En fråga jag ofta ställt är om du får samma resultat genom att rida i LDF-form, där nosryggen är i eller framför lod, varför då hävda att hästen måste ridas i LDR-form? Ett svar skulle kunna vara att det faktiskt är svårare att rida LDF än LDR. Att få hästen bakom lod är enkelt. Att få hästen att bibehålla huvudets position i eller framför lod kräver en annan kontakt mellan hand och mun där hästen alltid söker handen. Detta är svårt.
Jag tycker inte man får samma resultat.
Jag tycker att låg djup och fram är en dels avslappningsform OCH en viktig check att hästen tar kontakten med bettet, ryttaren ska kunna- när som- lägga lägre och i det rida, ta fram handen och hästen ska i det suga om bettet (hålla kvar rätt kontakt) och sträva i det ta fram nosen.
Görs inte det, då har man en allvarlig miss i ridningen, tycker jag.( och nu menar jag inte missar under tävling utan en icke fungerande sådana situationer på träning)
Finns ju flera bed punkter där det ska visas i dressyr.
Vad gäller LDR, så -( när jag rider, min förklaring som jag inte vill lägga på andra)- så behåller jag ganasch vinkeln och lägger lägre från manke ner, alltså hela formen sänks med bibehållen form.(viktigt för mig är att fronten hålls uppe i detta, alltså att hästen inte sänks och blir framtung, därför , då jag inte är så skicklig, så väntar jag tills jag fått en front på hästen som inte är tung nedåt och det har även o göra med hästens extriör) Jag drar alltså inte in nosen något, utan den har "samma läge" som innan , hästen blir om man rider rätt bl a rund, får upp ryggen, och det innebär också att ju lägre ju mer bakom lod för ögat, men egentligen är den formen samma som den formen innan, man har bara längt på överlinjen och lagt hästen lägre.
Där nere har man kvar kontakten såklart och det innebär också att nosens lodplan hamnar rätt direkt när man tar upp formen till uppvisningsform( eller de stunder man rider så på träning) då man inte har dragit in nosen extra och minskat ganaschvinkeln.
Sedan finns det säkert de som är duktiga och kortar in den vinkeln, alltså att det blir nos bakom lod om de tar upp formen och behåller vinkeln , en del klarar det säkert medans andra får hästen för mkt bakom lod eller ännu sämre, så den biten är säkert svårast men själv -för min ridning och min kunskap där- väljer jag det enkla, och då blir det väldigt lätt då jag bara länger överlinjen men inte "tar" in formen kortare än förut.
