Sv: Fångtråd del 3
Ja, jag la också till att den var en T-märkt herre, och det viktiga var att han kunde komma tillbaka till ett liv i hage. Jag skrev det inte nu, men jag skrev det då, att jag inte skulle tagit risken med en frisk häst som kunnat komma tillbaka till fullt arbete.
Men i hans fall, så i valet mellan 4 månader boxvila till (han hade stått flera mån redan) eller risken att han endera slog upp skadan igen (mindre risk men den fanns) och jag fick ta bort honom, samt risken att han (större risk) inte skulle bli bättre än att han höll för hagvistelse, så där valde jag livskvalitet. Med risk för förkortad livslängd.
I hans fall spelade hans spatt in en del också, inte det avgörande, men det var en faktor som påverkade, han behövde ju röra sig för spatten eg.
Jag släppte dock ut FULLT medveten om risken, och FULLT beredd att avliva honom om han slog upp hela skadan igen. Risken att han aldrig skulle bli bra nog att ridas igen var ju dock lätt att ta.
Jag skulle i exakt samma läge inte släppt ut en häst som inte var T-märkt och 'bara' hade hagpensionär att komma tillbaka till, och som inte haft spatt etc.
Och nu är det lilla glinet här en rar solstråle än, men hur deppig han än skulle bli (deppig i meningen apatisk och nedstämd) så han släpps inte ut i förtid.
Men också skillnad på fång och senskada. Det finns gånger då man (med rätt individ etc) rek att släppa på bete t ex, i ett visst läge av en senskada. Men man skulle aldrig rek samma sak vad gäller fång.
Hade nämnda, T-märkta valack fått fång hade han inte släppts ut pga depp, absolut inte när han gick på smärtis eller hade minsta ont. Däremot hade han tagits bort, pga samma livskvalitet. I hans fall var det ju hela tiden KVALITET före KVANTITET. Han var på lånad tid, och hellre (inom rimliga gränser - givetvis) kvalitet här och nu, än att kanske få ett extra år eller tre i slutänden.
Medan en häst som har dålig kvalitet i säg 6 månader, men det i andra änden kan ge ett helt liv, dvs stor kvantitet - med god kvalitet senare - är en annan sak. För mig alltså kanske ska förtydligas.
TILLÄGG: Jag har aldrig och kommer aldrig ens andas om att rekommendera någon annan att släppa ut en senskadehäst i förtid. Däremot har jag använt valacken som tröstande ord till de som inte haft annat val än att komma ut, att det KAN gå bra TROTS att det inte är reglementsenlig konvalescens. Inte att det går lika bra, att det är bättre de får röra sig etc. Och aldrig rek det, varken förr eller senare.
Men alltså, nu fattar jag ännu mindre. du skriver detta ovan, men sen skriver du samtidigt att du valde att släppa ut din senskadade konvalcens i hage före rekommenderad tid pga livskvalitet - att den var deppig.
Ja, jag la också till att den var en T-märkt herre, och det viktiga var att han kunde komma tillbaka till ett liv i hage. Jag skrev det inte nu, men jag skrev det då, att jag inte skulle tagit risken med en frisk häst som kunnat komma tillbaka till fullt arbete.
Men i hans fall, så i valet mellan 4 månader boxvila till (han hade stått flera mån redan) eller risken att han endera slog upp skadan igen (mindre risk men den fanns) och jag fick ta bort honom, samt risken att han (större risk) inte skulle bli bättre än att han höll för hagvistelse, så där valde jag livskvalitet. Med risk för förkortad livslängd.
I hans fall spelade hans spatt in en del också, inte det avgörande, men det var en faktor som påverkade, han behövde ju röra sig för spatten eg.
Jag släppte dock ut FULLT medveten om risken, och FULLT beredd att avliva honom om han slog upp hela skadan igen. Risken att han aldrig skulle bli bra nog att ridas igen var ju dock lätt att ta.
Jag skulle i exakt samma läge inte släppt ut en häst som inte var T-märkt och 'bara' hade hagpensionär att komma tillbaka till, och som inte haft spatt etc.
Och nu är det lilla glinet här en rar solstråle än, men hur deppig han än skulle bli (deppig i meningen apatisk och nedstämd) så han släpps inte ut i förtid.
Men också skillnad på fång och senskada. Det finns gånger då man (med rätt individ etc) rek att släppa på bete t ex, i ett visst läge av en senskada. Men man skulle aldrig rek samma sak vad gäller fång.
Hade nämnda, T-märkta valack fått fång hade han inte släppts ut pga depp, absolut inte när han gick på smärtis eller hade minsta ont. Däremot hade han tagits bort, pga samma livskvalitet. I hans fall var det ju hela tiden KVALITET före KVANTITET. Han var på lånad tid, och hellre (inom rimliga gränser - givetvis) kvalitet här och nu, än att kanske få ett extra år eller tre i slutänden.
Medan en häst som har dålig kvalitet i säg 6 månader, men det i andra änden kan ge ett helt liv, dvs stor kvantitet - med god kvalitet senare - är en annan sak. För mig alltså kanske ska förtydligas.
TILLÄGG: Jag har aldrig och kommer aldrig ens andas om att rekommendera någon annan att släppa ut en senskadehäst i förtid. Däremot har jag använt valacken som tröstande ord till de som inte haft annat val än att komma ut, att det KAN gå bra TROTS att det inte är reglementsenlig konvalescens. Inte att det går lika bra, att det är bättre de får röra sig etc. Och aldrig rek det, varken förr eller senare.
Senast ändrad: