Ensamma människor.

[LiviaFilippa]

Men lever man för andra?
Är uppgiften i livet för de med tur att ta hand om dem med otur?

Nej såklart inte. Ingen MÅSTE vara snäll mot nånannan alls men det kanske är trevligt om man är det.

 

[LiviaFilippa]

Det är väl mer som en illustration av att det egentligen inte är så noga med aktiviteten bara man är tillsammans.

Ja OM MAN HAR VÄNNER så kan man tycka så.
Men det hjälper fort farande inte för dom som INTE HAR VÄNNER. Men det verkar väldigt svårt för dig att fatta det.
Jag tror att jätte många som är ensamma och inte har nån vän skulle nog jätte gärna vara med nån vän o avsett vad man gjorde. Men om man inte har nån vän så är det ingen hjälp.

 

[tott]

Det är för mig konstigt att inte göra något åt en situation som man inte trivs med.
Inte just att vara ensam.
Prioriteringen bland mina vänner skiftar och nya kommer till samtidigt som gamla faller ifrån mer eller mindre.
Vi får olika livssituationer varefter tiden flyter framåt och vi möts och skiljs och möts igen beroende på vad som händer för stunden.

Berätta exakt hur man ska göra, enligt dig.

 

[LiviaFilippa]

Alltså jag blir påriktigt arg av hur endel tänker. Bara för att mansjälv kanske har lätt att lära känna andra så är det INTE så för alla. Och om nån kanske läser här som är HELT ENSAM så tror inte jag att den tycker att det är så kul att läsa att den borde bara göra nåt åt det och skaffa vänner och det inte spelar nån roll vad man gör bara att man är till sammans. Och bara massa skuld läggande mot dom som är ensamma och att det ungefär är synd om dom som har lätt för sånt om dom skulle be hövs vara lite om tänk samma?JAG tycker det är ett elakt och själviskt sätt att tänka och att man inte verkar ha så mycket med känsla då.
Såklart så MÅSTE ingen bry sig om nånannan. Men ingen MÅSTE fråga sätta hur andra är heller och som att dom får skylla sig själva bara. Utan om man bara klagar på dom som är ensamma att dom borde bara göra nåt åt det och mansjälv inte vill hjälpa nånannan eller ha nån förståelse för andra så kanske man inte verkar som en så himla trevlig person heller.

 

[athena_arabians]

Alltså jag blir påriktigt arg av hur endel tänker. Bara för att mansjälv kanske har lätt att lära känna andra så är det INTE så för alla. Och om nån kanske läser här som är HELT ENSAM så tror inte jag att den tycker att det är så kul att läsa att den borde bara göra nåt åt det och skaffa vänner och det inte spelar nån roll vad man gör bara att man är till sammans. Och bara massa skuld läggande mot dom som är ensamma och att det ungefär är synd om dom som har lätt för sånt om dom skulle be hövs vara lite om tänk samma?JAG tycker det är ett elakt och själviskt sätt att tänka och att man inte verkar ha så mycket med känsla då.
Såklart så MÅSTE ingen bry sig om nånannan. Men ingen MÅSTE fråga sätta hur andra är heller och som att dom får skylla sig själva bara. Utan om man bara klagar på dom som är ensamma att dom borde bara göra nåt åt det och mansjälv inte vill hjälpa nånannan eller ha nån förståelse för andra så kanske man inte verkar som en så himla trevlig person heller.

Du är klok som en bok, vet du det?

Hur du resonerar om det här har många som är rikare i år (dvs äldre) än dig aldrig kommit fram till.

 

[nullo-modo]

@Inte_Ung .
Visst att gå på kurser och vara aktiv i föreningen är bra för att träffa folk där och då.
Väldigt många går kurs med någon och är inte så intresserad av annat än att gå just kursen och bara för att jag blir aktiv i en föreningen innebär inte att andra i föreningen är det minsta intresserad av att utöka sin vänskapskrets.

 

[Sleepy]

Ändå är det en sådan individualism som brukar tillskrivas orsaken till människors upplevelse av ensamhet. Ensamhet är inte enbart fysisk ensamhet, utan det handlar, som flera har vittnat om i tråden, också om att inte bli sedd. Ett slags existensiell ensamhet.

Ett samhälle är en gemenskap, och känslan av ensamhet i en gemenskap kan vara värre än känslan av ensamhet vis fysisk ensamhet. Ju större gemenskap (eller ju viktigare gemenskap), desto fler (eller viktigare) personer är det som inte ser en. Att inte förstå hur det påverkar människor psykiskt … Ja, jag vet faktiskt hur jag ska uttrycka mig om det.

Det svåra för många är inte att ”anstränga sig” och ”bjuda till” utan det svåra är att gång på gång göra det men ändå hamna utanför. Att tro att det är så enkelt att bara ta initiativ och ta kontakt med andra ensamma människor är simplistiskt och naivt.

Sedan kan man undra varför det inte åligger var och en av oss att se andra människor och deras behov. Vi lever i en gemenskap med allt vad det innebär - inklusive ansvar för andra människor.

Väl talat. Jag håller med om att vi alla har ett visst ansvar för att försöka inkludera människor omkring oss. Att se de i gruppen/sammanhanget som kanske har svårt att göra sig hörda eller ta plats. Vet att det blev många förvånade miner när mina barn hade kalas som små och jag bjöd samtliga i klassen - även det där barnet som inte hade någon kompis och aldrig blev bjuden. Mamman var så tacksam. Även om jag förstår att det kan finnas ekonomiska aspekter i just hur många som bjuds in också, förstås.

 

[svea]

Jag är jobbig och stökig men ingen glömmer bort mig.
Vissa önskar att de kunde och några tycker genuint illa om mig för att jag tar för mycket plats.

Eller så är det för att du sårar folk när du är för "rak" i frågor där du brister i insikt och kunskap? Du har många bra sidor men i den här tråden behöver du jobba på ödmjukheten och empatin. Många öppnar sitt hjärta här och berättar om tuffa och jobbiga saker, de förtjänar att bli lyssnade på med respekt.

 

[Catsu]

Det är också bra att vara uppväxt i en familj där man fått lära sig hur det sociala samspelet fungerar på ett sunt sätt.

Detta!
Jag är över 50 och har fortfarande inte riktigt listat ut hur det fungerar.

 

[Gnist]

Hon saknar den empati och inlevelseförmåga samt intresse för andra som behövs for att ha nytta av de kunskaperna.
Hon kan allt på ett mekaniskt plan.
Men det lyfter inte för henne.
Mest för att hon tycker att andra människor är konstiga och knasiga.

Det här beskriver faktiskt på pricken hur du själv alltid framstått (och framstår) och den här tråden är ett ypperligt exempel på det.
Din totala oförståelse/oförmåga till inlevelseförmåga och empati för de människor som du tycker är konstiga (i detta fall de som är ofrivilligt ensamma) lyser som en fyrbråk på steroider.

 

[Inte_Ung]

Jätteprovocerande frågeställning för mig! Kanske viktig, men provocerande

Den är dock verkligen inte menad att vara provocerande.
Jag frågar för att jag vill veta och prata om just ensamhet.
Min Mamma är inte någon bra samtalspartner där som de flesta nog förstår.
Och min Pappa, som faktiskt var bra på sådant, för det mesta var drängfull fram till sin död för ett par år sedan.

Så Bukefalos kändes som ett bra ställe att diskutera på med sin stora blandning av olika människor.

 

[Inte_Ung]

Ja OM MAN HAR VÄNNER så kan man tycka så.
Men det hjälper fort farande inte för dom som INTE HAR VÄNNER. Men det verkar väldigt svårt för dig att fatta det.
Jag tror att jätte många som är ensamma och inte har nån vän skulle nog jätte gärna vara med nån vän o avsett vad man gjorde. Men om man inte har nån vän så är det ingen hjälp.

Du verkar både intelligent och välformulerad.
Du är oerhört duktig på att beskriva saker i text.
Så jag ber dig att ge mig en chans att förstå.

Kan du förklara mera kring det där med aktiviteter och vänskap?
Eftersom att det för mig är helt separerat.

 

[tott]

Jag har aldrig någon i andra hand.
Alla är i första hand och om den ställer in så blev det inget.
Och när det är viktigt för mig att det skall bli en aktivitet så ser jag till att vi är tillräckligt många för att den inte skall ställas in om några hoppar av.

Verkligheten i stort ser inte ut som du beskriver. De allra flesta gör inte/har inte möjlighet att göra allting på ett så fint sätt som du beskriver att du gör.

 

[Inte_Ung]

Berätta exakt hur man ska göra, enligt dig.

Exakt blir ju väldigt svårt eftersom vi alla måste utgå från oss själva och vad som är attraktivt för andra hos oss.
Och jag känner ju inte dig så därför vet inte jag det om dig.

Men jag kan räkna upp några saker som jag uppskattar hos en vän.
Kanske är något av det rätt för dig.

Ett vänligt bemötande tycker jag om.
Allmänbildning och intellektuellt utbyte av tankar ger mig ett stort mervärde.
Lojalitet i vått och torrt skapar samhörighet.
Ställa upp på saker som vännen uppskattar, typ åka på en utflykt till något okänt eller hjälpa till med en flytt.
Hänga med på något ointressant därför att vännen är tillräckligt intressant för det.
Säga ja till det mesta och göra det bästa av situationen.
Aldrig någonsin snacka skit om en vän.
Det är en absolut dealbreaker.

 

[Vinur]

Den är dock verkligen inte menad att vara provocerande.
Jag frågar för att jag vill veta och prata om just ensamhet.
Min Mamma är inte någon bra samtalspartner där som de flesta nog förstår.
Och min Pappa, som faktiskt var bra på sådant, för det mesta var drängfull fram till sin död för ett par år sedan.

Så Bukefalos kändes som ett bra ställe att diskutera på med sin stora blandning av olika människor.

För mig verkar det snarare som att du vill trycka ner folk som är ofrivilligt ensamma än att veta. Flera i tråden som är ensamma har skrivit jättefint hur de upplever det och ditt svar har varit "men det är ju bara att....." istället för att faktiskt försöka förstå.

 

[Inte_Ung]

Alltså jag blir påriktigt arg av hur endel tänker. Bara för att mansjälv kanske har lätt att lära känna andra så är det INTE så för alla. Och om nån kanske läser här som är HELT ENSAM så tror inte jag att den tycker att det är så kul att läsa att den borde bara göra nåt åt det och skaffa vänner och det inte spelar nån roll vad man gör bara att man är till sammans. Och bara massa skuld läggande mot dom som är ensamma och att det ungefär är synd om dom som har lätt för sånt om dom skulle be hövs vara lite om tänk samma?JAG tycker det är ett elakt och själviskt sätt att tänka och att man inte verkar ha så mycket med känsla då.
Såklart så MÅSTE ingen bry sig om nånannan. Men ingen MÅSTE fråga sätta hur andra är heller och som att dom får skylla sig själva bara. Utan om man bara klagar på dom som är ensamma att dom borde bara göra nåt åt det och mansjälv inte vill hjälpa nånannan eller ha nån förståelse för andra så kanske man inte verkar som en så himla trevlig person heller.

Men är det inte bra att ändå diskutera ensamhet?

Om det nu är så svårt för andra att förstå så borde ju upplysning i alla fall föra utvecklingen åt rätt håll.
Om ingen vet om problemet så blir det ju ännu svårare att få till en förändring.
Att lämna de ensamma ifred tror jag faktiskt inte på.

 

[LiviaFilippa]

Du verkar både intelligent och välformulerad.
Du är oerhört duktig på att beskriva saker i text.
Så jag ber dig att ge mig en chans att förstå.

Kan du förklara mera kring det där med aktiviteter och vänskap?
Eftersom att det för mig är helt separerat.

Det är väl inte dom som är inteligenta och kan ha med känsla för andras upp gift att förklara för dom som har svårt för det eller? Som du verkar tycka enligt hur du har skrivit så är det väl bara för dig att fatta det. Eller varför gör du inte nåt åt att du inte fattar?

 

[stjarnhimmel]

Folk som vill träffa en partner eller vänner brukar ofta få tips att gå med i föreningar/gå kurser och liknande. Och jag kan förstå tanken. Men det är nog inte alltid så lätt i praktiken även om jag har fått vänner i såna sammanhang även om det inte var tanken från min sida från början.

Men det som kan bli svårt är ju dels att andra då ska vara mottagliga. Sen tror jag att man måste vara riktigt duktig på att känna av läget. En gång gick jag på en sångkurs och efter några gånger var vi några kvinnor som märkte att en kille på kursen hade frågat alla kvinnliga deltagare om de skulle gå på dejt. Alla kvinnorna hade blivit väldigt överrumplade och förvånade då de inte hade pratat med honom innan utan de hade kännt sig obekväma i situationen. Han hade helt enkelt inte känt av läget.

En annan gång satt jag på biblioteket och en man kom fram och satte sig ner och frågade vad jag läste och sen frågade han om vi kunde bli vänner. Jag har varit med om liknande saker några gånger där det känns som personen kanske fått höra att gå med I föreningar eller liknande för att träffa partner/vänner. Men det kändes inte bekvämt för mig som mottagare.
Och det är inte så enkelt.

 

[stjarnhimmel]

Exakt blir ju väldigt svårt eftersom vi alla måste utgå från oss själva och vad som är attraktivt för andra hos oss.
Och jag känner ju inte dig så därför vet inte jag det om dig.

Men jag kan räkna upp några saker som jag uppskattar hos en vän.
Kanske är något av det rätt för dig.

Ett vänligt bemötande tycker jag om.
Allmänbildning och intellektuellt utbyte av tankar ger mig ett stort mervärde.
Lojalitet i vått och torrt skapar samhörighet.
Ställa upp på saker som vännen uppskattar, typ åka på en utflykt till något okänt eller hjälpa till med en flytt.
Hänga med på något ointressant därför att vännen är tillräckligt intressant för det.
Säga ja till det mesta och göra det bästa av situationen.
Aldrig någonsin snacka skit om en vän.
Det är en absolut dealbreaker.

Fast nu pratar du om en vän du redan har.
Frågan är ju hur någon skaffar vänner. Inte hur man behandlar de man redan har.

 

[tott]

Jag är ledsen men du är inte galen någonstans...

Det är sällan som de som kallar sig själva galna (som något positivt) beskrivs som galna av andra. Det är min erfarenhet.