En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 7

[Safir]

Första besöket innebar förutom samtalet, ett VUL, blodprov och spermaprov.
Andra gången gjordes ett nytt VUL och sedan spolning av äggledarna. Fick då veta att jag skulle dubbla dosen Levaxin.
Tredje gången fick vi resultat av alla undersökningar och prover. Jag har väldigt gott om äggreserver och både äggstockar och livmoder ser fina ut. Däremot kunde man inte se passage i hö. äggledare under spolningen vilket kan tyda på att det är något som blockerar, vilket i sin tur innebär att de månader jag ägglossar från höger äggstock så finns risken att spermie och ägg aldrig möts. Utöver detta så visade makens spermaprov att han har rörliga men få spermier vilket försvårar möjligheten att bli gravid ytterligare... Även om läkaren menade att det kan vara en tillfällighet som gjort att antalet var så lågt (infektion i kroppen etc.) så talar ju antalet månader vi försökt att det inte är så.

Domen blev alltså en remiss skickad till Karolinska för IVF. I bästa fall godtar de vår remiss på en gång, annars kan de vara jobbiga och tvinga oss vänta i 2 månader på att maken ska lämna nytt spermaprov.

Så just nu är det mycket blandade känslor. Vi är ledsna över att oddsen för att bli gravida på egen hand är låga samtidigt som det känns hoppfullt att våra komplikationer till trots så är det inget som skulle försvåra en IVF-behandling. Jag tycker dock att hela processen att försätta kroppen tillfälligt i klimakteriet känns lite läskig även om läkaren menade att det inte vara någon fara.

 

[Whirlie]

Första besöket innebar förutom samtalet, ett VUL, blodprov och spermaprov.
Andra gången gjordes ett nytt VUL och sedan spolning av äggledarna. Fick då veta att jag skulle dubbla dosen Levaxin.
Tredje gången fick vi resultat av alla undersökningar och prover. Jag har väldigt gott om äggreserver och både äggstockar och livmoder ser fina ut. Däremot kunde man inte se passage i hö. äggledare under spolningen vilket kan tyda på att det är något som blockerar, vilket i sin tur innebär att de månader jag ägglossar från höger äggstock så finns risken att spermie och ägg aldrig möts. Utöver detta så visade makens spermaprov att han har rörliga men få spermier vilket försvårar möjligheten att bli gravid ytterligare... Även om läkaren menade att det kan vara en tillfällighet som gjort att antalet var så lågt (infektion i kroppen etc.) så talar ju antalet månader vi försökt att det inte är så.

Domen blev alltså en remiss skickad till Karolinska för IVF. I bästa fall godtar de vår remiss på en gång, annars kan de vara jobbiga och tvinga oss vänta i 2 månader på att maken ska lämna nytt spermaprov.

Så just nu är det mycket blandade känslor. Vi är ledsna över att oddsen för att bli gravida på egen hand är låga samtidigt som det känns hoppfullt att våra komplikationer till trots så är det inget som skulle försvåra en IVF-behandling. Jag tycker dock att hela processen att försätta kroppen tillfälligt i klimakteriet känns lite läskig även om läkaren menade att det inte vara någon fara.

Tråkiga besked! Men ni behöver väl inte vänta två månader på ett nytt spermaprov? Och du borde kunna få göra en ytterligare spolning för att bekräfta. Det skulle jag fått göra om jag inte fått en livmoderinfektion på köpet.

Jag hade ingen passage i någon äggledare vid spolning men har ändå blivit gravid två ggr denna sommar, efter ett års försök. Även om det första blev ett MF och denna är allmänt skum, så har ju det inget med äggledarna att göra.

 

[Safir]

Tråkiga besked! Men ni behöver väl inte vänta två månader på ett nytt spermaprov? Och du borde kunna få göra en ytterligare spolning för att bekräfta. Det skulle jag fått göra om jag inte fått en livmoderinfektion på köpet.

Jag hade ingen passage i någon äggledare vid spolning men har ändå blivit gravid två ggr denna sommar, efter ett års försök. Även om det första blev ett MF och denna är allmänt skum, så har ju det inget med äggledarna att göra.

Vi kan förstås ha missuppfattat läkaren men hon menade att eftersom det tar 3 månader för spermierna att "förnyas" så kan IVF-mottagningen vilja säkerställa att det tidigare provet inte bara var taget vid ett dålig tillfälle. I så fall måste vi vänta tills en ny batch (vad heter det på svenska??) har producerats innan de beslutar sig. Men som sagt, förhoppningsvis borde min hö.äggledare + den långa tiden vi besökt göra att vi slipper det. Men vi fick med en remiss för nytt spermaprov för säkerhets skull.

Hon nämnde ingenting om ett nytt spolningsförsök så det visste jag inte att man kunde få . Blir det så ska jag dock förbereda mig ordentligt med smärtstillande innan för det gjorde ordentligt ont. Två läkare, en sjuksköterska och 10 minuter senare lyckades de äntligen få in kateter nr 3 (de andra två misslyckades de med) innan själva spolningen kunde sätta igång.

 

[Flutterdash]

Helt plötsligt kände jag mig inte längre så ensam i den situationen.

Och istället för att rycka upp mig och tänka att nu jävlar ska jag gå ner de där 4 kg som krävs för att få komma in på utredning, så reagerade jag som du, blev ledsen och uppgiven.

Förstår dig. Får du inte ens utreda? Jag är 6 kg över BMI-gränsen för IVF, försöker skärpa till mig lite nu så får vi se.

Känner liksom mig som i ingenmansland. Känns inte som om det finns någon plan alls riktigt.

För övrigt har jag en skitskum mens. Kommer mest svarta snorkråkor typ. Haha, slut på TMI.

 

[Whirlie]

Vi kan förstås ha missuppfattat läkaren men hon menade att eftersom det tar 3 månader för spermierna att "förnyas" så kan IVF-mottagningen vilja säkerställa att det tidigare provet inte bara var taget vid ett dålig tillfälle. I så fall måste vi vänta tills en ny batch (vad heter det på svenska??) har producerats innan de beslutar sig. Men som sagt, förhoppningsvis borde min hö.äggledare + den långa tiden vi besökt göra att vi slipper det. Men vi fick med en remiss för nytt spermaprov för säkerhets skull.

Hon nämnde ingenting om ett nytt spolningsförsök så det visste jag inte att man kunde få . Blir det så ska jag dock förbereda mig ordentligt med smärtstillande innan för det gjorde ordentligt ont. Två läkare, en sjuksköterska och 10 minuter senare lyckades de äntligen få in kateter nr 3 (de andra två misslyckades de med) innan själva spolningen kunde sätta igång.

Ah, då kanske de inte ville göra om det pga det. Och du vet ju att du har en som fungerar. Jag trodde jag hade noll, fram tills nu.

Det där med sperma får @Tora eller @em-pirre svara på. Jag trodde det producerades nya hela tiden.

 

[Halali]

kl

Får väl sälla mig till sällskapet efter att ha smygkikat på föräldraforumet av o till i några år. Fick cancer in situ (typ cancer på plats som inte spritt sig) i livmoderhalsen och blev koniserad 2013, sedan var det rekommenderat att inte försöka bli gravid innan det läkt ut helt så allt har blivit fördröjt. Fick även veta att jag har rätt svår endometrios iom detta, vänster äggstock sitter ihop med livmoder o tarmar och hade tvärstopp vid hssg (spolning). Även kollad med titthålsoperation.

Nu är alla kontroller äntligen bra vad gäller livmodertappen så jag går "bara" på tätare kontroller, och varit på första besöket på fertilitetsenheten där vi har klartecken att köra igång. Jag hade hoppats på att de skulle tycka att inseminerande med hormonhjälp hade varit en ide (mindre strul o spara ivf-försök, mitt landsting betalar bara två) men det trodde inte min läk var nån bra ide. Så nu har jag lämnat sju rör med blod och när svaret kommit är det remiss till Linköping.. Skraj. Livrädd för äggplock då jag har en del obehagliga erfarenheter från tidiga år och lätt får panik vid gynundersökningar om jag inte har fullt förtroende för personalen. Livrädd det inte ska bli nån bebis. Och plågar mig själv med att smygbläddra i föräldratidning på Ica, kasta längtansfulla blickar på barnavdelningen osv.. Har kunnat hålla det i schack innan men nu när det är så nära att få prova är det enbart bebis i skallen.

31, inga tidigare försök med "hjälp".

 

[Whirlie]

kl

Får väl sälla mig till sällskapet efter att ha smygkikat på föräldraforumet av o till i några år. Fick cancer in situ (typ cancer på plats som inte spritt sig) i livmoderhalsen och blev koniserad 2013, sedan var det rekommenderat att inte försöka bli gravid innan det läkt ut helt så allt har blivit fördröjt. Fick även veta att jag har rätt svår endometrios iom detta, vänster äggstock sitter ihop med livmoder o tarmar och hade tvärstopp vid hssg (spolning). Även kollad med titthålsoperation.

Nu är alla kontroller äntligen bra vad gäller livmodertappen så jag går "bara" på tätare kontroller, och varit på första besöket på fertilitetsenheten där vi har klartecken att köra igång. Jag hade hoppats på att de skulle tycka att inseminerande med hormonhjälp hade varit en ide (mindre strul o spara ivf-försök, mitt landsting betalar bara två) men det trodde inte min läk var nån bra ide. Så nu har jag lämnat sju rör med blod och när svaret kommit är det remiss till Linköping.. Skraj. Livrädd för äggplock då jag har en del obehagliga erfarenheter från tidiga år och lätt får panik vid gynundersökningar om jag inte har fullt förtroende för personalen. Livrädd det inte ska bli nån bebis. Och plågar mig själv med att smygbläddra i föräldratidning på Ica, kasta längtansfulla blickar på barnavdelningen osv.. Har kunnat hålla det i schack innan men nu när det är så nära att få prova är det enbart bebis i skallen.

31, inga tidigare försök med "hjälp".

Välkommen!
Här delar vi toppar och dalar.
Själv kände jag att IVF var det sista jag ville göra. Men med tiden har jag vant mig vid tanken. Jag tror det får det att kännas bättre.

Berätta för kliniken hur du känner och dina farhågor. Så de vet och kan ge dig ett bra bemötande efter dina behov. Och jag kan rekommendera IVF-podden (googla).

 

[Tora]

Ah, då kanske de inte ville göra om det pga det. Och du vet ju att du har en som fungerar. Jag trodde jag hade noll, fram tills nu.

Det där med sperma får @Tora eller @em-pirre svara på. Jag trodde det producerades nya hela tiden.

Jo det gör det men deras cykel är tre månader. Dvs det är så lång tid det tar för en ny spermie att bildas.

Sen att man inte kan spola igenom äggledarna. Det kan vara en indikation på att det är stopp i äggledarna men det måste inte vara det.

Om det inte går att spola igenom så borde man fortsätta utreda det och inte bara nöja sig med att "Det går inte spola igenom alltså är det stopp".

Äggledaren kan tex krampa om lösningen är (för) kall och liknande.

 

[lil-sis]

Jo det gör det men deras cykel är tre månader. Dvs det är så lång tid det tar för en ny spermie att bildas.

Sen att man inte kan spola igenom äggledarna. Det kan vara en indikation på att det är stopp i äggledarna men det måste inte vara det.

Om det inte går att spola igenom så borde man fortsätta utreda det och inte bara nöja sig med att "Det går inte spola igenom alltså är det stopp".

Äggledaren kan tex krampa om lösningen är (för) kall och liknande.

Men även om man har passage så kan ju äggledarna vara ur funktion, det finns ju inte teknik idag för att ta reda på det.

 

[em-pirre]

Första besöket innebar förutom samtalet, ett VUL, blodprov och spermaprov.
Andra gången gjordes ett nytt VUL och sedan spolning av äggledarna. Fick då veta att jag skulle dubbla dosen Levaxin.
Tredje gången fick vi resultat av alla undersökningar och prover. Jag har väldigt gott om äggreserver och både äggstockar och livmoder ser fina ut. Däremot kunde man inte se passage i hö. äggledare under spolningen vilket kan tyda på att det är något som blockerar, vilket i sin tur innebär att de månader jag ägglossar från höger äggstock så finns risken att spermie och ägg aldrig möts. Utöver detta så visade makens spermaprov att han har rörliga men få spermier vilket försvårar möjligheten att bli gravid ytterligare... Även om läkaren menade att det kan vara en tillfällighet som gjort att antalet var så lågt (infektion i kroppen etc.) så talar ju antalet månader vi försökt att det inte är så.

Domen blev alltså en remiss skickad till Karolinska för IVF. I bästa fall godtar de vår remiss på en gång, annars kan de vara jobbiga och tvinga oss vänta i 2 månader på att maken ska lämna nytt spermaprov.

Så just nu är det mycket blandade känslor. Vi är ledsna över att oddsen för att bli gravida på egen hand är låga samtidigt som det känns hoppfullt att våra komplikationer till trots så är det inget som skulle försvåra en IVF-behandling. Jag tycker dock att hela processen att försätta kroppen tillfälligt i klimakteriet känns lite läskig även om läkaren menade att det inte vara någon fara.

Varför vill de köra långa protokollet? Hade du inte egen, regelbunden ägglossning?

 

[Tora]

Men även om man har passage så kan ju äggledarna vara ur funktion, det finns ju inte teknik idag för att ta reda på det.

Helt rätt.

Egentligen kan man inte säga att dom funkar eller inte funkar

 

[malumbub]

Så du får inte ens en utredning?

Nä.

 

[malumbub]

Förstår dig. Får du inte ens utreda? Jag är 6 kg över BMI-gränsen för IVF, försöker skärpa till mig lite nu så får vi se.

Känner liksom mig som i ingenmansland. Känns inte som om det finns någon plan alls riktigt.

För övrigt har jag en skitskum mens. Kommer mest svarta snorkråkor typ. Haha, slut på TMI.

Nä, så jag vände mig privat, mycket tack vare stödet här. (Tack!)

Blodprov typ nästa vecka och sen besök sista veckan i september. Så får vi se vad som händer sen.

 

[malumbub]

Nån som kan svara på var i flyttstöket mina ÄL-test är?

 

[Safir]

Varför vill de köra långa protokollet? Hade du inte egen, regelbunden ägglossning?

Jo, det stämmer. Alltid varit regelbunden och fått utslag på ÄL-stickorna sedan jag började dmed dem. Min läkare på Sophiahemmet tycker ju att de borde godta remissen på Karolinska på en gång men hon menade att de, om de vill, kan kräva ett till spermaprov. Förstår dock inte vad det skulle ge eftersom även om makens prov skulle visa på fler spermier (han har 25 miljoner varav 52% är rörliga/simmar bra) så har vi ju i vilket fall inte lyckats bli gravida på egen hand .

Sen blir det läkarna på IVF-mottagningen som får avgöra om vi kör den långa metoden med nässpray först eller den korta med sprutor direkt.

 

[em-pirre]

Jo, det stämmer. Alltid varit regelbunden och fått utslag på ÄL-stickorna sedan jag började dmed dem. Min läkare på Sophiahemmet tycker ju att de borde godta remissen på Karolinska på en gång men hon menade att de, om de vill, kan kräva ett till spermaprov. Förstår dock inte vad det skulle ge eftersom även om makens prov skulle visa på fler spermier (han har 25 miljoner varav 52% är rörliga/simmar bra) så har vi ju i vilket fall inte lyckats bli gravida på egen hand .

Sen blir det läkarna på IVF-mottagningen som får avgöra om vi kör den långa metoden med nässpray först eller den korta med sprutor direkt.

Jag ser ju ingen poäng med långt protokoll ifall man redan har fungerande ägglossning, men det får läkarna avgöra förstås.

 

[paprika]

turotur - BIM 21/7
Mikatela - ÄL ca 15/7 BIM 28/7. 27 år, inga barn
Is - ÄL 25/7 BIM 8/8, utan p medel sedan sep 14, 26 år, inga barn
Kecipeyniri - ÄL 19/8 BIM 1/9, Försök nr 2, 31 år, inga barn
Flutterdash - ÄL 1/9 BIM 15/9försök nr 12, 27 år, inga barn
Humla - ÄL 4/9 BIM 16/9, försök 4 mån, sannolikt 1 ÄL, 30 år, inga barn
Whirlie - ÄL 7/9 BIM 21/9, försökt ett år, 2:a försöker efter MF, 36 år, inga barn (kö till IVF)
Hyldeblomst - ÄL ca 8/9 BIM ca 22/9, försök nr 8 efter missfall, inga barn
Terqa - ÄL 10/9 BIM 24/9, 3:e försöket, 32 år, ett barn
paprika - ÄL 10/9 BIM 24/9, Försök nr 9, 28 år, inga barn
Safir - ÄL 15/9 BIM 29/9, Försök nr 14, 28 år, inga barn
Monifa - ÄL 23/9 BIM 7/10 Försök nr 3, 23 år, inga barn

lil-sis - väntar på ägglossning och IVF, 34(!!) år, inga barn, slutade med p-medel feb 13, X i nov 13 (höger äggledare uttagen akut), X/MF i maj 14. Ringa reproduktionscentrum 16/9
malumbub - letar efter ÄL, oskyddat sedan 2011, seriöst sedan 2014, 32 år, inga barn
viadukt - Inväntar dejt med Gunnar i slutet av september för att påbörja Pergokur. 28 år, inga barn.
Cynthia - Obefintlig cykel, står i kö till ivf. Försökt i över ett år. 31 år, inga barn
em-pirre väntar på att komma igen efter MA v.6+3. Sedan FET.
Thalbaz - väntar på ÄL (pco), ett MF, 27 år, inga barn
hemlig - väntar på ÄL, en ofostrig graviditet, 32 år, inga barn
ninsan - väntar på ÄL, oregelbunden mens, 31 år, ett MF, inga barn, försökt i över ett år
Anonyma - slutat med p-ring 20.8. Hoppas på ägglossning första veckan i september, 31 inga barn

 

[Saigon]

Jag ser ju ingen poäng med långt protokoll ifall man redan har fungerande ägglossning, men det får läkarna avgöra förstås.

Fast det verkar vara rätt vanligt att man kör långt protokoll trots regelbunden ägglossning. Vi fick tex börja med kort protokoll och fick då mga fina ägg som utv till fina blastocyster. När vi gick över till långt protokoll (läkaren bestämde) så fick vi mkt färre ägg men det blev å andra sidan en graviditet. Däremot fick vi aldrig ngn direkt förklaring till varför vi bytte till långt protokoll mer än att "man får pröva sig fram" och att det är så individuellt vad som fungerar bäst.

 

[Flutterdash]

Jag har typ småblödit sedan i torsdags, inget färskt blod bara mörkt och lite som "svarta snorkråkor" . Tillsammans med mensvärk. Mensen kommer ju inte riktigt igång, men eftersom att jag ändå blöder, fast lite och konstigt, vet jag inte riktigt om jag ska räkna min lutealfas som kort (om blödningen började i torsdags) eller som normal (eftersom den "riktiga" blödningen inte kommer igång.

 

[em-pirre]

Jag har typ småblödit sedan i torsdags, inget färskt blod bara mörkt och lite som "svarta snorkråkor" . Tillsammans med mensvärk. Mensen kommer ju inte riktigt igång, men eftersom att jag ändå blöder, fast lite och konstigt, vet jag inte riktigt om jag ska räkna min lutealfas som kort (om blödningen började i torsdags) eller som normal (eftersom den "riktiga" blödningen inte kommer igång.

Nej, har inte blödningen kommit igång är du inte på cykeldag ett ännu. Du är fortfarande kvar i samma cykel, fast med spotting. Enbart rött blod är mens. I teorin alltså.