En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

[Miks]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Mm jo förstås... Men OM så är det ju inte panik i alla fall. Det skulle ju kunna vara en liten envis en som precis tagit simborgarmärket som tar sig hel vägen

Mvh Miks

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Jag TROR att den SSK vi träffade i fredags hörsammade min panik för jag har fått en tid hos SSK 5/5 och den skrevs i fredags efter att jag träffat henne men innan läkaren skrev intyget.

Jag hoppas antingen på ny tid hos SSK snart eller att de klämmer in även dietist och kirurg i maj. Så att jag iaf är färdigutredd innan jag antar att de tar sommarlov...

 

[Miks]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Jag hoppas de hinner klämma in mer än så innan sommarlovet! Det är ju väldigt bra att de prioriterar upp dig!

Jag träffade en kompis mamma för några veckor sedan. Hon gjorde gbp för ca 1 år sedan. Hon sa att när hon väl bestämt sig tog det en månad från första besöket tills hon låg på operation. Det är ju snabbt jobbat! Nu bor hon i och för sig i Stockholm. Hon har gått ner snart 50 kg på ett år.

Mvh Miks

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Ja Sthlm är bättre..!

 

[_Maria_]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

lillsis: Skönt att det rör på sig och att du blir prioriterad, det är ju aldrig fel att bli det, få känna att man är lite viktig liksom

Amk och Miks: Skönt att ni är igång också Var inte sålängesedan jag och sambon gjorde utredning . Det är både spännande, nervöst och skönt att iaf göra något mer än att bara vänta


Jag och sambon har fått tid till läkaren för att han ska väga och mäta och lite sånt som behövs till remisser till fert.kliniken. Så de går framåt här med.

Men jag bråttas med så mkt känslor..
Jag går gärna igenom detta "projekt" om det resulterar i en bebis. Men det vet man ju inte! Och DET är jobbigt.
Jag är så rädd för att bli en bitter jävel. Och även om man skulle lyckas gömma det utåt så skulle kanske känslan alltid finnas där inombords. Tomhetskänslan. Saknanden, känslan att blivit snuvad på något. Och går det att göra något åt den känslan på något annat sätt än att få barn? Man kan skaffa intressen och andra projekt, men spelar det någon roll? Barn är ju barn, det går ju inte att ersätta.
Och jag behöver ju inte tänka på detta, än, men likförbannat gör jag det.

Sen blir jag rädd för dessa tankarna även om de är helt normala. För då tänker jag att de här tankarna inte bidrar till min hälsa på ett bra sätt, bidrar till stress och bidrar till ja ingenting. Blir nästan lite vidskeplig och tänker liksom: Inte tänka såhär nu, det hjälper inte. Blir du för negativ och stressad kanske det inte går. Ja ni hör ju vilka vettiga saker som ryms i huvudet

Och jag vill inte va avundsjuk på andra människor! Det är sån vidrig känsla. Särskilt när det gäller graviditeter och barn. Kan inte säga att jag är en avundsjuk människa annars. Och jag vill inte bli bitter. Men när man hör folk runtomkring som blir gravida som har levt inte det direkt hälsosamaste liv, misskött sin egna kropp med droger osv som blir gravida ja då är det fan inte lätt att inte bli bitter. Och jag försöker faktiskt tänka positivt. Typ- Ja men de har förmodligen haft sådana problem för att de haft ett svårt liv och då kan du väl unna de här människorna detta. Jo det vill jag ju, men jag känner inte det! Kan kan bara unna andra männsikor detta om jag själv kan få det verkar det som. Jävligt osmickrande men så är det.

Det var skönt att få skriva av sig lite...

 

[_Maria_]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Igår mötte jag en tjejkompis kompis som jag träffat ett par gånger som är jättetrevlig och go. Hon är gravid och det visste jag om. Vi stannade och pratade lite och vad jag förstått så är hon väldigt glad för denna graviditet förståss. Cch jag kände hennes glädje där och då, det gjorde jag verkligen. Och det är ju inte så att jag tycker att jag förtjänar en graviditet mer än andra, men det är sedan när man kommer hem som de andra känslorna kommer.

Varför lyckas inte vi, kommer det någonsin att gå, vad gör vi om det inte går osv.

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Vet ju inte om jag får prio men vi har försökt iaf och mer än så kan man ju inte göra.

Och osäkerhetsfaktorn vid IVF är klart tärande.

Jag tror risken för bitterhet är lägre om man vågar erkänna sina känslor och ibland ge utlopp för de.

 

[_Maria_]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Ja det är alltid skönt att kunna känna att man har gjort vad man kan själv. Kanske därför jag blivit lite extra nervös för nu känns det som vi inte kan göra så mkt mer själva utan nu ska vi förflyttas och bli mer "under vård" där folk kommer säga till oss vad vi ska göra osv. Den andra hjälpen har man ju fått raggat reda på själv.

Ja får hoppas att det hjälper mot bitterheten att lätta sitt hjärta ibland.

Sen är jag lite nojjig också. Tex så har läkaren inte tittat efter ifall jag hat haft Klamydia, vilket jag inte tror men bör man inte alltid kolla det?
Sen nu de tre senaste månaderna så skulle vi ju avvakta med remisserna eftersom jag enligt äl testerna haft äl och han tyckte att vi kunde ju försöka själva iaf i 3månader som sagt. Det är bara första månaden av de här tre som blodprov tagits för att konstatera äl så hur kan han då vara säker på att jag haft det varje månad bara för jag haft det en gång?

 

[FengurLaugar]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Härligt att det rör på sig för er alla!

Själv funderar jag en massa också. Idag är det 5 veckor (35 dagar) sen jag tog cytotec. Mensen har inte synts till än men jag har haft mensvärk och stickningar i nedre delen av magen i ett par veckor så jag har trott att den ska komma länge. Även illamående och väldigt uppblåst i magen. Men ingen mens.... Vet att det kan dröja nån vecka till men när jag mår så här är det ännu tråkigare att vänta.

Ville bara skriva av mig lite.

 

[_Maria_]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Klart du ska få skriva av dig! Alla får det och hur mkt som helst! Det är skönt att verkligen få ur sig allt ibland.

Kan det vara en graviditet?

 

[FengurLaugar]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Om det är en ny graviditet så visar det sig inte på något test än iallafall. Har testat negativt.

Men det är väl som vanligt, vänta och se!

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Be att få lämna ett klamydiatest, det läker inte ut av sig självt normalt sett.

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Förresten, avundsjuk är okej, det är missunsam som är otrevligt!

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Skriva av sig är ju typ det bästa man kan göra!

 

[Amk]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Det är visst inte bara jag som har många motstridiga känslor i detta...men jag känner lite tvärtom mot vad du gör- tycker ofta att andras ungar är rätt jobbiga vilket gör att jag istället blir osäker på om vi verkligen ska ha barn. De vi känner med småbarn har lever ett ganska så annorlunda liv mot vad vi gör, och jag är livrädd för att det är SÅ man måste göra. Vi hade besök i helgen och hade tänkt passa på att gå promenader, hälsa på fåren och ta en ridtur med fyraåringen som längtat efter att rida. Det var bara det att varje sådan grej var ett jäkla projekt- det tog längre tid att förbereda än att vara ute. Men, egentligen vet jag att just den familjen brukar ta evigheter på sig för att komma igång på dagarna, och de har ingenting mot att vara inomhus flera dagar i sträck om det regnar... tveksam blir jag dock ändå.

Apropå det du säger om livsstil, och att människor som lever betydligt mer ohälsosamt än vad ni gör ändå får barn- kan det vara en tröst vad det gäller detta att du oroar dig för att bli stressad? Jag menar, om folk får barn trots att de lever rätt hårt, så hur skulle lite oro och stress kunna påverka så negativt att man inte blir gravid? Det är ju orimligt! Det vet du ju redan, men kanske kan det ändå hjälpa.

Ni andra som gjort/funderar på att göra fertilitetsutredning, vad "vill"/ "ville" ni att den ska komma fram till? Vilket är det bästa scenariot?

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Ett entydigt svar

Inte för att jag eg fick ett sådant!

 

[lil-sis]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Folk blir ju gravida i krigstider och terrorförhållanden.

Om inte det är att vara stressad så tja...

 

[DarkInNight]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Det är visst inte bara jag som har många motstridiga känslor i detta...men jag känner lite tvärtom mot vad du gör- tycker ofta att andras ungar är rätt jobbiga vilket gör att jag istället blir osäker på om vi verkligen ska ha barn.

Smiter in i tråden bara för att svara på detta och hoppas att jag inte trampar på tårna någonstans. Det är iallafall inte min avsikt.

Jag har aldrig gillat barn, har aldrig sett tjusningen med andras barn. Jag har oftast tyckt att de har varit jobbiga, ouppfostrade och skrikiga.

Men ändå har jag alltid velat ha ett eget.

Nu har jag ett barn, och jag tycker fortfarande att andras barn fortfarande är jobbiga, ouppfostrade och skrikiga. Men jag har fått en större förståelse för det och kan åtminstone oftast se något positivt med varje barn även om jag är långt ifrån barnkär om man säger så. Ser ingen tjusning i att gulla med andras bebisar etc.

Mitt barn älskar jag sjukt mycket. Och nej hon är förmodligen inte perfekt, men hon är perfekt i mina ögon.
Jag tror inte man måste älska eller rentav ens tycka om (andras) barn för att vilja ha ett eget.

 

[FengurLaugar]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Smiter in i tråden bara för att svara på detta och hoppas att jag inte trampar på tårna någonstans. Det är iallafall inte min avsikt.

Jag har aldrig gillat barn, har aldrig sett tjusningen med andras barn. Jag har oftast tyckt att de har varit jobbiga, ouppfostrade och skrikiga.

Men ändå har jag alltid velat ha ett eget.

Nu har jag ett barn, och jag tycker fortfarande att andras barn fortfarande är jobbiga, ouppfostrade och skrikiga. Men jag har fått en större förståelse för det och kan åtminstone oftast se något positivt med varje barn även om jag är långt ifrån barnkär om man säger så. Ser ingen tjusning i att gulla med andras bebisar etc.

Mitt barn älskar jag sjukt mycket. Och nej hon är förmodligen inte perfekt, men hon är perfekt i mina ögon.
Jag tror inte man måste älska eller rentav ens tycka om (andras) barn för att vilja ha ett eget.

Kunde lika gärna varit jag som skrivit detta. Har heller inget behov av att gulla med andras barn och folk tycker nog jag är knäpp som inte ber om att få hålla mm. Men jag älskar min dotter mer än allt och gullar och leker mer än gärna med henne!

 

[Moonwalk]

Sv: En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 2

Jag har ju också befunnit mig där ni är just nu, men inget fel hittades hos mig eller maken. Känner igen frustrationen, ledsenheten och funderingarna!

Jag var långt bort i tanken, funderade på äggdonation och läste på om adoption, allt det här upptog stor del av min tid.

Något som hjälpte mig jättemycket var en äldre bekant som är barnlös. Hon har varit gravid många gånger, men alla slutade i missfall. Det hjälpte mig mycket att se att hon hade gått vidare, även om hon såklart sörjde barnen som aldrig blev. Jag hade henne som målbild kan man säga, att om det inte gick vägen så skulle jag också klara det.

Nu löste det ju sig för oss ändå, och jag kanske är lite extrem med att behöva planera framåt, ville ändå skriva att jag vet och förstår och skicka en kram!