Ett barn...

Status
Stängd för vidare inlägg.
D

Dimmalimm

Har en underbar dotter som precis fyllt tre. Nu är det så att många i min omgivning börjar tjata - Det är klart att hon måste ha ett syskon ! Men jag känner (just nu ialla fall) att jag bara vill ha ett barn. Har en granne ( 60 års åldern ) som gjorde ett påhopp, tänk om ni dör tidigt eller skiljer er då blir er dotter så ensam... Jag blev ledsen av hennes påhopp visste inte vad jag skulle säga...
Hur har ni andra som "bara" har ett barn ?
 
Sv: Ett barn...

Det är väl konstigt att andra alltid ska ha så mycket åsikter om just barn...hur många, varför inga osv...
jag jar oxå bara ett barn snart 3 år. Har oxå fått höra att ska han inte få syskon och det bästa är att ha syskon i samma ålder.
Just nu passar det inte med fler barn för mig. det räcker med ett för tillfället. Jag känner inte att jag vill planera mitt liv efter hur många barn man "ska" ha eller hur tätt imellan det "ska" vara. Kanske skaffar jag fler barn en dag, kanske inte. Det finns väl många som växt upp som ensam barn och klarar sig mycket bra ändå!
Att barnet skulle bli så ensamt om något skulle hända tycker inte jag är riktigt sant... ofta finns ju mor och farföräldrar, farbröder, mostrar och inte minst vänner och bekanta.
 
Sv: Ett barn...

Då får du fråga henne om hon tror att dottern skall bo själv i egen lägenhet om ni skiljer er eftersom hon skulle bli ensam ;)
Skall man utöka familjen skall det vara för dom vuxna vill ha en till medlem i familjen och inte för barnet vill/behöver.
Alla syskon blir inte bundisar och alla syskon har inte glädje av varandra.
Min dotter är 8 år och har inga syskon, kommer inte få några heller. Vi är för sjuka för att orka med späd- och småbarnstiden och jag blir för dålig utan mina tabletter som jag inte kan ta under graviditeten.
Det finns fördelar och nackdelar med ensambarn precis som med två barn, som tre barn, som fyra osv. Vad fördelar och nackdelar är beror också på barnet/barnen i sig.
När det gäller ett barn så är ju nackdelen brist på lekkamrater i hemmet. Där kanske man får tänka lite extra på att ge barnet tillgång till lekkamrater. Sedan är det som sagt var inte alls säkert att syskonen leker med varandra.
Om ni dör tidigt så betyder det inte att sorgen blir mindre jobbig för barnet än om den råkar ha syskon. Kanske när barnet blir äldre men när den är mindre kan en mormor, morfar eller annan människa som barnet träffar ofta vara större stöttepelare. När man är vuxen så kan det vara en tröst men åt andra sidan så kan ju även syskonet faktiskt dö innan dess så det kan ju bli dubbel börda.
Man kan faktiskt inte skydda barn från den hårda värld vi lever i totalt och fler syskon skyddar inte barnet och i vissa fall ger inte ens stöd. Det är bara att se på vissa bouppteckningar :crazy:
Så jag tycker att du och sambon skall göra det som är bäst för er och är att inte skaffa fler barn så är det så.
Man kan inte ge ett barn allt den har behov/vill ha utan man får ge barnen det viktiga (mat, husrum, kläder och helst också kärlek) och sedan får barnet rätta sig efter det.
Jag har talat om för min dotter att vill hon ha många barn så får hon skaffa det själv när hon blir vuxen och skaffar sin familj. Då kan hon bestämma hur den skall se ut liksom jag och maken bestämmer hur vår skall se ut.
Än så länge finns det inga barn som vuxit upp och varit förstörda pga att dom är ensambarn utan det är hur man bemöter barnet under uppväxen som avgör sådant.

När någon säger att ni borde skaffa ett till så säger du att ni har bestämt er att just nu skall er familj se ut så här. Säg att du respekterar deras ståndpunkt, förstår vad dom menar men att du inte delar den. Säg att du anser att det viktigaste med uppväxten är hur man bemöter barnet och inte hur många syskon barnet har, om ni bor på landet eller i staden, om ni har hund eller inte, om ni har häst eller inte.
 
Sv: Ett barn...

Jag vill egentligen bara ha ett barn, men vill att sonen ska ha ett syskon så därför skaffar vi ett barn till (om det nu går vägen, man vågar ju aldrig vara för säker...).
Visst ser vi fram emot ett barn till nu, men ser egentligen inga nackdelar med ensambarn, det enda är om det värsta skulle inträffa, dvs både jag och pappan stryker med eller något, då är de två. Samma sak när vi blir gamla, jag tror att det blir roligare med mycket folk runt mig.
MEN å andra sidan, syskon, de behöver inte alls komma överens så att de ens KAN leka.
De kan bli ovänner med en annan också när de blir stora, bara tycka att vi är ett par gamla gaggiga korkade gamlingar och inte vilja umgås med oss, så det finns ju inga garantier för huvudtaget.

Men jag blir också irriterad på allt tjat om syskon.
Vill man ha ett barn, ja då skaffar man ju inget mer, vill man ha massa barn, ja då får man ju skaffa det om man har möjlighet till det, och vill man inte ha några, nej då skaffar man inga.
Höll på att bli vansinnig på alla kommentarer under de månaderna vi försökte få till det och tills v.13 när vi berättade, och det tog ju ändå ett tag och ingen visste att vi försökte. *sur*
Och för den delen så är det ju en jätteokänslig kommentar, bara för att man har fått ett barn (och vem vet hur man har fått kämpa för det barnet) betyder inte det att man kan få fler, man kanske försöker men det blir inget osv.

Nej fy för alla "är det inte dax för 2:an snart kommentarer" :mad: .
 
Sv: Ett barn...

Jag fixk tvillingar första gången så jag har aldrig behövt bekymra mig.

Men jag tycker ändå att de jag ser av mina kompisar som är ensambarn har det ganska tufft när föräldrarna blir gamla och så, jag skulle nog inte vilja att mitt barn var ensambarn när jag blir gammal, men de är ju jag det. Alla är olika.
 
Sv: Ett barn...

Fast jag ser väldigt ofta ett enda av alla syskon som tar ansvar för sina äldre föräldrar och ställer upp för dom så det är inga garantier alls att ha många barn. I Svergie måste vi faktiskt inte ha en massa barn för att säkra så vi även överlever när vi blir gamla tack och lov.
Att skylla på att man måste ha en massa barn för den saken skull är att inte riktigt insett att det är en anledning som inte håller. I Svergie kan vi faktiskt ha barn för våran högst egna nöjes skull och det är en möjlighet inte alla människor i alla länder har.
Du kan inte räkna med att dina barn inte blir ensambarn när ni blir gamla för människor dör även i ung ålder. Vill du vara säker på det måste du skaffa många barn. Två är alldeles för osäkert om man har den inställningen.
 
Sv: Ett barn...

Tack för många bra svar !
Ibland känner man sig ensammast i världen som bara har ett barn...
Vi bor i ett litet samhälle men jättenära till jämnåriga som hoppas kan bli bra lekkompisar. Än så länge duger det bra med mamma, pappa mor och farföräldrar när hon inte är hos dagmamman som hon gillar massor :)
 
Sv: Ett barn...

Att ha många barn är ingen garanti i dagens samhälle att nån bryr sig om en då man blir gammal. Min man har tre syskon men för tillfället är det mest han som bryr sig om sina gamla föräldrar, systrarna verkar inte vilja inse att föräldrarna inte klarar sig själva mera. Det är ganska frustrerande må jag säga...
Sen är min pappa ensambarn och jag har många goda minnen av hur vi hälsade på min farfar ofta, ofta då han var sjuk (detta är nu många år sedan förstås). Så det är mera fast i personligheter än antalet barn!

Har själv ett ensambarn på snart 8 år och det har räckt bra åt mig, är inte speciellt barnkär egentligen. Min son har många släktingar så han är inte speciellt ensam på det viset heller.
 
Sv: Ett barn...

Jag har en son på 5 år och hemma hos oss blir det nog inga fler barn även om både släktingar och bekanta vill det.

Jag har MS och känner mig lite för osäker på min egen framtid så jag väljer att inte utsätta fler barn för det och som tur är så har jag en sambo som inte ens vill ha fler barn så vi är överens om det.
 
Sv: Ett barn...

Jag är själv ensambarn och tycker att jag har haft en underbar uppväxt. Mina föräldrar har alltid haft tid med mig och jag har alltid haft många vänner. Jag ser inget negativt med att vara ensambarn.
Däremot verkar det vara provokativt i vissa kretsar, "klart att ensambarn måste bli bortskämda, svårt att fungera i grupp etc...."
Jag tror faktiskt att det bottnar i avundsjuka, alla har nog någon gång önskat att ha sina föräldrar bara för sig själva. Jag hade gärna kunnat tänka mig att bara ha ett barn men nu fick jag ju två på en gång och jag märker hur fästa de är vid varandra redna nu som 3 veckorsbebisar. De vaknar och håller varandra i hand och ligger och suger på varandras fingrar.
Det finns inget rätt och fel när det gäller familjebildning, varje familj måste själv få välja (om man nu har ett val?!) och göra det bästa för just den familjen.
Skit i alla oombedda åsikter!
 
Sv: Ett barn...

Visst har du rätt i att det inte alltid är så att alla barnen hjälps åt med gamla föräldrar och visst kan saker och ting hända.

Jag fattar inte varför man måste motivera än det ena än det andra och kommer man med EN förklaring till varför fler barn kan vara en fördel förutom det höga npjet att ha barn - så blir endel irriterade.

Skitsamma, jag hade nog skaffat mig fler barn än de tre jag har om jag ensam fick bestämma, men vi är ju fler i familjen än bara jag.
 
Sv: Ett barn...

Jag instämmer med cirkus. Det är konstigt att vissa argument är ok, men inte andra? Vi är alla väldigt olika, familjer ser olika ut så att kunna generalisera är en utopi.

Jag har fler än ett barn. Jag ser fördelar med det, men det är klart, ibland avundas jag dem som bara har ett barn. Tänk vad enkelt!

Men så inser jag att jag skulle gå miste om barnens relationer till varandra, deras olika personligheter etc. och så är jag trots allt nöjd med min situation.

Det finns sorgliga relationer mellan föräldrar och barn, syskon och sorgliga ensambarn. Många barn eller bara ett barn är ingen garanti för fungerande relationer.

Men jag tog till mig en kommentar en gång från en 17-årig flicka som intervjuades om alkoholvanor. Hon sade: "Jag dricker aldrig, har aldrig gjort. Men jag har 11 syskon, så jag VET hur man umgås!" ;)

På gott och ont får man förmoda, men visst var kommentaren härlig?

Jag är själv barn till två ensambarn. Det var jobbigt när de alltid ansåg att jag och mitt syskon skulle uppskatta varandra, för de hade själva alltid önskat sig syskon. Men nu är jag glad att jag har en bror! :love:
 
Sv: Ett barn...

Jag tycker att det verkar helt rimligt att ens anhöriga ska bestämma när det är dags att skaffa barn och hur många man ska ha, vad barnen ska heta och hur de ska uppfostras, det bästa vore ju nästan om ens föräldrar/svärföräldrar/mostrar/fastrar/grannar/små tanter på stan osv. följde med in i sovrummet så att de kan se till att man gör "det" ordentligt så att "det" blir riktigt gjort! :devil:

Har själv ett barn som är 7 från ett tidigare förhållande, min nuvarande (och förhoppningsvis för all framtid) sambo och jag har försökt skaffa barn i tre år men det har inte hänt ngt... (Har läkartid i höst, får söka i ett annat län för de kan inte hjälpa oss här där vi bor :crazy: ) Då känns det extra skönt och härligt ända in i själen när min svärmor tycker att det är på tiden att vi skaffar ett syskon till (hoppas innerligt att hennes egen dotter blir på smällen snart så att jag slipper tjat för ett tag iaf).
 
Sv: Ett barn...

Jag har också "bara" ett barn, en dotter som fyller fem i höst, och jag har inga planer på fler barn. Har dock inte fått alltför mycket kommentarer om syskon - kanske för att folk vet att jag är bra på att bita ifrån....?
 
Sv: Ett barn...

"Jag tycker att det verkar helt rimligt att ens anhöriga ska bestämma när det är dags att skaffa barn och hur många man ska ha, vad barnen ska heta och hur de ska uppfostras, det bästa vore ju nästan om ens föräldrar/svärföräldrar/mostrar/fastrar/grannar/små tanter på stan osv. följde med in i sovrummet så att de kan se till att man gör "det" ordentligt så att "det" blir riktigt gjort! "

Har någon påstått det då ?
Att det är nån sorts ironi fattar jag, men det verkar som om du får det till att priffe eller nån har påstått det....
 
Sv: Ett barn...

Känner igen det där. Fattar inte varför alla ska lägga sig i, det är väl våran sak att bestämma?

I vårat fall känns alla dessa kommentarer oerhört jobbiga, då vi inte kan få fler barn på egen hand.

Vi har tidigare i sommar genomgått ett misslyckat IVF. Efter sommaren ska vi försöka igen. Snälla håll tummarna för oss.
 
Sv: Ett barn...

Nu menar jag inte att kommentarer ang ett eller fler barn inte är jobbiga för er som själva väljer att "bara" ha ett barn. Det förstår jag så klart att det är.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 817
Senast: Anonymisten
·
Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
2 927
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 159
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 193
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Kattbilder #10
  • Målbilder för trubbnosar.

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp