Farlig häst, stegrar

[mackan]

Jag förväntar mig inte att jag ska lämna bort henne 4 veckor och sen ska problemet vara löst. Som jag skrev i första inlägget ville de testa ha henne i 1 månad för att göra en bedömning om de tror att det går att jobba bort beteendet. Kände som jag ville förtydliga

Läst även dina andra trådar och undrar :
Vad är målet du ser framför dig med hästen ?
Du uttrycker att du är trött, frågar om det är ok att ge upp , har tappat ridlusten, spenderat stora pengar på veterinärer, operation av lösa benbitar, hästen har förändringar i lederna av benbitarna , och har detta extrema beteende och du riskerar livhanken varenda gång du försöker rida den osv .
Vad ser du som mål om du ev lämnar hästen en månad hos tillritare men sen tar hem den pga de extrema kostnaderna ? Vad hoppas du kommer vara annorlunda och hur tänker du att vardagen hemma med hästen ska se ut för att du ska orka ?

När jag läser om hur din häst beter sig, och att du ändå ridit den och normalt är att åka av 6 ggr per pass och hästen slår över , får jag rysningar . Du inser att varje gång du åker av har du befäst hästens beteende ytterligare ? Gäller oavsett om den gör så pga ngt som gör ont på den eller om det är en sk. olat . Många resonerar som så att om det är en olat så gör hästen det för att vara dum , men det är en vanföreställning inte sällan, för det är oftast så att hästen som flyktdjur med instinkten att rovdjur hoppar upp på ryggen för att döda , blir så rädd när en människa tappar balansen, hänger och far på den och sen åker av . Då kan beteendet /olaten skapas snabbt pga det som skett, och befästs varje gång till att bli starkare och starkare . Det är inte mänsklig logik men logiskt ur hästens aspekt .

 

[tuaphua]

Jag läste inlägget från @mackan och kikade på din andra tråd. Det stärkte den känslan jag fått i den här tråden.

Jag tror du är ganska ung och lite impulsivt köpt lite fel häst. Det blev inte riktigt som du tänkt dig. Det är du inte ensam om att råka göra, ung som gammal gör det.
Däremot tror jag att man måste våga lämna det sjunkande skeppet sas i såna fall.
Jag tror du gräver din egen grav ekonomisk och känslomässigt om du fortsätter med den här hästen.

Jag läste nog lite slarvigt förut också. Jag missade hur lite den gjort förr, stått mycket. Om den inte gjort så mycket förut mer än bara ridits in och såldes "inte igång" sas så brukar det vara stor risk för att folk är rädda för den och inte vågar rida den. Eller/och att den är skadad/trasig och inte tål ridning.
När man sen får så här extrema problem med den så säger det mig att det där är något som funnits förr alt att hästen har väldigt ont.

Ett flyktdjur vill absolut inte tappa balansen. Så de som reser sig brukar sällan regelbundet göra det så de slår runt. Om de slår runt brukar de själva balansera om sig och försöka låta bli det igen.
Reser man sig så våldsamt att man drattar omkull brukar det vara smärtrelaterat eller problem att hålla balansen, gärna en kombination.

Om din ekonomi redan är ansträngd och du själv redan tappat gnistan tycker jag du gör klokast i att ta bort hästen.
Jag förstår om du ser det som att ge upp, skamfyllt, nederlag, fel etc och allt sånt som folk brukar känna i de lägena.
Men det ÄR INTE det. Du hjälper dig och häst att slippa må dåligt.

Vill du sen ha häst igen så spara ihop till att ha råd att inte behöva chansa på ngt halvskumt för att få ner priset. Provrid gärna fler gånger och besiktiga med egen vet.
Köp hellre något mindre spektakulärt än flashigt och av stam som inte är hållbar. Kolla gärna om föräldrar etc har presterat mer än bara varit bra som unghästar. Det brukar tala om att de har hyfsat psyke när de tex gått GP. Då måste de ha velat arbeta och ta lite ansvar för att bjuda till själva. De hästar som försvinner efter att ha gått fantastiskt som unghästar bör man fundera på varför de sen inte synts till.
Ibland är det psyket och ibland hållbarhet och allt kan nedärvas..

Tänk att kunna åka och träna, tävla, rida ut och bara ha kul med din häst. Rida den själv och inte behöva bry sig om att göra små missar.. För hästen tål det både psykiskt och fysiskt.. Sån häst borde gemene man ha när man har häst bara som hobby. Det ska ju vara roligt!

Även om din häst har sitt beteende pga smärtminne så är det ett jävla svårt beteende att få väck. Det tar tid och kräver en rejäl dos kunskap. Så det blir inte billigt för dig om du skickar iväg. Och oavsett kan du behöva tränas själv också. Det kan ju bli bökigt om man inte bor så man har tillgång till de tränarna.

Jag tycker mackans inlägg var bra. Fundera över de frågorna!

 

[LucyShow]

En del av de hästar som folk upplever vara as är ganska enkla att få att funka för ett proffs.

Word!

Som amatör måste man inse sina begränsningar. En känslig häst kan vara farlig i händerna på oss men mästerskapsmaterial i ett proffs händer. Det har dock tagit tid för mig att komma till den insikten.

Fick faktiskt ett erbjudande av en annan bukefalist för 5 år sen. Hon hade fullt i stallet och en 6-åring hon lämnat bort på lån/köp var på hemgång då den ryttaren (amatör) inte ville köpa för den var för svår. Jag hade precis varit tvungen att ta bort en av mina akut (hennes uppfödning) och hon ringde och erbjöd mig den jättebilligt (hade inte gjort något alls mer än några enstaka pay and jump). Jag såg en film och sa direkt att den var alldeles för skarp för mig men att hon borde sätta den hos proffs. Nu har den gått 1,50 med placering och bukefalisten ska behålla den för framtida avel. Jag är supernöjd med min pälskling till tanthäst (som iofs gått 1,40 men som har ett helt annat temperament). Jag och bukefalisten är rörande överens om att vi båda gjort rätt val...men hade det varit 20 år sen hade jag nog tagit chansen och så hade det gått åt h-e...

 

[karinstarin]

Min förra häst skulle jag beskriva ungefär som du beskriver din, med den skillnaden att jag aldrig flög av honom (inte för att han inte försökte). Det var tillslut tränaren som satte stopp. Han sa att det började bli alldeles för farligt. Han gav mig två val; antingen lämnar du bort honom på tillridning eller också avlivar du honom.

Jag valde att lämna bort honom till just, Eamon Hickey. Han var där i 1,5 månad och det gjorde underverk, MEN jag hade ändå INTE gjort samma val igen. Visst kunde jag rida honom, men jag kunde aldrig slappna av när jag hanterade honom. Det var inte roligt att vara i stallet, när jag hela tiden behövde ha ögon i nacken för att se vad han hittade på. Jag behövde alltid ha koll på vad alla andra gjorde med sina hästar och förutse hur grejerna de gjorde skulle få min häst att reagera. Visst det gör man ju hela tiden, men det här var på en helt annan nivå. Det är så skönt nu när jag bara kan gå ner till stallet och slappna av. Jag kan rida med andra och ha roligt i stallet.

Tänk även på att det inte bara är att lämna iväg hästen och tro att man får tillbaka en ridbar häst. Jag var nere hos Eamon och red tre dagar i veckan under de sista 3-4 veckorna för att lära mig verktygen som han använde för att kunna rida honom. Jätteroligt när man bor 15 mil bort och han bara tar emot besökande mellan 10 och 14 på vardagarna. De var ganska glada på jobbet när jag äntligen tog hem hästen igen och slutade jobba halvdagar 3 dagar i veckan.

När hästen sedan blev halt (detta var ett tag senare så orelaterat till ridproblemen), tyckte en veterinärena vi besökte att han kanske skulle fungera som skogsmullehäst. Jag försökte förklara att om han inte kan gå fullt ut så kommer jag ta bort honom för det finns inte en chans att den här hästen skulle klara av att gå så lite och hålla sig på mattan. "..men han är ju så söt, det finns säkert någon ung tjej som vill ha honom som det. En vit PRE med lång man, det är säkert inga problem att sälja honom". Jag blev idotförklarad när jag sa att han säkert går att sälja till någon som inte vet bättre, men jag vill inte ha det på mitt samvete.

 

[vallhund]

Word!

Som amatör måste man inse sina begränsningar. En känslig häst kan vara farlig i händerna på oss men mästerskapsmaterial i ett proffs händer. Det har dock tagit tid för mig att komma till den insikten.

Fick faktiskt ett erbjudande av en annan bukefalist för 5 år sen. Hon hade fullt i stallet och en 6-åring hon lämnat bort på lån/köp var på hemgång då den ryttaren (amatör) inte ville köpa för den var för svår. Jag hade precis varit tvungen att ta bort en av mina akut (hennes uppfödning) och hon ringde och erbjöd mig den jättebilligt (hade inte gjort något alls mer än några enstaka pay and jump). Jag såg en film och sa direkt att den var alldeles för skarp för mig men att hon borde sätta den hos proffs. Nu har den gått 1,50 med placering och bukefalisten ska behålla den för framtida avel. Jag är supernöjd med min pälskling till tanthäst (som iofs gått 1,40 men som har ett helt annat temperament). Jag och bukefalisten är rörande överens om att vi båda gjort rätt val...men hade det varit 20 år sen hade jag nog tagit chansen och så hade det gått åt h-e...

 

[Blandrastik]

Många bra inlägg.
Vill bara tillägga, har själv en unghäst som blev skrämd, som sen skrämde mig, sen var i inne i en ond cirkel. Jag valde att skicka bort honom, då är hans problem i förhållande till TS små. Jag räknar ändå med en kostnad på ca 30 000:- för hela kalaset att "ordna till det hela".
Så det kostar mycket pengar att laga till en häst.

 

[the_connemara]

Eamon eller avliva.

 

[Lager]

Hej allihopa.

Jag har ett problem med mitt 6-åriga halvblodssto som jag köpte i december. Hon är världens finaste häst att se på (ja jag är partisk..) men inser att hon är för svår och faktiskt farlig för mig.

Jag köpte henne osedd (hon är endast inriden, inte igång) vilket var dumt. Första gången jag skulle sitta upp hann jag inte ens sätta foten i stigbygeln innan hon stegrade sig så att hon nästan slog över, sen stod hon på stället och reste sig/sparkade bakut om vartannat.. Tänkte att hon bara testade mig när jag nyss köpt henne, men problemet fortsatte.. Hon stegrade sig när de andra i stallet skulle ta ut henne och hade ingen respekt alls. Hon är en dominant häst, ranghög och hon blir inte rädd av att stegra så att hon slår över/slår sig. Det är hennes sätt att ta sig ur alla situationer.

Jag började leta fel på henne, hade ut veterinär, ET och röntgade hela hästen. Hon har en nyutprovad sadel också. Vi hittade 2 lösa benbitar i bakbenen som plockades bort, operationen gick bra och god prognos. Men det fortsatte med stegringarna. Hon är inte stressad eller så när hon stegrar, hon vill bara bli av med mig.

En gång när jag skulle leda henne vände hon rumpan till när jag tillrättavisade henne och sparkade mig så hon träffade mig i magen och på ena låret. När jag dagen därpå (efter jag fick åka från akuten) skulle ta ut henne ur boxen vände hon rumpan till direkt och tänkte sparka! (Hon är smart och lärde sig att hon kan sparka ner mig för att bli av med mig). Hon gjorde detta även mot de andra i stallet vilket jag tycker är så dåligt. Tänk om någon annan skulle bli skadad av min häst! Detta gick till sig efter att jag gick in med ett spö i några dagar och motade bort hennes rumpa med den (obs jag har aldrig slagit min häst!) så att hon fick framdelen mot mig. Hon är snäll att ha i stallgången, tycker det är mysigt att bli ryktad och är snäll att sko och tvätta.. Men skulle hon börja trampa runt och vifta med frambenen (hon gör det ibland för att testa gränserna) och jag säger åt henne att stå still börjar hon att resa sig.

I ridningen går det inte att rida ens en långsida med henne. Hon stampar argt med frambenen och gör allt för att skrämmas, backar och småreser sig och slår tillsist över oavsett om jag försöker distrahera henne genom att ex försöka ställa henne åt sidan (då tar hon bara i ännu mer och slår över eftersom hon inte har någon balans alls), eller bara sitta med och vänta ut henne. Jag brukar flyga av i snitt ca 6 ggr på ett ridpass, brukar nöja mig när hon gör små små framsteg och berömma när det går bra. Men det är som ett steg fram och tio steg bak känns det som. Idag åkte jag av mellan henne och ridhussargen och blev faktiskt rädd på riktigt den här gången, att hon skulle sparka ihjäl mig där och då.

Jag älskar min häst trots allt och kollar upp henne väldigt regelbundet med veterinär och ET och de hittar inget fel på henne. Hennes röntgenplåtar ser bra ut (ingen kissing spines) och utrustningen ligger bra.

Hon är snäll så länge man inte kräver något av henne, börjar hon småbråka lite och jag ber henne lugna ner sig när man leder henne reser hon sig tvärt upp och kan slå över. Transportering ska vi inte ens prata om..

Min hovslagare, veterinär och andra runt omkring mig tycker hon har lynnesfel och att det bästa vore att avliva henne innan hon hinner avliva mig först genom att mosa mig någon dag i ridningen.. Jag ramlar alltid av bra men en gång kanske jag inte är lika beredd..

Ska lämna bort henne till en som är duktig på problemhästar men de säger att de vill testa en månad och göra en bedömning på om det går att lösa.. Vad tror ni? Någon som varit med om liknande? Saknar tiden då det var roligt att ha häst.. Det är det inte alls längre. /Desperat och snart utfattig hästägare

Låter livsfarligt. Visst kan du lämna bort om du vill, men det låter som befästa beteendemönster, hos en vuxen häst - det blir svårt att bryta och få henne trygg med folk.

Oavsett som det finns fysiska orsaker, eller beror på olydnad, så är det aldrig värt att bli skadad för livet. Hästen befinner sig ju också i en (i bästa fall) otrygg och osäker situation där hon inte litar på sina människor.

Håller med mackan. Och helt ärligt hade jag aldrig haft sådant tålamod som du.

 

[menina]

Jag instämmer med föregående talare och sen hoppas jag verkligen att det inte är fler än du som hanterar hästen i dagsläget.

Det är ju en sak om man själv känner det är värt risken men man får inte glömma att någon annan kan skadas allvarligt av ens häst...

 

[Elisha]

Hej allihopa.

Jag har ett problem med mitt 6-åriga halvblodssto som jag köpte i december. Hon är världens finaste häst att se på (ja jag är partisk..) men inser att hon är för svår och faktiskt farlig för mig.

Jag köpte henne osedd (hon är endast inriden, inte igång) vilket var dumt. Första gången jag skulle sitta upp hann jag inte ens sätta foten i stigbygeln innan hon stegrade sig så att hon nästan slog över, sen stod hon på stället och reste sig/sparkade bakut om vartannat.. Tänkte att hon bara testade mig när jag nyss köpt henne, men problemet fortsatte.. Hon stegrade sig när de andra i stallet skulle ta ut henne och hade ingen respekt alls. Hon är en dominant häst, ranghög och hon blir inte rädd av att stegra så att hon slår över/slår sig. Det är hennes sätt att ta sig ur alla situationer.

Jag började leta fel på henne, hade ut veterinär, ET och röntgade hela hästen. Hon har en nyutprovad sadel också. Vi hittade 2 lösa benbitar i bakbenen som plockades bort, operationen gick bra och god prognos. Men det fortsatte med stegringarna. Hon är inte stressad eller så när hon stegrar, hon vill bara bli av med mig.

En gång när jag skulle leda henne vände hon rumpan till när jag tillrättavisade henne och sparkade mig så hon träffade mig i magen och på ena låret. När jag dagen därpå (efter jag fick åka från akuten) skulle ta ut henne ur boxen vände hon rumpan till direkt och tänkte sparka! (Hon är smart och lärde sig att hon kan sparka ner mig för att bli av med mig). Hon gjorde detta även mot de andra i stallet vilket jag tycker är så dåligt. Tänk om någon annan skulle bli skadad av min häst! Detta gick till sig efter att jag gick in med ett spö i några dagar och motade bort hennes rumpa med den (obs jag har aldrig slagit min häst!) så att hon fick framdelen mot mig. Hon är snäll att ha i stallgången, tycker det är mysigt att bli ryktad och är snäll att sko och tvätta.. Men skulle hon börja trampa runt och vifta med frambenen (hon gör det ibland för att testa gränserna) och jag säger åt henne att stå still börjar hon att resa sig.

I ridningen går det inte att rida ens en långsida med henne. Hon stampar argt med frambenen och gör allt för att skrämmas, backar och småreser sig och slår tillsist över oavsett om jag försöker distrahera henne genom att ex försöka ställa henne åt sidan (då tar hon bara i ännu mer och slår över eftersom hon inte har någon balans alls), eller bara sitta med och vänta ut henne. Jag brukar flyga av i snitt ca 6 ggr på ett ridpass, brukar nöja mig när hon gör små små framsteg och berömma när det går bra. Men det är som ett steg fram och tio steg bak känns det som. Idag åkte jag av mellan henne och ridhussargen och blev faktiskt rädd på riktigt den här gången, att hon skulle sparka ihjäl mig där och då.

Jag älskar min häst trots allt och kollar upp henne väldigt regelbundet med veterinär och ET och de hittar inget fel på henne. Hennes röntgenplåtar ser bra ut (ingen kissing spines) och utrustningen ligger bra.

Hon är snäll så länge man inte kräver något av henne, börjar hon småbråka lite och jag ber henne lugna ner sig när man leder henne reser hon sig tvärt upp och kan slå över. Transportering ska vi inte ens prata om..

Min hovslagare, veterinär och andra runt omkring mig tycker hon har lynnesfel och att det bästa vore att avliva henne innan hon hinner avliva mig först genom att mosa mig någon dag i ridningen.. Jag ramlar alltid av bra men en gång kanske jag inte är lika beredd..

Ska lämna bort henne till en som är duktig på problemhästar men de säger att de vill testa en månad och göra en bedömning på om det går att lösa.. Vad tror ni? Någon som varit med om liknande? Saknar tiden då det var roligt att ha häst.. Det är det inte alls längre. /Desperat och snart utfattig hästägare

Är övertygad att ni missat vad som är fel med henne. Hon låter riktigt sjuk. Har ni röntgat tex nacke, hals etc?

 

[Lovisaleonora]

I min värld spelar det ingen roll vad som är fel med hästen. Den har inget existensberättigande. Har den problem med lösa benbitar som gett skada i lederna kommer den aldrig att vara i form för att bli ridhäst. Varför pina den igenom en massa tillridning som den uppenbarligen inte uppskattar, för att ändå aldrig fungera?

Sluta bränn pengar, energi och tårar. Låt en olycklig häst somna in. INNAN någon skadat sig för livet.

 

[mackan]

Jag efterlyser TS i tråden sen länge då det känns som väldigt många engagerar sig med reflektioner men TS försvunnit ?

 

[deepestwish]

Jag hade en riktig problemponny förut. Hon var visserligen lättriden men hon hade ingen respekt för människor från marken. Jag kämpade varje dag i tre år och vi kom en bra bit på vägen mot att hon skulle bli en mer lätthanterad häst. Hon slutade att sparka med mera. Dock var jag tvungen att sluta kämpa när hon skadade sig i hagen och led fysiskt. Om det inte hade varit för skadan hade jag fortsatt att kämpa.

Allt handlar om hur mycket blod, svett och tårar du orkar med. Om du orkar kämpa tycker jag att du ska göra det, men annars ska du inte känna dåligt samvete över att säga farväl till din vän...

 

[Shaggy]

Allt handlar om hur mycket blod, svett och tårar du orkar med. Om du orkar kämpa tycker jag att du ska göra det, men annars ska du inte känna dåligt samvete över att säga farväl till din vän...

Nej det handlar inte alltid om blod svett och tårar. Vissa individer går inte att få ordning på. Ett djur som är så farligt som det TS beskriver anser jag vara direkt korkat att jobba vidare med. Vi vet faktiskt inte om reinkarnation finns och risken är stor att man avlider eller skadar sig allvarligt om man håller på med ett sådant djur.

 

[menina]

Jag hade en riktig problemponny förut. Hon var visserligen lättriden men hon hade ingen respekt för människor från marken. Jag kämpade varje dag i tre år och vi kom en bra bit på vägen mot att hon skulle bli en mer lätthanterad häst. Hon slutade att sparka med mera. Dock var jag tvungen att sluta kämpa när hon skadade sig i hagen och led fysiskt. Om det inte hade varit för skadan hade jag fortsatt att kämpa.

Allt handlar om hur mycket blod, svett och tårar du orkar med. Om du orkar kämpa tycker jag att du ska göra det, men annars ska du inte känna dåligt samvete över att säga farväl till din vän...

Det stämmer inte riktigt. Det handlar faktiskt om risken att hästen slår över och TS hamnar under och blir allt från förlamad till mister livet. Vad jag förstått så spelar hon inte med blod svett och tårar utan sitt eget liv och det är ett helt annat spel.

För dig tog det tre år att komma en bra bit på vägen. Jag misstänker att du ådrog dig en del skador under den tiden? Om man sätter treeårs-scenariot på TS fall, hur stor tror du att sannolikheten att en allvarlig olycka inträffar, givet att hon åker av ca 6 gånger per pass? Det går att räkna på och oddsen är inte lysande. För att komma en bra bit på vägen. Sen är det lätt att glömma att det bara krävs EN händelse för att det ska gå riktigt snett (vilket jag tycker det redan gjort).

Att säga att det handlar om blod svett och tårar är i min mening väldigt vanskligt och en uppmuntran till att fortsätta med något som är helt uppåt väggarna livsfarligt.

 

[Kallblodsfreak]

Det stämmer inte riktigt. Det handlar faktiskt om risken att hästen slår över och TS hamnar under och blir allt från förlamad till mister livet. Vad jag förstått så spelar hon inte med blod svett och tårar utan sitt eget liv och det är ett helt annat spel.

För dig tog det tre år att komma en bra bit på vägen. Jag misstänker att du ådrog dig en del skador under den tiden? Om man sätter treeårs-scenariot på TS fall, hur stor tror du att sannolikheten att en allvarlig olycka inträffar, givet att hon åker av ca 6 gånger per pass? Det går att räkna på och oddsen är inte lysande. För att komma en bra bit på vägen. Sen är det lätt att glömma att det bara krävs EN händelse för att det ska gå riktigt snett (vilket jag tycker det redan gjort).

Att säga att det handlar om blod svett och tårar är i min mening väldigt vanskligt och en uppmuntran till att fortsätta med något som är helt uppåt väggarna livsfarligt.

Jag instämmer fullständigt!

Att arbeta med en svår häst från marken är inte speciellt farligt bara man tänker sig för.

Att rida en häst som stegrar och slår över är ungefär det farligaste man kan göra inom hästvärlden imo. Att fortsätta rida en häst som gör detta flertalet gånger varje ridtur handlar inte längre om det kommer att hända något allvarligt, utan när.

Har man gjort en genomgående smärtutredning som visar att hästen inte har ont och pengarna att lämna till någon väldigt erfaren för tillridning och en plan för täta lektioner med erfaren instruktör när (om) man får hem hästen igen så fine. (Om man av någon anledning känner att man måste satsa på just den här hästen.)

Men. Man får ta ett beslut att sluta. Man får låta hästar somna. Det är inte ett dugg roligt och man känner det som att man sviker och ger upp. Men det är OK. Ibland funkar det helt enkelt inte, allt går inte att laga, det ska vara roligt att hålla på och man ska helst inte dö eller skada sig allvarligt.

(Börjar för övrigt bli lite orolig om det är därför det är tyst från TS i tråden )

 

[spinxx]

Vad jobbigt det måste vara att gå in och läsa allas råd, även om jag håller med dem flesta.


Mitt sto var "elak" när hon kom i januari.
Ingen respekt för mig eller stallpersonalen. Sprang över folk och stod på bakbenen vid korrigering. Kastade sig plötsligt och oprovocerat åt sidorna när jag red och försökte skena iväg. Sprang över syrran och sprängde staketet ut från ridbanan.. etc.

Det tog mig ungefär två veckor att ledsna på att vara rädd för min nya häst.
Jag frågade då efter hjälp av personen som förmedlat hästen åt mig (väninna utomlands) samt av en duktig tjej i stallet som utbildat unghästar. (min häst är åtta år).
Kändes det inte bättre på en månad så skulle jag returnera henne. För allas bästa.

Jag fick jobba henne från marken i en vecka, alltid i ordentlig skyddsutrustning så att jag kunde konfrontera henne på rätt sätt och med minska risk för skada. Hon kunde inte slita sig om jag hade träns och longerlina samt handskar, och hon kunde inte ställa sig på bakbenen om jag korrigerade henne på rätt sätt och i exakt rätt tidpunkt.
Det är utmattande att gå en promenad på 15 minuter där absolut fullt fokus skall ligga på att hästen har full fokus på dig.
När allt fungerade från marken satte jag upp och fick ta "skit" därifrån. Men jag har aldrig ramlat av (född med klister i baken, på riktigt alltså) vilket gör att vi alltid kunnat avsluta diskussionerna med beröm och ömsesidig kommunikation.

Idag är hon min drömhäst. I alla lägen.

Men jag var absolut villig att ge upp det ganska snabbt när jag kände att hon inte var "fair".
Det handlar om alldeles för mycket pengar och tid för mig för att jag skall låta mina drömmar och mål försvinna p.g.a. "fel" häst. (för att inte tala om min egen hälsa!)
Jag har tydliga framtidsmål när det gäller träning och tävling och jag har ännu tydligare mål när det gäller hantering och relation från marken. Fungerar det inte är inte hästlivet så som jag vill ha det, och då är jag hellre utan egen häst.

Hoppas du hittar en lösning som känns bra!

 

[ananasannelie]

Problemet försvinner ju inte av detta, men min kompis hade en häst med detta problem. Om man satte inspänningstyglar på så hon inte kunde få upp huvudet på samma sätt,stegra hon inte heller. Utan fokuserade på att få hästen att gå framåt istället. Som sagt detta löser det ju inte i längden, men ett förslag (nu menar jag inte att man skall spänna in hästen så den inte mår bra) men kan vara en åtgärd.

 

[tuaphua]

Problemet försvinner ju inte av detta, men min kompis hade en häst med detta problem. Om man satte inspänningstyglar på så hon inte kunde få upp huvudet på samma sätt,stegra hon inte heller. Utan fokuserade på att få hästen att gå framåt istället. Som sagt detta löser det ju inte i längden, men ett förslag (nu menar jag inte att man skall spänna in hästen så den inte mår bra) men kan vara en åtgärd.

Det kan också vara helt livsfarligt att spänna in hästar som reser sig så De kan flippa ur och verkligen göra illa sig och ryttare.
Ska man ha inspänningstygel av något slag på häst som reser sig är det väl isf graman. Men då måste man veta att den inte har ont och man måste som ryttare vara vansinnigt snabb och rutinerad. För man kan behöva dra in hästen enormt snabbt i en väldigt tight form för att vissa inte ska stegra sig. De allra flesta är för långsamma och orutinerade för det. Man får inte tveka en hundradel för länge. För då skadar man sig betydligt mer än om man inte hade inspänning.
Det finns dock många betydligt bättre metoder än att spänna in dem, även med gramanen som ju iaf går att påverka.

 

[ananasannelie]

ja det finns nog bättre metoder att ta till, menade bara att detta funkade på denna häst men alla är ju olika. Hoppas det löser sig och lycka till!