Fånge i mitt hem

[Illiana]

Sv: Fånge i mitt hem

Planer för:

Idag
-Duscha och komma ut på stan en sväng i dagsljus
-Äta något före kvällen för att förhindra godispanik

Imorgon
-Komma iväg till sjukgymnasten - inte låta mig hindras av att jag är tjock

På sikt, men helst snarast
-Bryta isoleringen och ta kontakt med åtminstone några vänner
-Boka läkartid

Nu har jag läst igenom tråden och jag blir så glad när jag läser detta inlägg.

Heja heja, du är en inspiration

 

[tigerflicka]

Sv: Fånge i mitt hem

Låter som du har en jättebra plan!
Bryter man ner alla mål i små, små delmål är det lättare att klara av och det blir inte så övermäktigt. Dessutom har man anledning att vara nöjd med de delmål man klarade, även om man inte kom så långt så man klarade hela stora målet.

Vad gäller mat och godis tror jag inte på att förbjuda sig att äta något särskilt. Ju mer man förbjuder något, desto mer vill man ha. Iallafall fungerar jag så. Förbjuder jag mig själv att äta godis är det det enda jag tänker på och det slutar alltid med att jag vräker i mig. Kan tilläggas att jag eg. inte gillar godis särskilt mycket och när jag "får" äta det nöjer jag mig med bara några bitar.

Jag tycker det är otroligt starkt av dig att våga berätta om dina problem!

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Nämen, va? Inspiration, jag? Nu blev jag glad!

För övrigt kan jag rapportera att jag nu lyckats duscha och klä på mig. Tack gode gud för elastiska kläder och tältklänningar.

Nästa steg blir att sörpla i mig kaffet som jag spetsat med näringsdryck(hela istället för halva, som jag först tänkt). En genväg till energi och näring som jag faktiskt kan tillåta mig nu när åskan går och när jag faktiskt fått dem utskrivna. Fastän det känns som onödiga kalorier. Som jag behöver oavsett hur tjock jag är. BASTA.

Sen ska jag sparka ut mig genom dörren och promenera ner på stan. Kanske får jag med mig soppåsen ut. Kanske.

 

[tanten]

Sv: Fånge i mitt hem

Nämen, va? Inspiration, jag? Nu blev jag glad!

För övrigt kan jag rapportera att jag nu lyckats duscha och klä på mig. Tack gode gud för elastiska kläder och tältklänningar.

Nästa steg blir att sörpla i mig kaffet som jag spetsat med näringsdryck(hela istället för halva, som jag först tänkt). En genväg till energi och näring som jag faktiskt kan tillåta mig nu när åskan går och när jag faktiskt fått dem utskrivna. Fastän det känns som onödiga kalorier. Som jag behöver oavsett hur tjock jag är. BASTA.

Sen ska jag sparka ut mig genom dörren och promenera ner på stan. Kanske får jag med mig soppåsen ut. Kanske.

Ursäkta min bristande seriositet men

PUSS på dig!!

Jag blir så glad när jag läser. Du är klok och du är på väg upp.

Du får en peppdans till, man kan aldrig få för många

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Tack!!!!

Jag hade just börjat vackla igen. Känslan av hur tjock och äcklig jag är tog över, men nu jävlar ska jag ut!

 

[Illiana]

Sv: Fånge i mitt hem

Nämen, va? Inspiration, jag? Nu blev jag glad!

För övrigt kan jag rapportera att jag nu lyckats duscha och klä på mig. Tack gode gud för elastiska kläder och tältklänningar.

Nästa steg blir att sörpla i mig kaffet som jag spetsat med näringsdryck(hela istället för halva, som jag först tänkt). En genväg till energi och näring som jag faktiskt kan tillåta mig nu när åskan går och när jag faktiskt fått dem utskrivna. Fastän det känns som onödiga kalorier. Som jag behöver oavsett hur tjock jag är. BASTA.

Sen ska jag sparka ut mig genom dörren och promenera ner på stan. Kanske får jag med mig soppåsen ut. Kanske.

Absolut! Om jag kände som du så vet jag inte om jag skulle orka med det du gör. Jag tycker att du är fantastiskt duktig och jag tror verkligen att du fortsätter i det här positiva spåret nu!

Mera peppdans!

 

[PrittePuff]

Sv: Fånge i mitt hem

Jag kan säga det och jag tror att många håller med mig, vi som peppar och håller tummarna för dig, vi behöver inga tack. Det som glädjer oss mest är att du mår bättre, att du lyckas ta dig utanför ditt hem, mm mm så vi behöver inga tack. Vi/jag vill gärna ha uppdateringar så vi kan glädja oss när du mår bra och när det går bra för dig och att vi kan peppa dig när du känner dig sämre!

Bamsekram!!

 

[athena_arabians]

Sv: Fånge i mitt hem

*skickar lite pepp*

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Hugger senaste knappen.

Sitter och bölar över en jävla fucking ICAbank-dosa som inte spottar ur sig annat än fel koder. Eller, egentligen bölar jag för att jag varit ute och gått för länge utan att äta. Och för att jag fått hemskickat läkarintyg och annat smått och gott från sjukhusvistelsen som påminner mig om att jag sumpat ännu en finfin behandlingskontakt. Och för att jag har så förbannat stark tjock-ångest.

Jag känner mig så himla äcklig och tjock och när jag var ute och gick ville jag helst gå som ett blöjbarn för att slippa känslan av hur mina lår numera möts högst upp. Igår kväll, när jag skulle sova, var tjockobehaget så starkt att jag var tvungen att se till att täcket låg emellan överallt. Inga lår mot lår, ingen arm mot mage, ingen kind mot axel.

Jag vet att "tjock" inte är en känsla. Jag vet det. Ändå är TJOCK det enda jag känner. Fastän det egentligen bara är en barriär mot allt det andra, det stora, surrande, mörka och trassliga kaoset.

 

[Simply me]

Sv: Fånge i mitt hem

En till som vill skicka lite pepp snyggt jobbat och helt rätt tänkt med att sätta upp små små delmål. En sak i taget och var glad över alla framsteg. Lycka till.

 

[Skogstrollet]

Sv: Fånge i mitt hem

Är behandlingskontakten verkligen sumpad-sumpad eller tror du inte att det finns möjlighet att återuppta den om du vågar dig på ett kontaktförsök..?

Jag tycker du visar på en god självinsikt när du säger att din känsla av tjockhet är en barriär mot tyngre problem. Det är lättare att fokusera på vikten (upprätthålla barriären) än att ta itu med de mörkare sakerna. Om jag får be dig om en liten sak bara? När du skriver om tjockhetskänslan, kan du skriva "kan känner mig tjock" snarare än "jag är tjock"? Kanske kan du börja tänka så också och på vis få distans till vikten och att det sitter i tankarna snarare än i kroppen. Jag undrar om det inte blir lättare för dig att hantera då. Bara en idé.

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Nja, sumpad-sumpad är den väl egentligen inte, men den har visat sig ganska instabil och opålitlig alltför många gånger. Ska dock försöka få till ett möte för att runda av lite snyggt, eller om det verkar fungera hitta en väg vidare.

Det som skrämmer mig är att jag trots att jag fått en del hjälp inte lyckas ta mig på fötter så snabbt som jag förväntas göra. För att "peppa" mig betonar en av mina vårdkontakter ständigt att tiden är begränsad och att de flesta blir friska mycket snabbare än jag. Jag förstår ju att hen vill få mig att sätta fart på nåt sätt och att hen vill mig väl(antar jag), men jag lyckas verkligen inte reagera som förväntas av mig på den typen av peppning. Jag tar bara till mig det negativa och förmår inte alls dra nytta av det.

När någon däremot intygar att de tror på mig, att de ser att jag har stor potential och styrka och att jag kan känna trygghet i att de finns där tills jag är frisk nog att stå på egna ben - då får jag tillgång till min styrka och kan känna lust att utföra det stora arbete det innebär att bli frisk!

Detta är ett stort dilemma när det kommer till svårigheter som mina: Trots att jag försöker att inte klandra mig själv för att jag är där jag är idag och istället se att jag är sjuk måste jag tro på att jag själv kan påverka hur jag mår och att det är lönt att fortsätta kämpa. Inte alls lätt!

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Det känns lite skumt att ha en tråd som endast behandlar min ytterst lilla värld och huruvida jag ska diska en gaffel eller ej, men det hjälper mig faktiskt.

Idag
- till sjukggymnasten

Borden av vardaglig art
- ta ut sopor
- diska
- handla mjölk

Jag har legat sömnlös exakt hela natten och varit uppe och vankat ungefär en gång i timmen, men det är ju faktiskt inte kris och panik efter bara en natt. Fast fasen vad lång natten blir när man ligger vaken och våndas. På natten finns det liksom ingen hejd på hur eländigt allt ter sig.

Just nu sitter jag och dividerar med mig själv om frukost. Om jag inte käkar nåt kommer min dag bli lika lång och seg som natten. Jag kommer vara en blöt fläck när det är dags att gå till sjukgymnasten i eftermiddag och antagligen bryta ihop bara hen petar på mig. Alltså - frukost.

 

[tigerflicka]

Sv: Fånge i mitt hem

Frukost är mycket klokt!

 

[Krystalline]

Sv: Fånge i mitt hem

Hur har det gått idag?

 

[Angua]

Sv: Fånge i mitt hem

Det som skrämmer mig är att jag trots att jag fått en del hjälp inte lyckas ta mig på fötter så snabbt som jag förväntas göra. För att "peppa" mig betonar en av mina vårdkontakter ständigt att tiden är begränsad och att de flesta blir friska mycket snabbare än jag. Jag förstår ju att hen vill få mig att sätta fart på nåt sätt och att hen vill mig väl(antar jag), men jag lyckas verkligen inte reagera som förväntas av mig på den typen av peppning. Jag tar bara till mig det negativa och förmår inte alls dra nytta av det.

När någon däremot intygar att de tror på mig, att de ser att jag har stor potential och styrka och att jag kan känna trygghet i att de finns där tills jag är frisk nog att stå på egna ben - då får jag tillgång till min styrka och kan känna lust att utföra det stora arbete det innebär att bli frisk!

Tala om det för din vårdkontakt, eller skriv ner och lämna över om det är lättare. Personen kanske tror att du blir peppad av dennes sätt att göra det, kan vara bra att påpeka att det får motsatt effekt. (FÅr väl erkänna att jag inte för mitt liv begriper hur det skulle kunna peppa en deprimerad person med ångest att få höra sånt däremot!
Du verkar vara en smart och kapabel person i grund och botten, som kan resonera med och runt dig själv och hur du mår, även fast du mår dåligt. Det är en tillgång och styrka. Hoppas det gick bra hos sjukgymnasten!

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Tala om det för din vårdkontakt, eller skriv ner och lämna över om det är lättare. Personen kanske tror att du blir peppad av dennes sätt att göra det, kan vara bra att påpeka att det får motsatt effekt. (FÅr väl erkänna att jag inte för mitt liv begriper hur det skulle kunna peppa en deprimerad person med ångest att få höra sånt däremot!
Du verkar vara en smart och kapabel person i grund och botten, som kan resonera med och runt dig själv och hur du mår, även fast du mår dåligt. Det är en tillgång och styrka. Hoppas det gick bra hos sjukgymnasten!

Jag har verkligen, vid upprepade tillfällen, försökt förklara vad som händer i mig när hen försöker provocera fram förändring och kämpaglöd genom att fokusera på negativa saker, men det tycks inte riktigt nå fram. Så länge det positiva överväger det negativa i kontakten fortsätter jag, men det är ganska ofta som det står och väger på gränsen.

 

[Tamara]

Sv: Fånge i mitt hem

Det har varit en kämpig dag. Jag vet inte om jag grejar att vara hemma. Tankarna och ångesten maler på och jag ser inte riktigt någon lösning på min situation. Egentligen tror jag ju inte att mitt liv är över, men det är som att jag har en stor, mörk och tung filt över huvudet mest hela tiden.

Mitt stora problem är nog att jag när jag mår så dåligt som jag gör nu isolerar mig fullständigt. Vad jag hade behövt är att släppa in mina nära och kära och dra nytta av dem. Be om hjälp, helt enkelt. Eller ja, enkelt och enkelt - det är vansinnigt svårt.

Jag kom iväg till sjukgymnasten i alla fall. Alltid nåt, men långtifrån tillräckligt.

 

[athena_arabians]

Sv: Fånge i mitt hem

Jo, det är visst tillräckligt! Du kom iväg och gjorde något som i förlängningen kommer att få dig att må bättre.

 

[morgaine]

Sv: Fånge i mitt hem

Det faktum att läkaren skrivit ut näringsdryck på recept säger nog en hel del om hur du mår och att du inte är tjock alls, annat än i dina egna tankar.
Försök tänk positivt. Bryt ner nojorna i smådelar. Fundera först över var du tänker på när du ser en tjock människa. Tänker du verkligen att den är äcklig? Det är ok att tänka "oj vad tjock hon/han är, borde tänka på sin hälsa/kost/motion".
Men de allra allra flesta tänker inte att personen är äcklig.

Vad är det värsta med OM du nu skulle vara tjock? Man FÅR vara tjock, det är ok faktiskt. Det värsta som kan hända är att man får motionera eller shoppa nya kläder. Helt ok också mao.

Fylliga människor är ofta vackra faktiskt. Tänk på Adele? Oprah? Inte är de äckliga?
Och skulle de vara det så är det ingen big deal. Alla man möter behöver inte vilja hångla med en. Det är ok ändå..
Försök trivas med dig själv. Funkar din kropp till det du vill? Rida, handla, gå till apotek? Då är allt bra.
Säger Dr att du borde gå upp i vikt? Isf kan du lita på att det stämmer, läkare är experter på kroppen.
Försök se dig objektivt precis som du själv ser på en katt eller häst. Känner du revbenen så vet du att den är smal. Svårare är det inte egentligen, det svåra är att inse det.