Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

[sjoberga]

Angående det här med musik och filmer till exempel, så tänker jag att det bör vara upp till er hur ni gör. Jag kan tycka att den som inte vill höra något ska slippa höra detta, och det känns inte helt okej för mig att "köra bort" någon från ett gemensamt hem. D. v. s. om jag skulle vilja lyssna på en predikan, som min man inte skulle vilja höra, skulle jag få ta på mig hörlurar. På samma sätt om han skulle vilja lyssna på musik som jag av någon anledning inte ville höra, så skulle han få ta på sig hörlurarna. Som jag ser det handlar det inte om att begränsa partnern, utan att visa hänsyn för den som inte vill höra.

Ja, fast det är lätt att det blir att man lägger över ansvaret för ens egna problem med att titta/lyssna på något på partnern om man uttrycker sig som att det ska "döljas". Ansvaret ligger på parten som har begränsningen/problemet tycker jag i det fallet. Men som sagt, min oro är att det är toppen på ett isberg, skulle det bara finnas topp på det här isberget så är det nog lösbart, även om det ändå skaver redan där.

Jag kan tänka mig ett scenario där partnern inte är hemma, man sätter på en go film på halvhög volym, partnern kommer hem och utsätts därför ofrivilligt för det hen absolut inte vill lyssna/titta på - och ansvaret hamnar på den förstnämnda. Vilket är tokigt med hissade varningsflagg. Istället för att bara den andre partnern kommer in i bostaden och rummet, ser att det är något hen inte vill se eller höra och ber om att volymen sänks lite och håller sig sen undan, eller om man vill umgås - frågar om partnern kan titta klart senare. Det är lite svårt att uttrycka, för det finns mycket hänsynstagande i det här också som är relevant.

 

[cirkus]

Va? Jag förstår inte faktiskt. Just när det gäller ljud verkar det betydligt lättare att den som vill höra har hörlurar än att den som inte vill höra ska... lämna bostaden? Öronproppar fungerar inte hundraprocentigt för mig i alla fall.

Tillägg: Min partner som vid det här laget i princip har flyttat in hos mig ska absolut få känna sig hemma. Men när han vill titta på videor jag inte står ut med så får han göra det med lurar. Man kan ju titta bort men inte "stänga öronen"? Jag hade fått panik av att tvingas höra ljudet från vissa klipp. (Ingen behöver vara orolig för innehållet, det är återkommande fejkskratt, vissa dialekter och annat som jag får krupp av.)

Ja det tycker jag också är störigt.
Jag trodde mer det var lyssna på musik som inte var accepterad. Det är stor skillnad för mig. Tramsiga klipp med jobbigt ljud jämfört med musik som man inte "ska" lyssna på enligt nåns religiösa uppfattning. Nej aldrig

 

[MML]

TS har väl ingenstans nämnt någons kön? Bara en tanke då TS själv skriver om sin partner som "hen", men jag ser att flertalet här skriver "han" om partnern. Är det grundat i att en majoritet på Bukefalos är kvinnor, och man utgår från heteronormen och därför antar att TS är kvinna och partnern man? Eller är det för att det statistiskt är vanligare att män är kontrollerande (om man upplever det här med hörlurar som kontrollerande i sig)?

Inte för att det egentligen tillför så mycket för TS, kanske, det var mest en observation.

Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.

Jag tänkte bara angående det här, att man inte nödvändigtvis behöver förstå allt som någon annan tror på/tycker om/ser logik i etc. Det kan gå bra att bara respektera att man har olika syn i vissa frågor, och att man inte kan förstå sin partners perspektiv, men det är okej ändå. Det behöver ju inte gälla tro, utan kan gälla vad som helst egentligen. Så länge det inte är något som är en "dealbreaker" för mig, så behöver jag inte heller förstå allt min partner tror på/uppskattar o. s. v.

 

[MML]

Ja, fast det är lätt att det blir att man lägger över ansvaret för ens egna problem med att titta/lyssna på något på partnern om man uttrycker sig som att det ska "döljas". Ansvaret ligger på parten som har begränsningen/problemet tycker jag i det fallet. Men som sagt, min oro är att det är toppen på ett isberg, skulle det bara finnas topp på det här isberget så är det nog lösbart, även om det ändå skaver redan där.

Jag kan tänka mig ett scenario där partnern inte är hemma, man sätter på en go film på halvhög volym, partnern kommer hem och utsätts därför ofrivilligt för det hen absolut inte vill lyssna/titta på - och ansvaret hamnar på den förstnämnda. Vilket är tokigt med hissade varningsflagg. Istället för att bara den andre partnern kommer in i bostaden och rummet, ser att det är något hen inte vill se eller höra och ber om att volymen sänks lite och håller sig sen undan, eller om man vill umgås - frågar om partnern kan titta klart senare. Det är lite svårt att uttrycka, för det finns mycket hänsynstagande i det här också som är relevant.

Men har TS partner uttryckt sig att det ska döljas, då? Jag förstod det som att TS "får titta och lyssna på vad hen vill" (det tycker jag är en självklarhet för vuxna människor, så länge det inte handlar om olagliga saker givetvis) men att partnern vill slippa se/höra det. TS skriver också:

Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.

Vilket jag tolkar som att det just inte är något större problem för TS. Då förutsätter jag nog att det är mer åt hållet du skriver - att om partnern kommer hem och TS tittar på en film partnern inte vill se, så kanske hen ber TS sänka ljudet eller liknande. Eller kolla i ett annat rum, om TS sitter i köket och partnern vill laga mat, eller något.

 

[MML]

Ja det tycker jag också är störigt.
Jag trodde mer det var lyssna på musik som inte var accepterad. Det är stor skillnad för mig. Tramsiga klipp med jobbigt ljud jämfört med musik som man inte "ska" lyssna på enligt nåns religiösa uppfattning. Nej aldrig

Menar du att det har betydelse för dig varför en partner inte vill lyssna på t. ex. viss musik? Vad som är "jobbiga ljud" är ju högst personligt. Jag tycker t. ex. att viss typ av musik är riktigt jobbiga ljud, och det finns absolut musik som jag inte vill lyssna på på grund av budskap i texterna. För mig är de precis lika "störiga" att inte kunna undvika, oavsett vilken typ av "jobbigt ljud" det handlar om.

 

[sjoberga]

Men har TS partner uttryckt sig att det ska döljas, då? Jag förstod det som att TS "får titta och lyssna på vad hen vill" (det tycker jag är en självklarhet för vuxna människor, så länge det inte handlar om olagliga saker givetvis) men att partnern vill slippa se/höra det.

Det var min tolkning, eftersom det nämndes på det viset, att TS skulle ha på sig hörlurar och se till att partnern inte skulle kunna se. Det är ett uttalat ansvarsskiftande som jag ogillar, som ger varningsflaggan. Dvs starkare än att man uttrycker att "jag är inte intresserad av att se programtyp X och musikstil Y". Men detaljerna har vi inte, så det är bara en tolkning från min sida.

 

[DeCloe]

Svarar alla här. För att hålla det någorlunda anonymt har jag inte skrivit ut kön eftersom det är ovidkommande.

Min partner är inte abortmotståndare, homofob och har inte problem med personer från andra religioner (eller mig som icke-troende). Men det förekommer bokstavliga tolkningar av bibeln om man säger så.

Barn finns inte med i bilden och kommer inte finnas i bilden i framtiden heller.

Jag behöver inte gå iväg. Jag kan be min partner att ta på sig hörlurar när det blir "för mycket" men då har det mest att göra med att jag pga min diagnos har svårt att ha massor av ljud omkring mig.

 

[Pilot]

Jag hade funderat på villa tillfällen ni kommer ses båda familjerna och sedan vilka ni kan ses separata.
Man behöver ju inte fira jul tex hela släkten, utan en dag där och en där.
Om ni inte vill skaffa barn så är det kanske bröllop som är större?
Eller födelsedagar?
Men man behöver ju inte bjuda in partnerns familj på sin födelsedag och vice versa.

Jag hade mer oroat mig för att de kommer sätta press på partnern om barn och giftemål om det är viktigt i familjen. Tycker inte hen det är jobbigt och klarar av att stå emot så är det inget problem såklart.

Kl

Jag har faktiskt full förståelse för att man inte vill se eller höra allt, jag är tex lätt skrämd så fixar ingen skräck (får dessutom mardrömmar) och kan bli illa tillmods av viss musik (både text eller att musiken triggar mig) och hade velat att min partner respekterade det.
Sen om det är jag ibland eller hen som sätter på sig lurar eller sätter sig i ett annat rum spelar mindre roll.
Jag kan tex lyssna på ljudbok 12h om dygnet vilket jag kan förstå kan bli jobbigt.

 

[cirkus]

Menar du att det har betydelse för dig varför en partner inte vill lyssna på t. ex. viss musik? Vad som är "jobbiga ljud" är ju högst personligt. Jag tycker t. ex. att viss typ av musik är riktigt jobbiga ljud, och det finns absolut musik som jag inte vill lyssna på på grund av budskap i texterna. För mig är de precis lika "störiga" att inte kunna undvika, oavsett vilken typ av "jobbigt ljud" det handlar om.

Ja jag har tänkt igenom detta och så är det i allafall delvis. Jag skulle inte vilja ha vit maktmusik i mitt hem i övrigt funkar nog all musik å andra sidan skulle en med den smaken inte matcha med mig på så många plan att det var en icke-fråga. Jag tror jag är ganska inkonsekvent där faktiskt.

Allmänt hyfs och hänsyn är nåt annat än sånt som statuerar exempel.

 

[DeCloe]

Skriver igen svar till alla. Hur min partners familj är tycker jag väl är relevant ur den synpunkten att hen är påverkad av sin uppväxt med dem. Min partner är inte särskilt lik sin familj.

Jag tror kanske att sinnebilden av att familjerna ska gå ihop är något som jag har som förväntan. Att det inte nödvändigtvis behöver vara så är inte en dealbreaker som sådan.

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

 

[tanten]

Skriver igen svar till alla. Hur min partners familj är tycker jag väl är relevant ur den synpunkten att hen är påverkad av sin uppväxt med dem. Min partner är inte särskilt lik sin familj.

Jag tror kanske att sinnebilden av att familjerna ska gå ihop är något som jag har som förväntan. Att det inte nödvändigtvis behöver vara så är inte en dealbreaker som sådan.

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

Att ens barns partner inte är den önskvärda -det upplver många familjer. Min svärmor avskydde mig högt och rent. Inte så mycket att göra år. Mina föräldrar och exets föräldrar tror jag knappt träffades under de 20 år vi var ihop. Varför skulle de?
Ingen religion eller livsåskådning inblandad, mer bara ogillande.

Folk som har problem med svärföräldrar är väldgt vanligt. Av hundra olika orsaker. Så Jag tycker att du ska slappna av.
Det är ER relation. Inte en relation med släktingar.

 

[Masqueradee]

Skriver igen svar till alla. Hur min partners familj är tycker jag väl är relevant ur den synpunkten att hen är påverkad av sin uppväxt med dem. Min partner är inte särskilt lik sin familj.

Jag tror kanske att sinnebilden av att familjerna ska gå ihop är något som jag har som förväntan. Att det inte nödvändigtvis behöver vara så är inte en dealbreaker som sådan.

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

Din partners bakgrund kommer du aldrig kunna ändra på. Hens tro eller sätt att vara lika så. Om det inte påverkar er relation nämnvärt är det väl bara bra, men om du inte kan acceptera varken din partner eller hens bakgrund så... Jag hade nog tyckt det var jobbigt om min partner inte accepterar det.
Här kanske jag märker ord, men för mig är det skillnad på acceptera och förstå. Jag kanske inte förstår hur någon kan älska fotboll, men jag accepterar det. Jag får känslan att du egentligen inte alls är så accepterande eller okej med din partner och jag undrar om det är därför du skapade tråden, för att få medhåll? Jag skulle aldrig kunna kalla min partners tro för magiskt tänkande, det visar ju bara på att man förminskar och förlöjligar något som är så centralt för en annan människa.

 

[MiaMia]

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

Fast det är en väsentlig skillnad på att förkasta etablerad kunskap och att ha egna ogrundade uppfattningar.

Det du beskriver att du gör är att du fyller ut med egna uppfattningar kring sådant som du saknar kunskap om.
Medan det du beskriver att partnern gör är att åsidosätta den vetenskap som faktiskt existerar (om den inte passar honom eller tron?).

Skulle du bibehålla det du kallar "magiskt tänkande" om det fanns vetenskapliga motbevis? Det är det som skulle vara din motsvarighet till det du beskriver att partnern gör.

 

[MiaMia]

Hur min partners familj är tycker jag väl är relevant ur den synpunkten att hen är påverkad av sin uppväxt med dem. Min partner är inte särskilt lik sin familj.

I det fallet skulle det spela roll för mig hur partnern förhåller sig till att ha denna bakgrund och vad det innebär för hens varande idag.
Och om påverkan från familjen fortgår eller inte och hur partnern i så fall hanterar det.

 

[Bison]

Ja det tycker jag också är störigt.
Jag trodde mer det var lyssna på musik som inte var accepterad. Det är stor skillnad för mig. Tramsiga klipp med jobbigt ljud jämfört med musik som man inte "ska" lyssna på enligt nåns religiösa uppfattning. Nej aldrig

Men exakt.
Att man kan ha olika tycke och smak är en sak. Men att inte titta eller lyssna för att det går emot en religon, hell no!

Men efter den här tråden känner jag bara ännu mer att jag aldrig vill bli sambo igen

 

[MML]

Skriver igen svar till alla. Hur min partners familj är tycker jag väl är relevant ur den synpunkten att hen är påverkad av sin uppväxt med dem. Min partner är inte särskilt lik sin familj.

Jag tror kanske att sinnebilden av att familjerna ska gå ihop är något som jag har som förväntan. Att det inte nödvändigtvis behöver vara så är inte en dealbreaker som sådan.

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

Om du inte kan acceptera din partners tro, så kan jag se hur det på sikt kan bli svårt för er att leva tillsammans. Inte att det behöver bli så, men det kan bli svårt. Oavsett tro eller ej, så kan det lätt skapa en obalans i relationen om den ena känner att den inte är accepterad så som den är/med sin tro.

Jag tänker också att precis som din partner är påverkad av sin uppväxt med sin familj, så är du naturligtvis påverkad av din uppväxt med din familj. Det är ju delvis era uppväxter som gjort er till de personer ni är i dag. Jag kanske tolkar dig tokigt, men jag skulle personligen ha väldigt svårt för att känna mig accepterad i en relation med någon som höll min familj/min uppväxt mot mig på det sätt jag tycker mig läsa att du gör.

Är det verkligen huruvida era familjer kan umgås civiliserat som är den stora frågan för dig? Eller, är det egentligen din syn på din partners/hens familjs tro, som skaver?

 

[MiniLi]

Jag hade personligen inte kunnat må bra i en sådan relation, men det var väl inte huvudfrågan här.
Angående familjerna så har jag erfarenhet via min bror som i ung ålder träffade en partner som är frikyrklig av rätt extrem art (låter likt det du beskrev kort). Min bror har (tyvärr från mitt perspektiv) valt att gå med i deras kyrka.

De första åren firade vi födelsedagar osv tillsammans med båda familjerna, men det funkade inte så bra. Sedan flera år tillbaka ses vi aldrig alla samtidigt. De har barn och har separata födelsedagsfiranden för resp sida av familjen mm. Lugnast för alla. Jag tycker det är extremt skönt att inte behöva ha något alls med dem att göra.

 

[MiniLi]

Om nu er relation ändå är en huvudfråga i tråden - du behöver kanske fundera kring hur viktigt eller oviktigt det är för dig att du och en partner delar värderingar, syn på livet osv.

För min egen del har jag genom erfarenhet kommit fram till att jag vill ha en partner som är väldigt lik mig när det gäller de stora frågorna såsom värderingar, politik mm. Att man är olika i de ”små” sakerna såsom intressen osv stör såklart inte, men jag vill ha en partner som liksom har samma syn på livet, världen osv som mig.
Religion är för mig en av de allra största frågorna och där skulle jag aldrig någonsin vilja eller kunna ha en relation med någon som skiljer sig från min egen syn.
Men det är ju jag. Vad du mår bra av kan bara du veta, och ibland behöver man helt enkelt testa för att se vad som funkar och inte

 

[Ramona]

Det som är det svåra är väl acceptansen för delar av tron. Jag har svårt att försona mig med att någon i vissa fall förkastar vetenskap och logik. I vissa fall faller dock även jag offer för "magiskt tänkande" och har också saker jag tror på som inte går att bevisa vetenskapligt.

Jag tänker att ingenting är fel bara annorlunda från hur jag själv tänker. Om någon finner trygghet och mervärde i en viss typ av trosuppfattning så är ju det ett superbra verktyg för de personerna att ha i livet. Ett verktyg att ta till när saker är svåra, när skiten hopar sig och när ingenting går som man vill.

Att vi alla har olika verktyg i livet är ju inte så konstigt eftersom vi kommer med olika bakgrunder, olika livsstilar och olika prioriteringar vad som är viktigt i livet. Vi är ju alla uppfostrade olika.

Min enda grej med de flesta frireligiösa jag känner (och jag känner en hel del från olika samfund) är att de gärna ser ner på icke-troende eller andra grupper i samhället. Då snackar jag inte homofobi, utan det är mycket mer ytligt än så. Det är som att de har en bild av sig själva att vara lite bättre än oss andra.

Däremot har jag ingenting emot troende människor. Jag önskar att jag själv var troende och fick den tryggheten och mervärdet i livet som deras religion ger dem. Jag har inte det. Jag får söka efter andra sanningar och andra verktyg, som i ärlighetens namn inte alls är lika bra eftersom jag inte har samma gemenskap bakom mig. En församling är mer än bara andra människor som tror på samma sak, det är en gemenskap som betyder mängder för en troende person.

 

[Lingon]

Menar du att det har betydelse för dig varför en partner inte vill lyssna på t. ex. viss musik? Vad som är "jobbiga ljud" är ju högst personligt. Jag tycker t. ex. att viss typ av musik är riktigt jobbiga ljud, och det finns absolut musik som jag inte vill lyssna på på grund av budskap i texterna. För mig är de precis lika "störiga" att inte kunna undvika, oavsett vilken typ av "jobbigt ljud" det handlar om.

För mig har det betydelse. Om det är för att hen helt enkelt inte gillar musiken, ok. Alla kan inte gilla allt. Min man gillar inte allt jag lyssnar på.

Men om det ligger nåt sunkigt moraliserande bakom det så hade det inte funkat för mig alls! T.ex. så lyssnar jag rätt mycket på metal. Det finns en del religiösa (speciellt de mer extrema kristna) som moraliserar väldigt mycket kring just den genren.