Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
@Koltrast Det gör mig ont. Jag hade inte alls fattat att du har det så här jobbigt.
Tack ska du ha!Skönt att du tas om hand! Önskar dig all lycka med tillfrisknandet!
@mandalaki
Det är inte det minsta besynnerligt att ni här inne inte sett det - inte ens mina vänner och min familj har vetat. Det är liksom inte så att hela jag försvunnit och bytts mot ett lallande psykfall. Fast jag hade mått bra av att låta mig själv vara lite mindre hurtig och stark och av att våga vara svag och ta hjälp av min omgivning.
Troligtvis hade det aldrig gått så långt som det gjorde efter årsskiftet eller nu senast i måndags om jag inte varit så noga med att skydda mina nära från mina bekymmer. Det är verkligen klurigt och det är svårt inne på avdelningen också - jag är ju som sagt fortfarande hela jag, fortfarande kompetent, mycket kommunikativ och kapabel, men jag är ju också sjuk och för tillfället väldigt skör och liksom hudlös.
Att komma ut från avdelningen igår var en god påminnelse om hur mycket av mig som faktiskt fungerar, så att säga. På avdelningen är jag BARA det sjuka, känns det som, och jag är dessutom i det hela tiden.
Nu har jag för första gången sen förra helgen sovit en hel natt(tidigare endast 1-4 h/natt i små snuttar, trots sömnmedicin) och känner mig så mycket mera hoppfull. När det grundläggande, mat och sömn, inte fungerar är det så oerhört svårt att hålla ihop.
Precis så är det för mig, bortsett från att jag inte har någon(diagnostiserad, ibland undrar jag, men jag svänger endast neråt och är aldrig hypoman) bipolär sjukdom.Jag förstår rätt väl vad du menar, tror jag. Min man lider av kronisk bipolär sjukdom, och det funkar precis som du beskriver att du funkar. Bra perioder - numera dominerar de stort - skulle ingen gissa hur illa den uppmärksamma, lyhörda och välformulerade personen funkar i andra avseenden, vid andra tillfällen. Han har också fått mycket kärvänligt "skäll" av sin läkare, för att han visar sig för frisk till och med inför vården.
Tack.Med andra ord: jag har inte för en sekund tänkt mig dig som ett lallande psykfall!
Jag ser det motstridiga och därmed väldigt svårhärbärgerade i att samtidigt vara så bra som du är och så sjuk, men jag tror verkligen inte att "enbart sjuk" hade varit att föredra.
Jag tänker nog att ätstörningen blir en väldigt negativ självförstärkande faktor för dig? Att väldigt mycket skulle bli enklare om du kunde få mer permanent bukt med den? (Jag hade en lätt släng av ätstörda tankar i några dagar häromveckan, inget allvarligt alltså, men det blev genast väldigt tydligt hur väl de tankarna och all upptänklig ångest samarbetar.)
Din kropp är en del av dig; lika mycket värd att älska och vårda som ditt inre, din själ, ditt jag. Var snäll mot dig själv.(svält, överträning, hyperkontroll) som börjar som ångesthantering blir snart självgående... Plötsligt är det livsviktigt att bli smal och fly från min kropp