Favoritstilar och motsatsen!

[Badger]

Jag har också en fäbless för mörkare teman Men.. det kräver ju sitt space eftersom rummen har en tendens att krympa. Hade jag bott stort hade detta definitivt kunnat bli en grej. Kuddarna vettetusan dock, men resten, mumma!

När jag tänker lite närmare på minimalism så slår det mig att det nog, för mig, är bäst anpassat till de stadslägenheter jag haft. Ytan är begränsad så det blir lätt plottrigt när man lever där, hur man än gör. För att kunna hantera lite plotter så måste liksom resten vara rätt clean. På stora ytor kan jag definitivt se mig själv inreda som bilden ovan, med betydligt mer dekorationer och murriga toner.

Jag skulle ha kunnat flytta in i helhetsintrycket men är inte förtjust i de enskilda delarna men jag kan ta soffan och hundarna och eldstaden (men vill ha en äkta matta istället) . @monster1 bild hade jag väldigt gärna varit på besök i, känns hemtrevligt, vanlig stilkänsla hos mina klasskamraters föräldrar när jag var liten.

 

[crazyrabbitlady]

Funderade på detta precis, fast snarare tvärtom. Vad menar man egentligen när man säger att ett hem är personligt eller speglar personen? Om jag tänker på mina vänner och mina vänners hem så uppstår någon slags höna- och äggsituation. Exempelvis, L är en ordningsam person vilket jag delvis vet eftersom hennes hem är i väldig ordning vilket gör henne till en ordningsam person... Men i övrigt kan jag inte "se" hennes personlighet i val av möbler osv. Och det tycker jag det är det vanliga - att det snarare handlar om hur man håller efter sitt hem, än själva inredningsdetaljerna. Precis som du beskriver dig själv. Andra vänner speglar sin ekonomiska status i val av möbler osv. Men personlighet? Njaaaa. Livsstil, möjligtvis.

Jag har svårt att se vilka övriga personlighetsdrag som skulle speglas i heminredningen. Säger verkligen val av tapeter eller bokhylletyp så mycket om ens personlighet? Jag kan liksom inte se kopplingen smak <-> personlighet. Men jag är idel öra för resonemang

Jag är en sån som kan säga att jag gillar personliga hem. Ett hus som jag kommer att tänka på då är fullt av musiker och konstnärer. Det är personligt. De har målat konstverk på dörrar, väggar och golv. Huset är fyllt av instrument, bokhyllorna är fyllda med noter osv. Huset är möblerat och dekorerat för att passa livet hos de som bor där. Det är inte inrett efter en stil, det är inrett efter ett liv.

När det gäller trådens ämne: Något som jag har svårt för att förstå är personer som inte har bokhyllor och böcker.

Jag gillar många olika saker och har inte en genomtänkt stil i min lägenhet. Jag har gott om arvegods jag inte vill bli av med (en underbar läsfotölj från mitten av 1800-talet mm) men även en hel del IKEA. Den grundläggande tanken är att jag ska trivas.

 

[Breaktown]

Jag har nog ingen favoritstil direkt. Kan gilla det mesta som är gjort med en tanke bakom. Men generellt så gillar jag äldre inredning och saker som har en historia. Det faktum att vårt matsalsbord kommer från makens farmors barndomshem gör det fint, typ.

Något som är viktigt för att jag ska gilla en bostad är att hur man renoverat och inrett bostaden passar med huset i fråga. Man kan inte få pärlspont eller synliga fejktakbalkar i ett miljonprogramsradhus att se vettigt ut. Eller när man man gjort ”öppen planlösning” i ett hus ur en helt annan tid.

Spyr på något vet jag inte om jag gör. Men shabby chic i allmänhet och väggord i synnerhet är inte kul. Och något jag STÖR mig på är folk som fått för sig att ”stilrent” skulle vara synonymt antingen med avskalat/sterilt/vitt eller med avsaknad av en stil.

Men kan ändå räkna upp ett gäng saker jag inte

 

[tuaphua]

Jag vete fasen vad jag/vi har för stil. För mig svänger det beroende på hur jag bor.
När jag bodde i hyfsat ny lägenhet i stan hade jag modern minimalistisk stil.
När jag sedan bodde i lantligt beläget hus som är ett par hundra år gammalt där man bibehållit utseende och färger hade det ju verkligen inte funkat med det moderna minimalistiska jag hade innan.

Nu bor vi på gård och blandar lite nytt och gammalt som vi tycker är fint och i vissa fall har ngt sentimentalvärde.
Jag vill gärna ha kalla/mjuka färger främst. Jag skulle bli stressad av mkt illrött typ. Men som detaljer kan jag gärna ha färgklickar.
Sambon brukar som tur är tycka om vad jag gillar. Så vi slipper för mkt konflikter där. Även om vi nog kompromissat om några saker.
Han har en tavla som målats till honom med mkt sentimentalvärde. Den är stor och jag känner inget positivt för den. Men den hängs iaf upp, för hans skull.
Den mesta av vår konst på har någon betydelse mer än bara vara fint. Man har köpt den av någon speciell, köpt på någon resa, gjort själv, någon man känner har gjort etc.

Jag tycker det är jättekul att vara hos inredningsintresserade som kör helt annan stil.
Många jag känner har iaf lite liknande ändå och det är ju superfint. Men man blir inte förvånad eller liksom visad ngt, för en själv, nytt.

En av mina närmsta vänner var estet i form av konstnär, gjorde sceneri/kostymer/etc till teater etc. Hennes hem var som en explosion av hennes kreativitet och helt utan gränser. Det var liksom saker överallt. Och jag ÄLSKADE att vara där. Trots att jag inte själv vill bo så var det jättemysigt att vara där. För det var ju verkligen hon allting.

 

[Septicemia]

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

För mig betyder personligt att det känns som att den personen/familjen som bor i hemmet verkligen trivs där, oavsett hur det ser ut. Mer en atmosfär än en särskild stil helt enkelt. Ett personligt hem har, i min värld, noll att göra med inredningsintresse eller vilken stil som finns i bostaden, det är mer en positiv känsla jag får när jag besöker någon.

(Ofta verkar orden unik och personlig användas synonymt, då blir det såklart lite märkligt att kalla t.ex. skandinavisk minimalism för personligt eftersom det är en stark inredningstrend.)

 

[Sleepy]

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

Jag tror det jag menar med personligt är om någon har inrett sitt hem för någon annan, eller för sig själv.

 

[Voeux]

Jag tror det jag menar med personligt är om någon har inrett sitt hem för någon annan, eller för sig själv.

Hur vet man det då?

 

[monster1]

Oj, det där liknar mitt mardrömshem. Är inte så inredningsintresserad, lägger all energi på att inreda trädgården istället. Men är en person som vill ha ett "lugnt" hem, med så lite intryck som möjligt. Mest vitt, och prylar undanstoppade så det inte känns rörigt.

Jag gillar färg och form och omger mig med så mycket färg och form som möjligt. Jag upplever inte minimalistiska hem med tomma ytor och mest neutrala färger som svart och vitt som lugna utan som stela och kalla.

 

[Palermo]

Hur vet man det då?

Men är fet inte på något vis samma

Jag kan tycka att det är svårt att förstå vad man menar med opersonligt hem, även om jag tycker att jag hör det ganska ofta här på Buke. Om man exempelvis är en extrem minimalist med ytterst få saker framme, då är ju det personens smak och därmed en del av personen. Jag själv har små tvångstankar där jag går och rättar till saker så de står i rätt linje, puffar till kuddarna och drar handen över sammetssoffan (tack maken för det valet..) så att tyget ligger åt samma håll och inte ser ruggig ut. Det må vara en förbaskat osmickrande del av min personlighet, jag försöker träna bort det själv, men det är ändå min person.

Sedan tycker jag också att det är väldigt trevligt med foton, böcker man gillar, små souvenirer och minnen från resor. Möbler som har gått i arv. Det är ju väldigt häftigt när en persons hem är fullt av minnen och historia. Men om någon nu kör all in på kritvitt och flärd så ja, då är ju det ett personligt drag Så ibland kanske det är så att när man säger att man inte gillar ett opersonligt hem, så kanske det helt enkelt är vad hemmet säger om personen, som man inte gillar?

Det sista tror jag på! Om jag får känslan av att hemmet säger något som jag inte gillar om en person, fast jag gillar personen, då kan det bli ett litet "skav". (I mitt fall tex pedantstädat, eller då inredningen drar - i mitt tycke - väldigt extremt åt något håll.)

Ett lagom oengagerat hem, däremot, visar väl bara att man har andra intressen än heminredning.

 

[Palermo]

Jag gillar inte den här grå/svart/vita stilen som är just nu. Mest för att den är som ett täcke som täcker över alla andra stilar. Det finns inte en annons där inte huset är nyrenoverat i vitt med grått eller svart kakel, grå skåpsluckor etc. Varenda hus målas om grått, vitt eller om man är riktigt vågad, svart. Det är som att man håller på att bli färgblind. Hade nog inte haft några problem med det om det inte var för att det just är som en epidemi.

Jag gillar bostäder där det känns och syns att folk lever, saker händer, lite kaosartat men trivsamt och gärna färgglatt. Typ, Pettson och findus möter, indien, möter Marocko, möter engelsk cottagestil möter Karin Larsson och sen lite modernt på det.

från pintrest:

Jag gillar det på alla vis, MEN soffan ser rätt obekväm ut.

 

[monster1]

Jag gillar det på alla vis, MEN soffan ser rätt obekväm ut.

Är det ens en soffa är det inte bara en påklädd säng?

 

[Palermo]

Är det ens en soffa är det inte bara en påklädd säng?

Det är nog en säng utklädd till soffa. Enkelt, avspänt, inbjudande - och obekvämt.

 

[Voeux]

Jag kan liksom inte se kopplingen smak <-> personlighet. Men jag är idel öra för resonemang

Det blir ju en aningens filosofisk fråga Vad som egentligen utgör en personlighet. Jag kan se till två utav mina vänner, en utav dem är en aningens rebellisk typ. Hon är konstnärlig, går gärna i motsatt riktning från strömmen och har ett smått klassförakt mot borgerligheten och kallar mig oftast "Mrs Fancy Pants" med glimten i ögat. Jag tycker att hennes personlighet speglas i hennes hem på så vis att det är lite bohemiskt inrett, roliga saker som hittats på loppis, mycket humor, ett gammalt vackert spritskåp osv. En annan vän till mig en liten primadonna som gillar lyx, är moderat, scarfs i håret och dyra viner. Hennes hem är vitt och svart, avskalat och skarpa kontraster. Jag kan absolut se hur deras personlighet och värderingar har speglats i deras val av inredning. Sen är ju en personlighet så mycket mer än smak, ens hem säger ju ingenting om ifall man är en pratkvarn eller en blygsam typ. Äventyrlig eller hemmakär. Personligen, baserat på hur jag bor och hur jag ser ut så skulle man nog kunna tro att jag är en betydligt mer återhållsam och försiktig person, men egentligen är jag ganska "much". Men visst kan jag absolut se en koppling mellan smak och personlighet, även om det långt ifrån utgör hela bilden.

 

[Badger]

Det är nog en säng utklädd till soffa. Enkelt, avspänt, inbjudande - och obekvämt.

mmm jag vet precis känslan, över eller mellanmadrassen kommer att ha hasat ut lite snart när man suttit en stund, sedan knölar sig överdraget och halkar iväg på sniskan

 

[Voeux]

Ett lagom oengagerat hem, däremot, visar väl bara att man har andra intressen än heminredning.

Det kan ju också vara så att en inredningsintresserad person, inredde sitt hem när denne flyttade in, och har haft andra intressen sedan dess Det är faktiskt lite skönt med just inredning, när man har gjort det så ser det liksom ut så sen och man kan syssla med annat. Möjligtvis köpa en bukett med snittblommor då och då, eller gå i en antikbutik och vända och vrida på någon prydnad om det nu är det man gillar. Så det är, enligt mig, en lite märklig bild att en inredningsintresserad skulle lägga särskilt mycket tid på det. Städningen däremot finns det ju en tydligare korrelation mellan tidsåtgång och resultat. Men jag skulle tro att de flesta som håller städat hemma också har andra intressen, och inte att förglömma, många köper den tjänsten.

 

[Palermo]

Det kan ju också vara så att en inredningsintresserad person, inredde sitt hem när denne flyttade in, och har haft andra intressen sedan dess Det är faktiskt lite skönt med just inredning, när man har gjort det så ser det liksom ut så sen och man kan syssla med annat. Möjligtvis köpa en bukett med snittblommor då och då, eller gå i en antikbutik och vända och vrida på någon prydnad om det nu är det man gillar. Så det är, enligt mig, en lite märklig bild att en inredningsintresserad skulle lägga särskilt mycket tid på det. Städningen däremot finns det ju en tydligare korrelation mellan tidsåtgång och resultat. Men jag skulle tro att de flesta som håller städat hemma också har andra intressen, och inte att förglömma, många köper den tjänsten.

Jag skrev väl inget om någon kombo av intressen? Min erfarenhet är dock att inredning kan behöva underhållas för att inte förfalla.

(Men i dessa tider av livsstilskonsumtion och identitetssökande genom konsumtion, så känns blotta tanken på ett oengagerat hem som en lisa för själen, tycker jag.)

 

[Voeux]

Jag skrev väl inget om någon kombo av intressen? Min erfarenhet är dock att inredning kan behöva underhållas för att inte förfalla.

(Men i dessa tider av livsstilskonsumtion och identitetssökande genom konsumtion, så känns blotta tanken på ett oengagerat hem som en lisa för själen, tycker jag.)

Du skrev att ett lagom oengagerat hem tyder på att personen har andra intressen än heminredning, och jag ser inte den kopplingen alls som sagt. Det finns gott om slashasar som varken bryr sig om sitt hem eller något annat heller för den delen, de som lägger sitt liv och sin själ i inredning och precis alla typer där emellan med kombinationer av en mängd olika intressen. Jag tycker snarare att det låter som att du har en fördom om inredningsintresserade som pyr lite, och den kan nog stämma i vissa fall, men då tittar man nog på en ganska liten del av en stor grupp.

 

[Angel]

Jag är lite varierande i min stil. Jag kan gilla både allmoge/sekelskifte med breda brädgolv, kakelugnar, äldre möbler och en mer ombonad känsla men också modern minimalism om det är gjort rätt. Det som är mest konstant är att jag gillar högkvalitativa material, kontraster i materialvalen, naturmaterial och naturinspirerade färgskalor. Gärna trä, sten, linnetyg och tegel men sen kanske en lite mer blingig taklampa som exempel. Sen är nog minimalism mer ett önsketänkande från min sida, jag är långt ifrån en minimalist utan har massor med "bra att ha"-grejer som måste få plats någonstans

Jag själv skulle aldrig ha en retrostil med teakmöbler eller bohemiskt plottrigt men tycker det kan vara snyggt hemma hos andra. Däremot den lite mer "femtiotals amerikanska" stilen med rutigt, prickigt, röd vinyl osv eller vit shabby chic med fejkad slitning på vita möbler och väggord är något som jag aldrig tycker ser bra ut

 

[tanten]

Såg i en FB-grupp igår en som renoverat sitt badrum med mörkt grönt kakel och det var alldeles underbart och jag har inte lyckats sluta tänka på det!
Hade en gång ett badrum som var halvkaklat i en kraftig grön nyans med inkaklat badkar som jag älskade.

Hade jag tänkt bo i nuvarande lägenhet för evigt hade jag investerat i något liknande.

Åh, mitt badrum i älskade lägenheten i Uppsala hade grönt/turkost kakel och inkaklat badkar. Och ett fönster!

 

[karamelldrottningen]

Är inte shabby chic ganska likt som i första stycket?

shabby chic är ju nya grejer som ska se fejkat "gammalt" ut. Och lite gulligt sådär, vitt, blommigt osv.

Precis, och det är nog just det som är en stor nackdel med just den stilen. Att förstöra fina gamla möbler med vit färg och sedan skrapa dem för att det ska se gammalt ut

Som tur är verkar den stilen inte vara lika populär längre.

För övrigt gillar jag blommönster men inte att förstöra möbler som är vackra precis som de är.