Adoptera en senior till ett aktivt liv?

[nejlica]

Såg en omplacering i mitt Fb-flöde igår, 6,5 årig pumihane, matte hade dött Uppfödaren som hjälpte till.
Vet att nån begravningsbyrå har nån omplaceringssida också.

Fonus! Djuränklingar heter det.

 

[BornAgain]

Alltid när jag hört om dom där hundarna som avlivas fast dom är fullt friska så är det av nån person som inte har faktisk insyn i hundens liv. I vissa fall är det kanske veterinär som tolkar in nåt i det ägaren säger men oftast är det utomstående, när jag avlivade min hund för några år sedan så va det nån som skrev typ "men han verkade ju inte sjuk?" hunden hade då flertalet anfall dagligen och bakbenen hade börjat lägga av. Men klart på bild såg han inte speciellt sjuk ut..

 

[ako]

Lite bakgrund: Jag och min sambo har beslutat oss efter 2års funderande och diskuterande, att nu är perfekt tid för oss att adoptera en hund. Vi har båda stabila jobb, jag är egenföretagare och mitt jobb är och kommer förbli 100% hemifrån. Vi har människor runt oss som kan hjälpa till med passning om så behövs, men även såklart ekonomi att betala för dagis och hundvakt vid behov. Vi har inte heller några barn och det lär dröja iallafall 2år till innan det blir aktuellt.

Vi har varit jourhem åt hundar utan hem tidigare och hoppas adoptera från dem då det känns som en bra organisation.

Så allt som egentligen är kvar nu är att hitta rätt hund. Jag är uppväxt med hundar och min sambo har haft rescue hundar med tidigare partner. Tillsammans kan vi kanske inte ta oss an en hund med väldigt stor problematik då vi saknar den kunskap som krävs, men vi vill ändå ge en chans till en hund som kanske andra inte är så intresserade av. Så valpar och renrasiga hundar är inte aktuellt. Men eftersom att det blir min första egna hund vill jag inte heller ta mig vatten över huvudet och riskera att inte bli ett fullvärdigt hem till en hund med stora behov. Vi har därför kommit fram till att en blandras senior kanske är vår absolut bästa match.

Till min fråga: Vi är ett ganska aktivt hushåll, älskar att spendera våra helger på vandring i skog och mark, och på vardagarna går jag 1h vid lunch oavsett väder och vind, gärna längre när tiden finns. Vi hoppas därför att den hund vi adopterar kan vara en del av det livet. Drömmen är en hund som kan följa med på exakt allt vi gör!
Skulle vi adoptera en senior, så förstår vi såklart att med tanke på att det är en rescue hund har den efter en tid på ett shelter, kanske inte de fysiska förutsättningarna att kastas in ett sånt liv direkt. Men med månader av upptrappning av promendader och träning, är vi naiva att tro att den någonsin kommer kunna få upp fysiken på en äldre hund? Är det kanske rent av orättvist att förvänta sig av en äldre hund att de ska kunna bli aktiva igen när de väl tappat fysiken?

Jag har bara erfarenhet utav våra familjehundar som levde till 16, 12 och 10 års åldrar. Och de var aktiva in i det sista, men de hade ju även haft god fysik hela livet.

Om åsiken är den att en senior inte passar oss, med det jag berättat vad hade ni föreslagit?

Jag ska tillägga att vi har två rescue katter hemma så behöver en hund som kan leva ett gott liv med dem. Vi kommer såklart ALDRIG lämna katterna och hunden tillsammans ensamma, men det behöver ändå vara frid.

Super tacksam för all visdom och goda råd ni besitter, vill verkligen inte kasta oss in ett sådant här beslut utan att ha ifrågasatt det ett par gånger.

Varför skulle inte hund och katter kunna vara ensamma när de känner varandra? Det tror jag sker i de flesta hem som har båda.

 

[Wingates]

Varför skulle inte hund och katter kunna vara ensamma när de känner varandra? Det tror jag sker i de flesta hem som har båda.

Skulle aldrig funka i vardagen annars
Jag upplever det som att de har utbyte av varandra dessutom när de är ensamma. Katten ligger gärna nära hunden och myser liksom.

 

[Wingates]

Angående avlivning av friska hundar:
Jag ser då och då hundar vars ägare dött vara ute för omplacering, där det ofta skrivs att hittar de inte hem så ska de avlivas. Jag tror de flesta hittar hem, säkert delvis pga "hotet" men också för att folk vill hjälpa hundarna. Tänker alltså att båda sidorna i diskussionen kan ha rätt, att man ser hundar som sägs ska avlivas men att få faktiskt gör det.

 

[Puffindog]

Jag misstänker också att det är så. När jag tog bort min första tik så fick jag ett mycket argt meddelande av en fd bekanting. Hunden i fråga hade cancer som spridit sig i kroppen och hade plötsligt slutat äta och spytt blod.

Andra gången var det hund som hade extremt ont efter gammal skada och inte kunde göra någonting utan hög dos smärtlindring, men inte ens då var det helt bra. Även då blev folk sura. Jag borde visst ha opererat (ingen idé enligt varken veterinärer eller mig...) eller bara låtit henne gå ännu längre.

Får mig bara att tänka på alla dessa videoklipp från länder som USA där man "ska rädda ett djur till varje pris" och det har väl kanske blivit lite sådan tänk här också.

 

[PixieHH]

Vill ni inte ha en hund med stora problem, undvik att köpa en "rescue-hund". En äldre hund som bott hela sitt liv på gatan, som tas till Sverige för att leva "typiskt svenskt hundliv" ser det INTE som att ni gör något snällt med den. Den har ingen erfarenhet av att bo inomhus, gå i koppel osv. Ni tar ifrån den allt det som den har som sin trygghet, för att försöka få den trygg i en för den helt främmande miljö. Det brukar kunna resultera i en hel del stress och mycket svåra situationer. Dessutom riskerar ni att föra in massor av otrevliga smittor och sjukdomar hit till Sverige som inte finns här sen tidigare (nej, man ska inte lita på att pappren inte är förfalskade hur seriös organisationen än verkar).

Vill ni på riktigt hjälpa en hund, och samtidigt få en hund som inte är för svår: köp en svensk, äldre omplaceringshund. Det finns massvis, både på blocket och på hundstallet samt i diverse omplaceringsgrupper på facebook.

Lite bakgrund: Jag och min sambo har beslutat oss efter 2års funderande och diskuterande, att nu är perfekt tid för oss att adoptera en hund. Vi har båda stabila jobb, jag är egenföretagare och mitt jobb är och kommer förbli 100% hemifrån. Vi har människor runt oss som kan hjälpa till med passning om så behövs, men även såklart ekonomi att betala för dagis och hundvakt vid behov. Vi har inte heller några barn och det lär dröja iallafall 2år till innan det blir aktuellt.

Vi har varit jourhem åt hundar utan hem tidigare och hoppas adoptera från dem då det känns som en bra organisation.

Så allt som egentligen är kvar nu är att hitta rätt hund. Jag är uppväxt med hundar och min sambo har haft rescue hundar med tidigare partner. Tillsammans kan vi kanske inte ta oss an en hund med väldigt stor problematik då vi saknar den kunskap som krävs, men vi vill ändå ge en chans till en hund som kanske andra inte är så intresserade av. Så valpar och renrasiga hundar är inte aktuellt. Men eftersom att det blir min första egna hund vill jag inte heller ta mig vatten över huvudet och riskera att inte bli ett fullvärdigt hem till en hund med stora behov. Vi har därför kommit fram till att en blandras senior kanske är vår absolut bästa match.

Till min fråga: Vi är ett ganska aktivt hushåll, älskar att spendera våra helger på vandring i skog och mark, och på vardagarna går jag 1h vid lunch oavsett väder och vind, gärna längre när tiden finns. Vi hoppas därför att den hund vi adopterar kan vara en del av det livet. Drömmen är en hund som kan följa med på exakt allt vi gör!
Skulle vi adoptera en senior, så förstår vi såklart att med tanke på att det är en rescue hund har den efter en tid på ett shelter, kanske inte de fysiska förutsättningarna att kastas in ett sånt liv direkt. Men med månader av upptrappning av promendader och träning, är vi naiva att tro att den någonsin kommer kunna få upp fysiken på en äldre hund? Är det kanske rent av orättvist att förvänta sig av en äldre hund att de ska kunna bli aktiva igen när de väl tappat fysiken?

Jag har bara erfarenhet utav våra familjehundar som levde till 16, 12 och 10 års åldrar. Och de var aktiva in i det sista, men de hade ju även haft god fysik hela livet.

Om åsiken är den att en senior inte passar oss, med det jag berättat vad hade ni föreslagit?

Jag ska tillägga att vi har två rescue katter hemma så behöver en hund som kan leva ett gott liv med dem. Vi kommer såklart ALDRIG lämna katterna och hunden tillsammans ensamma, men det behöver ändå vara frid.

Super tacksam för all visdom och goda råd ni besitter, vill verkligen inte kasta oss in ett sådant här beslut utan att ha ifrågasatt det ett par gånger.

Jag är uppväxt med hund och har alltid haft valp eller unghund (vid två tillfällen). Har en tibbekille som var 10 månader när vi köpte hnm. Han är nu 14 1/2, pigg och hänger med på allt (givetvis anpassat till diverse ålderskrämpor som ingen kommer undan!).
Vi har bestämt att när Eddie inte längre orkar vara med ska vi adoptera en senior. Alla individer är olika, så också seniorer och då vi är aktiva i skog och mark osv kan vi ju välja en hund som vill ha och orkar med vår livsstil. Trots min vana vid hund och träning av hund vet jag min begränsning och väljer bort hundar med för mycket "bagage".

Jag är ständig medlem i Hundstallet (finns i Stockholm, Alingsås och Skåne) och där får man hjälp att hitta en lämplig hund. Urvalskriterierna är stränga dvs Hundstallet bestämmer vilken hund som passar i respektive familj.

Du nämner föreningen Hundar utan Hem som är en utmärkt och seriös förening med många fina seniorer! På deras sida kan man fylla i eventuella önskemål eller kriterier som exempelvis "hunden kan bo centralt" vilket passar oss som bor i Stockholm. Om vi blir godkända vill vi gärna adoptera en äldre Greyhound eller Lurcher från Hundar utan hem!

Min egen erfarenhet av "gatuhundar" som ngn trådsvarare nedan uttryckte det går 16 år tillbaka i tid gnm föreningen Hundhjälpen (systerorg till italienska Footprints of Joy). Vi adopterade Pixie när hon var lite över ett år och fick 11 fina år med henne. HH finns i Rumänien och har hand om allt från valpar till seniorer som hundar med särskilda behov. Givetvis finns det hundar som är så traumatiserade att de inte kan placeras i familj i annat land och de stannar i vårt stora nybyggda hägn och blir då istället fadderdjur (HH omplacerar hundar och katter men vi tar också hand om hästar och åsnor). Vi har också samarbete med hägn på andra sidan den Ukrainska gränsen som vi stödjer med foder. Även från dessa hägn kommer det hundar som efter rehabilitering kan omplaceras, så även seniorer. Hundhjälpen har stränga kriterier, vilket jag tycker är bra.

Personligen undviker jag Blocket, inte för jag tror att alla hundar där är smuggelhundar eller problemhundar utan jag är lite lat och genom större organisationer får jag den hjälp jag vill ha med att hitta en hund som passar hos oss. Skulle något hända, vilket det givetvis kan göra, har jag också en organisation i ryggen som stöd och hjälp.
Oj, det blev långt detta, Sorry, men blev glad över att hitta ngn mer som gärna adopterar en senior!
Bifogar en bild på gatuhunden Pixie, av den sällsynta rasen "Rumänsk pixterrier"!

 

[PixieHH]

Vill ni inte ha en hund med stora problem, undvik att köpa en "rescue-hund". En äldre hund som bott hela sitt liv på gatan, som tas till Sverige för att leva "typiskt svenskt hundliv" ser det INTE som att ni gör något snällt med den. Den har ingen erfarenhet av att bo inomhus, gå i koppel osv. Ni tar ifrån den allt det som den har som sin trygghet, för att försöka få den trygg i en för den helt främmande miljö. Det brukar kunna resultera i en hel del stress och mycket svåra situationer. Dessutom riskerar ni att föra in massor av otrevliga smittor och sjukdomar hit till Sverige som inte finns här sen tidigare (nej, man ska inte lita på att pappren inte är förfalskade hur seriös organisationen än verkar).

Vill ni på riktigt hjälpa en hund, och samtidigt få en hund som inte är för svår: köp en svensk, äldre omplaceringshund. Det finns massvis, både på blocket och på hundstallet samt i diverse omplaceringsgrupper på facebook.

Du har givetvis rätt till din åsikt v g gatuhundar (vilket tyvärr existerar även i Sverige, om än i betydligt mindre skala tack och lov) men undrar om du har någon personlig erfarenhet av adoption från annat land?
Förutom hundägande i 55 år, valpar som unghundar, är jag sedan 25 år ständig medlem i Hundstallet, Stockholm men också i föreningen Hundhjälpen, systerorganisation till italienska Footprints of Joy. Hundhjälpen håller till i Rumänien och 2006 adopterade vi Pixie då drygt ett år gammal. Hundhjälpen och FoY är en stor organisation med många medarbetare. Vi har en stor veterinärklinik (jobbar på att kastrera så många djur som möjligt) och ett nybyggt hägn med allt från valpar till seniorer. Alla hundar sätts i karantän och får den hjälp och vård just den hunden behöver. Detta innan de placeras i passande hägn. De hundar som är för traumatiserade för att omplaceras stannar för resten av livet i hägnet, då som fadderhund.
Hundar är, som vi människor, otroligt anpassningsbara och de flesta finner sig väl tillrätta i familj. Givetvis har hundarna "bagage" med sig men det är vi som adopterar införstådda med och miljötränas som vilken svensk valp/unghund/senior som helst. Gå gärna in på HH:s sida och läs om verksamheten! Förutom beskrivning av varje individ filmas de när de leker och går i koppel. Med Pixie, som blev drygt 11 år, bodde vi både i Norge och England men inte en enda gång har vi blivit ifrågasatta för att hon kommer från Rumänien, tvärtom faktiskt!
Ber om ursäkt om du tar illa upp, det är inte alls min mening att komma med pekpinnar utan att ge en lite mer nyanserad bild av adoptionsverksamheten som den ser ut i Sverige som i övriga Europa.
Vår Tibbekille har kompisar från Sverige, Spanien (SOS Animals), Irland och Polen (Hundar utan hem) och Hundstallet Stockholm, alla fantastiska och härliga individer!

Bifogar en bild på gatuhunden Pixie, av den sällsynta rasen "Rumänsk pixterrier".

 

[Fetaost]

Du har givetvis rätt till din åsikt v g gatuhundar (vilket tyvärr existerar även i Sverige, om än i betydligt mindre skala tack och lov) men undrar om du har någon personlig erfarenhet av adoption från annat land?
Förutom hundägande i 55 år, valpar som unghundar, är jag sedan 25 år ständig medlem i Hundstallet, Stockholm men också i föreningen Hundhjälpen, systerorganisation till italienska Footprints of Joy. Hundhjälpen håller till i Rumänien och 2006 adopterade vi Pixie då drygt ett år gammal. Hundhjälpen och FoY är en stor organisation med många medarbetare. Vi har en stor veterinärklinik (jobbar på att kastrera så många djur som möjligt) och ett nybyggt hägn med allt från valpar till seniorer. Alla hundar sätts i karantän och får den hjälp och vård just den hunden behöver. Detta innan de placeras i passande hägn. De hundar som är för traumatiserade för att omplaceras stannar för resten av livet i hägnet, då som fadderhund.
Hundar är, som vi människor, otroligt anpassningsbara och de flesta finner sig väl tillrätta i familj. Givetvis har hundarna "bagage" med sig men det är vi som adopterar införstådda med och miljötränas som vilken svensk valp/unghund/senior som helst. Gå gärna in på HH:s sida och läs om verksamheten! Förutom beskrivning av varje individ filmas de när de leker och går i koppel. Med Pixie, som blev drygt 11 år, bodde vi både i Norge och England men inte en enda gång har vi blivit ifrågasatta för att hon kommer från Rumänien, tvärtom faktiskt!
Ber om ursäkt om du tar illa upp, det är inte alls min mening att komma med pekpinnar utan att ge en lite mer nyanserad bild av adoptionsverksamheten som den ser ut i Sverige som i övriga Europa.
Vår Tibbekille har kompisar från Sverige, Spanien (SOS Animals), Irland och Polen (Hundar utan hem) och Hundstallet Stockholm, alla fantastiska och härliga individer!

Bifogar en bild på gatuhunden Pixie, av den sällsynta rasen "Rumänsk pixterrier".

Rumänsk Pixiterrier?
Är du allvarlig när du säger att det är en ras?

 

[IngelaH]

Rumänsk Pixiterrier?
Är du allvarlig när du säger att det är en ras?

Eftersom hen skriver det inom "citattecken" tror jag INTE att det är allvarligt att hon tror att det är en egen ras nej.

 

[Red_Chili]

Du har givetvis rätt till din åsikt v g gatuhundar (vilket tyvärr existerar även i Sverige, om än i betydligt mindre skala tack och lov) men undrar om du har någon personlig erfarenhet av adoption från annat land?

Ja, det har jag då många(!) i min närhet importerat gatuhundar, under gymnasietiden hade jag en klasskamrat som hade praktik på ett shelter i Spanien, en nära vän som senare åkte och jobbade en längre period på annat shelter (båda var via svensk omplaceringsorganisation) osv.

 

[Dentaku]

Du har givetvis rätt till din åsikt v g gatuhundar (vilket tyvärr existerar även i Sverige, om än i betydligt mindre skala tack och lov) men undrar om du har någon personlig erfarenhet av adoption från annat land?

Vad gäller risken för smitta och felaktigheter i vaccinationspapper behövs inte egen erfarenhet för att ha kunskap.

Två olika undersökningar har visat att importerade f d gatuhundar från öst(Rumänien ingick i båda undersökningarna) ofta hade bristande rabiesskydd - eller helt saknade det. Det har också kommit hit hundar med valpsjuka, parvo och andra smittsamma sjukdomar.

 

[Fetaost]

Vad gäller risken för smitta och felaktigheter i vaccinationspapper behövs inte egen erfarenhet för att ha kunskap.

Två olika undersökningar har visat att importerade f d gatuhundar från öst(Rumänien ingick i båda undersökningarna) ofta hade bristande rabiesskydd - eller helt saknade det. Det har också kommit hit hundar med valpsjuka, parvo och andra smittsamma sjukdomar.

Precis. Fusket/bristerna gällande vaccinationerna är så omfattande att Jordbruksverket och veterinärer avråder från ta in gatuhundar.
Det säger en hel del när dessa säger så.

 

[IngelaH]

Vad gäller risken för smitta och felaktigheter i vaccinationspapper behövs inte egen erfarenhet för att ha kunskap.

Två olika undersökningar har visat att importerade f d gatuhundar från öst(Rumänien ingick i båda undersökningarna) ofta hade bristande rabiesskydd - eller helt saknade det. Det har också kommit hit hundar med valpsjuka, parvo och andra smittsamma sjukdomar.

Mmm... det är också förmodligen (jag säger inte att det absolut är så) att många som tagit in smuggel- eller shelterhundar från öst, "tappar bort" sina hundar här i Sverige vilket man ser på många bortsprungen-sidor, när de inser att de inte är helt friska eller har falska papper... Och när länsstyrelsen eller andra då får tag på hundarna placeras de i svenska hundstall... där de förhoppningsvis blir friska, vaccineras på riktigt märks om och säljs på nytt... Så om jag skulle skaffa mig en riktig rescuehund, skulle jag söka här i Sverige i våra hundstall, då många hundar är gamla gatuhunder från när och fjärran.

 

[TaxLady]

Jag är uppväxt med hund och har alltid haft valp eller unghund (vid två tillfällen). Har en tibbekille som var 10 månader när vi köpte hnm. Han är nu 14 1/2, pigg och hänger med på allt (givetvis anpassat till diverse ålderskrämpor som ingen kommer undan!).
Vi har bestämt att när Eddie inte längre orkar vara med ska vi adoptera en senior. Alla individer är olika, så också seniorer och då vi är aktiva i skog och mark osv kan vi ju välja en hund som vill ha och orkar med vår livsstil. Trots min vana vid hund och träning av hund vet jag min begränsning och väljer bort hundar med för mycket "bagage".

Jag är ständig medlem i Hundstallet (finns i Stockholm, Alingsås och Skåne) och där får man hjälp att hitta en lämplig hund. Urvalskriterierna är stränga dvs Hundstallet bestämmer vilken hund som passar i respektive familj.

Du nämner föreningen Hundar utan Hem som är en utmärkt och seriös förening med många fina seniorer! På deras sida kan man fylla i eventuella önskemål eller kriterier som exempelvis "hunden kan bo centralt" vilket passar oss som bor i Stockholm. Om vi blir godkända vill vi gärna adoptera en äldre Greyhound eller Lurcher från Hundar utan hem!

Min egen erfarenhet av "gatuhundar" som ngn trådsvarare nedan uttryckte det går 16 år tillbaka i tid gnm föreningen Hundhjälpen (systerorg till italienska Footprints of Joy). Vi adopterade Pixie när hon var lite över ett år och fick 11 fina år med henne. HH finns i Rumänien och har hand om allt från valpar till seniorer som hundar med särskilda behov. Givetvis finns det hundar som är så traumatiserade att de inte kan placeras i familj i annat land och de stannar i vårt stora nybyggda hägn och blir då istället fadderdjur (HH omplacerar hundar och katter men vi tar också hand om hästar och åsnor). Vi har också samarbete med hägn på andra sidan den Ukrainska gränsen som vi stödjer med foder. Även från dessa hägn kommer det hundar som efter rehabilitering kan omplaceras, så även seniorer. Hundhjälpen har stränga kriterier, vilket jag tycker är bra.

Personligen undviker jag Blocket, inte för jag tror att alla hundar där är smuggelhundar eller problemhundar utan jag är lite lat och genom större organisationer får jag den hjälp jag vill ha med att hitta en hund som passar hos oss. Skulle något hända, vilket det givetvis kan göra, har jag också en organisation i ryggen som stöd och hjälp.
Oj, det blev långt detta, Sorry, men blev glad över att hitta ngn mer som gärna adopterar en senior!
Bifogar en bild på gatuhunden Pixie, av den sällsynta rasen "Rumänsk pixterrier"!

Du har givetvis rätt till din åsikt v g gatuhundar (vilket tyvärr existerar även i Sverige, om än i betydligt mindre skala tack och lov) men undrar om du har någon personlig erfarenhet av adoption från annat land?
Förutom hundägande i 55 år, valpar som unghundar, är jag sedan 25 år ständig medlem i Hundstallet, Stockholm men också i föreningen Hundhjälpen, systerorganisation till italienska Footprints of Joy. Hundhjälpen håller till i Rumänien och 2006 adopterade vi Pixie då drygt ett år gammal. Hundhjälpen och FoY är en stor organisation med många medarbetare. Vi har en stor veterinärklinik (jobbar på att kastrera så många djur som möjligt) och ett nybyggt hägn med allt från valpar till seniorer. Alla hundar sätts i karantän och får den hjälp och vård just den hunden behöver. Detta innan de placeras i passande hägn. De hundar som är för traumatiserade för att omplaceras stannar för resten av livet i hägnet, då som fadderhund.
Hundar är, som vi människor, otroligt anpassningsbara och de flesta finner sig väl tillrätta i familj. Givetvis har hundarna "bagage" med sig men det är vi som adopterar införstådda med och miljötränas som vilken svensk valp/unghund/senior som helst. Gå gärna in på HH:s sida och läs om verksamheten! Förutom beskrivning av varje individ filmas de när de leker och går i koppel. Med Pixie, som blev drygt 11 år, bodde vi både i Norge och England men inte en enda gång har vi blivit ifrågasatta för att hon kommer från Rumänien, tvärtom faktiskt!
Ber om ursäkt om du tar illa upp, det är inte alls min mening att komma med pekpinnar utan att ge en lite mer nyanserad bild av adoptionsverksamheten som den ser ut i Sverige som i övriga Europa.
Vår Tibbekille har kompisar från Sverige, Spanien (SOS Animals), Irland och Polen (Hundar utan hem) och Hundstallet Stockholm, alla fantastiska och härliga individer!

Bifogar en bild på gatuhunden Pixie, av den sällsynta rasen "Rumänsk pixterrier".

Du skriver ”vi” på vissa ställen när du skriver om Hundhjälpen?

 

[Puffindog]

Precis. Fusket/bristerna gällande vaccinationerna är så omfattande att Jordbruksverket och veterinärer avråder från ta in gatuhundar.
Det säger en hel del när dessa säger så.

Jag tror Norge har t.om satt förbud på mycket import av gatuhundar, men kan komma ihåg det helt fel.

 

[Fetaost]

Jag tror Norge har t.om satt förbud på mycket import av gatuhundar, men kan komma ihåg det helt fel.

Det har dom.
Jag hoppas Sverige tar efter.

 

[Puffindog]

Det har dom.
Jag hoppas Sverige tar efter.

Var ju nyligen i nyheterna att ett populärt svenskt tiktok-konto som var fokuserad på "rädda och adoptera ut grekiska gatuhundar" blev dömda till fängelse för grov smuggling, där det var allt ifrån att det fattades rabiesvaccinationsintyg till hundpass och andra viktiga hälsorelaterade papper som det är krav på, dessutom att vissa av valparna var gömda så att dom inte skulle märkas av Tullen. Otäckt! Skulle inte förvåna mig om det rinner över snart och även Sverige sätter in förbud på det.

Och ja, alla valpar blev avlivade. Allt för att människor inte kan skärpa sig och göra rätt när det kommer till import.

 

[Rosett]

Det har dom.
Jag hoppas Sverige tar efter.

Var ju nyligen i nyheterna att ett populärt svenskt tiktok-konto som var fokuserad på "rädda och adoptera ut grekiska gatuhundar" blev dömda till fängelse för grov smuggling, där det var allt ifrån att det fattades rabiesvaccinationsintyg till hundpass och andra viktiga hälsorelaterade papper som det är krav på, dessutom att vissa av valparna var gömda så att dom inte skulle märkas av Tullen. Otäckt! Skulle inte förvåna mig om det rinner över snart och även Sverige sätter in förbud på det.

Och ja, alla valpar blev avlivade. Allt för att människor inte kan skärpa sig och göra rätt när det kommer till import.

Blir kanske svårt med importförbud då vi är med i EU. Fri rörlighet … hundar räknas väl som en vara.

 

[Puffindog]

Blir kanske svårt med importförbud då vi är med i EU. Fri rörlighet … hundar räknas väl som en vara.

Ja, hundar går under varor och har ingen aning om vi kan förbjuda viss import även om EU är ofta tandlös.