Era ”paranormala” upplevelser

[Fisken]

Oavsett om ni tror på det inte:
Berätta gärna om era upplevelser som ni inte kan förklara!

Typ den där blomman som från ingenstans ramlade ner från bordet, eller det där glaset som flyttades några meter

Shooooot!

 

[tanten]

Min mor var lite synsk. Inte alls roligt när man var tonåring. *Hade man haft en skitdag i skola kunde hon vänta med favoriträtten när man kom hem. Jag ville väl inte att hon skulle veta nåt.

Värst var när jag åkte iväg utomlands som ungdomsledare på ett läger och vi krockade en kväll när vi skjutsade några andra ledare till stan.
När jag kom hem (före mobilernas tid) mötte hon mig och frågade upprört vad jag gjort på onsdagen. Det var den dagen jag och gänget krockat.

Det mesta andra har nog involverat djur. Jag hade en inhysing som det var ett elände att leda ut i hagen. Hästen var jättesnäll men hela jag gjorde ont när jag ledde ut henne. Det hände att jag grät. Den var friskförklarad av veterinär men jag är övertygad om att den led av smärtor, den var liksom avstängd mentalt.

När jag var liten gick jag in till föräldrarna och sa att jag hörde en kalv ropa i lagårn. Vi lyssnade men ingen av oss hörde nåt. Men vi gick ut och en kalv hade fastnat i foderbordet.

 

[RedQueen]

Vi har spöken i huset som bl.a. knatar upp och ner i trappan och kastar med mina väskor i hallen. Händer lite då och då att vi ser skuggor i rum ingen befinner sig i. Det är däremot väldigt lugna "energier" så det är inget som jag känner mig rädd inför, snarare är det jag som trätar på dem när de blir lite för vilda.

 

[cowgirl81]

Bodde i ett hus på landet, när jag var yngre. Där hände rätt märkliga saker, saker som försvann, som sen hittades på helt andra ställen. Skuggor som rörde sig, gick man uppför trappen kunde man se gröna ögon i ett hörn. Men värst var nog när min lillebror blev nerputtad. Han hade känt som händer på axlarna som putta ner han för trappen, Bara han och mamma hemma. Vi flytta efter det.

 

[Jojo]

Jag har bara varit med om en sån sak som jag är helt säker på att jag inte inbillat mig.
Min mormor låg på sjukhus för tre år sedan och väntade på döden. Jag åkte och hälsade på henne förstås för att ta farväl, och några dagar efter jag kommit hem igen så satt jag ensam i min lägenhet och tittade på tv tror det var en lördagkväll. Då hör jag i mitt huvud mormors röst som säger att på tisdag är det dags. Jag svarade att det var okej och att jag kommer sakna henne och att jag älskade henne.

Jag blev lite konfunderad förstås och höll det för mig själv. Det var ju stor chans att jag inbillade mig och man ville ju inte orsaka mer stress på familjen än det redan var. Men tisdagen kom och då hade mormor hittats avliden på sjukhuset.

 

[Voeux]

När jag bodde hos mamma hände alltid små konstiga saker. En lampa som tändes av sig själv, likaså datorn eller TVn. Saker verkade leva sitt eget liv, ofta, varje dag var det något. Själv hade jag alltid en konstig känsla av att man liksom aldrig var ensam hemma. En dag köpte jag, lite på skoj, ett litet porslinsspöke till mamma i födelsedagspresent. Det sades att det lilla spöket skulle vaka över hemmet och skrämma bort alla andra spöken. Det var en liten dekoration bara, och ett internskämt om spöket mig och mamma emellan. Men därefter slutade saker leva sitt eget liv hemma

 

[tanten]

Jag hade en hund som jag hade en väldigt tät relation till. Länge efter att han togs bort kunde jag vakna och höra honom komma tassande in i sovrummet och med en suck och duns lägga sig bredvid min säng.

 

[Scandi]

Satt ute i trädgården en sommar och läste en bok när jag hör en hund flämta högt och anfått precis bakom mig. Grannen hade collies som ibland smet över så jag vände mig glatt om för att hälsa.

Inget där. Förutom ljudet som nu är precis framför mitt ansikte, lika tydligt, lika högt fast jag tittar på ingenting. Trädgården är öppen så det finns ingenstans en hund hade kunnat gömma sig och det är verkligen precis framför mig. Sitter som paralyserad och försöker förstå vad det är som händer när ljudet börjar röra sig ifrån mig över gräsmattan, ner mot kaninerna.

Vissa av kaninerna stampar när ljudet kommer fram till dem, alla springer in i sina bon. Så vad det nu var så var jag inte ensam om att höra det.

Sen går det mot garagetaket som är en meter över marken på baksidan av trädgården och hoppar upp där och försvinner bort.

Tror inte på spöken men jag har ingen vettig förklaring på den flämtande osynliga hunden jag mötte den dagen.

 

[Sonic76]

Den dagen jag tog bort min hund kände jag tydligt att hon kom och lade sig vid mina ben som vanligt.
Katten kan jag höra och känna komma och lägga sig i sängen emellanåt

 

[athena_arabians]

Jag känner mina tidigare katter ibland.

Så fort jag går in i Lillstugan blir jag lugn. Min teori är att pappa gjort att det är så, det var hans pyssel- och hantverksstuga. Min pappa var en väldigt vänlig, lugn och trygg människa. Han tvekade inte en sekund på vem han var och var han hörde hemma

Pappas begravning... det var mulet och höstruskigt på morgonen (det var i november). När begravningen började med klockringningen spelade solstrålarna över kistan, nästan i takt med klockorna. Både jag och särbon ryckte till och tittade på varandra. När klockorna tystnade försvann solen igen. Min kusin (som är enormt "känslig" och dessutom gravid med sitt första barn då) frågade på fikat efteråt om någon mer lagt märke till det. Prästen sa inget men nickade.

På julaftonen mamma dog var jag till minneslunden och berättade för pappa att mamma var på väg. Hon dog när jag var där.

Särbons hus är gräsligt. De är i allmänhet inte otrevliga men det är ett jäkla "oväsen", det är alltid något som händer. De första åren mer eller mindre vägrade jag gå ner i källaren men det har blivit bättre.

Pilgrimskyrkan i Hackås. Jag var i Jämtland och jobbade på sommaren för en gångs skull och hade lite tid över så jag åkte dit för att testa nya kameran (jag hade aldrig varit dit tidigare heller så jag ville passa på). Det var helt tomt och jag gick först en vända till trefaldighetskällan och kyrkogården. När jag kliver in i kyrkan är det som att jag får ett slag i ansiktet och känner dels har jag varit här tidigare och dels att här ska jag gifta mig. Till saken hör också att jag alltid känt att jag varit i byn vi hyr hus i tidigare, det är som om jag hör hemma där. Särbons tolkning (jag ringde honom efter jag varit i kyrkan och grinade) var att jag hade varit en Oviksflicka som gift sig i Hackås. Jag har inte klarat av att åka till den kyrkan igen.

Huset vi hyr Jämtland är rätt oroligt men det har blivit lugnare. Särbon tror det är byggt på en vitterstig.

Det här är bara lite, det har varit småsaker genom åren. Många i min släkt är "känsliga" som vi säger men jag har trängt bort det, jag tyckte det var så otäckt när jag var yngre. Min kusin har det som sagt enormt starkt (hon är den starkaste i vår generation) men har också försökt tränga bort det. Enligt flera har jag läkehänder men jag har inte utforskat det.

 

[Kiwifrukt]

Min mormor har alltid fått förnimmelser. Det har stämt så många gånger att säger hon något så lyssnar man, oavsett om man tror på det eller inte. Hon tackade nej till ett återbesök med min moster på vårdcentralen när hon var liten (för nån bagatellgrej så det var inget allvarligt) med motiveringen ”jag ska på begravning den dagen” (det bara flög ur henne), samma morgon hade hon sett sorgebandet på sin kappa men lyckades inte få bort det (morfar såg det inte och typ idiotförklarade henne). Medan de var på läkarbesöket dog morfars pappa hemma i köket, helt utan förvarning. Han begravdes den dag läkaren föreslagit återbesöket.

När jag föddes (första barnbarnet) satt morfar och hon i köket och väntade på att de skulle ringa från förlossningen och säga att det var klart. Morfar tjatade hela tiden om nu måste det väl ändå vara färdigt och varför ringer de inte. Mormor sa inte ett ljud. Helt plötsligt tittar hon upp på köksklockan, säger nu är klockan 13.14 (alltså ett helt obegripligt och ojämnt klockslag) och återgår till att vara tyst. Jag är född 13.14.

Natten innan morfar dog drömde hon att hon träffade en präst.

Mormors egen förklaring är att hennes tvilling dog när de var elva månader och att hon i hela sitt liv har saknat den delen av sig som var han. Att det på något sätt är han som pratar med henne från andra sidan. Han dog innan de var tillräckligt gamla för att minnas och hon har aldrig ens sett ett foto av honom, för det fanns inga.

 

[Pegasus63]

Vet inte riktigt om det här gills, men då jag gick i högstadiet 1978 var vi på studie besök i https://tollerodden.no/ . Colin Archers barndoms hem och tollar/lots bostad.

Under vår rundvandring påpekade jag att ett arbetsbord med spegel inte stod på sin rätta plats, varpå guiden sade att det hade flyttats på 50 talet för att underlätta för guidade turer.

Jag visade även på 2 "lönndörrar" i huset som inte varit redogjorda för, den ena var en dold trappa från ett sovrum till köket, den andra var bara till ett dold utrymme på 2. våning där man kunde undgå upptäckt i fall av inkräktare.

Har även förmågan att vandra in i ruiner av slott, herresäten och borgar och se hur det hela såg ut innan konstruktionen blev förstörd, då helst ruiner äldre än 150 - 200 år. Brahe hus är en sådan, men min brist på konstnärliga anlag gör det tyvärr omöjligt att rita/teckna hur det hela såg ut (från mitt perspektiv)

 

[Fetaost]

Vi har haft ett par skumma incidenter sista året i vårt hus. Huset är relativt nytt, ca 12 år varav 10 av de åren har varit i ”vår” ägo så det är inget typiskt gammalt hus för spöken.
Första incidenten var i höstas. Vi hade plockat ihop alla dynor, kuddar och filtar från utegrupperna och paketerat i sopsäckar. Säckarna knöts ihop och lades i liggande läge på vindsgolvet längst in mot väggen. Därifrån till vindstrappan är det ca 4 m.
En kväll hörde vi ett brak från det förråd som vindstrappan finns i. När vi tittade in så såg vi att det var en av säckarna som låg där. Helt obegripligt hur en säck som ligger ner på ett golv kan förflytta sig 4 m över ett golv och sen ner för en trapp. Ingenting annat på vinden hade rört sig

Incident nr två var för knappt en månad sen. Sambon gick upp på natten för att dricka vatten i köket. Köket ligger i andra änden av huset från vårt sovrum och man kommer dit genom en lång, rak hall. Mitt emot vårat sovrum ligger badrummet. Står man i köket så ser man alltså sovrummsdörren längst bort till höger i hallen och badrmmsdörren till vänster.
Sambon ser OCH hör (vi har svag nattbelysning i hall och lite här och där i huset) att sovrummsdörren öppnas, någon går ut och öppnar badrummsdörren, stänger den och klickar på lysknappen där inne. Klicket hörs. Han tar för givet att det är jag och fortsätter mot sovrummet för att lägga sig. Men där ligger jag i sängen och sover.
Jag frågade honom senare om han verkligen var vaken men det hävdade han bestämt. Han hade bläddrat lite i posten medans han drack vattnet och hade klara minnen av vad han läste och reflekterat över.
Skumt.

 

[godisklubba]

När jag var liten (måste varit 2-3 år för det var innan vi flyttade) var en släkting barnvakt för mig. Jag frågade honom varför hans partner inte var med och han förklarade att hon jobbade. Frågade samma fråga om de flesta släktingarna och fick förklaringen att de jobbade. Till slut fågade jag vart farfar är (han dog 3 år innan jag föddes) och släktingen svarade "men det vet du ju, han är uppe i himlen".
Jag "nej, han är där" *pekar mot hörnet av rummet*
Släktingen "nej, farfar är i himlen"
Jag "men jag ser honom! Han står där!" *pekar mot hörnet av rummet igen*
Släktingen blev livrädd och tog mig och åkte hem till sin mamma

På morfars begravning hade vi en bild på morfar i en ram. Det var ingen som var nära den, men helt plötsligt välte den så att glaset i ramen kraschades. Vi har fortfarande ingen förklaring till hur det kunde hända eftersom ingen var i närheten…

 

[tigerflicka]

I en tidigare lägenhet hände det ett par gånger att böcker föll från bokhyllan. Vid ett tillfälle startade även dammsugaren igång sig när den stod parkerad vid den bokhyllan. Nåt skumt var det i det hörnet av rummet.

 

[Kilauea]

Vi var på bussresa på Island. En lång dag med mycket att se och alla satt och lyssnade på bussen medan chauffören (som också var guide) berättade nån historia.
Plötsligt pekar både pappa och jag samtidigt framåt - en bil kommer mitt på vägen, mitt över mittstrecken, med helljusen på. Det är bara pappa och jag som reagerar och i nästa sekund är bilen borta.
Ingen annan hade sett den, men pappa och jag pratade länge om det.

Pappa berättade flera gånger för mig om olika saker han upplevt, fanns nån på hans mammas sida som var synsk.

Jag vet i mitt minne att jag också upplevt saker, men verkar ha "glömt bort" en del med att jag blivit äldre (på gott och ont - för jag är lite harig ).

 

[Kilauea]

Nu kom jag på.
På vårt sommarställe satt jag ensam på vårt sovloft en gång som barn. Plötsligt uppenbarade sig en skepnad av en man. Kunde så väl se honom där han satt på en av de andra sängarna.
Blev livrädd och sprang ut. Den enda som trodde mig var pappa...

Efter lite luskande och kolla på kort så var det en av de tidigare ägarna.

Pappa och jag har även sett morfar komma (och kolla till det, antar vi) en gång efter han dött.

 

[nullo-modo]

Förr kunde du ställa in så den fasta telefonen ringde när du skulle gå upp, mamma ställde in det åt mig om det var några speciellt jag var tvungen att gå upp för.

Strax efter mamma gick bort så ringde telefonen om jag var påväg att försova mig/ snoozade för länge utan att det var någon i telefonen.
Detta höll på ett bra tag efter hon gick bort.

 

[villhöver]

Jag är inte alls "känslig" och märker inte av något till vardags. Men minns en grej i förra lägenheten.
Gick från köket in i sovrummet, släckte kökslampan på vägen (strömbrytare precis bredvid dörren till sovrummet), stänger dörren. Lägger mig i sängen och ser under dörren att det lyser i köket igen

Min syster har haft besök av en person 2ggr, samma person som dykt upp i två olika boenden. Inte sagt eller gjort något utan bara visat sig. Vi tror det är morfar som tittat in.
Hon berättar även om saker som händer på jobbet och att då är hon inte den enda som hör saker utan de kan sitta flera tillsammans och höra tydliga steg i korridoren utanför fikarummet, men tittar de ut är det tomt (hon jobbar på sjukhus så det är inte konstigt om det kommer någon gående - så stegen är helt logiska; de tänker att "nu kommer en anhörig till en patient" men som sagt, när de tittar ut så är det tomt i korridoren).
Mormor har legat och vilat på soffan, vaknat till och sagt till moster att "nu är X död". Detta tillfället visade det sig att X inte alls var död - men var under operation vid den tidpunkten.

 

[Linn-Nora]

---

I en lägenhet vi bodde i startade tv och annan elektonik av sig själv då och då. Det började när vi flyttade in och slutade när vi flyttade ut, samma apparater.
Till råga på allt vaknade jag en natt och låg vaken en stund. Plötsligt kom en gestalt gående in i sovrummet från hallen. Gestalten upplöstes efter några sekunder. Resten av natten blundade jag väldigt hårt