Falsterbodressyren, debattinlägg

[Fiador]

Men nu har du väl alldeles missuppfattat vad jag försöker säga. Jag kanske var otydlig?
Först och främst måste vi nog bli överrens om att bara för att någon lär sin häst passage betyder inte det att den magiskt kommer att få in mer luft i gången - det beror naturligtvis på hur det lärs in.
Sen, vad är det för boskapsarbetande portugiser du syftar på? Campinos? Där rids knappast någon passage för att få in luftigare gångarter. Möjligtvis rids det passage nuförtiden på hästarna som ska gå uppvisningar. De har ju heller inga kofösarhästar, det är ryttaren som sköter det arbetet. Tjurfäktningshästar? Där vill du inte heller ha in någon luft i gången. De flesta går iochförsig i vad jag kallar "tjurfäktningspiaff" men det har mycket lite att göra med att man vill ha luftiga gångarter - det vill man nämligen inte ha. Tjurfäktningshästarna tränas för att vara kvicka och vändbara - att försöka få till något slags halvblodssväv där känns ju mest självmordsbenäget. Osympatisk sport hursomhelst.

Alltså vad jag försöker tala om för dig är att det finns inga "boskapshästar" i Portugal där du tränar passage för att få in luft i gången. Däremot tränas många lusitanos (och andra) som går WE och dressyr i det - just för att man vill förbättra dressyren.

Först och främst behöver vi reda ut vad som diskuteras i den här "slingan" av diskussionen.

Jag syftar INTE på någon specifik gren, tradition eller land. Utan jag syftar på bruksperspektivet generellt kontra tävlingsdressyren och hur olika man då kan fokusera på dressyrarbetets nytta och förtjänst.

Vad diskuterar du?

 

[Ray]

Fast det kan ju variera från individ till individ hur den rör sig natuligt. Men fortfarande så syftar jag inte på att man vill få fram luftiga steg, utan att dressyrarbetet kan utveckla det, i relation då till vad det var innan.

Poängen är bruksperspektivet, där dressyren är verktyget och inte målet, dvs målet är inte nödvändigtvis tex piaff och passage (eller luftiga steg) men man kan ta hjälp av dessa övningar/rörelser som ett verktyg för att uppnå det som man då har nytta av, tex bärigheten. Det ena utesluter inte det andra.

Det blir så snävt att tänka, "i dressyr vill man ha det", "i hoppning vill man ha något annat" och "i bruksarbete vill man inte ha någotdera utan raka motsatsen". Det är att förenkla och kategorisera väl mycket anser jag.

Det är ju ändå skillnad på vad du vill ha i vilken gren. Ändamålet helgar medlen.
Du vill gärna förenkla det väl mkt tycker jag. Visst är grunden samma men därefter skiljer det på träning, ridning, utrustning beroende på vilket mål man har.
Du kan inte hela tiden i diskussioner om dressyr jämföra med andra Ridsport grenar.

 

[Fiador]

Det är ju ändå skillnad på vad du vill ha i vilken gren. Ändamålet helgar medlen.
Du vill gärna förenkla det väl mkt tycker jag. Visst är grunden samma men därefter skiljer det på träning, ridning, utrustning beroende på vilket mål man har.
Du kan inte hela tiden i diskussioner om dressyr jämföra med andra Ridsport grenar.

Nu var det ju inte jag som började jämföra den här gången, jag bara påpekade en detalj som jag tyckte var väldigt generaliserande i någon annans försök att jämföra.

Det är ju egentligen väldgt enkelt, det är liksom det som är poängen. Och tänk vad roligt det blir att rida och utvecklas, när man inte är så begränsad av sina egna begränsningar.

Det skiljer sig inte mycket i något avgörande, det finns olika traditioner, olika metoder och system, olika utrustning, klädsel, stilar och horsemanship, vad i allt detta är ett hinder eller svårighet egentligen. Jag är ju en sån som rör mig över alla gränser, western, tävlingsdressyr, WE, vallar kossor, rider i skogen, på banan, i dressyrsadel, barbacka, westernsadel, bettlöst och bett, på samma häst. Och han är fortfarande samma häst. Och jag har fortfarande samma tränare och följer fortfarande samma system. Det blir vad man gör det till. Det är bara fantasin som sätter gränser.

 

[Danubinho]

Först och främst behöver vi reda ut vad som diskuteras i den här "slingan" av diskussionen.

Jag syftar INTE på någon specifik gren, tradition eller land. Utan jag syftar på bruksperspektivet generellt kontra tävlingsdressyren och hur olika man då kan fokusera på dressyrarbetets nytta och förtjänst.

Vad diskuterar du?

Men du tar ju upp portugisiska boskapshästar som exempel - och jag försöker tala om för dig att man inte alls tränar boskapshästar i Portugal på det sättet. Det finns liksom inget generellt "bruksperspektiv".

Där faller ju hela ditt argument?

 

[Danubinho]

Det skiljer sig inte mycket i något avgörande, det finns olika traditioner, olika metoder och system, olika utrustning, klädsel, stilar och horsemanship, vad i allt detta är ett hinder eller svårighet egentligen. Jag är ju en sån som rör mig över alla gränser, western, tävlingsdressyr, WE, vallar kossor, rider i skogen, på banan, i dressyrsadel, barbacka, westernsadel, bettlöst och bett, på samma häst. Och han är fortfarande samma häst. Och jag har fortfarande samma tränare och följer fortfarande samma system. Det blir vad man gör det till. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Men ingen här har väl sagt att det inte går att använda samma häst till olika saker? Det är väl ingen häst som mår bra av enformigt arbete?

Min har tävlats i hoppning, numera går han dressyr, vi rider vad som i Sverige kallas för svårklass i WE, vi rider ut och vi har tillochmed lekt med garrochan och tjuren på hjul några gånger. Om vi någon gång får möjlighet skulle vi vilja prova på fälttävlan - det verkar fränt! Kort sagt skulle jag vilja säga att vi är ett riktigt allroundekipage.

Men utöver grunderna i dressyr - som såklart är viktiga oavsett vilken gren man håller på med, hästen måste ju kunna svänga och ta förhållningar och framåtdrivande hjälper. När man kommer över det stadiet så är det ju inte alls samma? Jag skulle ju inte träna passage för att förbättra hoppningen tillexempel.

Jag tänker också att det kanske handlar om vilken nivå hästen arbetar på. Alltså, ska man rida högre klasser i någon gren måste man ju ägna betydligt mer träning åt och specialisera sig på ett helt annat sätt än om man håller sig mer på grundnivå, och då förstår jag absolut argumentet att man kan använda sig av samma träningsmetoder för alla grenar. Men då tror jag att vi diskuterar på lite olika nivå. Jag trodde nämligen utifrån trådens ämne att det var elitnivå som diskuterades - och ja, då måste man nog faktiskt anamma de träningsmetoder som fungerar för respektive gren. Har man inte den ambitionen så kan man ju självklart göra lite som man vill - men man får ju aldrig samma resultat.

 

[ginnies]

Men då tror jag att vi diskuterar på lite olika nivå. Jag trodde nämligen utifrån trådens ämne att det var elitnivå som diskuterades - och ja, då måste man nog faktiskt anamma de träningsmetoder som fungerar för respektive gren. Har man inte den ambitionen så kan man ju självklart göra lite som man vill - men man får ju aldrig samma resultat.

Exakt.
Det är såklart fritt att göra som man vill så länge man är schysst mot sin häst men att applicera lättklass ridning, knappt det, på - som här diskuterats- nivån på Falsterbo ryttarna och hur man själv skulle löst det för att man rider si eller så och det fungerar jättebra - då är man inte i verkligheten.

 

[ginnies]

Förtydligar: Jag försvarar inte vissa ryttares grova korrigering , däremot ställer jag mig frågande till de som har åsikter att hästar på den nivån aldrig ska bli spända , eller svårridna, eller påverkade för stunden av något i omgivningen och att spänningen som kan uppkomma enkelt löses med "back to basic", då vet man inte vad man talar om .

 

[Fiador]

Men ingen här har väl sagt att det inte går att använda samma häst till olika saker? Det är väl ingen häst som mår bra av enformigt arbete?

Min har tävlats i hoppning, numera går han dressyr, vi rider vad som i Sverige kallas för svårklass i WE, vi rider ut och vi har tillochmed lekt med garrochan och tjuren på hjul några gånger. Om vi någon gång får möjlighet skulle vi vilja prova på fälttävlan - det verkar fränt! Kort sagt skulle jag vilja säga att vi är ett riktigt allroundekipage.

Men utöver grunderna i dressyr - som såklart är viktiga oavsett vilken gren man håller på med, hästen måste ju kunna svänga och ta förhållningar och framåtdrivande hjälper. När man kommer över det stadiet så är det ju inte alls samma? Jag skulle ju inte träna passage för att förbättra hoppningen tillexempel.

Jag tänker också att det kanske handlar om vilken nivå hästen arbetar på. Alltså, ska man rida högre klasser i någon gren måste man ju ägna betydligt mer träning åt och specialisera sig på ett helt annat sätt än om man håller sig mer på grundnivå, och då förstår jag absolut argumentet att man kan använda sig av samma träningsmetoder för alla grenar. Men då tror jag att vi diskuterar på lite olika nivå. Jag trodde nämligen utifrån trådens ämne att det var elitnivå som diskuterades - och ja, då måste man nog faktiskt anamma de träningsmetoder som fungerar för respektive gren. Har man inte den ambitionen så kan man ju självklart göra lite som man vill - men man får ju aldrig samma resultat.

Fast jag är av den åsikten att det är just grunder som allt bygger på, även eliten rider på grunder. Utan grunden ingen ridning och heller därför ingen elitryttare. Det är därför man med en bra grund blir "fri" och kan göra lite vad som med sin häst. Vill man satsa på något specifikt så håller jag med om att man nog rent tidsmässigt inte kan bli "elitryttare" på alla områden, utan då lär man fokusera på det området/grenen/inriktningen specifikt. Men man kan göra det med samma grund oavsett, dvs om man har en god grund. Och en god grund innebär att man, även som elitryttare på något område, kan utöva allt annnat med hyfsat bra resultat även om man så klart inte kan hävda sig på elitnivå överallt.

 

[Fiador]

Men du tar ju upp portugisiska boskapshästar som exempel - och jag försöker tala om för dig att man inte alls tränar boskapshästar i Portugal på det sättet. Det finns liksom inget generellt "bruksperspektiv".

Där faller ju hela ditt argument?

På vilket sätt? Dom använder inte dressyrarbetet som en grund, eller vad menar du?

 

[Fiador]

Exakt.
Det är såklart fritt att göra som man vill så länge man är schysst mot sin häst men att applicera lättklass ridning, knappt det, på - som här diskuterats- nivån på Falsterbo ryttarna och hur man själv skulle löst det för att man rider si eller så och det fungerar jättebra - då är man inte i verkligheten.

Jodå, det är man visst det. Allting har en början. Det är inställningen till hästträning (horsemanshipen) det handlar om. Det har inget med "eliten" specifikt att göra, men borde gälla även för eliten (och uppenbart gäller för vissa då inte alla rider så illa som i Falsterbo).

 

[Solis]

Fast det kan ju variera från individ till individ hur den rör sig natuligt. Men fortfarande så syftar jag inte på att man vill få fram luftiga steg, utan att dressyrarbetet kan utveckla det, i relation då till vad det var innan.

Poängen är bruksperspektivet, där dressyren är verktyget och inte målet, dvs målet är inte nödvändigtvis tex piaff och passage (eller luftiga steg) men man kan ta hjälp av dessa övningar/rörelser som ett verktyg för att uppnå det som man då har nytta av, tex bärigheten. Det ena utesluter inte det andra.

Det blir så snävt att tänka, "i dressyr vill man ha det", "i hoppning vill man ha något annat" och "i bruksarbete vill man inte ha någotdera utan raka motsatsen". Det är att förenkla och kategorisera väl mycket anser jag.

Självklart rör sig hästarna olika, konstigt vore det väl annars... Men nu pratade jag om hästar som rör sig kort och lite markbundet. Sådana hästar kommer inte att bli luftiga och uttrycksfulla i steget bara för att de lär sig passage. Förvisso kan steget förbättras och utvecklas i viss mån av gymnastiken det innebär. Jag reagerade dock på att du skrev att passage skulle ge luftigt steg.

Sedan kan man undra vad du menar med att "kategorisera" när man säger att olika saker önskas beroende på gren? En dressyrhäst ska helst ha en större och luftigare galopp än en fälttävlanshäst t.ex. Hos en dressyrhäst vill man inte ha korta och markbundna steg. Osv osv. Det är väl ändå inte att "förenkla och kategorisera".

 

[Solis]

Nu var det ju inte jag som började jämföra den här gången, jag bara påpekade en detalj som jag tyckte var väldigt generaliserande i någon annans försök att jämföra.

Det är ju egentligen väldgt enkelt, det är liksom det som är poängen. Och tänk vad roligt det blir att rida och utvecklas, när man inte är så begränsad av sina egna begränsningar.

Det skiljer sig inte mycket i något avgörande, det finns olika traditioner, olika metoder och system, olika utrustning, klädsel, stilar och horsemanship, vad i allt detta är ett hinder eller svårighet egentligen. Jag är ju en sån som rör mig över alla gränser, western, tävlingsdressyr, WE, vallar kossor, rider i skogen, på banan, i dressyrsadel, barbacka, westernsadel, bettlöst och bett, på samma häst. Och han är fortfarande samma häst. Och jag har fortfarande samma tränare och följer fortfarande samma system. Det blir vad man gör det till. Det är bara fantasin som sätter gränser.

En viktig sak som sätter gränser är vilken kvalitet man vill ha och vilka förutsättningar hästen har att klara det man begär. En quarter har lättare att valla kor än Valegro. Men quartern kommer aldrig upp i samma kvalitet som Valegro på dressyrbanan, där får det nog ändå stanna i ryttarens "fantasi".

 

[ginnies]

Jodå, det är man visst det. Allting har en början. Det är inställningen till hästträning (horsemanshipen) det handlar om. Det har inget med "eliten" specifikt att göra, men borde gälla även för eliten (och uppenbart gäller för vissa då inte alla rider så illa som i Falsterbo).

Men ALLA red inte illa i Falsterbo.

 

[Ray]

Fast jag är av den åsikten att det är just grunder som allt bygger på, även eliten rider på grunder. Utan grunden ingen ridning och heller därför ingen elitryttare. Det är därför man med en bra grund blir "fri" och kan göra lite vad som med sin häst. Vill man satsa på något specifikt så håller jag med om att man nog rent tidsmässigt inte kan bli "elitryttare" på alla områden, utan då lär man fokusera på det området/grenen/inriktningen specifikt. Men man kan göra det med samma grund oavsett, dvs om man har en god grund. Och en god grund innebär att man, även som elitryttare på något område, kan utöva allt annnat med hyfsat bra resultat även om man så klart inte kan hävda sig på elitnivå överallt.

Grunden är rätt lik.
Men ändå om du tar Sveriges bästa hopphäst 4 år och bästa dressyrhäst 4 år så skiljer det sig redan där.
Det är lätt att tycka dressyr vara enkel basic men för min del behöver man inte ens tävla för att förstå svårigheten. Dressyr som tävlingsform är svårt och du har ett tillägg som heter uppvisningsteknik. Alltså att kunna visa det bästa av vad du har. Den bäst utbildade hästen behöver inte vinna klassen. Det är ju en konst i att kunna optimera den häst man har för dagen i det program man ska rida för dagen för den domare som för dagen dömer...

Om man diskuterar det som händer på tävling ska man komma ihåg att alla dessa ryttarna som rider fult på framridningen kan rida mjukt och fint oxå. Annars hade de inte kommit så långt som de gjort. De kan säkert rida barbacka med halsrem och göra byten och piruetter. De kan rida bettlöst. De har en god grund. Det är inte där problemet sitter tror jag.

 

[Danubinho]

På vilket sätt? Dom använder inte dressyrarbetet som en grund, eller vad menar du?

Självklart använder de sig av dressyrarbetet som grund, men det är ju inte alls det som jag vänder mig emot. Såhär svarade du @tuaphua när hon skrev till dig att man strävade efter olika gång för en dressyrhäst och en westernhäst:

Samtidigt så tränas ju WE hästarna och dom spanska boskapsarbetande (och tjurfäktande) hästarna till piaff och passage och ja även dom högre rörelserna. Skillnaden är nog bara att man använder dessa rörelser för gymnastiken, så man får en häst med stark hållning och bukmuskulatur så att den är stark och kan "hålla ihop" i dom snabba snäva vändningarna. "Luftigheten" (som ju är ett resultat av gymnastiken och den starka hållningen) i sig är ju inget problem i tex galoppen, vilken ju är den gångart som mest används i dessa arbetssituationer sen.

Och det är här jag menar på att du har fel - att många WE-lusitanos tränas till passage är ju för att förbättra gången till dressyren. Men även här är det skillnad på hur hästarna tränas (om än inte lika mycket som i dressyr kontra hoppning). Jag kan inte svara för några spanska hästar, men de portugisiska tjurfäktningshästar jag känner till tränas förvisso i piaff för uppvisning- men det görs på ett helt annat sätt och med ett helt annat syfte än för dressyren, tillexempel kan man använda den för att få dem kvickare i benen, något som inte är önskvärt i piaffen hos en hast som ska tävlas i dressyr. Du måste förstå att det är skillnad på vad man vill ha ut av de olika rörelserna när man tränar dem och hur man tränar de olika rörelserna, det finns mer än en träningsfilosofi i hästvärlden - och det ger mer än ett färdigt resultat.

 

[Danubinho]

Fast jag är av den åsikten att det är just grunder som allt bygger på, även eliten rider på grunder. Utan grunden ingen ridning och heller därför ingen elitryttare. Det är därför man med en bra grund blir "fri" och kan göra lite vad som med sin häst. Vill man satsa på något specifikt så håller jag med om att man nog rent tidsmässigt inte kan bli "elitryttare" på alla områden, utan då lär man fokusera på det området/grenen/inriktningen specifikt. Men man kan göra det med samma grund oavsett, dvs om man har en god grund. Och en god grund innebär att man, även som elitryttare på något område, kan utöva allt annnat med hyfsat bra resultat även om man så klart inte kan hävda sig på elitnivå överallt.

Det känns som att du slingrar dig fram och tillbaka och ändrar dina argument lite som det passer i den här diskussionen. Jag sager det igen - ja - det är ju självklart att man i vilken ridgren som helst måste ha en bra grund? Jag förstår inte ens varför det behöver påpekas? Jag har ju tillochmed talat om för dig flera ganger att vi inom WE använder oss av mycket klassisk dressyträning för att förbättra dressyrdelen av programmet.
Självklart kan man göra lite vad man vill med sin hast - det är vi nog manga hobbyryttare som gör. Men här pratar vi ju inte om grunder utan om elittävling och träning. Jag är fullt och fast övertygad om att de allra flesta som rider och tävlar på den högsta nivån oavsett gren har en god grund - annars skulle de ju inte komma till den högsta nivån. Det är nämligen skitsvårt! Det som vi försöker förklara för dig är att man i olika grenar vill ha olika kvaliteer i sina hästar.

Jag tänkte låna Pedro Torres som exempel på vad jag försöker förklara. Pedro Torres är en av våra mest framgångsrika WE-ryttare som nuförtiden har sadlat om till att tävla dressyr. Pedro kunde göra detta eftersom han som elitryttare hade en bra grund. Som jag sagt tidigare tränar vi ju även dressyr i WE även om det i likhet med en fälttävlanshäst aldrig kommer att komma upp till samma nivå som en ren dressyrhäst - man vill nämligen ha andra kvaliteer i hasten också.

Här är en film på Pedro och hans hast Oxidado (du kanske har hört om honom?) när de rider ett dressyrprogram i WE på enhandsfattning. Pedro och Oxidado skulle inte få särskilt höga poäng för den här ritten om det varit en vanlig dressyrtävling. Och då anar du inte hur manga timmars ren dressyrträning det ligger bakom för att ens få till en halvdan trav som hos Oxidado.

Här är Pedro med sin dressyrhäst Ahoto - ser du skillnaden? Det är ett helt annat sväv i gången, en helt annan ridstil. Detta har Pedro fått fram eftersom han har renodlat sin träning - han kan helt enkelt få fram helt andra kvaliteter i en hast som endast tränas i dressyr.

Din sista mening blir ännu mindre förståelig för mig med tanke på dina tidigare inlägg - det finns ju flera exempel än Pedro som bytt inriktning, var det inte Anky van Grunsven som började tävla western på hög nivå? Men det är ju du som hela tiden har kristiserat eliten och pratat om systemfel och liknande. Men då kanske vi kan enas om att eftersom elitryttare uppenbarligen klarar av att hoppa mellan grenarna eftersom de - vilket du faktiskt helt riktigt påpekat - har en såpass god grund med sig redan från början så kanske vi kan enas om att det kanske inte finns något "systemfel" i dressyren trots allt?

 

[Piaff]

Det känns som att du slingrar dig fram och tillbaka och ändrar dina argument lite som det passer i den här diskussionen. Jag sager det igen - ja - det är ju självklart att man i vilken ridgren som helst måste ha en bra grund? Jag förstår inte ens varför det behöver påpekas? Jag har ju tillochmed talat om för dig flera ganger att vi inom WE använder oss av mycket klassisk dressyträning för att förbättra dressyrdelen av programmet.
Självklart kan man göra lite vad man vill med sin hast - det är vi nog manga hobbyryttare som gör. Men här pratar vi ju inte om grunder utan om elittävling och träning. Jag är fullt och fast övertygad om att de allra flesta som rider och tävlar på den högsta nivån oavsett gren har en god grund - annars skulle de ju inte komma till den högsta nivån. Det är nämligen skitsvårt! Det som vi försöker förklara för dig är att man i olika grenar vill ha olika kvaliteer i sina hästar.

Jag tänkte låna Pedro Torres som exempel på vad jag försöker förklara. Pedro Torres är en av våra mest framgångsrika WE-ryttare som nuförtiden har sadlat om till att tävla dressyr. Pedro kunde göra detta eftersom han som elitryttare hade en bra grund. Som jag sagt tidigare tränar vi ju även dressyr i WE även om det i likhet med en fälttävlanshäst aldrig kommer att komma upp till samma nivå som en ren dressyrhäst - man vill nämligen ha andra kvaliteer i hasten också.

Här är en film på Pedro och hans hast Oxidado (du kanske har hört om honom?) när de rider ett dressyrprogram i WE på enhandsfattning. Pedro och Oxidado skulle inte få särskilt höga poäng för den här ritten om det varit en vanlig dressyrtävling. Och då anar du inte hur manga timmars ren dressyrträning det ligger bakom för att ens få till en halvdan trav som hos Oxidado.

Här är Pedro med sin dressyrhäst Ahoto - ser du skillnaden? Det är ett helt annat sväv i gången, en helt annan ridstil. Detta har Pedro fått fram eftersom han har renodlat sin träning - han kan helt enkelt få fram helt andra kvaliteter i en hast som endast tränas i dressyr.

Din sista mening blir ännu mindre förståelig för mig med tanke på dina tidigare inlägg - det finns ju flera exempel än Pedro som bytt inriktning, var det inte Anky van Grunsven som började tävla western på hög nivå? Men det är ju du som hela tiden har kristiserat eliten och pratat om systemfel och liknande. Men då kanske vi kan enas om att eftersom elitryttare uppenbarligen klarar av att hoppa mellan grenarna eftersom de - vilket du faktiskt helt riktigt påpekat - har en såpass god grund med sig redan från början så kanske vi kan enas om att det kanske inte finns något "systemfel" i dressyren trots allt?

Åh så snyggt han sitter!

 

[Fiador]

Självklart rör sig hästarna olika, konstigt vore det väl annars... Men nu pratade jag om hästar som rör sig kort och lite markbundet. Sådana hästar kommer inte att bli luftiga och uttrycksfulla i steget bara för att de lär sig passage. Förvisso kan steget förbättras och utvecklas i viss mån av gymnastiken det innebär. Jag reagerade dock på att du skrev att passage skulle ge luftigt steg.

Sedan kan man undra vad du menar med att "kategorisera" när man säger att olika saker önskas beroende på gren? En dressyrhäst ska helst ha en större och luftigare galopp än en fälttävlanshäst t.ex. Hos en dressyrhäst vill man inte ha korta och markbundna steg. Osv osv. Det är väl ändå inte att "förenkla och kategorisera".

Ja precis, utvecklas mot luftigare steg. Det finns ingenting i ett bruksperspektiv som hindrar en att utveckla det.

Jag säger att DRESSYRARBETET, ger luftiga steg, som tex passage. Dvs passagen är ett uttryck av luftiga steg, inte att passagen i sig ger luftiga steg, förstår du då?

 

[Danubinho]

och jag syftade inte på att rasen i sig har luftiga steg utan att dom, traditionellt, skolas i dom högre dressyrskolorna som ger luftiga steg, tex passage.

Ja precis, utvecklas mot luftigare steg. Det finns ingenting i ett bruksperspektiv som hindrar en att utveckla det.

Jag säger att DRESSYRARBETET, ger luftiga steg, som tex passage. Dvs passagen är ett uttryck av luftiga steg, inte att passagen i sig ger luftiga steg, förstår du då?

Hur ska du ha det egentligen? Ger passage luftiga steg eller är den ett uttryck för luftiga steg?

Här kommer en tjurfäktningshäst som rids i piaff och passage - men luftigt skulle jag inte vilja kalla det. Tassigt är nog ett bättre ord.

 

[Fiador]

Självklart använder de sig av dressyrarbetet som grund, men det är ju inte alls det som jag vänder mig emot. Såhär svarade du @tuaphua när hon skrev till dig att man strävade efter olika gång för en dressyrhäst och en westernhäst:



Och det är här jag menar på att du har fel - att många WE-lusitanos tränas till passage är ju för att förbättra gången till dressyren. Men även här är det skillnad på hur hästarna tränas (om än inte lika mycket som i dressyr kontra hoppning). Jag kan inte svara för några spanska hästar, men de portugisiska tjurfäktningshästar jag känner till tränas förvisso i piaff för uppvisning- men det görs på ett helt annat sätt och med ett helt annat syfte än för dressyren, tillexempel kan man använda den för att få dem kvickare i benen, något som inte är önskvärt i piaffen hos en hast som ska tävlas i dressyr. Du måste förstå att det är skillnad på vad man vill ha ut av de olika rörelserna när man tränar dem och hur man tränar de olika rörelserna, det finns mer än en träningsfilosofi i hästvärlden - och det ger mer än ett färdigt resultat.

Ha ha, "många" lusitanos, hur många då? Även brukshästarna, dom som fortfarande håller fast vid traditionerna? Eller pratar du WE-tävling nu? och dressyren där? Men alla tävlar väl inte WE? Eller tävlingsdressyr? I Portugal?

...och det jag vände mig mot i Tua:s inlägg var just att det inte alls har med "gången" att göra för en westernhäst. Man vill inte på något sätt ha en markbunden gång på en ranchhäst, för då kommer man ingen vart. ...och så tog jag upp dom sydeuropeiska brukstraditionerna som exempel på traditioner där man använder dom "högre" skolorna även på en brukshäst som ju faktiskt ger luftigare steg (tex passage) och WE kom in i bilden eftersom det är en tävlingsgren som tillkommit med sytet att bevara just dessa brukstraditioner.