Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[ako]

Nej

Men du, det kan väl inte komma som någon överraskning för dig att du kommer få "ta smällen" i det här?

DU valde att bli ensam mamma, din fd kk eller hans mamma har faktiskt inga emotionella skyldigheter alls. Sen kan du tycka vad du vill om det, men att kräva att de ska anpassa sig pga dina val är faktiskt inte rimligt.

Fast grejen är ju den att hon har haft kontakt med farmor som sade sig uppskatta att hon hörde av sig, och gärna ville träffa sitt barnbarn men som sedan inte hörde av sig. Det är ju DET som förbryllar TS- att hon ändrade sig utan att säga något. Jag får inte uppfattningen att TS tänker stalka farmor utan att hon mest vill ha svart på vitt att hon faktiskt inte vill ha kontakt, och att det inte är något annat som gjort att hon inte hört av sig.

 

[Bluefish]

Fast grejen är ju den att hon har haft kontakt med farmor som sade sig uppskatta att hon hörde av sig, och gärna ville träffa sitt barnbarn men som sedan inte hörde av sig. Det är ju DET som förbryllar TS- att hon ändrade sig utan att säga något. Jag får inte uppfattningen att TS tänker stalka farmor utan att hon mest vill ha svart på vitt att hon faktiskt inte vill ha kontakt, och att det inte är något annat som gjort att hon inte hört av sig.

Men TS sa ju att det var upp till farmodern att höra av sig. Att hon inte gjort det tycker åtminstone jag talar för hur hon känner just nu. Varför vet vi inte, men måste vi veta det? Om hon vill träffas så hör hon ju av sig, det ska nog mycket till för att något "annat" kommit emellan om man är intresserad av en roll som farmor åt sitt barnbarn.

 

[Monstermom]

Nej

Fast grejen är ju den att hon har haft kontakt med farmor som sade sig uppskatta att hon hörde av sig, och gärna ville träffa sitt barnbarn men som sedan inte hörde av sig. Det är ju DET som förbryllar TS- att hon ändrade sig utan att säga något. Jag får inte uppfattningen att TS tänker stalka farmor utan att hon mest vill ha svart på vitt att hon faktiskt inte vill ha kontakt, och att det inte är något annat som gjort att hon inte hört av sig.

Med mindre än att hon har brutit fingrarna på ett väldigt precist vis, så hon kan svara i telefonen men inte ringa själv, vad spelar det för roll vad hon har för anledning att inte höra av sig? Om det är för att hennes sektledare säger att hon ska låta bli eller för att hon helt enkelt inte vill, det är ju hennes skäl.

Jag tycker det låter mer som att poängen är att konfrontera henne och få höra hennes orsak så man kan argumentera emot det. Hon vill inte ringa, då hade hon ringt.

 

[ako]

M

Med mindre än att hon har brutit fingrarna på ett väldigt precist vis, så hon kan svara i telefonen men inte ringa själv, vad spelar det för roll vad hon har för anledning att inte höra av sig? Om det är för att hennes sektledare säger att hon ska låta bli eller för att hon helt enkelt inte vill, det är ju hennes skäl.

Jag tycker det låter mer som att poängen är att konfrontera henne och få höra hennes orsak så man kan argumentera emot det. Hon vill inte ringa, då hade hon ringt.

Man tänker olika helt enkelt. Jag kan lätt förstå TS frustration över att hon inte hört av sig när hon sade att hon skulle, och jag tycker inte att ett samtal till är stalking. Och jag hade precis som TS haft svårt att leva med frågetecknen, och tycker därför hon ska höra av sig för att sedan kunna släppa.

 

[Monstermom]

M

Man tänker olika helt enkelt. Jag kan lätt förstå TS frustration över att hon inte hört av sig när hon sade att hon skulle, och jag tycker inte att ett samtal till är stalking. Och jag hade precis som TS haft svårt att leva med frågetecknen, och tycker därför hon ska höra av sig för att sedan kunna släppa.

Jag förstår också hennes frustration! Jag tycker bara inte att det är vare sig rätt eller nyttigt att ge efter för den.

 

[Cocos]

Jag hoppas du ursäktar det här, det kanske låter hårt men det är inte fullt så hårt menat... *drar efter andan*

För varje inlägg du skriver så blir det mer och mer "Jag har bestämt vad som är rätt för alla i den här situationen, och nu jäklar tänker jag mixtra allt på plats! " - och ja, det är rejält överdrivet men jag tar i litegrann för att få fram min poäng. Jag har sagt det här förr i tråden har jag för mig, men jag upprepar mig i så fall: det är inte upp till dig vad andra människor gör för val. Andra måste inte hålla med dig om vad som är rätt - för dig, för dottern, för dem själva, eller enligt "vanlig hyfs". Du kan inte bestämma hur de andra ska agera, tycka, känna och sen fortsätta hamra på dem tills de ger sig.

Du har tagit kontakt, du har (hittills) inte fått den önskade responsen, släpp det. Tyvärr! Det är jättesynd, men av en eller annan anledning är inte farmor redo att plocka upp kontakten just nu. Kanske blir hon det imorgon, kanske blir hon det aldrig, men det är upp till henne. Hon har ju inte glömt att ni finns! Låt henne vara, en framtvingad kontakt innan hon själv är redo kommer inte att vara till glädje för någon. Lyssnar hon enbart på sin sons sida av historien så är det för att det är vad hon känner att hon behöver lyssna på just nu - hon vet mycket väl var hon kan få den andra sidan av historien, om hon ville höra den.

Just nu vill hon inte.

Absolut "vet jag vad som är bäst" jag vet att min dotter kommer må bra av att ha en farmor!
Det som tyvärr inte framkommit är att jag är INTE så glad över att blanda in henne i mitt och dotterns liv.
Hon är fakto mamma åt kk och han är inte piss värd i mina ögon.
Det finns dessutom en risk att hon är en trist typ, att hon kommer försöka tvinga kk till kontakt med dottern, att hon berättar massa saker om honom jag inte är intresserad av att höra (men dottern är säkert det och då får jag le och va glad)
Jag blir jätteglad OM hon vill ha kontakt men också ledsen över att hon nu inte verkar vilja det. För visst tror jag att både hon och dottern skulle ha glädje av varandra. Jag planerar att hålla mig så mycket utanför det bara går om dom nu mot förmodan skulle skapa en relation.

Jag vill inte vara taskig nu.. För jag vill dig så väl. Jag tycker du är fantastisk.
Men när jag läser tråden så får jag bilden av att du är en kontrollmänniska ? Men i denna situationen kan du bara vänta. Det är inte upp till dig att bestämma när farmor är redo och visst det kan ta flera år.

Självklart är det så irriterande om hon kanske tar KK's sida. Men du kan ju inte göra så mkt om den saken om hon inte vill träffas.

Det kan ju bli så att hon ringer imorgon och allt är frid och fröjd. Men - jag tycker det låter som du har höga förhoppningar? Dvs även om hon ringer idag så kanske hon inte vill ses förrän om ett år. Eller så vill hon kanske ses bara en gång och är nöjd med det utan någon vidare kontakt.Detta är ju en helt främmande person och innan hon tagit kontakt vet du ju inte hur hon vill ha er kontakt?

Så jag skulle avvaktat ett par månader och sen ringt. Hon vet var ni finns så vill hon ha kontakt nu så tar hon ju det.

Just nu hade jag om jag var du fyllt erat liv med massa andra härliga personer och andra farmödrar.
Jag vet att jag låter hemsk. Det kan ju bli så att hon hör av sig om tio minuter och allt är jättebra. Men om hon inte gör det så råder jag dig att avvakta lite och inte ha så höga förväntningar.

Jag är absolut en kontrollmänniska!
Klart jag fick höga förhoppningar när hon lät så positiv..

Det blir ju vad det blir, vi saknar ju inte vänner (men lite släkt)

Fast att höra av sig EN gång till för att få klarhet i något som faktiskt är en stor "livsfråga" är väl knappast att älta? Jag tror inte TS har för avsikt att fortsätta höra av sig om hon får ett besked om att farmor faktiskt inte vill ha kontakt.

Tack! Nej jag planerar inte att stalka henne utan vill helt enkelt veta hur hon vill ha det. Det vore en lättnad helt enkelt.

Jag får nog hålla med om att en gång till är en för mycket. TS har ringt och sagt att det är upp till farmodern att höra av sig nästa gång. Sen har TS skickat mail som jag förstått det, och fått svar? Sedan ytterligare mail, inget svar. Farmor vet nu, nu är det upp till henne. Hon älskar förmodligen sin son lika mycket som TS älskar sin dotter, är det helt otänkbart att hon valt att göra honom till viljes och inte ha kontakt? Om han framställt TS som en rabiat och obekväm människa för mamman tror jag att höra av sig ännu mer är att skjuta sig i foten, tyvärr.

Jag har nog varit otydlig. Mejlade henne efter vårat telefonsamtal för hon ville se bilder på dottern och mina mms gick inte att se i hennes telefon.
Mejlade några bilder och hon svarade.
Sen gick det 1,5 månad och då skickade jag två bilder igen och skrev lite kort och frågade om hennes semester.
Håller dock med lm det sista!

drar du inte lite stora växlar av det här nu?
Om dottern frågar om farmor, säg om 3 år - säg då att "vi provar att ringa till farmor och frågar om hon vill komma hit". Och så ringer du upp farmor och säger att hennes barnbarn är nyfiket på sin farmor, skulle farmor kunna tänka sig ett möte?
Jag förstår att du vill väl, men varför så bråttom?

Fast det känns lite olustigt att ringa henne om 3 år om det är så att hon inte tagit kontakt innan det. Hon kan ju bli helt galen och det vill jag inte att min dotter ska få höra. Har hon inte hört av sig tills dottern är stor nog att fråga kommer jag säga att hon inte vill ha kontakt med oss (fast kanske lite mer barnvänligt formulerat)

Jag förstår dig @Cocos, man vill att människor ska uppföra sig efter en hederskodex. Tyvärr verkar den familjen inte ha läst den boken. Det är jäkligt jobbigt att inse att människor kan vara så kalla att de skiter i vanligt hyfs och vanlig omtanke. Speciellt människor som man trott tyckt om en och som man själv tyckt om. Men tyvärr finns de. Och de finns i kks familj. Det tar tid att komma över, men man måste. Jag önskar dig mod, styrka och lycka i framtiden! Ni klarar er utan kks familj. Ni har inget val. Skapa en bra framtid för dig och din dotter, du klarar att skapa en framtid för henne. Själv och med din familj och dina vänner. Utan kks.

Tack!

 

[Cocos]

M

Man tänker olika helt enkelt. Jag kan lätt förstå TS frustration över att hon inte hört av sig när hon sade att hon skulle, och jag tycker inte att ett samtal till är stalking. Och jag hade precis som TS haft svårt att leva med frågetecknen, och tycker därför hon ska höra av sig för att sedan kunna släppa.

Skönt att nån förstår mig
Det känns lite blandat, jag vill höra av mig för att få klarhet i det hela.. Men samtidigt är denna tystnad ett rätt rejält nej i mina öron.

Jag förstår också hennes frustration! Jag tycker bara inte att det är vare sig rätt eller nyttigt att ge efter för den.

Det är sällan nyttigt att agera i affekt i såna här situationer, jag biter mig väldigt hårt i tungan för att inte ringa henne..

 

[Cocos]

Ja, du är en del i relationen just nu men du gör det ju i talan för din dotter, det är deras relation som ska byggas upp. Och för hennes skull så tror jag att det är av mindre betydelse om farmor kommer in i livet just nu eller om det sker till jul eller efter jul. Det viktigaste är att relationen är ömsesidigt önskad, och inte påträngande. Om relationen mellan dotterns pappa och farmor (eller mellan pappan och dig) just nu står i vägen så är det ju så, helt oavsett din syn på det hela. Låt farmor få den tid hon behöver, kanske behöver hon reda ut sin relation till sitt eget barn innan hon lägger energin på andra barn. Kanske finns det något mer bakom som du inte känner till. Jag tycker inte att hon har någon skyldighet att redovisa för dig varför hon eventuellt inte vill bygga en relation till sitt barnbarn, det är inte hon som har valt att sätta barnet till världen och jag tycker inte att hon har någon skyldighet att engagera sig i det. Vill hon det så är det trevligt, men den relationen måste vara önskad för att vara bra.

Att hon har ett barnbarn lär inte vara något hon glömmer bort, hon vet att ni finns och hur hon kan kontakta er. Om ett par månader eller till jul (eller vid flytt som någon annan skrev) kan vara lämpligt att höra av sig en gång till. Är du för påstridig samtidigt som hon själv är i en jobbig fas är risken att det är er hon väljer bort, om hon känner att hon måste välja här och nu. Men det är förstås en risk du själv får värdera.

Och ta inte ut din dotters eventuella framtida besvikelse redan nu, du har inte en aning om hur hon känner om x antal år. Kanske saknar hon inte alls något hon aldrig haft, kanske vill hon då på egen hand utforska relationerna till sina biologiska släkt, eller kanske har hon andra nära relationer som räcker gott då.

Du har rätt i det du skriver, för dottern spelar det ingen roll om det hönder nu eller om 3 år men hoppas du också förstår att jag kommer fundera på det här tills jag får ett klart svar.
Det är kanske ego men jag blir frustrerad, såklart nyfiken och även orolig att jag förstört nått för kk och hand mamma.

Men du, det kan väl inte komma som någon överraskning för dig att du kommer få "ta smällen" i det här?

DU valde att bli ensam mamma, din fd kk eller hans mamma har faktiskt inga emotionella skyldigheter alls. Sen kan du tycka vad du vill om det, men att kräva att de ska anpassa sig pga dina val är faktiskt inte rimligt.

Jo faktiskt.. Det va knappast så att kk stack såfort jag plussade..

Nej självklart har dom inga emotionella skyldigheter. Det har jag heller inte påstått (hoppas jag verkligen)

Visst är det tråkigt att hon inte hört av sig, men ärligt talat så tror jag inte att det blir så stort problem att berätta för dottern ifall farmorn väljer bort att ta kontakten. Jag växte upp utan farmor, farfar (farfar dog när jag var 3-4 år så jag träffade honom innan dess men minns inget) och morfar har jag träffat 3-4 gånger i mitt liv eftersom han bor i Finland. Har inte ens kunnat prata med honom pga språket. Men inte har jag saknat att ha dessa personer i mitt liv.

Jag tycker det är svårt att sakna något man aldrig haft och jag tror samma sak kommer hända med din dotter så vidare ni inte gör situationen med farmor större än den måste vara, tvingar henne in i bilden osv. Värre kanske det är med hennes pappa, men hon kommer ju ha dig Cocos och du verkar vara en toppen mamma som fixar det här galant! Plus alla andra i bilden som kommer ha kontakt med henne, älska henne osv. Blodsband behöver inte betyda allt, trots att det kanske varit roligt att ha farmor med i bilden. Ta det lugnt, farmor har säkert sina anledningar och dyker hon upp så se det som en överraskning, gå inte och vänta på henne.

Jag hoppas det inte blir en stor grej, min pappa dog när jag va tonåring så jag har ju också växt upp delvis utan pappa. Hoppas jag kan formulera mig på ett bra sätt så dottern inte känner sig skyldig på nått vis bara.

Tack för att du delar med dig av din historia!

 

[Cocos]

Nej

Fast grejen är ju den att hon har haft kontakt med farmor som sade sig uppskatta att hon hörde av sig, och gärna ville träffa sitt barnbarn men som sedan inte hörde av sig. Det är ju DET som förbryllar TS- att hon ändrade sig utan att säga något. Jag får inte uppfattningen att TS tänker stalka farmor utan att hon mest vill ha svart på vitt att hon faktiskt inte vill ha kontakt, och att det inte är något annat som gjort att hon inte hört av sig.

Ja exakt så!
För jag blir ledsen om det är så att hon ändrat sig för att kk talat illa om mig/hittat på nån historia eller liknande.
Känns så himla onödigt isf..

Med mindre än att hon har brutit fingrarna på ett väldigt precist vis, så hon kan svara i telefonen men inte ringa själv, vad spelar det för roll vad hon har för anledning att inte höra av sig? Om det är för att hennes sektledare säger att hon ska låta bli eller för att hon helt enkelt inte vill, det är ju hennes skäl.

Jag tycker det låter mer som att poängen är att konfrontera henne och få höra hennes orsak så man kan argumentera emot det. Hon vill inte ringa, då hade hon ringt.

Hon har sina skäl, jag vill bara inte att dom skälen ska vara baserade på att kk talat illa om mig. Det är min dotter det gäller och hon har ju knappast gjort nått ont, så varför ska hon bli straffad pga min och kk's relation..

Du menar inte att jag skulle vilja konfrontera henne va?
Jag hugger hellre av mig foten faktiskt..
Jag vill helst inte argumentera alls med henne utan ett sms där hon skriver att hon inte är intresserad räcker gott och väl.
Det som är jobbigt är att inte veta. Och. Så vill jag såklart hemskt gärna veta varför men inte för att munhuggas utan för att eventuellt berätta min sida av historien.

 

[Niyama]

Sen saknar jag det dottern kommer sakna, en pappa en farmor och hela den delen av släkten helt enkelt.

Absolut "vet jag vad som är bäst" jag vet att min dotter kommer må bra av att ha en farmor!

Fast det är inte alls säkert att din dotter kommer sakna en biologisk farmor. Jag har aldrig känt min farmor och heller aldrig saknat att ha en, hon fanns helt enkelt inte i mitt liv under min uppväxt. Alla människor är inte heller bra att ha i sina liv, även om de råkar vara biologisk släkt. Jag tror det är viktigt för din dotter att ha nära relationer till fina vuxna människor, inte att det är just farmor.

Den jag stod absolut närmast under min uppväxt (och fram till hennes död) var min icke biologiska mormor. Varför lägger du så stor vikt vid en person som du inte känner eller vet någonting om? Hon kan ju vara världens idiot som du anstränger dig för att involvera i ditt och dotterns liv? Eller så är hon inte det, hon kanske hör av sig så småningom. Men det känns som att du hänger upp dig rätt mycket på en person som du inte ens känner. Att ha kontakt med biologisk släkt är inte alltid det bästa.

 

[stjarnhimmel]

Absolut "vet jag vad som är bäst" jag vet att min dotter kommer må bra av att ha en farmor!

Fast vet du egentligen det?
Det låter som du tar för givet att hon kommer vilja träffa dottern varje vecka, och att hon kommer älska dottern pch skämma bort dottern. Och att dottern och KK skulle träffas hemma hos farmorn.Det kan ju bli så men är inte alls säkert. Även om hon vill ses kanske hon bara vill ses en gång. så jag tror det är bra att om ni träffas att du har lite lägre förväntningar. Jag tycker det är jättebra att du kontaktat henne och jag hade hört av mig igen framåt jul. Dvs gett henne tid nu.
Men samtidigt tycker jag det är intressant att du lägger så stor vikt vid en främmande människa. Och att du blev så himla besviken när hon inte hörda av sig i början av augusti. Du skrev att du kände att den familjen hade svikit dig etc

 

[Monstermom]

Ja exakt så!
För jag blir ledsen om det är så att hon ändrat sig för att kk talat illa om mig/hittat på nån historia eller liknande.
Känns så himla onödigt isf..



Hon har sina skäl, jag vill bara inte att dom skälen ska vara baserade på att kk talat illa om mig. Det är min dotter det gäller och hon har ju knappast gjort nått ont, så varför ska hon bli straffad pga min och kk's relation..

Du menar inte att jag skulle vilja konfrontera henne va?
Jag hugger hellre av mig foten faktiskt..
Jag vill helst inte argumentera alls med henne utan ett sms där hon skriver att hon inte är intresserad räcker gott och väl.
Det som är jobbigt är att inte veta. Och. Så vill jag såklart hemskt gärna veta varför men inte för att munhuggas utan för att eventuellt berätta min sida av historien.

Fast att ta kontakt med någon som undviker en för att få dem att förklara varför de undviker en, och så själv få förklara varför det är fel (berätta din sida av historien), det är för mig en konfrontation. En konfrontation behöver inte vara direkt aggressiv, det här räcker gott och väl i min bok. Och vad ska det tjäna till?!

Just nu undviker farmor att ta kontakt med er, av skäl som väl förmodligen - hur dåliga de än kan vara för någon annan! - är väldigt viktiga för henne. Och så ska du söka kontakt med henne ännu en gång, för att tala om för henne att de där skälen inte duger... Tror du det främjar en framtida god relation? Eller tror du det sätter henne i försvar?

Jag har funderat av och till när jag läst i tråden (och även när jag själv skrivit, för jag är minst lika "skyldig" själv) på att vi måste vara försiktiga med vad vi har för motiv med vad vi rekommenderar dig att göra. Det här är en situation som lätt blir en "story", och jag tror att vi är många som lätt kan råka dras med i en (undermedveten, förhoppningsvis) önskan att få till en fin upplösning, med "så levde de lyckliga i alla sina dagar" som sista kapitlet... Men det vet vi rimligen alla, att verkligheten inte funkar så. Den här "storyn" har aldrig varit på väg mot "och så ringde farmor, tog kontroll över släkten, och dottern blev välkomnad och älskad av alla för evigt". Så blir det ju inte, alla gropar och gupp blir inte magiskt släta genom att en sak löser sig. Farmor är inte en magisk person, hon är en människa som alla andra med sina helt egna motiveringar, önskningar och prioriteringar. Hon är inte "farmor" bara för att hon är det här i tråden, hon är en hel, egen person. Varför hon gör som hon gör kan ingen annan någonsin förstå till 100%, och ska man ha henne att förklara sig i det här läget undrar jag verkligen vad man är ute efter. Vad kan hon ge för förklaring som "duger"?

Och återigen, vad ska förklaringen vara bra för? Är det verkligen konstruktivt att jaga efter den?

 

[AnnaKarin]

Nej

Fast grejen är ju den att hon har haft kontakt med farmor som sade sig uppskatta att hon hörde av sig, och gärna ville träffa sitt barnbarn men som sedan inte hörde av sig. Det är ju DET som förbryllar TS- att hon ändrade sig utan att säga något. Jag får inte uppfattningen att TS tänker stalka farmor utan att hon mest vill ha svart på vitt att hon faktiskt inte vill ha kontakt, och att det inte är något annat som gjort att hon inte hört av sig.

Men jag tänker att hon har väl bara haft kontakt en enda gång, när hon talade om att det överhuvudtaget fanns ett barnbarn? Om farmodern var helt ovetandes om detta (som det ju verkar) så kom det säkert som en chock, och då säger man nog en del saker som man kanske egentligen inte menar. Om hon pratar med sin son och får höra hans sida av historien (de hade aldrig ett förhållande, det är inte ett önskat barn från hans sida etc etc) så kanske farmodern helt enkelt väljer att inte ha kontakt.

-----

Till TS:

Hon vet ju hur hon ska nå dig, så inget svar är väl ett ganska tydligt svar tycker jag.

När det kommer till att TS sedan skriver "Absolut "vet jag vad som är bäst" jag vet att min dotter kommer må bra av att ha en farmor!" så blir jag direkt tveksam. Det är faktiskt inte alls garanterat att man kommer må bra av att ha en farmor, eller en morfar eller någon annan släkting faktiskt. Jag har sett min beskärda del av genomusla släktingar som bara bidrar till ett sämre mående och besvikelser och inget annat. Så jag är tveksam till ett "vet vad som är bäst" i sådana här fall, särskilt inte där du inte ens känner henne...

 

[Tibben]

Men samtidigt är denna tystnad ett rätt rejält nej i mina öron.

Stanna i den här tanken. Jag förstår att du vill veta varför, anledning m.m. Det är klart att du väntat så länge, och sen blir det inte som du tänkt och önskat. Det blev bara tystnad. Men tystnaden är en glasklar signal!!

Farmor vill inte ha kontakt nu. Det kan finnas massor av olika anledningar, men de är hennes ensak. (Hur konstigt jag än tycker det är).

NU är det så här. Men stäng inga dörrar framåt. Sätt inte ultimatum att "om hon inte ringer nu - så vill vi inte ha nån kontakt sen". Din dotter kommmer att leva ett helt liv, och vill pappa och farmor ha kontakt sen så måste det ju få finnas utrymme för det.

Kram!

 

[MiniLi]

Jo faktiskt.. Det va knappast så att kk stack såfort jag plussade..

Nej självklart har dom inga emotionella skyldigheter. Det har jag heller inte påstått (hoppas jag verkligen)

Ja jag vet ju bara vad jag har läst i tråden och där har du iallafall gjort intryck av att du valde att behålla barnet trots att han inte ville. Vet inte hur man ska tolka det på annat sätt än att du visste att du skulle bli ensam. Men jag kanske har fattat totalfel.

Du uttrycker dig ju väldigt tvärsäkert och blir väldigt upprörd när det inte går som du hoppats på, så nog låter det som att du tycker att de har skyldigheter.

 

[Kattennizze]

Ja exakt så!
För jag blir ledsen om det är så att hon ändrat sig för att kk talat illa om mig/hittat på nån historia eller liknande.
Känns så himla onödigt isf..



Hon har sina skäl, jag vill bara inte att dom skälen ska vara baserade på att kk talat illa om mig. Det är min dotter det gäller och hon har ju knappast gjort nått ont, så varför ska hon bli straffad pga min och kk's relation..

Du menar inte att jag skulle vilja konfrontera henne va?
Jag hugger hellre av mig foten faktiskt..
Jag vill helst inte argumentera alls med henne utan ett sms där hon skriver att hon inte är intresserad räcker gott och väl.
Det som är jobbigt är att inte veta. Och. Så vill jag såklart hemskt gärna veta varför men inte för att munhuggas utan för att eventuellt berätta min sida av historien.

Men egentligen, vad spelar det för roll att du får veta varför farmor inte vill ha någon relation till ditt barn? Hon vill ju uppenbarligen inte veta av henne alls. Även om hon får höra din sida av saken är det inte alls säkert, sannolikt inte, att hon kommer att tro på dig? Spermadonatorn ville uppenbarligen inte ha barn, men du vill det. Ändå vill du ha kontakt med hans familj, varför? Varför inte se det som en donation bara? Din dotter kommer klara sig utmärkt, du verkar vara en toppenmamma.

 

[Tink]

Det är faktiskt inte alls garanterat att man kommer må bra av att ha en farmor, eller en morfar eller någon annan släkting faktiskt. Jag har sett min beskärda del av genomusla släktingar som bara bidrar till ett sämre mående och besvikelser och inget annat. Så jag är tveksam till ett "vet vad som är bäst" i sådana här fall, särskilt inte där du inte ens känner henne...

Det här håller jag verkligen med om, och jag tror dessutom att det kan vara mer destruktivt för dottern att knyta band till en person som i framtiden kanske bara kommer att finnas där sporadiskt och höra av sig när det passar denne, än att inte knyta några band alls.
Tänk om kontakten bara sker när farmodern har "tid och lust"?
I ett litet barns liv tror jag definitivt att hattiga relationer mer stjälper än hjälper.
Vad gör man om barnet vill ha en djupare relation än vad farmodern vill?
Att farmodern i dagsläget verkar vara så ambivalent tycker jag är ett starkt tecken på att man bör avvakta med relationen.
För dotterns skull tycker jag inte man bör blanda in någon som inte ens är säker på att den vill finnas där för henne.

 

[Thaliaste]

Du har rätt i det du skriver, för dottern spelar det ingen roll om det hönder nu eller om 3 år men hoppas du också förstår att jag kommer fundera på det här tills jag får ett klart svar.
Det är kanske ego men jag blir frustrerad, såklart nyfiken och även orolig att jag förstört nått för kk och hand mamma.

Jag förstår att det är en fundering som är viktig för dig, men som andra skrivit är det nog bra för dig att fundera över det konstruktiva i att agera på den känslan på det sätt du vill. Det känns ibland i ditt sätt att skriva som att det här mer handlar om dig och dina relationer till de inblandade personerna, huruvida farmodern har fått en dålig bild av dig eller inte, och att du i så fall söker upprättelse för det. Jag förstår att du grubblar över detta, men låt dotterns intresse väga tyngst här och för hennes skull tror jag det bästa är att skynda långsamt med en eventuell relation till farmodern.

 

[Cocos]

Fast det är inte alls säkert att din dotter kommer sakna en biologisk farmor. Jag har aldrig känt min farmor och heller aldrig saknat att ha en, hon fanns helt enkelt inte i mitt liv under min uppväxt. Alla människor är inte heller bra att ha i sina liv, även om de råkar vara biologisk släkt. Jag tror det är viktigt för din dotter att ha nära relationer till fina vuxna människor, inte att det är just farmor.

Den jag stod absolut närmast under min uppväxt (och fram till hennes död) var min icke biologiska mormor. Varför lägger du så stor vikt vid en person som du inte känner eller vet någonting om? Hon kan ju vara världens idiot som du anstränger dig för att involvera i ditt och dotterns liv? Eller så är hon inte det, hon kanske hör av sig så småningom. Men det känns som att du hänger upp dig rätt mycket på en person som du inte ens känner. Att ha kontakt med biologisk släkt är inte alltid det bästa.

Hon kan va en idiot eller helt fantastisk.. Jag tyckte det verkade va värt att ta reda på!

Klart att det verkar som att jag hängt upp mig när man läser den här tråden, men mitt och dotterns liv har inte påverkats nämnvärt av detta annat än att jag svarar i den här tråden ibland..

Fast vet du egentligen det?
Det låter som du tar för givet att hon kommer vilja träffa dottern varje vecka, och att hon kommer älska dottern pch skämma bort dottern. Och att dottern och KK skulle träffas hemma hos farmorn.Det kan ju bli så men är inte alls säkert. Även om hon vill ses kanske hon bara vill ses en gång. så jag tror det är bra att om ni träffas att du har lite lägre förväntningar. Jag tycker det är jättebra att du kontaktat henne och jag hade hört av mig igen framåt jul. Dvs gett henne tid nu.
Men samtidigt tycker jag det är intressant att du lägger så stor vikt vid en främmande människa. Och att du blev så himla besviken när hon inte hörda av sig i början av augusti. Du skrev att du kände att den familjen hade svikit dig etc

Nej jag tar inget föregivet, men när hon sa att hon gärna vill träffa dottern och lära känna henne så fick jag såklart förhoppningar om att dom skulle få nån typ av relation.
Du får gärna tycka det är intressant. Jag tucker det är jobbigt att bli besviken på ännu en till person i den familjen.
mucket smack och liten verkstad är tydligen mottot i den familjen..

 

[Cocos]

Fast att ta kontakt med någon som undviker en för att få dem att förklara varför de undviker en, och så själv få förklara varför det är fel (berätta din sida av historien), det är för mig en konfrontation. En konfrontation behöver inte vara direkt aggressiv, det här räcker gott och väl i min bok. Och vad ska det tjäna till?!

Just nu undviker farmor att ta kontakt med er, av skäl som väl förmodligen - hur dåliga de än kan vara för någon annan! - är väldigt viktiga för henne. Och så ska du söka kontakt med henne ännu en gång, för att tala om för henne att de där skälen inte duger... Tror du det främjar en framtida god relation? Eller tror du det sätter henne i försvar?

Fast jag har inte sagt att jag SKA kontakta henne..
Just av anledningen att det med stor sannolikhet inte kommer göra saken bättre.

Jag har funderat av och till när jag läst i tråden (och även när jag själv skrivit, för jag är minst lika "skyldig" själv) på att vi måste vara försiktiga med vad vi har för motiv med vad vi rekommenderar dig att göra. Det här är en situation som lätt blir en "story", och jag tror att vi är många som lätt kan råka dras med i en (undermedveten, förhoppningsvis) önskan att få till en fin upplösning, med "så levde de lyckliga i alla sina dagar" som sista kapitlet... Men det vet vi rimligen alla, att verkligheten inte funkar så. Den här "storyn" har aldrig varit på väg mot "och så ringde farmor, tog kontroll över släkten, och dottern blev välkomnad och älskad av alla för evigt". Så blir det ju inte, alla gropar och gupp blir inte magiskt släta genom att en sak löser sig. Farmor är inte en magisk person, hon är en människa som alla andra med sina helt egna motiveringar, önskningar och prioriteringar. Hon är inte "farmor" bara för att hon är det här i tråden, hon är en hel, egen person. Varför hon gör som hon gör kan ingen annan någonsin förstå till 100%, och ska man ha henne att förklara sig i det här läget undrar jag verkligen vad man är ute efter. Vad kan hon ge för förklaring som "duger"?

Och återigen, vad ska förklaringen vara bra för? Är det verkligen konstruktivt att jaga efter den?

Det har säkert blivit en "story" för er.. För mig är det faktiskt min vardag.
Farmorn är en egen individ, hon får ta sina beslut baserade på vad hon vill.. Tar hon dom på vad kk berättar så får hon ju göra det, jag kan inte påverka henne.
Men det vore väldigt trist om hon gör det.

Jag vill såklart gärna ha en förklaring.
Den är dock inte värd att jaga, iaf inte om den riskerar att försämra nått för dottern i framtiden vilket jag såklart inte önskar.

Men jag tänker att hon har väl bara haft kontakt en enda gång, när hon talade om att det överhuvudtaget fanns ett barnbarn? Om farmodern var helt ovetandes om detta (som det ju verkar) så kom det säkert som en chock, och då säger man nog en del saker som man kanske egentligen inte menar. Om hon pratar med sin son och får höra hans sida av historien (de hade aldrig ett förhållande, det är inte ett önskat barn från hans sida etc etc) så kanske farmodern helt enkelt väljer att inte ha kontakt.



-----

Till TS:

Hon vet ju hur hon ska nå dig, så inget svar är väl ett ganska tydligt svar tycker jag.

När det kommer till att TS sedan skriver "Absolut "vet jag vad som är bäst" jag vet att min dotter kommer må bra av att ha en farmor!" så blir jag direkt tveksam. Det är faktiskt inte alls garanterat att man kommer må bra av att ha en farmor, eller en morfar eller någon annan släkting faktiskt. Jag har sett min beskärda del av genomusla släktingar som bara bidrar till ett sämre mående och besvikelser och inget annat. Så jag är tveksam till ett "vet vad som är bäst" i sådana här fall, särskilt inte där du inte ens känner henne...

Så jag ska gå runt och anta att folk jag inte känner är genomusla?