T
tretjak
Läste i tidningen om ett svenskt fälttävlansekipage där hästen slagit i hindret så kraftigt att benet bröts. Någon uttalade sig i tidningen, veterinären eller möjligtvis ryttaren, att hästens lidande gjordes kort, dvs den avlivades.Så bra då. Ryttaren hade någon lam förklaring om att han kände sig helt tom efteråt - men såklart startade han i klasserna efteråt - med annan häst förstås...
För mig är det obegripligt att man kan hålla på med en sån här sport, där ens tävlingspartner riskerar att dödas. Man kan väl inte vara hästvän, tycka om hästar och hålla på med en sån sport eller? Är man egentligen inte enbart en tävlingsmänniska ute efter adrenalinkickar? Jag har varit och tittat på fälttävlan live en gång och skulle inte vilja se det igen.
Hur ser ni som håller på med sporten på etiken i sammanhanget?
För mig är det obegripligt att man kan hålla på med en sån här sport, där ens tävlingspartner riskerar att dödas. Man kan väl inte vara hästvän, tycka om hästar och hålla på med en sån sport eller? Är man egentligen inte enbart en tävlingsmänniska ute efter adrenalinkickar? Jag har varit och tittat på fälttävlan live en gång och skulle inte vilja se det igen.
Hur ser ni som håller på med sporten på etiken i sammanhanget?