt nu iofs tio år gammal forskning interagera mindre med pojkar även när de försöker söka kontakt och använder färre ord och mer kommandon i samtal. Just sådana här tendenser tror jag nästan stärkts också på senare år. Böcker har ju varit för pojkar men är inte längre, rita har varit för pojkar men är inte längre. Det är inte helt osannolikt att i den mån flickor och pojkar är olika som små, extremt små tendenser. Så borde man kompensera sig själv, personalen och annan omgivning genom att läsa mer för pojkar än för flickor snarare än mindre. Eller i alla fall lika mycket.

Det behöver inte alls vara så, det finns en skola i Sverige där flickor och pojkar är lika duktiga. De har inte ens koncentrerat sig mycket på genus utan fokuserat på att alla ska kunna läsa och läsa böcker. (en svd artikel)

Det känns som att i feminismens anda har vi koncentrerat oss mycket på att fundera över flickan och hur hon kan stärkas. Men vi har samtidigt puttat pojkar längre och längre ut åt kanten till ett krympande fält där de i alla fall inte är flickor. För att vara som en flicka är dåligt, det berättar vi i alla fall fortfarande tydligt. Det måste brytas medan det fortfarande finns någon yta kvar. Tidigare var blommor för flickor och djur för pojkar, nu är blommor och djur för flickor och pojkar får bara ha arga djur och robotar. Tidigare var skolan för pojkar och hemmet för flickor, nu är hemmet och skolan/vetenskapen för flickor (Tingelingfilmerna har kemistflickor och ingenjörsflickor) och pojkar får hålla tillgodo med superkrafter som snigeln Turbo.

Så flickor erövrar fält och pojkar (filmer för pojkar och kläder för pojkar dvs marknadskrafterna) flyr från fälten. Skolan är ett sådant fält. Till och med i Svenska julkalendern understryker de att Sten inte klarar böcker och tänka, men det kan Flisa (och huvudpersonen).

Allt för att vara pojke är framför allt att absolut aldrig någonsin vara (som en) (påminna om) en flicka.

Justja, förresten det är alltså inte min teori att föräldrar pratar mindre med pojkbebisar och läser mindre för dem, det gör de. (läs böckerna hänvisade till tidigare). (De hindrar också flickbebisar från att våga saker, men det var ju inte just i den här repliken intressant.)

(I längden blir ju det här ett problem på riktigt dels för att ev kan de inte i en evighet fortsätta få högre lön för lägre betyg, eller så får vi till slut rejält outbildade manliga politiker som bestämmer och några få manliga professorer som sitter med ett berg av kvinnliga akademiker under sig. Eller så slås de ut. Det är ju extremversionen av -man = bättre, man ej = utbildning utbildning=dåligt. Sverige=fattigt.)
 
Senast ändrad:
Och om man adopterar barn, ska barnaföderskan få ta del av föräldrarnas föräldrapenning?
Tänkte inte överhuvudtaget på adoption. Är det mer än 50 % som adopterar eller vad är procentsatsen för adoption i förhållande till egen graviditet ? Specialfall finns det ju i alla skattesubventioner, då kan vi komma in på andra diskussioner som skattesatser i Sverige etc, eller hur ? Historiskt har väl inte adoptioner överstigit antal "vanliga" graviditeter. Vad är procentsatsen undrar jag ?
 
Jag har redan påpekat att jag anser att könsrollerna är något som bör motverkas, min poäng var att man kan inte säga att feminism måste fokusera på att hjälpa pojkars situation i skolan.

Däremot är jag övertygad om att ett mer feministiskt samhälle även gynnar pojkar, men "men varför hjälper ni inte pojkarna för, då är ni för sexism" är ett bisarrt steg för mig.
Ett jämställt samhälle gynnar alla. Jag har varit på flertalet "manliga" arbetsplatser där härskarteknikerna är hemska. Guskelov för länge sedan nu så lägg inte in någon bedömning av arbetsmiljöerna idag. Usch, killarna "verkar" klara av det bättre än tjejer, det har varit hemskt faktiskt.

Jag har en teori varför karlar klarar härskartekniker bättre än tjejer. Jag tror att det i viss mån beror på att de historiskt har som barn och ungdomar varit på förmånssidan , liksom om ni förstår vad jag menar ? Det är bara en teori, tar gärna emot åsikter. Det verkar vara fler karlar som har en hud som en krokodil och inte "bryr sig". OBS jag skriver , fler, inte alla, det finns kvinnor med vad som verkar vara krokodilhud också.
 
Jag vet inte om jag håller med. Inom alla partier och andra organisationer finns det väl alltid olika syn på saker och ting? Det jag hört och läst , men som sagt jag har inte följt debatten de senaste åren, är att den feministiska synen är att betygsskillnaderna är ett "bevis" på att flickor diskrimineras inom skolan. För mig är det ett ganska typiskt exempel på feministisk teori, grundaxiomet är att kvinnor alltid oavsett utfall bli diskriminerade och sedan anpassas verklighetsbeskrivningen efter det. Med ett sådant synsätt tycker jag man tappar det mesta av trovärdigheten.

Just i betygsfrågan finns det ju ganska övertygande argument till att det faktiskt förhåller sig omvänt, att pojkar systematiskt nedvärderas i grundskolan och på gymnasienivå. Det är inget nytt men när man tänker efter är det ganska allvarligt egentligen. Å andra sidan är skolan mer eller eller mindre allmänt en katastrof kunskapsmässigt så det finns större problem, som en kusin till mig som arbetar som lärare uttryckte det: Numera är det mer polisarbete än undervisning.
Du verkar inte så insatt i feministisk teori, feministerna var de första att säga att mansrollen är farlig också för män.

Det ställs högre krav på flickor redan från dag ett. Var duktig, var lydig, läs, plugga. Medan "boys will be boys" och där släpper man på tyglarna och förväntar sig mindre.

Lärarna måste i sin undervisning ställa samma krav och ha samma förväntningar på pojkarna som de har på flickorna.
 
Jag ser att pojkar får sämre betyg i skolan som ett stort feministiskt problem. Det handlar om genus som påverkar förväntningar som påverkar betyg, feminism. Det är dessutom riktigt otäckt att det påverkar så mycket, ibland pratar man ju om invandrare (underförstått att de skulle genomsnittligt ha problem i skolan pga språk byte av skola och miljö och dyl) och betyg. Men invandrarflickor tenderar fortfarande att klara sig bättre än svenska pojkar.

Det kan nog ha massor av olika orsaker men en kan vara att många föräldrar tror att pojkar är sämre på språk och därmed pratar mindre med dem som bebisar och sedan läser mindre för dem när de är små. Det påverkar framtida läsningsförmåga och därmed förmåga att förstå undervisningen och klara lite mer komplicerade mattetal med text i. Likaså på förskolan tenderar personal enligt nu iofs tio år gammal forskning interagera mindre med pojkar även när de försöker söka kontakt och använder färre ord och mer kommandon i samtal. Just sådana här tendenser tror jag nästan stärkts också på senare år. Böcker har ju varit för pojkar men är inte längre, rita har varit för pojkar men är inte längre. Det är inte helt osannolikt att i den mån flickor och pojkar är olika som små, extremt små tendenser. Så borde man kompensera sig själv, personalen och annan omgivning genom att läsa mer för pojkar än för flickor snarare än mindre. Eller i alla fall lika mycket.

Det behöver inte alls vara så, det finns en skola i Sverige där flickor och pojkar är lika duktiga. De har inte ens koncentrerat sig mycket på genus utan fokuserat på att alla ska kunna läsa och läsa böcker. (en svd artikel)

Det känns som att i feminismens anda har vi koncentrerat oss mycket på att fundera över flickan och hur hon kan stärkas. Men vi har samtidigt puttat pojkar längre och längre ut åt kanten till ett krympande fält där de i alla fall inte är flickor. För att vara som en flicka är dåligt, det berättar vi i alla fall fortfarande tydligt. Det måste brytas medan det fortfarande finns någon yta kvar. Tidigare var blommor för flickor och djur för pojkar, nu är blommor och djur för flickor och pojkar får bara ha arga djur och robotar. Tidigare var skolan för pojkar och hemmet för flickor, nu är hemmet och skolan/vetenskapen för flickor (Tingelingfilmerna har kemistflickor och ingenjörsflickor) och pojkar får hålla tillgodo med superkrafter som snigeln Turbo.

Så flickor erövrar fält och pojkar (filmer för pojkar och kläder för pojkar dvs marknadskrafterna) flyr från fälten. Skolan är ett sådant fält. Till och med i Svenska julkalendern understryker de att Sten inte klarar böcker och tänka, men det kan Flisa (och huvudpersonen).

Allt för att vara pojke är framför allt att absolut aldrig någonsin vara (som en) (påminna om) en flicka.

Jag håller med dig i det här, men jag ser det så "enkelt" som att iom en strävan för att bryta könsfixeringen så strävar vi även för att hjälpa pojkarnas situation. Även om det inte är något uttalat fokus att hjälpa pojkarnas skolsituation så anser jag att det är att hjälpa dem att kämpa för feminism.

(Jag har som sagt erfarenhet av att uppfostra två pojkar - och inga flickor - och jag ser vilken skada manssamhället gör på dem också.)

Ett jämställt samhälle gynnar alla. Jag har varit på flertalet "manliga" arbetsplatser där härskarteknikerna är hemska. Guskelov för länge sedan nu så lägg inte in någon bedömning av arbetsmiljöerna idag. Usch, killarna "verkar" klara av det bättre än tjejer, det har varit hemskt faktiskt.

Jag har en teori varför karlar klarar härskartekniker bättre än tjejer. Jag tror att det i viss mån beror på att de historiskt har som barn och ungdomar varit på förmånssidan , liksom om ni förstår vad jag menar ? Det är bara en teori, tar gärna emot åsikter. Det verkar vara fler karlar som har en hud som en krokodil och inte "bryr sig". OBS jag skriver , fler, inte alla, det finns kvinnor med vad som verkar vara krokodilhud också.

Njaee, jag förstår inte vad du menar tyvärr?

Angående att män "tål" mer så är det ju den förväntan som läggs på dem redan från början. Tyvärr. :(
 
Ett jämställt samhälle gynnar alla. Jag har varit på flertalet "manliga" arbetsplatser där härskarteknikerna är hemska. Guskelov för länge sedan nu så lägg inte in någon bedömning av arbetsmiljöerna idag. Usch, killarna "verkar" klara av det bättre än tjejer, det har varit hemskt faktiskt.

Jag har en teori varför karlar klarar härskartekniker bättre än tjejer. Jag tror att det i viss mån beror på att de historiskt har som barn och ungdomar varit på förmånssidan , liksom om ni förstår vad jag menar ? Det är bara en teori, tar gärna emot åsikter. Det verkar vara fler karlar som har en hud som en krokodil och inte "bryr sig". OBS jag skriver , fler, inte alla, det finns kvinnor med vad som verkar vara krokodilhud också.
Jag tror inte de klarar det bättre. Men en riktig karl klagar inte. Istället tror att det kommer ut på andra sätt.
 
Det här blev jag lite nyfiken på, hur menar du att de skadas och av vad?

De skadas av förväntningarna på dem att passa in i rollen "man". Så länge deras intressen, aktiviteter, val, beteenden, etc passar in i mansnormen så ses de som sig själva, individen Pojke1 och Pojke2 och blir bekräftade i att det där är bra, där hör de hemma. När någon del av dem växer utanför mallen så blir det ett jäkla hallå - inte alltid negativt (nämen har du målat naglarna, vad fin du blev!) men ständigt, alltid, oundvikligen uppmärksammat, och påpekat hur det förhåller sig till hur de borde vara ("ja pojkar får ju också vara fina, om de nu vill, vad modig du är som målat naglarna" :banghead::banghead::banghead:). Måla naglarna är ett väldigt enkelt exempel, men samma sak upprepar sig hela tiden, med allt. Det är oundvikligt att de formas pga detta, hur mycket man än försöker stötta dem att vara sig själva (stöttandet i sig är ju ett problem, även det blir ett jäkla förstoringsglasfokus på något som borde fått vara helt självklart). Jag önskar, hett och desperat, att de fick vara individer som fick växa fritt. Istället kommer allt som sticker utanför mallen att antingen kapas rakt av, uppmuntras att växa åt ett annat håll, eller sakta nötas bort.

topiary-designs-man-in-chair.jpg
 
Jag håller med dig i det här, men jag ser det så "enkelt" som att iom en strävan för att bryta könsfixeringen så strävar vi även för att hjälpa pojkarnas situation. Även om det inte är något uttalat fokus att hjälpa pojkarnas skolsituation så anser jag att det är att hjälpa dem att kämpa för feminism.

(Jag har som sagt erfarenhet av att uppfostra två pojkar - och inga flickor - och jag ser vilken skada manssamhället gör på dem också.)

Jo självklart, sa jag inte tydligt i inlägget att feminism var att kämpa just även för pojkarnas situation i skolan? Och flickornas (just duktighet gör mycket för utantillinlärningen och betygen, men vad gör det för akademia?)

Problemet är att det är ganska bråttom med skolan, (överhuvudtaget) för varje år som går börjar en sjuåring i skolan och för varje år som går så slutar en 18 åring skolan. För varje år som går verkar glappet bli lite större mellan pojkar och flickor och mellan läsvana föräldrars barn och oläsvana föräldrars barn och de allmänna kunskaperna som barnen går ut med lite lägre och de duktigaste barnen lite färre och lite sämre.

Jag är också förälder till en son och känner att det går så långsamt att jag vet inte om det hinner tills han börjar i skolan. Självklart är det meningen att genom att bryta könsfixeringen så hjälper vi pojkarna. Men vi måste bryta könsfixeringen på riktigt då, inte bara för flickorna. Men hela medias fokus ligger på att stärka flickrollen, visa att prinsessor är duktiga och alla flickor är prinsessor. Här finns då två problem, dels ökar mängden saker som flickor känner att de måste vara duktiga på (från pärlplattor till precis allt, skolan, baka, svärda, modig, vän), att de måste vara duktiga råder ingen tvekan om. Det blir en press som är ganska hård. Färgen rosa kritiseras som dålig, samtidigt som allting flickor använder från svärd till kläder och böcker färgas bara rosa. Föräldrar blir förtvivlade och kritiserar färgen -rosa=dåligt flicka=rosa.

Men för pojkar står det liksom still. Pojkmedia säger att pojkar magiskt ska bli snabba och vinna en tävling. Ska födas med en kraft och bli bäst. Är bråkiga och det är bara bra men är inte söta (Hero 6 är ett underbart undantag!). (Första gången för 15 år sedan som jag hörde en man i 21 årsåldern säga -"Universitetet? Pah! det är för flickor" (och andra lägre varelser underförstått) häpnade jag. Snart är det väl en verklighet. Snart är min son 18 och kommer att missa allt det underbara med att läsa på universitetet för att det är för flickor. (eller så läser han och glider som på en manlig räkmacka upp till professorsstolen och kan nöjt bestämma över ett hav av duktiga flickor. Inte så troligt kanske men.)
 
Det här blev jag lite nyfiken på, hur menar du att de skadas och av vad?
Det är ju manssamhället som gör att han har bara dagisfröknar istället för fröknar och härkar. Det är manssamhället som skriker att han är en liten flicka på fotbollsträningen om han gråter. Eller spelar som en flicka om han förlorar. Det är manssamhället som gör att hans pappa inte läser högt för honom. Det är manssamhället som gör att hans mamma inte pratade så mycket med honom som baby. Det är manssamhället som gör att ingen hittar eller letar söta kläder till honom som dagisbarn. Det är manssamhället som gör att hans fröken tror att han inte kommer att kunna sitta stilla utan tror att han kommer att vara bråkig (och barn uppfyller förväntningar). Det är manssamhället som ger honom mindre tröst när han slår sig än han förtjänar. Det är manssamhället som säger att det flickor gör det gör inte pojkar och just nu gör flickor skolan och universitetet och böcker och ritar och lagar mat och då "får" pojkar inte göra det. För då säger manssamhället att han är en liten flicka och att vara en liten flicka är inte bra, det är dåligt. (Förut sa manssamhället att pojkar gick i skolan och läste och var smarta och duktiga och hade fina kläder och ritade tills de blev konstnärer då var manssamhället bra för pojkar (utom de bråkiga som fick smisk och skamvrå, suck) nu är det mest bra för de män som gick i skolan när de fortfarande fick lära sig ngt.)
 
Senast ändrad:
Det är ju manssamhället som gör att han har bara dagisfröknar istället för fröknar och härkar. Det är manssamhället som skriker att han är en liten flicka på fotbollsträningen om han gråter. Eller spelar som en flicka om han förlorar. Det är manssamhället som gör att hans pappa inte läser högt för honom. Det är manssamhället som gör att hans mamma inte pratade så mycket med honom som baby. Det är manssamhället som gör att ingen hittar eller letar söta kläder till honom som dagisbarn. Det är manssamhället som gör att hans fröken tror att han inte kommer att kunna sitta stilla utan tror att han kommer att vara bråkig (och barn uppfyller förväntningar). Det är manssamhället som ger honom mindre tröst när han slår sig än han förtjänar. Det är manssamhället som säger att det flickor gör det gör inte pojkar och just nu gör flickor skolan och universitetet och böcker och ritar och lagar mat och då "får" pojkar inte göra det. För då säger manssamhället att han är en liten flicka och att vara en liten flicka är inte bra, det är dåligt. (Förut sa manssamhället att pojkar gick i skolan och läste och var smarta och duktiga och hade fina kläder och ritade tills de blev konstnärer då var manssamhället bra för pojkar (utom de bråkiga som fick smisk och skamvrå, suck).)
(Justja, förr sa manssamhället att han fick rida snabbt och vilt medan hans syster fick rida försiktigt och städat, nu får bara flickor rida och förr sa manssamhället att pojkar gillar hundar och flickor mjuka kattungar. Nu säger manssamhället att bara flickor gillar djur, pojkar gillar lego, fast bara lego med lasersvärd. Hur länge dröjer det innan fotboll bara är för flickor även i Europa, länge kanske men visst vore det synd. Manssamhället får ge sig med att driva pojkarna bort från saker som flickor börjar ägna sig åt.)

Självklart tycker jag att vi kommit väldigt långt och att det är mycket bättre nu än tidigare. Men som det är nu kan man inte hasa ned i en vilostol och tänka att det är bra.
 
Senast ändrad:
Jag läste nu att FI inte vill ha betyg eller läxor alls i grundskolan, och det är kanske inte så dumt, jag har också tänkt i de banorna. Jag läste dock deras program ganska ytligt och jag misstänker att vi har ganska olika syn på skolan men ändå, förslaget om slopade läxor och ev. även betyg skulle jag nog kunna ställa mig bakom.
Fast vad i all sin dar har Fi med saken att göra. De är ett smalt politiskt parti, det är som att ha en stor rund tårta av feminism och skära ut en tårtbit (med väldigt vass kniv) så att delar av bordet och tårtfatet följer med och sedan påstå att detta -detta är feminismen. Så det är lite väl att be vilken feminist som helst (jag tex) försöka förklara vad Fi tycker i allt (För jag har inte ens läst deras partiprogram. De har dessutom flyttats från mitten, kanske liberal till vänstraste vänster och då har de ju helt andra lösningar än mittenfeminister och högerfeminister och liberala feminister. (och jag personligen tycker de verkar lite uppåt väggarna. Det får man ju tycka om politiska partier :)).
 
Feminist_tinder är ett av mina favvokonton!!
Vill man få andra perspektiv än lika lön och bolagsstyrelser, men samtidigt lättillgängligt via instagram så är Makthavarna, Muslimskkvinna och Klasshat andra favoriter. Det är ofta vardagsberättelser och jag tänker att det kan vara en bra trigger för en person som inte är så insatt? Att det kanske är lättare att vilja lära sig mer om något när man ser hur andra upplever samma verklighet fast på ett helt annat sätt, eller att hitta någon som kan sätta ord på det man själv upplever.
 
Feminist_tinder är ett av mina favvokonton!!
Vill man få andra perspektiv än lika lön och bolagsstyrelser, men samtidigt lättillgängligt via instagram så är Makthavarna, Muslimskkvinna och Klasshat andra favoriter. Det är ofta vardagsberättelser och jag tänker att det kan vara en bra trigger för en person som inte är så insatt? Att det kanske är lättare att vilja lära sig mer om något när man ser hur andra upplever samma verklighet fast på ett helt annat sätt, eller att hitta någon som kan sätta ord på det man själv upplever.

Det låter klart värt att testa. :)
 

Liknande trådar

Hemmet Vi har, av flera olika orsaker, börjat ha lite tankar kring att eventuellt flytta och "byta stad", men har lite svårt för att veta var...
4 5 6
Svar
108
· Visningar
8 793
Senast: MML
·
Fordon Igår bokade jag uppkörning för b96, efter att ha kört hästsläp ett par ggr i veckan sen jag tog körkort för nästan 15 år sedan kändes...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 098
R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 800
Samhälle Kan ni hjälpa mig att hitta en lagom informationstext att sätta i händerna på någon. Läskapacitet för abstrakt och akademisk text finns...
Svar
0
· Visningar
236
Senast: MiaMia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp