Får jag skicka farmor till månen???

Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Vad är jag så räd för? Jo att om jag inte gör som han vill så hämnas han.....

Vet du Enya bara den här meningen säger mer än tillräckligt..... att stanna kvar hos någon som man är rädd för är inte kärlek.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Nej jag har bara svårt att se varför många tycker det är katastrof att din pojkvän tar hand om barnet?

Så länge ett barn får kärlek och omvårdnad så spelar könet på den person som tar hand om barnet ingen roll sedan får han ha hur kokibängda åsikter som helst det påverkar inte ett sådant litet barn så länge åsikterna inte handlar om skötsel av barnet (dvs matning och hygien). Har barnet från dag ett träffat sin pappa så är den personen ingen främmande person, barnert känner igen hans doft och röst. Men som jag skrev innan försök få honom att förstå hur farligt det är med RS-viruset visa honom länkar om det så han får läsa själv. Mitt barn hamnade på IVA pga RS så jag vet hur farligt det är.

Som sagt pappan kan minst lika bra ta hand om barnet som mamman tycker jag. Däremot misstänker jag att han kommer att förstå längre fram att det är ingen dans på rosor men låt honom upptäcka det själv ;)

Men som jag skrev innan OM din pojkvän uppenbart hindrar dig att umgås med ditt barn då ska du se upp och säga till honom ordentligt.

Kom ihåg... You learn people how to treat you!
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Hur menar du att jag försvarar honom? Har jag skrivit nåt annat än att jag FÖRSTÅR orsaken bakom det han gör? Att förstå det och att acceptera beteendet är ju två skillda saker tycker jag.

Jag kanske tolkar det fel men det känns som att du försvarar hanse betènde.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Har inte så mycket att tillföra den pågående diskussionen mer än att jag lider verkligen med TS.

Däremot blir jag fundersam över det här med att "alla" anser att kvinnan ska ha enskild vårdnad. Varför? Har inte pappan lika stor rätt till sitt barn som mamman? Hur strulig relationen än är? Vad är det som blir bättre av att neka pappan gemensam vårdnad? Grejen är ju att om mamman nekar så tar såklart pappan det vidare i rätten och om det inte handlar om kriminalitet, våld, hot, missbruk (rätt grova saker alltså) så är det bara en formalitet för att pappan ska få igenom gemensam vårdnad. Däremot kostar det ju en del för pappan, pengar som kunde lagts på barnet tex och som kanske gör situationen än mer spänd?

Förklara jättegärna för mig varför pappor inte ska få gemensam vårdnad när det strular i relationen. I mina öron låter det som ett maktmedel, nån slags hämnd från kvinnans sida, ett sätt att jäklas helt enkelt. Men ni har kanske nåt bra svar!



Tja i mitt fall har det inneburit att jag har varit tvungen att ta med mig en knarkare till banken för att kunna omplacera och frigöra av sonens pengar. Jag fick nämligen inte disponera hans konto på egen hand.

I dotterns fall har det varit så att pappan har bröstat upp sig och hotat med än det ena än det andra grundat på att vi minsann har gemensam vårdnad.

Vårdnaden kan påverka pengar, bankärenden, pass, operationer där målsmans tillåtelse behövs. SÅ mycket mer vet jag inte att det skulle ligag under den biten som man inte ska ha rätt att påverka utan vårdnad.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Men jag har ju inget val, han kommer då att ta sig till en edvokat och de kommer att driva igenom så att han får det i alla fall. Och då är det jag som inte har varit samarbetsvillig ju. Jag har inga argument för att inte dela vårdnaden med honom, han är inte olämplig som pappa ju. Mer än att han itne tror att Elin har mer behov av mig än av honom och att en bebis kan bo två veckor i stöten hos sina föräldrar....


Klart att du har ett val! Ni bor inte tillsammans och har inte varit tillsammans så länge, man ska inte ha gemensam vårdnad om man inte känner varandra.

Att kunna ha gemensam vårdnad handlar inte bara om samarbete. Att inte våga säga emot den andra föräldern är inte samarbete.
Att inte våga sätta ner foten mot den andra föräldern när den gör något galet är inte rätt, först och främst ska man skydda sitt barn.

En del i att vara vårdnadshavare är att förstå sitt barns behov. Om Elins pappa inte förstår att det är djupt olämpligt för ett så litet barn att bo hos två föräldrar så förstår han kanske inte sitt barns behov?
Varannanveckas boende rekommenderas generellt inte för barn under tre år så mindre barn har svårt att behålla bilden av den frånvarande föräldern en hel vecka. Om föräldrarna levt tillsammans under barnets första år och båda föräldrarna varit delaktiga i barnets omvårdnad kan det fungera med varannanveckasboende för barn yngre än tre år.

Låt honom få visa att han klarar av att ta hand om sitt barn. Gör han det och ni kan samarbeta utan att du behöver lägga dig platt gentemot honom för att det inte ska bli bråk kan du ändra vårdnadsförhållandena. Är ni båda svenska medborgare kan man underteckna en blankett hos familjerätten.

Lagstiftningen kring gemensam vårdnad ändrades 1 juli i år. Innan dess ansåg lagen att föräldrar skulle ha gemensam vårdnad om sina barn, och att en förälder skulle ha enskild vårdnad endast i undantagsfall. Nu är det lättare att få enskild vårdnad.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Enya har enskild vårdnad från barnets födelse i och med att hon inte är gift med barnets pappa.

Jag jobbar på familjerätten och ger mina råd utifrån min arbetslivserfarenhet.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det jag menade var att de kanske ska söka hjälp för att lära sig sammarbeta inte för att sära barnet från deras rätt till två föräldrar.

Tror det kan vara bra att ta tag i det redan nu eftersom det säkerligen kommer att bli svårare ju längre tiden går. Gör man klart allt nu om vad som gäller och vad som är bäst för barnet så röjer man kanske undan en massa hinder i framtiden.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag förstår att Elin ska ha det lugnt och tryggt, men betyder det att hon ska vara hos mig? Och varför ska jag ha enskild vårdnad, vad är det som gör att jag är mer lämplig som mamma än han är som pappa, är det bara för att hon är liten?

Jag förstår att pappan är rädd för att förlora sin dotter men han lyssnar ju inte på mig mer, han gör som han vill och hotar när jag säger emot varför inte bara lyssna på mig när jag säger at jag är ointresserad av att ta henne ifrån honom?

Jag gör allt för att det ska funka, medan han bara tar och tar... känns det som. Kanske överreagerar jag, men må så vara jag mår skit av allt detta. Och det är HANS fel.

Rent principiellt så kan likväl mamman som pappan vara ensam vårdnadshavare.
Anledningen till att jag skrev att du ska ha enskild vårdnad är det Görel skrev i sitt senaste inlägg.
Mitt råd är du läser igenom det noga.
Skriv inte på några papper, du vet inte alls i detta läge hur eran situation skulle dömas, eller vad hans advokat skulle säga!
Så, ta inte ut det i förväg.

Hans agerande tror jag inte handlar om att han är rädd att förlora sin dotter!!!
Han känner dig, du skulle aldrig neka honom umgänge!!
Nej, hans agerande handlar om andra saker, han vet att du gör allt för att det ska fungera, trots det så agerar han så omoget och helt emot vad ett spädbarn behöver.

På detta sätt berövar han sin dotter att få sin första veckor i en trygg symbiotisk miljö, som hon så väl behöver.

Enya, du skriver att du älskar honom. Det känns hårt och sorgligt att skriva, men tror du han älskar dig?
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Klart att det inte alltid är mamman som är lämplig att ha enskild vårdnad!

Men i det här fallet verkar fadern oförstående inför små barns behov och då kan den enskilda vårdnaden hjälpa modern att skydda barnet från faderns tokerier.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Men snälla, VILKEN rätt har jag att säga nej till att han har sin dotter? Vilken rätt har jag egentligen då jag itne ens ammar henne?

Att du är barnets mor?
Att ni är en familj?
Att du precis fött barnet?

Han har inte åkt i väg med henne i ren ilska, hade han gjort det så hade jag slagit honom.....:crazy:

Förlåt, missuppfattning av mig.

Jag väntar bara p att han ska använda det som argument mot mig, att HAN tar hand om henne alltid, att jag inte orkar, att jag inte vaknar osv

Det här meningen andas bara rädsla, ingen kärlek.
Jag vet att du älskar honom, men det finns män att älska, som man slipper vara rädd för...


Jag litar inte ett dugg på honom mer

Det skullr jag inte heller göra, inte av de inlägg du har skrivit om honom.


Dessutom finns det ingen anledning att släpa omkring på en sån liten. Knappt nykläckt och det härjar vinterkräksjukan och olika elaka virus.
Och jag tror att mamman behöver sitt barn och barnet sin mamma, oavsett hur duktig pappan är på att vara pappa.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Herregud vilka människor det finns! :eek:

Jag skulle aldrig låta någon ta min bebis ifrån mig så tidigt.
Visst har pappan rätt att umgås med sitt barn, men det har även mamman.

Jag och min lilla sons pappa bor inte ihop, men han kom hit varje dag i början.
Tror sonen var ett 5-6 månader i alla fall innan han tog med sig honom nånstans.

Har han dottern med sig till sin djuraffär?
Låter ju helt galet!
Hon är ju nyfödd. Hon ska vara hemma.

Det finns en anledning till att man inte rekommenderar växelvis boende på små barn.
Förr var det väl 3 år man sa var lämpligt att låta barn bo varannan vecka.
Han kan väl inte tro att en nyfödd ska bo växelvis?
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Frågan man kan ställa sig också är ju... hur kan mamman börja jobba så tidigt? och dessutom vilja gå på julbord istället för att vara hemma hos sitt nyfödda barn :confused:

Som jag sagt tidigare jag tycker båda föräldrarna behöver se över sina beteenden...
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Jag är mållös!!!!!

En varsin advokat vore toppen!!!

Läs Görels råd sådär 100 gånger!!!

Jag som är sjuksköterska i botten skulle aldrig tillåta min bebis att vara i en djuraffär öht.

Nu får du banne mig ta dig i kragen.

Massor med styrkekramar från Åsa
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Ja, det är också en gåta för mig.
Jag som mamma klarade inte av att vara borta från min bebis.
Hade inget behov av det alls.

Hur många tycker det är ok att ta djurens bebisar ifrån mammorna när de är nyfödda?
Även om de får värme och föda så tror jag inte nån tycker att de ska vara ifrån mamman.
Tanken är att en nyfödd ska vara hemma i sitt bo med antingen mamman, eller BÅDA.
Bebisen har legat i mammans mage i 9 månader och känner sig trygg med henne. Det blir för stor kontrast att komma ut ur magen och behöva flänga runt med sin pappa som hon inte känner igen.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

1. Har du skaffat barn med en man du inte bor ihop med *kliar mig i huvudet*

2. Varför har du skaffat barn med honom? Måste fråga med tanke på hans allt annat än otrygga personlighet.

3. ÄLSKAR ni verkligen varandra?



Nu får du rätta mig om jag har fel och jag hoppas inte du tar illa upp men jag har för mig att mannen du levde med som senare avled, inte var en dans på rosor att leva med han heller.
Jag har även för mig att jag tyckte han var rent av elak mot dig och hade ett jäkligt humör.

Om jag nu minns rätt så undrar jag om dina referensramar angående hur en sund relation ser ut kanske är något oklara?
Du kanske inte har förstått innebörden av ditt egna värde?
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Frågan man kan ställa sig också är ju... hur kan mamman börja jobba så tidigt? och dessutom vilja gå på julbord istället för att vara hemma hos sitt nyfödda barn :confused:

Som jag sagt tidigare jag tycker båda föräldrarna behöver se över sina beteenden...


Det finns ju pappor som börjar jobba på stört. Det är det ingen som ifrågasätter.
Enda anledningen till att mammor suttit hemma är amningen men om man inte ammar kan väl lika gärna pappan vara hemma.

Hyfsat nyförlösta mammor på julbord har i företagen jag arbetat vid inte varit ovanligt. Papporna är hemma med barnet då och julbordet är snabbt avklarat om man vill hem.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Angående ditt ursprungsinlägg om farmodern.
Jag tror att man ska försöka ta en farmor/mormors råd med en nypa salt. Vi lär oss nu av BVC mfl hur vi ska behandla små spädbarn, ryggsömn, huvudkudde, etc. De har lika slaviskt följt de råd de blev givna en gång och tagit dem för de rätta, fostrat barn som tydligen överlevt och förkat sig. De vill sina barnbarn det bästa och försöker då fömedla sina kunskaper. Nu råkar din dotter ha en farmor som förmedlar råd på ett klumpigt sätt, det gör min svärmor också ibland.

Min mamma kan ringa mig för att tala om att det är kallt och jag bör sätta på sonen en extratröja när vi går ut. Jag kunde reagera som att hon nedvärderar mig, inte tror mig fatta något etc. Men jag väljer att tolka hennes råd kärleksfullt, hon bryr sig om min son, hennes barnbarn och vill honom det bästa. Samtidigt bryr hon sig om mig också, hon vet att jag måste släpa avgnen med sonen ned för två trappor innan jag kommer ut och kanske känner att det är för kallt och får gå upp och ta på mer kläder. Bättre då att veta i förväg. Hon gör det av kärlek.

Hon köper också kläder till min son, kläder som jag valt att alltid ta emot med öppen famn, tacksamt. Skit samma om jag hade valt annan färg, annan modell etc, hon gör detta av kärlek och omtanke. Ditt barns farmor gör säkert det av samma skäl men än en gång lite klumpigt. Varför inte vara glad över den hjälp med kläder du får? Skit samma om det är rosa, du kan klä dottern i blått om du vill.

Sen tycker jag att ni verkligen ska tänka på detta med RS-viruset. Vet flera barn som haft RS som bebisar och har utvecklat astma, antagligen pga RS-viruset.

Tycker även du fått goda råd av andra och jag är förvånad över att man kan välja att skaffa barn med en man man inte känner bättre/har en sådan relation med som ni verkar ha.

Tycker dock som Lupin att varför är det självklart att mamman ska ha ensam vårdnad?

Sedan har jag tyvärr lärt mig med åren att inte tro blint på ena partens version, nu menar jag inte att Enya ljuger, men tyvärr har jag erfarenhet av andra fall där det förekommit stora lögner som omvärlden trott på.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Enya, du skriver mycket om att pappan har rätt till sitt barn. Har inte BARNET rätt till lugn och ro? Har inte DU rätt till att få vara tillsammans med ditt barn lika mycket som han har, om vi ska prata om föräldrars rättigheter? Han tar ju ifrån dig den rätten.
Det är hemskt att läsa att du är så rädd för honom och om vad han utsätter dig och er nyfödda lilla dotter för. Jag hoppas att du tar kontakt med bvc och/ eller familjerätten direkt i morgon bitti så att ni kan få ordning på det här, så att du kan få sluta vara rädd för vad han kan ta sig till. Och läs vad Görel skriver. Många gånger.
Skickar styrkekramar och hoppas att du ska orka ta tag i situationen. Kan du inte vända dig till din mamma för hjälp och stöd?
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

Det jag menade var att de kanske ska söka hjälp för att lära sig sammarbeta inte för att sära barnet från deras rätt till två föräldrar.

Tror det kan vara bra att ta tag i det redan nu eftersom det säkerligen kommer att bli svårare ju längre tiden går. Gör man klart allt nu om vad som gäller och vad som är bäst för barnet så röjer man kanske undan en massa hinder i framtiden.

Självklart är det allra bäst om båda föräldrarna är intresserade av att göra något åt sin föräldrarelation. Om ena föräldern tycker att den andra bara har fel och att man själv bara har rätt finns inte mycket vilja till förändring, och då är det väldigt svårt att åstadkomma något.

Vi på familjerätten håller samarbetssamtal mellan föräldrar som inte kan komma överens, och min absoluta erfarenhet är att båda föräldrarna måste vara överens om att deras situation inte fungerar för att det ska kunna gå att göra några vettiga förändringar.
 
Sv: Får jag skicka farmor till månen???

*delvis knapplån*

I det här fallet känns det lite som att pappan (kanske omedvetet) använder barnet för att kontrollera mamman. Hon (och kanske han med) tror att det är för att han vill vara med sitt barn och är rädd att förlora det. Men av vad TS har skrivit så känns det inte bra på nåt sätt.... Varken hans förhållande till henne eller barnet.

Så i just detta fallet håller jag med dem som inte tycker att de ska ha gemensam vårdnad!! Men generellt i välfungerande separerade förhållanden (kan man skriva så?:angel: ) tycker jag att man ska ha vårdnaden gemensamt!!

//Julle
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 135
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 447
Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
1 032
Katthälsa Hej, I förra veckan hittade vi vår fina hankatt Sigge påkörd i skogen. Då hade han legat och tryckt i 6 dagar. Vi åkte direkt till...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 121

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Vinterridbyxor
  • Hästen har ingen respekt för bommar
  • Föl 2023

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp