Det första jag gjorde efter mitt MF, raderade appen, gick in i kalendern och tog bort BF-datum. Sen dess är detta enda tråden på föräldrar jag är inne på, jag pallar inte ens gå in på föräldrar alls. Idag när jag har mensvärk och blöder som en stucken gris hatar jag min kropp riktigt jävla mycket och undrar vad det är för fel på mig som inte kan bli gravid. Jävla skitkropp!
Samtidig känner jag mig sådär fånig, precis som förut. Först lever man två veckor i väntan på äl. Blir lycklig över att träffa äl. Väntar hoppfullt på bim. Får mens, bryter ihop. Mensen slutar, blir förväntansfull inför äl o.s.v. i all evighet.
Jag väntar liksom på att sluta blöda så att jag kan få mens!