En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vilken förälder tycker det är en börda att tvingas stanna hemma när ens barn ligger sjukt?????

Ganska många, skulle jag säga. Det är ju inte alltid det är så smärtfritt att vara hemma från jobbet med kort varsel, man kanske har deadlines, möten etc som är svåra att flytta. Just vabbandet är det väl få föräldrar som ser som höjdpunkten med att ha barn.

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Fast blir det inte väldigt konstigt att göra skillnad på kvinnor och kvinnor? Det är väl varje kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp. Eller är det inte det nu?

 

[mimus]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

I så fall är väl även vuxna gåvor och mirakel.

Det är ju inte barnets fel att det är rätt otrevligt att vara gravid. Och det har inget med föräldrarnas kärlek till barnen att göra heller.

Ja, allt liv är väl på sitt sätt ett mirakel?

Jag förstår vad du menar med de sista meningarna.
Men en "otrevlig" graviditet och förnekande och ovilja till förändringar, både fysiskt och känslomässigt under graviditeten kan vara förödande för anknytningen och föräldrarnas kärlek till barnet.

Det går som vanligt inte att generalisa.

KL
Vi skaffar barn för att vi vill bli föräldrar och av flera olika anledningar. Men när bebisen väl är på gång, och föds så är den en egen individ med rättigheter. Tyvärr så kan ju små barn vara svåra att tolka, och inte alltid ha så lätt att förmedla vilka de är och vad de vill, men de har rätt att finnas till för sin egen skull.

En del barn klarar mycket väl av att ha en eller flera anknytningspersoner, medan andra behöver endast en.
Däremot som jag ser det, måste det inte vara mamman, och bebisen måste inte ammas för att få allt känslomässigt den behöver för att växa.

Men den behöver närhet, och i amningssituationer blir det naturligt och något som vuxna inte kan "slarva" med eller hålla sig ifrån.

Situationer som beskrivs ovan, att bebisen får äta ensam i vagn,vagga eller säng är tyvärr inte allför ovanligt, och jag tror att det har en del i varför Sverige lider av amningshysteri.

I vissa kulturer så ska ex barnets mormor finnas för bebisen i 20-40 dygn och ta hand om den ifall mamman är sliten efter graviditet och förlossning.

Och som motsats i USA får man vara hemma med bebisen i 2 veckor efter förlossningen.

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Fast blir det inte väldigt konstigt att göra skillnad på kvinnor och kvinnor? Det är väl varje kvinnas rätt att bestämma över sin egen kropp. Eller är det inte det nu?

Hm, vilket menar du? Vad i mina inlägg syftar du på?

 

[Ewa-Lena]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är ju inte barnets fel att det är rätt otrevligt att vara gravid. Och det har inget med föräldrarnas kärlek till barnen att göra heller.

Det var detta jag försökte få fram.

 

[ako]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Raderat!!!

 

[ako]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Raderat!!!!

 

[Calazirya]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Bara lite ot.

Jag tror Minna86 menade att det finns massor av vuxna människor som inte älskar barn rent generellt och att dom blir bra föräldrar till sina barn ändå. Jag är ingen barnälskare men jag älskar min dotter över allt annat.

Det finns massvis med folk som inte älskar barn men som trivs jättebra med att vara förälder ändå.

 

[ako]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag läste om inlägget och förstod det, därav att jag raderade alltihop jag skrev .

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Bara lite ot.

Jag tror Minna86 menade att det finns massor av vuxna människor som inte älskar barn rent generellt och att dom blir bra föräldrar till sina barn ändå. Jag är ingen barnälskare men jag älskar min dotter över allt annat.

Egna barn och andras ungar Absolut!
(Även om jag, som knappt hållit en bebis innan jag fick min egen, nuförtiden blir ganska så varm inombords när jag ser en riktigt liten skrutt... Det blev jag aldrig innan!)

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Ja, allt liv är väl på sitt sätt ett mirakel?

Både ja och nej, skulle jag säga. Det är ju kul att vi vet väl hur livet utvecklats osv, men inte varför. Eller ens om det finns ett svar på frågan om varför.

Men det är ju väldigt sällan man pratar om det som mirakel, annat än just när det gäller mycket små barn, och jag tycker egentligen att det är lite underligt.

Själv är jag löjligt barnkär, fast just som små mirakel tänker jag inte på de små liven.

Men en "otrevlig" graviditet och förnekande och ovilja till förändringar, både fysiskt och känslomässigt under graviditeten kan vara förödande för anknytningen och föräldrarnas kärlek till barnet.

Det kan jag tänka mig. Fast då pratar vi om något annat än att, som för mig, graviditet inte var något behagligt kroppsligt tillstånd (utan mer bara som ett pris att betala för barnet). Jag, tex, hade inga större problem att acceptera sådant som att gå upp 30 kilo och kräkas en gång i timmen, men jag gillade det ju inte, och hade det funnits bekvämare sätt att bära fram barn, så hade jag valt det.

Min förlossning var däremot hemsk, och personalen var jättenoga sedan med att kolla upp att bebis och jag knöt an som vi skulle. Och just det var enkelt för mig. (Vilket jag ser som rena turen.)

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vilken förälder tycker det är en börda att tvingas stanna hemma när ens barn ligger sjukt?????

Det beror väl kanske lite på vad man menar med börda, men en majoritet av föräldrar tycker nog att det är lite jobbigt att behöva avboka, planera om och stanna hemma för att barnen är sjuka. Personligen trivs jag mycket bättre när livet flyter på, än när det bara handlar om att vårda för att klara dagen.

Öht, tycker jag att det i diskussioner som dessa blir en väldig fixering vid graviditet och amning. Och så du då som tillfogar vård av sjukt barn. Men om det är de tre sakerna man ser mest fram mot när man skaffar barn, så lär man ju bli besviken. Graviditet och amning är en kort tid av livet, och jag är rädd att det inte är så bra för barn att känna att deras föräldrar älskar när de är sjuka. Det riskerar att uppmuntra underliga beteenden, är jag rädd.

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men det är där du sätter huvudet på spiken. Du accepterar det. Det är inte så att du vägrar betala priset, men ändå ska ha det! Just eftersom tex amning och FL är så kort tid så kan jag inte se att det kommer påverka pappornas relation så mycket att man måste avstå eller dela exakt på tiden för att barnet ska gilla sin pappa. Sen kan man göra det av andra själ. Men de. Är inte avgörande för situationen. Jag ammade och var hemma elva månader och det blev ändå passar pojke efter nio månader. Innan han gick på FL. Nej det är inte dagarna eller hur många minuter vardera förälder är med sitt barn som avgör. I vårt fall tror jag att det är deras personlighet som avgör. De är mer lika varandra i intensitet.

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Petruska skrev: -"Öht, tycker jag att det i diskussioner som dessa blir en väldig fixering vid graviditet och amning. Och så du då som tillfogar vård av sjukt barn. Men om det är de tre sakerna man ser mest fram mot när man skaffar barn, så lär man ju bli besviken. Graviditet och amning är en kort tid av livet, och jag är rädd att det inte är så bra för barn att känna att deras föräldrar älskar när de är sjuka. Det riskerar att uppmuntra underliga beteenden, är jag rädd.[/QUOTE]

Vet du, när jag stod och lagade middag (jag gillar att laga mat ) tänkte jag på det, att nu låter det väl som om jag trivs med att mitt barn blir sjukt ibland, för att få utlopp för mitt behov att vårda, vara behövd, etc etc Jisses! Det är absolut inte så jag tänker - min dotter är en väldigt frisk tjejj och de gånger hon är sjuk skulle jag mer än gärna ta över hennes misär så hon fick slippa! MEN jag tror det är viktigt för små barn att veta, att man inte på något sätt ligger mamma/pappa till belastning när man är sjuk och dom måste vara hemma hos en. Det ska vara ett självklart val, anser jag - och jag har själv deadlines hela, hela tiden som måste följas och som jag inte får missa. Så jag vet hur pusslet måste funka!
Att jag överhuvudtaget nämnde vård av sjukt barn, var enbart pga en person tidigare i tråden tog upp just det, som något hon ville slippa som förälder. Ihop med en massa annat, i en tämligen lång lista.
Förlåt en grovt haltande liknelse, men om någon skulle skriva in här på Buke Hund och förklara att man tänker skaffa hund, MEN vill slippa allt ansvar, slippa gå ut med hunden, slippa aktivera den, slippa vara hemma med valpen, slippa ansvaret när den blir sjuk, osv osv ... skulle det nog ta eld i berget och ges en del väl valda råd..... Ja, liknelsen haltar, men ändå....
Barn ska inte bara vara älskade, dom ska känna sig som en viktig del av familjen, känna sig skyddade, trygga, behövda, ofantligt värdefulla, och aldrig någonsin behöva känna att dom tillför familjen besvär och/eller är en börda. Det tror jag bäddar för ledsamheter.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men Minna86 verkar ju tänka sig att få biologiska barn, och det är väl att acceptera graviditetens vedermödor. Hade jag fått välja, hade jag valt att pappan skulle ta graviditeten, men det valet fanns ju inte.

När det gäller amning och föräldraledighet, har du och jag inte samma uppfattning, uppenbarligen.

Om, jag säger om, amningen hotar pappans tidiga anknytning till barnet, skulle jag med självklarhet välja bort amningen. Inget tvivel om den saken. Med tanke på hur oerhört sällsynt det är att pappan är lika delaktig som mamman i barnens liv (mitt bekymmer är inte om barnen "tycker om" sin pappa eller inte, det är pappornas engagemang som oroar mig), skulle jag inte ta några risker på den punkten. Att inte dela föräldraledigheten lika, är som jag ser det att ta en sådan risk.

Sen är det ju en väldig massa ytterligare saker som avgör pappans delaktighet i längden, men att genom amning och mammans föräldraledighet etablera mamman som primärvårdare från början, är som jag ser det en av riskerna. Och det kan finnas mycket goda skäl att därför göra annorlunda.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Du målar upp en underlig motsättning mellan att känna sig vara till besvär och känna sig vara önskad/älskad som öht inte är tillämplig på någon erfarenhet jag har vare sig av att vara förälder eller av att vara barn. Det är inte där jag direkt brottats med svårigheter i mitt liv, kort sagt, och jag fattar egentligen inte vad du far efter. Det låter så extremt svartvitt för mig, och jag känner inte alls igen mig i problemställningen. Det låter bara abstrakt. Eller som något man säger för att ge andra dåligt samvete.

Du kan måla upp långa rader av superlativ kring din egen otroliga kärlekskapacitet (när det gäller din egen unge, andras barn verkar ju inte vara din grej), men det betyder så lite i det sammanhang du sätter det, tycker jag.

För övrigt har jag en häst, och jag tycker att det är aptjatigt att fylla på vatten i karet i hagen på sommaren och laga staketet. Jag skulle mer än gärna slippa. Men jag gör det ändå.

På samma sätt skulle jag mer än gärna slippa ta hand om sjuka barn (och sjuklingar överhuvudtaget). Det betyder inte att jag inte gör det när behov uppstår.

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Okej, jag förstår hur du menar. Där har vi nog helt enkelt bara olika åsikter, tror jag. Jag tror personligen inte att anknytningen till pappan behöver försämras genom att mamman ammar. Jag tror inte ens att det är nödvändigt att barnet har exakt samma/likadan typ av anknytning till mamma som till pappa, så länge den är stark och sund till dem bägge och barnet känner trygghet och delaktighet.
Barn kan ju "födas upp" på många olika sätt och det ena behöver inte vara överlägset det andra. Huvudsaken, tycker jag, är att barnet känner trygghet, att det är önskat, behövt, delaktigt och givetvis älskat. Om jag tillåts citera en "känd" mamma, så ska barn känna att familjen skulle klara sig sämre utan dem. Det gör dom inte om de får en känsla av att vara ivägen, ställa till med obekvämligheter och besvär. Jag ser själv många barn i min närhet som har det just så, tyvärr, och det är jätteledsamt.

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Nu hänger jag inte med riktigt. Jag tror bara det är till skada för ett barn att känna att han/hon är ivägen, är till besvär och det är inget som tonvis av kärlek kan uppväga. Vad min egen kärlekskapacitet har med det här att göra vet jag inte, jag tror inte den är större än någon annan normalt fungerande mamma/pappas.

Jag förstår som sagt inte alls vad som skulle vara svårt att förstå i mitt resonemang. Varför skulle någon ha dåligt samvete??

Jag tror jag lämnar diskussionen här, för vi pratar förbi varandra lite tror jag. Eller missförstår, eller vad man nu kan tänka sig.

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det gör dom inte om de får en känsla av att vara ivägen, ställa till med obekvämligheter och besvär. Jag ser själv många barn i min närhet som har det just så, tyvärr, och det är jätteledsamt.

Fast jag tror att man kan känna sig älskad fast man är medveten om att mamma/pappa egentligen hade behövt vara på jobbet istället för hemma med mig. Just eftersom föräldern de facto är hemma med en, fast jobbet är viktigt. Jag har helt säkert ställt till med obekvämligheter och besvär många gånger för mina föräldrar, men de har ställt upp för mig ändå, för att de tycker om mig. Det får mig inte att känna mig oönskad alls, tvärtom.

 

[Mitten]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Fast det här tycker jag är ett lite vanskligt svar. Dels kan inte alla adoptera, man måste bli godkänd (i o f s får man väl hoppas att de som ej blir godkända blir det av rätt orsaker och att de inte heller skaffar biologiska barn)

Hm, min man och jag har svårt att bli godkända av många länder för att det är 7 års åldersskillnad (max är 5 i flera länder), och för att jag har varit gift förut, och för att vi varit gifta för kort tid... så att inte bli godkänd tycker jag absolut inte betyder att man inte bör skaffa barn
Nu har vi en (biologisk) dotter ändå, hade vi inte haft turen att få henne hade det varit jättesvårt för oss.