Jag är också tveksam till mångas övertro på sin själva när det gäller att aktivera en hund på den tid de har till sitt förfogande efter skola, jobb, familj, kompisar etc. I vart fall om det är ens första hund. När jag bokade valp hos min uppfödare (av bruksras) sa hon just detta: Köpare har fantastiska planer på all träning, tävling och annan aktivitet de ska ha med sina hundar ... och sen, efter ett år, blev det typ ingenting. Ganska få valpköpare fullföljer sina stora planer, helt enkelt för att "livet" kom emellan. För somliga är hundlivet det viktigaste och det som de brinner för, men för de flesta är hundlivet nåt som måste passa in när det finns tid och ork, och ibland blir det då ett absolut minimum.
Men hur ska man veta, om det är ens första hund och man verkligen drömmer om ett aktivt liv med hund? Viktigast, som i ts fall (i originaltråden) är nog att man har uppbackning av en intresserad familj.