Sv: Får jag skicka farmor till månen???
Jag har följt dina trådar och skrivit lite ibland.
Kortfattat tycker jag så här, Enya, och det är riktigt hårda bud:
1. Skriv inte under några papper om gemensam vårdnad tills vidare!
2. Gör slut med killen!
3. Sök stöd hos familjerådgivning eller annan lämplig instans som kan hjälpa dig att bli så stark att du slutar vara rädd för den här killen!
Det var inte min mening med tråden att få folk arga på honom, jag ville bara skriva av mig för jag har ingen att prata om det med.
Nej, jag förstår att det inte är din mening att få folk arga på honom. Men det är faktiskt så att han behandlar dig på sätt som inte är acceptabelt. Du lever i rädsla för honom, och det är
aldrig okej. Och din rädsla beror inte på att du gör dumma saker som du får dåligt samvete för, din rädsla beror på att han försvagar dig och hotar dig. Det är svårt att lära sig att inte bli rädd när man blir hotad, men i ditt fall med den här killen, så är det nödvändigt. Jag tycker du ska söka en samtalskontakt för det, en egen sådan.
Jag kan säga rätt mycket mer om just det här, men det få bli i PM, om du är intresserad.
Mina stackars vänner får höra så mycket redan och jag kan inte vara nåt roligt sällskap genom att sitta och gråta och prata om honom.
Förhållanden ska inte vara sådana att man behöver sitta och gråta hos sina vänner! Du ska vara med en kille som stärker dig och som du stärker! Ni har bara varit ihop i ett år - efter ett år ska man vara nyförälskad fortfarande, annars är det inget att spara på, tycker jag! (Ja, jag var nyförälskad minst ett år i min nuvarande.)
Jag vet att du säger att du älskar honom. Men, Enya, det är ju i så fall en kärlek som är destruktiv och skadlig för dig själv! En kärlek som gör dig rädd och därmed mindre än du är. Det finns män som gör dig större och starkare än du är när du är ensam. Män som är vänner i kärleksrelationen, inte hotfulla. Inte nonchalanta. Din nuvarande kostar dig på tok för mycket! Det är så djävla sorgligt att du inte lyckas se det i sin fulla vidd!
Nej jag försvarar inte att han behandlar mig illa, jag försöker bara hitta en förklaring till varför, att förstå hur HAN tänker. Och jag förstår hur rädd han är!!! Det är ju så jag känner.
Det är bra att du förstår honom. Det är nödvändigt att försöka förstå varandra i förhållanden. Men i din relation är förståelsen ojämnt fördelad. Du förstår honom, du gör liksom rollövertaganden där du sätter dig in i hans roll för att förstå honom, men han gör inte motsvarande rollövertaganden där han försöker förstå dig. Det framgår glasklart av alla dina trådar där han nämns.
familjerätten ... Vi bestämde att vi ska dit den 22 december och skriva lite papper och prata om det här.
Du har läst flera av mina inlägg, det vet jag. Du vet nog att jag tycker att män och kvinnor bör ha samma ansvar i familjen och i samhället. Att jag inte tycker att det generellt bör vara någon direkt skillnad mellan män och kvinnor, eller mellan pappor och mammor. MEN, trots dessa mina envist hävdade övertygelser tycker jag i ditt fall att
du absolut inte ska skriva under några gemensam vårdnad papper!
Din kille hävdar sin RÄTT till sin dotter. Hans resonemang utgår från honom själv. Din rätt tycks ointressant för honom, dina behov tycks ointressanta för honom, och dina pojkars behov tycks han strunta fullständigt i. Antagligen älskar han väl sin dotter på något vis, men det är inte i sig ett tecken på djup föräldrakärlek att han hävdar sin RÄTT. Den förälder som älskar sitt barn på ett moget föräldravis bekymrar sig i första hand om barnets rätt och om barnets behov.
Er dotters behov är att landa i sin familj, och familjens behov - Erics och Isaacs inte minst - är att landa med sitt nya lilla barn och syskon. Elins farmor kan komma på besök en liten stund ibland. (En del av hennes farmorsnycker får du nog stå ut med.)
Jag tycker inte att det är konstigt att du jobbar lite, och inte att du gick på julfest. Mycket konstigare är det att din kille inte umgås med sin dotter och hennes övriga familj i ert hem! Och att han inte tar hand om pojkarna åt dig då och då så att du och Elin får lite egen tid. Det är ni värda!