Fast det finns DNA bevis i det här fallet.
Jo, men bara för att han bevisligen är far till barnet, så behöver det ju inte automatiskt betyda att han faktiskt vill/ville ha barnet? Jag menar, man kan ju inte tvinga någon till att ta ansvar (mer än att betala underhåll då kanske) eller ha kontakt med ett barn som man inte vill ha. Och det samma gäller ju farmodern - om kk:n lyckas övertyga henne om att han absolut inte vill ha någon kontakt med dig eller barnet, så kanske hon väljer att göra samma sak?
Nu hoppas jag ju också att det går åt precis andra hållet, och att både kk:n och farmodern väljer att ha kontakt. Men jag menar mest att det spelar ingen roll med DNA-bevisning, för kärlek och ömma känslor kan man liksom inte trolla fram med hjälp av ett papper.