En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[vindvissla]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vet du att aven om man ar tva som delar pa ansvaret sa ar det otroligt mycket jobb, uppoffringar och extraarbete att ha barn. Om man inte tycker det ar jattekul att ha barn kan det latt bli overvaldigande och kannas betungande.

Jag tycker fortfarande det kanns i dina inlagg att du egentligen inte ar sa intresserad utan mest gor det for att din sambo ska bli glad. Jag hoppas ocksa att du andrar dig nar du val fatt barn och inte foljer i din mammas fotspar och ar olycklig under hela barnets uppvaxt.

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Man kan "få" ett barn via adoption också och då behöver man inte alls lida av att vara kvinna. Varför envisas med ett biologiskt barn men inte vilja riskera att få det som av jobbigt med det? Det är ju en övervägning man måste göra och det finns många som väljer bort det. Jag har väldigt många bekanta som är frivilligt barnlösa för att de tycker att de har bekväma och bra liv och inte vill utsätta sig för det andra. Är det samhället som sätter pressen att man måste ha barn fast man inte vill? Jag är så korkad att jag inte ens reagerat att de är 40+ och barnlösa.

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Rena skiten att bära fram dem?????????????? Det är ett privilegium!! Ett äventyr som inte går att jämföra med något annat - underbart ibland, smärtsamt ibland, men ett hisnande äventyr! Jag skulle inte för en sekund vilja påstå att det är en börda som kvinnan måste släpa på.
Och jag är övertygad om att INGET barn vill uppleva sig själv som en börda för föräldrarna. Inte konstigt att människor växer upp med depressioner och problem, om de känner att man varit en börda för sina stackars mammor (och pappor).
Barn är en gåva, ett privilegium, ett mirakel!

Det är ett privilegium att vara gravid i den meningen att det finns många barnlösa som inte vill hellre än att bli gravida och få barn. Men att vara gravid och ha graviditetskrämpor - på vilket sätt är foglossning, illamående, havandeskapsförgiftning och liknande ett privilegium??? Är det ett privilegium att bli traumatiserad (som man kan bli av en förlossning som går snett)? Ett privilegium att bli snittad utan att bedövningen har tagit?

Att barn i sig är något mycket roligt (om man vill ha barn, vill säga) betyder ju inte att allt som har med barnanskaffning att göra är ett mirakel och en gåva, vem tycker det är en fantastisk gåva att få förmånen att kräkas en gång i timmen? Då ska man ju vara lite rubbad nästan.

Jag håller med om att inget barn ska behöva känna sig som en börda för föräldrarna. Men jag tror inte ett tioveckors embryo tar skada av att mamman inte tackar gudarna varje gång hon får förmånen att gå och kräkas.

Däremot kan ju glädjen över det kommande barnet göra att man står ut med kräkandet, foglossningarna och allt vad det är, men inte behöver man tycka att de är fantastiska eller ett hisnande äventyr. Jag tycker nog inte att detta med barn öht är sådär hisnande. Det är jätteroligt, främst för att man tycker så väldigt mycket om sin lilla knodd, och det är hemskt roligt att tycka mycket om nån och se hur den växer och utvecklas. Jag tror föräldraskap och havandeskap kan upplevas väldigt olika av olika människor, på samma sätt som alla äktenskap inte är likadana.

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Man kan "få" ett barn via adoption också och då behöver man inte alls lida av att vara kvinna. Varför envisas med ett biologiskt barn men inte vilja riskera att få det som av jobbigt med det? Det är ju en övervägning man måste göra och det finns många som väljer bort det. Jag har väldigt många bekanta som är frivilligt barnlösa för att de tycker att de har bekväma och bra liv och inte vill utsätta sig för det andra. Är det samhället som sätter pressen att man måste ha barn fast man inte vill? Jag är så korkad att jag inte ens reagerat att de är 40+ och barnlösa.

Fast man kan ju tycka att det är värt det, trots riskerna och krämporna. Vilket inte innebär att man inte får tycka att de suger.

 

[Ewa-Lena]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Rena skiten att bära fram dem?????????????? Det är ett privilegium!! Ett äventyr som inte går att jämföra med något annat - underbart ibland, smärtsamt ibland, men ett hisnande äventyr! Jag skulle inte för en sekund vilja påstå att det är en börda som kvinnan måste släpa på.
Och jag är övertygad om att INGET barn vill uppleva sig själv som en börda för föräldrarna. Inte konstigt att människor växer upp med depressioner och problem, om de känner att man varit en börda för sina stackars mammor (och pappor).
Barn är en gåva, ett privilegium, ett mirakel!
Ammar gör man om man vill - men, allvarligt, det är oändligt mycket lättare än att dona med flaskor och pulver. Jag reste världen runt med min spädis, ammade hela tiden och vågar inte ens tänka tanken på hur jag skulle klarat det med flaska!
Over and out.

För mig var det rena skiten att vara gravid, man kan säga att de flesta dagarna kändes trista och tunga. MEN, jag hade en distinkt skiljelinje mellan graviditet och barnet i min mage. Barnet var oerhört efterlängtad men att vara gravid var för mig vidrigt. Trots att jag inte fick fysiska sjukdomar.

KL

Innan jag födde hade jag inga som helst funderingar kring amning eller flaska. Jag tänkte att det blir bra vilket som. Dock när barnet var fött och han inte tog bröstet fick jag nåt "hat" mot ersättning. Jag kunde inte med att han, ett människobarn, med en människomamma som hade mjölk i sina bröt skulle leva på komjölk! Så vi kämpade på, amningen funkade efter 4 veckor. Vi höll på i 4,5 månader sen var det ok med komjölk trots allt.

Tillägg: Vill alltså säga till Minna86 att man vet inte alls hur man kommer känna och reagera förrän man är där. Hormoner och alla nya upplevelser påverkar en, så man kan mycket väl byta åsikt under resans gång.

 

[ginnies]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag förstår inte motsättningen mellan relationer och amning.

Det vet jag, mannen vill ha de vanliga tuttarna att gossa med, inte mjölkstinna, kanske inte ens vill se bebis puppa utan ha tutten enbart för sex, jag vet, där jag jobbade fanns det ibland någon nyförlöst med den förklaringen, faktiskt.

Mjölken skulle medicineras bort, allt skulle vara som vanligt direkt efteråt.

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Är det inte så enkelt att den som har ammande tuttar har ett försprång när det gäller att skapa nära relation till bebis och få till tröst och trygghet, jämfört med den som inte har det? Jag tycker inte det är någon konstig tanke. Amning är ett jättebra sätt att göra en ledsen bebis nöjd, säger sig självt att den som inte har några tuttar att tillgå kanske får slita lite hårdare för att skapa samma trygghetskänsla.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vet du att aven om man ar tva som delar pa ansvaret sa ar det otroligt mycket jobb, uppoffringar och extraarbete att ha barn. Om man inte tycker det ar jattekul att ha barn kan det latt bli overvaldigande och kannas betungande.

Jag tycker fortfarande det kanns i dina inlagg att du egentligen inte ar sa intresserad utan mest gor det for att din sambo ska bli glad. Jag hoppas ocksa att du andrar dig nar du val fatt barn och inte foljer i din mammas fotspar och ar olycklig under hela barnets uppvaxt.

Självklart är det jobbigt att ha barn. Det mesta som är roligt och värt mycket arbete är ofta jobbigt ibland.
Det finns massvis med folk som inte älskar barn men som trivs jättebra med att vara förälder ändå. Så man måste inte alls tycka det är jättekul med barn för att ha en familj.

Nej, det är inte för att min sambo ska bli glad. Vad är det jag ska ändra mig på? Min mamma skaffade barn av helt egen vilja ska vi komma ihåg och gjorde alla sina val utifrån vad som var bäst för oss. Men med facit i hand så var det inte alls det bästa valet eftersom vad som var bäst för barnen inte var bäst för henne. Därför ser jag inget fel i att prioritera hela familjen istället för bara barnet.

 

[ginnies]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Är det inte så enkelt att den som har ammande tuttar har ett försprång när det gäller att skapa nära relation till bebis och få till tröst och trygghet, jämfört med den som inte har det? Jag tycker inte det är någon konstig tanke.

Jag håller med och försprång var ett väl valt ord.

Faktum är att jag ryser de gånger jag sett bebis ligga kvar i vagnen o matas där, utan mänsklig kontakt, eller när lite större än bebis får natta sig själva med vällingflaska som enda sällskap.

 

[vindvissla]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Faktum är att jag ryser de gånger jag sett bebis ligga kvar i vagnen o matas där, utan mänsklig kontakt, eller när lite större än bebis får natta sig själva med vällingflaska som enda sällskap.

Ah vad jag haller med om det! De sager att man kan fa lika nara kontakt med ersattning men faktum ar att manga valjer att inte kla av sig sjalv och ha barnet nara huden om de inte ska amma. Manga valjer till och med att inte halla i barnet, precis som du sager.

Precis som Ewa-Lena var jag neutral infor det har med amning om flaskmatning innan jag fick mitt forsta barn, men efter forlossningen madde jag fysiskt daligt nar jag sag nagon som gav sitt barn ersattning. Jag tyckte det sag sa otroligt hemskt ut, utan egentlig anledning. Samma med en stor napp intryckt i deras lilla mun. Jag fick jobba ganska lange pa att fa bort de har kanslorna.

 

[kamomillo]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Rena skiten att bära fram dem?????????????? Det är ett privilegium!! Ett äventyr som inte går att jämföra med något annat - underbart ibland, smärtsamt ibland, men ett hisnande äventyr! Jag skulle inte för en sekund vilja påstå att det är en börda som kvinnan måste släpa på.
Och jag är övertygad om att INGET barn vill uppleva sig själv som en börda för föräldrarna. Inte konstigt att människor växer upp med depressioner och problem, om de känner att man varit en börda för sina stackars mammor (och pappor).
Barn är en gåva, ett privilegium, ett mirakel!
Ammar gör man om man vill - men, allvarligt, det är oändligt mycket lättare än att dona med flaskor och pulver. Jag reste världen runt med min spädis, ammade hela tiden och vågar inte ens tänka tanken på hur jag skulle klarat det med flaska!
Over and out.

* Jenny *

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men det där är ju ändå extremt olika, det är ju inte alls säkert att det blir så.

Jag vet, det är därför jag skrev hur jag såg det hela och eftersom jag torde vara ett exempel som sällan kommer fram (enligt inte ung mfl tidigare i tråden som menar att man bara får höra om skräckförlossningr mm) så skrev jag. Dessutom efter att Minna86 skrivit att typ "vilken kvinna vill..." då lät det som att ingen vill vara gravid, förlossning, amma, etc. Men för sådana som jag var det en av höjdpunkterna i livet hittills. Som sagt, jag hade kunnat utfört fler förlossningar bara för att det var så häftigt (mycket hellre än benbrott, brutet finger och annat jag varit utsatt för). Vad jag menar är att man inte kan generalisera som "ingen kvinna vill väl" för ja, vi finns vi som vill.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Barn är en gåva, ett privilegium, ett mirakel!

I så fall är väl även vuxna gåvor och mirakel. Eller menar du att det mirakulösa rinner bort i samband med pubertet eller myndighetsdag? För om tex du och jag träffades, tror jag inte att någon av oss skulle uppleva det som ett mirakel.

Själv ser jag inte människor som mirakel, och jag tror inte att jag hade trivts med att mina föräldrar betraktade mig som ett heller.

Mabuse beskriver det hela kring graviditet och småbarn väl. Den sakliga inställningen har ingenting att göra med att förmedla till barnen att de skulle vara bördor för sina föräldrar. Det är ju inte barnets fel att det är rätt otrevligt att vara gravid. Och det har inget med föräldrarnas kärlek till barnen att göra heller.

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Kvinnor kan också slippa allt detta. Man kan adoptera. Kan en man bli en underbar förälder till ett barn de inte burit i magen kan en kvinna också bli det. Mer jämställt än så kan det inte bli. Känner man att man måste havett biologiskt barn får man utsätta sig för risken att kroppen förändras. Men den behöver inte göra det.

Fast det här tycker jag är ett lite vanskligt svar. Dels kan inte alla adoptera, man måste bli godkänd (i o f s får man väl hoppas att de som ej blir godkända blir det av rätt orsaker och att de inte heller skaffar biologiska barn) men sen är det faktiskt väldigt lång väntetid på adoption numera och inte alls ett överflöd att plocka av så jag kan nästan tycka att de som verkligen inte kan annat borde få chansen före de som andra tycker borde adoptera för att inte kräva kejsarsnitt eller annat.

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag håller med, många säger att "man kan ju alltid adoptera" utan att egentligen veta hur lång, dyr och krånglig process det är. Det är absolut ingen enkel lösning som man alltid kan ta till. Vi hade exempelvis inte fått adoptera om vi inte fått ett biologiskt barn, och jag tror vi är hyfsade föräldrar. Åtminstone verkar det inte gå någon nöd på vårt barn.

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men om allt det du beskriver ovan, inom föräldraskapet, känns så förtryckande och betungande (t.ex. vara bunden av barnet, vara hemma med sjuka barn) undrar jag lite varför du alls vill ha barn?

Pratade just med en kompis om detta. Hon är förskollärare sedan många år och blev själv gravid av misstag men valde attbehålla barnet mot pappans vilja och han har inte träffat barnet, hon har ensam vårdnad och är ensamstående fotfarande.

Hon ingick i en föräldragrupp för just ensamstående kvinnor här i en storstad. En del var i samma situation som min vän, men det fanns andra såsom kvinnan vars sambo tjatat om barn och när hon gav med sig stack han under graviditeten och är alls inte så delaktig. Det fanns någon vars sambo gått bort också, oerhört tragiskt. Vi har en annan vän vars sambo också tjatade om barn, han skulle vara så ansvarsfull och ta hand om allt med barnet. Hon mådde oerhört dåligt psykiskt hela graviditeten, och pappan tar så gott som noll ansvar och ska knappt vara ledig alls.

Vad jag menar är att man kan såklart hoppas livet blir som man tänkt det men om det inte blir det, är man fortfarande beredd att bli förälder? Lätt nu att säga att mammor också kan sticka, ja, det kan de men inte mitt i graviditeten (efter abortgränsen då) i alla fall.

Sen blir det inte alltid som man tror i alla fall. Jag trodde absolut jag skulle fortsätta att vara lite partypingla med mina vänner men blev världens mes som inte alls var sugen på fest och sena nätter trots att min man aldrig någonsin misstyckt, han snarare försökte få mig att hänga med vänner någon gång men det blir knappt av ens nu när amningen är över sedan länge.

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

I så fall är väl även vuxna gåvor och mirakel. Eller menar du att det mirakulösa rinner bort i samband med pubertet eller myndighetsdag? För om tex du och jag träffades, tror jag inte att någon av oss skulle uppleva det som ett mirakel.

Själv ser jag inte människor som mirakel, och jag tror inte att jag hade trivts med att mina föräldrar betraktade mig som ett heller.

Mabuse beskriver det hela kring graviditet och småbarn väl. Den sakliga inställningen har ingenting att göra med att förmedla till barnen att de skulle vara bördor för sina föräldrar. Det är ju inte barnets fel att det är rätt otrevligt att vara gravid. Och det har inget med föräldrarnas kärlek till barnen att göra heller.

Hela livet är väl ett mirakel, men det är väldigt tydligt när en ny människa växer i ens inre! Tycker jag.
Jag mådde själv illa under min tidiga graviditet och förnekar absolut inte att många har det jättejobbigt. Det jag reagerat på var tal om allt det besvärliga som en skribent ville undvika till varje pris: Vara hemma med sjukt barn, vara låst av sitt barn, inte kunna göra alla de aktiviteter som hon tidigare fyllt sina dagar med, etc etc. Små skönhetsdetaljer. Osv osv. Vilken förälder tycker det är en börda att tvingas stanna hemma när ens barn ligger sjukt????? Att det mesta som hör ihop med graviditet, barnafödande och småbarnstid, ansågs som en belastning och mannen som den lycklige i sammanhanget som slapp undan.
Dessutom är det verkligen inte alla som upplever graviditet som nåt obehagligt. Somliga gör det. Personligen upplevde jag det som det underbaraste jag någonsin varit med om!
Och min dotter är fortfarande ett mirakel som jag gläder mig åt att finnas till för varje dag. Om hon ligger sjuk ser jag det som ett privilegium att kunna finnas där för henne, hjälpa henne och lindra.

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det enda som verkligen bekymrar mig gällande barn är att jag inte får sova eftersom jag ÄLSKAR att sova...

Ha ha, det känner jag igen men det är otroligt vad man anpassar sig. Från att ha blivit skitirriterad och hela dagen är förstörd om man någon gång väcktes av en granne eller så mitt i natten så funkar det konstigt nog rätt bra att jobba en heldag trots väldigt störd sömn. Fattar inte hur men detta känner många föräldrar igen. Fast visst kan man längta efter en rejäl sovmorgon och flörta lite med morföräldrarna ibland...

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

"Endast bebis" är väl rätt sammanfattande för den gigantiska egoismen. Räcker inte det med att "endast bebis" har nytta av det?

Huvudet på spiken!

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag förstår inte motsättningen mellan relationer och amning.