Få honom engagerad?

[Minna86]

Jag och min sambo hade för några veckor sedan ett allvarligt snack om hela vårt förhållande och en sak som togs upp var även att min sambo (tillslut) funderat över att jag inte vill ha barn (han vill). Saken är den att jag beslutade för ett tag sedan att jag vill ha barn för att jag helt enkelt inte vågar låta bli. Men jag VILL INTE bli en helyllemamma utan vill gå in med förutsättningen att jag tar "papparollen" och min sambo "mammarollen" (tänk förr i tiden). För att få honom att förstå detta har jag pikat i diverse situationer (dålig egenskap jag vet) att det är hans barn vilket han tillslut reagerade på (jag vill prata om allt, han vill inte prata om något). Jag fick tror dock att jag fick honom att förstå att det är för att skydda mig själv på något vis eftersom kvinnorna i hans närhet är mammor med stort M och det är inte så vårt föräldraskap kommer se ut.

Gud vad jag babblar... Det jag vill komma till är att jag sa till honom att en bra idé kan ju vara att prata med mig om detta. Inte för att övertala mig kanske för jag är ju redan "övertalad" men för att få mig känna mig lite mer bekväm med tanken. För mig är det ofattbart hur man kan vilja något så mycket men inte pratar om det men så är ju jag sådan att jag babblar om allt hela tiden.

Vad har ni för tankar? Jag sa ju till för ca en vecka sen att jag ville prata om det men fortfarande ingenting, är jag för otålig?

 

[Cyllene]

Sv: Få honom engagerad?

Kan han prata om andra jobbiga känsliga saker??

 

[A-K.Eng]

Sv: Få honom engagerad?

Kan du inte be honom skriva ner sina tankar o känslor? Kanske är lättare än att prata?

Hur man blir som förälder kan man nog inte veta innan. Jag blev visst inte den där självuppoffrande helyllemamman som jag fruktade. Men man ska inte tro att man kan fortsätta sitt liv som vanligt, som om inget har hänt. Man får helt enkelt finna ett sätt att foga ihop föräldraskapet med det vanliga livet.

 

[Pallas]

Sv: Få honom engagerad?

Du gör en tankevurpa här, tycker jag. Inget barn förtjänar föräldrar som inte vill ta något ansvar. Visst kan det bli så pga olika omständigheter, men att planera barn med den inställningen känns helt avigt. Och ja, detta skulle jag skrivit även om det var en man som skrivit inlägget.

 

[Sar]

Sv: Få honom engagerad?

Men lyft frågan själv? Varför sitta och vänta?

Jag hade inte behövt ha en veckas betänketid för att bestämma mig över om jag vill skaffa barn med någon som redan innan barnet är fött deklarerar att denne inte tänker ta ett gemensamt föräldraansvar, "det är ditt barn!". Jag hade sagt nej direkt och ansett att denne inte var lämpligt föräldramaterial.

Däremot hade jag behövt mer än en vecka på mig för att omvärdera mitt förhållande, vad vill jag egentligen. Är det så viktigt för mig att skaffa barn och det med en förälder som jag anser kommer att vara en bra förälder och åtminstone ta sin del av föräldrarollen och någon gång även min om jag är sjuk, trött och slut?
Eller ska jag stanna i ett barnlöst förhållande när jag vill ha barn?
Skulle jag överhuvudtaget acceptera (gud förbjude) att min partner rider på min barnlängtan genom att säga att ok, vi skaffa ett barn men det är ditt ansvar och hoppas att denne genom ett trollslag ändrar sig efter förlossningen?

Däremot kan jag väl tycka att det är schysst att redan före barnaalstrandet deklarera sin ståndpunkt i frågan än att man får en obehaglig överraskning när barnet väl är född.

 

[Calazirya]

Sv: Få honom engagerad?

Hade jag varit i din sambos skor hade jag behövt lite tid att tänka på om förhållandet är värt att bli barnlös över. Aldrig att jag skulle ens tänka tanken att skaffa barn när den andra partern deklarerat så tydligt att det är "ditt barn, ditt ansvar, du får ta största/tyngsta lasset" =/

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Du gör en tankevurpa här, tycker jag. Inget barn förtjänar föräldrar som inte vill ta något ansvar. Visst kan det bli så pga olika omständigheter, men att planera barn med den inställningen känns helt avigt. Och ja, detta skulle jag skrivit även om det var en man som skrivit inlägget.

Ja jag håller med och har så även skrivit det till TS att jag inte tycker att hon skall skaffa barn. Det står jag fast vid... Hade jag varit i sambons sits så hade jag gått vidare OM barn var något som prioriterades högt av honom. Jag tror annars att detta kommer att sätta spår i framtiden och det kommer alltid att bli ett ämne för gräl.. Som sagt TS vill eg inte ha barn vill inte ha ansvar för ett barn etc och då tycker jag inte heller att hon skall skaffa barn om hon känner så.

Att man kan känna så när man fått barn är en helt annan sak, men att gå in idet med dessa tankar, nej!

 

[Emmah.S]

Sv: Få honom engagerad?

För det första så anser jag att ett barn är man ALLTID 2 om, ingen ska behöva dra ett större lass än den andre vare sig det är mamman eller pappan, men man ska samtidigt inte känna sig tvingad att skaffa barn heller bara för att man inte törs var utan. Det måste ju finnas någon anledning till att du egentligen inte vill ha barn och då tycker jag att du ska stå för det och inte ösa över ansvaret på din sambo, förklara för honom i stället varför. Man ska aldrig känna sig tvingad att skaffa barn, kan ju dock vara svårt om man som du har en sambo som vill ha barn.

Men vad anser han om ditt tankesätt eller är det det som du inte fått svar på från honom om än?! Kan ju kanske vara idé att ta upp det igen isf?! Det är ju en ganska stor och känslig fråga just det här med barn så på sätt och vis förstår jag ifall din sambo behöver lite betänketid...

Vet inte om inlägget var till någon större hjälp...

 

[TinyWiny]

Sv: Få honom engagerad?

Vill du att ni ska ta lika ansvar och att du jämför det ansvaret ni båda kommer få ta med att han ska bli "helyllemamma" eller menar du att du kan föda ett barn men att du inte tänker ta hand om det alls mer än vara "barnvakt" någon enstaka gång åt ditt eget barn vilket jag fattar som har varit fallet för dessa pappor du relaterar till?

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Ja, han kan prata om allt möjligt men han väljer att inte göra eftersom han antagligen inte har samma behov att ventilera som jag har. Det är självklart helt okej eftersom alla hanterar saker olika. Men saker som är väldigt gemensamt är ju lite dumt om man inte pratar om.

Tyvärr så missförstår flera av er mig precis som han gjorde... Jag är en kontrollperson som tar över allting och gör allting bäst vilket gör att om vi går in med inställningen att HAN ska ta ansvaret så kan det med lite tur bli så att vi möts halva vägen. Vilket skulle resultera i ett föräldraskap där vi delar lika och alla är lika trygga, är det inte så man vill ha det? Om vi inte jobbar och pratar om detta innan så kommer jag bli kapten över båten och sitta där med en unge som jag inte vågar lämna ensam med sin pappa (kanske lite överdrivet).

Jag kan fråga om han vill skriva istället...men jag tror inte riktigt det är det som är problemet utan det är nog mer det att han är trög. Jag tror han tycker det är en hel evighet tills det är dags och ser antagligen ingen poäng med att prata om det. Skulle jag tro men jag vet ju som sagt inte.

Jag tycker inte ni behöver vara så kritiska eftersom ni varken känner mig eller min sambo. Tråden handlar inte om om vi ska vara tillsammans eller inte utan jag undrade hur man ska få honom att prata. Han kan ju inte vara ensam i världen om att inte ha ett behov av att prata om allting stup i kvarten?

 

[rubytoo]

Sv: Få honom engagerad?

Folk baserar sina uttalanden (även jag) på det du tidigare skrivit i denna sak..

Och som tidigare har du skrivit flertalet gånger att DU inte tänker offra något för ett barn. Ganska svårt att inte läsa in det du skriver även i denna tråd

Men jag VILL INTE bli en helyllemamma utan vill gå in med förutsättningen att jag tar "papparollen" och min sambo "mammarollen" (tänk förr i tiden).

Ser inte någonstans att du skriver eller menar att du i princip vill bli en jämlik mamma dvs VILL ha ansvar. Förr i tiden så var inte pappan delaktig alls och det är väl det du önskar enl det du skrivit ovan?

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Vill du att ni ska ta lika ansvar och att du jämför det ansvaret ni båda kommer få ta med att han ska bli "helyllemamma" eller menar du att du kan föda ett barn men att du inte tänker ta hand om det alls mer än vara "barnvakt" någon enstaka gång åt ditt eget barn vilket jag fattar som har varit fallet för dessa pappor du relaterar till?

Självklart kommer jag ta hand om barnet precis som alla andra föräldrar men jag vill inte ha huvudansvaret. Jag vill inte att stå där med en bebis som är snorig och en sambo som frågar "vad gör man?" utan jag vill att han ska veta det eller tom att jag kan fråga honom om något.

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Innan ni överhuvudtaget börjar försöka skaffa barn så tycker jag faktiskt att du ska skaffa hjälp. Tycker att du verkar ha en ganska så osund inställning till barnet, din sambo och framförallt till dej själv.

Vill han skaffa barn med DEJ eller vill han bara generellt ha barn?

Det känns inte som en bra anledning till att skaffa barn för att man inte vågar låta bli....?

Du behöver nog omvärdera det som du tror är föräldraskapet.

 

[mik]

Sv: Få honom engagerad?

Självklart kommer jag ta hand om barnet precis som alla andra föräldrar men jag vill inte ha huvudansvaret. Jag vill inte att stå där med en bebis som är snorig och en sambo som frågar "vad gör man?" utan jag vill att han ska veta det eller tom att jag kan fråga honom om något.

Jag tycker inte du ska skaffa barn alls, faktiskt!

 

[Emmah.S]

Sv: Få honom engagerad?

Okej, blev lite klokare nu efter att ha läst ditt senaste inlägg! Antar att din sambo känner till ditt kontrollbehov?! Det kan ju vara en mkt god idé att ha allt, vad ska man säga, genomgånget och klart innan bebbe kommer. Annars kan det hela sluta rätt trist är jag rädd...

Tycker precis som dig att det är viktigt med en engagerad sambo och har förklarat för min sambo vad jag förväntar mig den dagen (när som helst...) som lillen kommer, och han har tagit det hela med mkt bra förståelse. Man ska kunna prata om sådana här saker i en förhållande.

Tycker gott och väl att du kan ta upp det med honom igen, nu ska man väl inte svartmåla hela historien, men det kan ju vara nåt som lurar bakom hörnet som gör att han inte vill/har svårt prata om det...

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Folk baserar sina uttalanden (även jag) på det du tidigare skrivit i denna sak..

Och som tidigare har du skrivit flertalet gånger att DU inte tänker offra något för ett barn. Ganska svårt att inte läsa in det du skriver även i denna tråd

Ser inte någonstans att du skriver eller menar att du i princip vill bli en jämlik mamma dvs VILL ha ansvar. Förr i tiden så var inte pappan delaktig alls och det är väl det du önskar enl det du skrivit ovan?

Eftersom jag trivs med min vardag så känns det fortfarande motigt och nej jag vill inte offra något men det måste man ju göra som förälder. Att mitt eget liv får stå åt sidan är ju bara att accepera men det betyder inte att jag ser fram emot att inte kunna göra saker. De som sålt hästen för de väntar barn såg ju knappast fram emot det.

Ni känner som sagt inte mig, jag vill inte ha ansvar men jag kommer få kämpa som en tok för att inte ta allt ansvar så innerst inne så gillar jag väl ansvar....jag vet inte....
Jag vet inte vad du menar med förr i tiden men det skrev jag mest bara för annars skulle ni börja ånga på om hur mycket ansvar pappor tar. Men förr i tiden menar jag typ när jag var liten.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Innan ni överhuvudtaget börjar försöka skaffa barn så tycker jag faktiskt att du ska skaffa hjälp. Tycker att du verkar ha en ganska så osund inställning till barnet, din sambo och framförallt till dej själv.

Vill han skaffa barn med DEJ eller vill han bara generellt ha barn?

Det känns inte som en bra anledning till att skaffa barn för att man inte vågar låta bli....?

Du behöver nog omvärdera det som du tror är föräldraskapet.

Inte det som tråden handlar om.

 

[Pallas]

Sv: Få honom engagerad?

Självklart kommer jag ta hand om barnet precis som alla andra föräldrar men jag vill inte ha huvudansvaret. Jag vill inte att stå där med en bebis som är snorig och en sambo som frågar "vad gör man?" utan jag vill att han ska veta det eller tom att jag kan fråga honom om något.

Men detta är ju något helt annat än det du skrev i ditt första inlägg.

 

[Cyllene]

Sv: Få honom engagerad?

Självklart kommer jag ta hand om barnet precis som alla andra föräldrar men jag vill inte ha huvudansvaret. Jag vill inte att stå där med en bebis som är snorig och en sambo som frågar "vad gör man?" utan jag vill att han ska veta det eller tom att jag kan fråga honom om något.

Jag känner igen mig i det där och har precis samma tankar. Jag är den som är drivande i alla frågor i vårt förhållande och så har det alltid varit. Jag är en stark person med mkt åsikter och sambon är slö och tycker det är smidigt att jag styr allt. Jag oroar mig dock över hur föräldrarskapet ska bli och det har även oroat mig under graviditeten.

Det är ju jag som antagit den här rollen i vår relation och jag blir tokig när saker och ting inte blir gjorda. Gör jag det själv så blir det ju det...

Jag ska dock försöka skärpa mig när bebis kommer och lämna över så mycket det går. Dock svårt att lära gammal hund sitta, dvs jag.

 

[Minna86]

Sv: Få honom engagerad?

Okej, blev lite klokare nu efter att ha läst ditt senaste inlägg! Antar att din sambo känner till ditt kontrollbehov?! Det kan ju vara en mkt god idé att ha allt, vad ska man säga, genomgånget och klart innan bebbe kommer. Annars kan det hela sluta rätt trist är jag rädd...

Tycker precis som dig att det är viktigt med en engagerad sambo och har förklarat för min sambo vad jag förväntar mig den dagen (när som helst...) som lillen kommer, och han har tagit det hela med mkt bra förståelse. Man ska kunna prata om sådana här saker i en förhållande.

Tycker gott och väl att du kan ta upp det med honom igen, nu ska man väl inte svartmåla hela historien, men det kan ju vara nåt som lurar bakom hörnet som gör att han inte vill/har svårt prata om det...

Ja, han känner till det men jag tror inte han förstår det. Han tycker bara att jag ska sluta men det är ju inte riktigt så enkelt. Om jag t ex ska släppa kontrollen över tvätten så måste jag veta att han inser att jag gjort det så han fattar att han måste göra det.
Det är därför jag vill att vi ska prata om detta många gånger under lång tid så vi vet vad vi förväntar oss av varandra och av hela upplevelsen. Sen så tycker jag även det är vansinnigt roligt att gå och drömma och längta efter saker. Att drömma och längta efter något är ju halva nöjet