En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag, jag, jag, jag, jag...

Ni gör allihop de valen ni gör utifrån er själva så det är jag knappast ensam om
Enda skillnaden är att ni väljer att prioritera amning framför relationer medan jag väljer relationer framför amning (amning har endast bebis nytta av, relationerna har vi alla tre nytta av). Och ja, jag vet att ni har lyckats med båda men det är väldigt långt ifrån alla som gör det.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det blir ju lite galet bara om strävan efter absolut jämställdhet går ut över barnet, om man fråntar bebisen sin naturliga föda enbart för att vara jämställd. Kan man inte väga upp det med andra saker? Det går ju att pumpa ur? Dela på allt annat?

Som sagt är det ju en sak om det inte funkar på grund av andra saker, men det är ju sjukt att vara så pass egoistisk.

Och så fruktansvärt rädd för uppoffringar och att bli bunden vid någon, say no more..

Massor med barn är uppfödda på flaska utan att ha en sämre barndom eller bli sämre vuxna individer för det. Tycker inte ens som bebisar att de verkar speciellt olyckliga så jag förstår inte hur det går ut över barnet. Den får ju något annat istället som den har mer "nytta" utav under en lång lång tid.
Ni verkar totalt missa poängen med att leva jämställt (i VÅR familj)....

Varför är vissa orsaker okej men andra inte? Det går ju fortfarande ut över barnet....

Jag är inte rädd för uppoffringar eller att bli bunden, när har jag sagt det? Jag är ju som sagt redan bunden så att kunna göra vad jag vill när jag vill är ganska främmande för mig redan som det är.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

*knapp lån*

Det börjar kännas mer och mer som "jag vill inte"... i föräldraskapet

Jag vill inte må illa,
jag vill inte få bristningar,
jag vill inte gå upp i vikt,
jag vill inte få fula bröst,
Jag vill inte föda vaginalt,
jag vill inte spricka,
jag vill inte amma, '
jag vill inte vara föräldraledig,
jag vill inte bli bunden av barnet,
jag vill inte sälja hästen/sluta träna/osv
jag vill inte vara hemma med sjuka barn,
Jag vill inte.......... En massa annat.

Men barn vill vi ha
Missförstå mej rätt, men ett föräldraskap är en himla massa givande, de kostar på att ha barn, och det är ett livslångt åtagande, men så UNDERBART!
En millimeter rättvisa är svår att uppnå, Och jag skulle inte tro att det gör barnet lyckligare

* Jenny *

Jag kan inte annat än hålla med.
"Jämställdhet"?? Det börjar låta lika mycket som en "fälla" som den såkallade "kvinno-fällan". Jämställdhetsfällan!

Allt i livet har sin tid. Man kan inte göra allt, ha allt, samtidigt! Vem frågar barnet, förresten?
No more comments.

Varför ska kvinnor vilja må illa, få bristningar, gå upp i vikt, få fula bröst, föda vaginalt, spricka, amma, vara föräldraledig, bunden av barnet, sälja hästen/sluta träna/osv eller vara hemma med sjuka barn för att vara bra föräldrar? Män slipper ju det mesta av det men är oftast fantastiska föräldrar ändå (uttryckt av deras partner).
Ni tycker säkert jag är löjlig men sån är jag.

Jag är uppvuxen med en olycklig mamma som antaligen varit mycket lyckligare om hon gjort andra val gällande föräldraskapet. Eftersom jag tyvärr är lik henne på många sätt så kommer jag kämpa för att ge mitt barn en lyckligare uppväxt än jag hade. Ni tycker att amning och att föda vaginalt är det viktigaste för barnet medan jag tycker att lyckliga föräldrar är viktigare.

Varför måste man som kvinna bevisa att man är god nog att ha barn genom att amma och föda vaginalt? Är det det enda man som kvinna kan ge sitt barn som räknas. Det är en extremt kort tid man föder/ammar så jag har svårt att förstå hur det kan vara det viktigaste givandet under ett barns liv.

Hur skulle man kunna fråga barnet? Det kan man inte därför frågar jag den lilla flickan inom mig vad som hade gjort henne lycklig.

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Varför ska kvinnor vilja må illa, få bristningar, gå upp i vikt, få fula bröst, föda vaginalt, spricka, amma, vara föräldraledig, bunden av barnet, sälja hästen/sluta träna/osv eller vara hemma med sjuka barn för att vara bra föräldrar? Män slipper ju det mesta av det men är oftast fantastiska föräldrar ändå (uttryckt av deras partner).
Ni tycker säkert jag är löjlig men sån är jag.

Tråkigt att du hade en sådan uppväxt.

Efter två graviditeter kan jag säga att visst, jag hade kunnat bytt bort illamåendet med min man men det var en liten period av min graviditet, resten hade jag aldrig velat vara utan. Kontakten man hade i magen, sparkarna, uppmärksamheten, etc etc. Tänk att aldrig få uppleva det. Jag kunde nästan sakna känslan av att vara gravid när barnen var ute.

Och förlossningarna. Jag hade två idealiska förlossningar (ok, den första tog längre tid än de trodde fast helt klart mindre än ett dygn men jag har aldrig följt min kropp så, en fascinerande känsla) med bara lustgas som jag använde sparsamt så jag var väldigt medveten om allt som hände. Jag skulle kunna bli gravid bara för att få uppleva en förlossning igen men sen ska man ju vilja ha ett till barn också... Kan ändå känna att jag skulle vilja uppleva en till förlossning...

Och amningen. Nu hade jag megatur som inte fick ont eller såriga bröstvårtor och även om det tog flera dagar för amningen att riktigt komma igång så det var ersättning i början som komplettering så hade jag det väldigt lätt med amning. Heltid/deltid - inga problem. Skulle aldrig velat vara utan amningen.

Vi delade rätt lik på f-ledigheten men gud så sorgligt när jag med andra barnet slutade min heltids f-ledighet och insåg att det nog aldrig mer blir så igen.

Fick inga bristningar, sprack så lite att de bara sydde för att det inte skulle svid när jag kissade vid ettan, vid tvåan syddes inget och inte ens att göra nr 2 gjorde ont. Några enorma tuttar har jag aldrig haft, de var som snyggast under amning då de var fylliga, nu är det ingen katastrof jämfört med förr mn mitt platta mage hade jag gärna orkat arbeta tillbaka men disciplinen är det dåligt med.

VAB-dagarna (få) har vi delat rätt lika eller så har mina föräldrar tagt en del av dem.

Du kanske tycker jag är löjlig, men sån är jag.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Nej, varför skulle jag tycka du är löjlig?

Det är ni som kritiserat mina val, inte tvärt om. Du får föda och amma hur många barn du vill, det rör inte mig. Men tydligen rör det er att jag inte vill föda och amma...

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Efter två graviditeter kan jag säga att visst, jag hade kunnat bytt bort illamåendet med min man men det var en liten period av min graviditet, resten hade jag aldrig velat vara utan. Kontakten man hade i magen, sparkarna, uppmärksamheten, etc etc. Tänk att aldrig få uppleva det. Jag kunde nästan sakna känslan av att vara gravid när barnen var ute.

Och förlossningarna. Jag hade två idealiska förlossningar (ok, den första tog längre tid än de trodde fast helt klart mindre än ett dygn men jag har aldrig följt min kropp så, en fascinerande känsla) med bara lustgas som jag använde sparsamt så jag var väldigt medveten om allt som hände. Jag skulle kunna bli gravid bara för att få uppleva en förlossning igen men sen ska man ju vilja ha ett till barn också... Kan ändå känna att jag skulle vilja uppleva en till förlossning...

Men det där är ju ändå extremt olika, det är ju inte alls säkert att det blir så. Jag tycker det är fantastiskt roligt att ha barn - men förlossning och graviditet, nej tack. Jag tyckte inte det gav nånting mer än smärtor och sjukdom medan det pågick. Har aldrig varit så mycket sjuk i hela mitt liv, och kommer förmodligen (enligt vad läkarna säger i alla fall) aldrig bli riktigt återställd från graviditetskrämporna, ärren oräknade. Jag var också väldigt medveten om vad som hände under förlossningen, hade bara lustgas, men hur häftigt är det på en skala att ligga och krampa av smärta? Det är något man måste genomlida, visst, men på en häftighetsskala skulle jag säga att det är lika "häftigt" som tandvärk, ligga med brutna ben, eller vad annars smärtsamt en människa kan råka ut för.

"Kontakten i magen" inskränker sig ju precis som du skriver till att med jämna mellanrum få en spark i revbenen - vilket inte precis är min idé om mysigt umgänge. Otroligt mycket trevligare att umgås med bebis utanför magen, när man kan kommunicera på andra sätt än genom att bli sparkad i magen.

Som jag ser det är graviditet och förlossning en pärs som åtminstone jag aldrig i livet skulle gå igenom om det inte vore för att man får en bebis i slutändan. Det är i mina ögon skitorättvist att man som kvinna riskerar tillbringa ett år i sjukdom och elände för att få barn, och som man kan få ett barn utan att riskera hälsan alls. Men så är det nu en gång, och det får man leva med. Är man kvinna och vill ha biologiska barn är det bara att gilla läget.

Däremot håller jag med om att man inte alls behöver förlora figuren för all framtid för att man varit gravid. Om man får en annan figur så är det ju ofta för att man lagt på sig några kilo och inte hinner träna, men det händer ju många även utan graviditet. Visst, brösten blir kanske liiite plattare, å andra sidan har man kunnat knalla runt i två år med superboobisar, så man får väl se det som att det jämnar ut sig.

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Kvinnor kan också slippa allt detta. Man kan adoptera. Kan en man bli en underbar förälder till ett barn de inte burit i magen kan en kvinna också bli det. Mer jämställt än så kan det inte bli. Känner man att man måste havett biologiskt barn får man utsätta sig för risken att kroppen förändras. Men den behöver inte göra det.

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Varför ska kvinnor vilja må illa, få bristningar, gå upp i vikt, få fula bröst, föda vaginalt, spricka, amma, vara föräldraledig, bunden av barnet, sälja hästen/sluta träna/osv eller vara hemma med sjuka barn för att vara bra föräldrar? Män slipper ju det mesta av det men är oftast fantastiska föräldrar ändå (uttryckt av deras partner).
Ni tycker säkert jag är löjlig men sån är jag.

Jag är uppvuxen med en olycklig mamma som antaligen varit mycket lyckligare om hon gjort andra val gällande föräldraskapet.

Hur skulle man kunna fråga barnet? Det kan man inte därför frågar jag den lilla flickan inom mig vad som hade gjort henne lycklig.

Vad ledsamt att din uppväxt blev sådan och att din mamma inte mådde bra. Förlåt mig, men jag tror personligen inte att det var amningen och det vaginala födandet som gjorde din mamma olycklig, det hade nog andra, djupare orsaker?
Men om allt det du beskriver ovan, inom föräldraskapet, känns så förtryckande och betungande (t.ex. vara bunden av barnet, vara hemma med sjuka barn) undrar jag lite varför du alls vill ha barn? Det är omöjligt att vara förälder utan att ge mycket av sig själv, uppoffra´sig om du så vill, det är inte en tid då man gör precis det man vill just då i alla situationer, det är ett givande och ett tagande. Naturligtvis stannar en förälder hemma med det sjuka barnet, ibland mamma ibland pappa. Osv. Det finns en stor glädje i att finnas till för sitt barn, det är inte en betungande börda. Allt i livet har sin tid, som småbarnsförälder (baby-förälder inte minst) kan man inte öppna dörren och knalla iväg på äventyr när man känner för det, och det får man acceptera.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Kvinnor kan också slippa allt detta. Man kan adoptera. Kan en man bli en underbar förälder till ett barn de inte burit i magen kan en kvinna också bli det. Mer jämställt än så kan det inte bli. Känner man att man måste havett biologiskt barn får man utsätta sig för risken att kroppen förändras. Men den behöver inte göra det.

Ja, man kan adoptera men för mig (och min sambo) är det biologiska barn som gäller i dagsläget iaf. Jag vet inte varför jag (eller han) känner så men det är väl någon biologisk sak...

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vad ledsamt att din uppväxt blev sådan och att din mamma inte mådde bra. Förlåt mig, men jag tror personligen inte att det var amningen och det vaginala födandet som gjorde din mamma olycklig, det hade nog andra, djupare orsaker?
Men om allt det du beskriver ovan, inom föräldraskapet, känns så förtryckande och betungande (t.ex. vara bunden av barnet, vara hemma med sjuka barn) undrar jag lite varför du alls vill ha barn? Det är omöjligt att vara förälder utan att ge mycket av sig själv, uppoffra´sig om du så vill, det är inte en tid då man gör precis det man vill just då i alla situationer, det är ett givande och ett tagande. Naturligtvis stannar en förälder hemma med det sjuka barnet, ibland mamma ibland pappa. Osv. Det finns en stor glädje i att finnas till för sitt barn, det är inte en betungande börda. Allt i livet har sin tid, som småbarnsförälder (baby-förälder inte minst) kan man inte öppna dörren och knalla iväg på äventyr när man känner för det, och det får man acceptera.

Nej, det berodde inte på vaginalt födande eller amningen utan det berodde på att hon gav upp hela sitt liv ihop med att hon och pappa hade/har en väldigt klassisk uppdelning av livet. Detta trots att min pappa var föräldraledig med 2/3 barn.

Nej, det känns varken förtryckande eller betungande men att vara hemma med ett sjukt barn är inte det jag VILL med föräldraskapet. Jag har ingenting emot att ge av mig själv, som sagt så vet jag inte vart ni fått det ifrån?????? Jag har emot att jag skall ge MER av mig själv än min sambo bara för att jag hade oturen att födas som kvinna. Och denna kritik man får för att man väljer att inte göra det är jag ännu mer emot.
Det enda som verkligen bekymrar mig gällande barn är att jag inte får sova eftersom jag ÄLSKAR att sova...

 

[Mabuse]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Den enkla frågan är väl om du vill ha barn? Vill du ha (biologiska) barn så är det väl bara att bita i det sura äpplet och genomgå graviditet och förlossning. Den delen av barnskaffande är inte ett dugg jämlikt, utan där är det jätteorättvist så att du får dra i princip hela lasset själv. Vad gäller kroppsliga förändringar kan du påverka otroligt mycket själv hur mycket du kommer förändras genom att äta vettigt och träna vettigt. Så det är ju mycket upp till dig hur mycket du vill förändras. De flesta får inte massor av bristningar etc, utan ser i princip likadana i huden efteråt.

Amningen, om det funkar, underlättar otroligt mycket när man har en liten bebis. Så största anledningen som jag ser det att amma är att man har tillgång till en otroligt bra universalmedicin, som hjälper som i princip alla problem man kan ha som liten nyföding - hunger, trötthet, trygghetsbehov, magproblem. Det gör livet som småbarnsförälder otroligt mycket enklare. Så av rent egoistiska skäl (inget sliter så mycket som en otröstlig bebis) så skulle jag välja amning, om det går.

 

[Thera]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Enda skillnaden är att ni väljer att prioritera amning framför relationer medan jag väljer relationer framför amning (amning har endast bebis nytta av, relationerna har vi alla tre nytta av).

"Endast bebis" är väl rätt sammanfattande för den gigantiska egoismen. Räcker inte det med att "endast bebis" har nytta av det?

Undrar vilka andra saker du väljer bort för att "endast bebis" har nytta av det?

Mat? Rena kläder? Leksaker? Kompisar?

Och jag kan faktiskt inte på en punkt se att bebis har glädje av att du väljer bort amningen.
Jämställdhet handlar om något helt annat, knappast det som händer under den allra första spädbarnstiden, bebis lär inte märka det ändå.

Alla kan definitivt inte definitivt inte amma, men att välja bort den på grund av sitt stora ego tycker jag är fruktansvärt!

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men då kan du ju inte förbanna att du är kvinna. Det är ditt eget val att utsätta din kropp för en graviditet. Lät bli om du är rädd för bristningar och illamående. Man kan inte både ha kvar kakan och äta den.

 

[majola]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

*kl*

Men vad är det för konstig vändning som den här tråden har tagit egentligen? Har Minna86 någonstans skrivit att hon tror att snitt/flaskmatning hjälper mot illamående och bristningar? Jag utgår från att hon vet att det är sånt som kan hända om man är gravid - och hon blir knappast en sämre mamma för att hon inte tycker att det är så festligt.

Alltså, vår lilla gullunge var mer än efterlängtad - vi kämpade länge för att få till det - och både graviditet och förlossning var problemfria. Men inte fan ville jag må illa och få bristningar? Det är klart att jag gärna hade undvikit det om jag hade kunnat (liksom att spricka, avslag, hormonkaos etc - allt rätt trista grejor som jag mer än gärna skippat).

Däremot hade jag gärna ammat - men nu blev det inte så. Det är säkert enklare att ge ersättning än att pumpa som jag gör, men det är ju inte så att man inte blir bunden alls till barnet bara för att man flaskmatar, och det tror jag att Minna också förstår. Däremot är jag jätteglad över att min man och jag faktiskt kan dela på matningarna (synd att han inte kan pumpa, för det är rätt trist...) och funderar ärligt på att pumpamma även kommande barn rätt snart om det är lika ovilliga som gullungen att dricka från bröstet.

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

För att det är saker som är svåra att komma ifrån eller dela med sin sambo. Snitt och flaska löser ju inte alla olikheter mellan könen. Jag har gjort det mesta när bebisarna varit pyttesmå. Men nu ligger jag och käkar praliner. Inte helt fel det heller. Fast vi inte räknade timmar och minuter när bebisarna var nyfödda. Barn var så mycket tid även efter 6 månaders ålder. Därför förstår jag inte hysterin över vem som har bebisen när den är 4 veckor gammal.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jämställdhet handlar om något helt annat, knappast det som händer under den allra första spädbarnstiden, bebis lär inte märka det ändå.

Det kan jag! Självklart gynnar det relationen mellan pappa och barn om föräldrarna är mer jämbördiga i relation till barnet än vad (hel)amning medger. Självklart är det svårare för pappan då! Det är ju inte så att flaskuppfödda barn lider skada. Däremot är väldigt många pappor väldigt distanserade i sina barns liv - vilket barn lider skada av.

Sen hade jag personligen ammat av sådana skäl som Mabuse nämner, men det handlar ju om mammans bekvämlighet, det med. Det är ju bara det att den bekvämligheten matchar med amningsnormen, och därför slipper möta kritik. Och så får ju pappan kämpa mer då. Det tror jag att Mabuses man gör, men det är enligt min erfarenhet inte det vanligaste.

Men då kan du ju inte förbanna att du är kvinna. Det är ditt eget val att utsätta din kropp för en graviditet. Lät bli om du är rädd för bristningar och illamående. Man kan inte både ha kvar kakan och äta den.

Varför så moraliserande? Varför skulle det vara omöjligt att önska sig biologiska barn, men ändå tycka att det är rena skiten att det är man själv som måste bära fram dem?

Jag har aldrig träffat någon som vill ha bristningar och illamående, men man (kvinna!) "offrar" sig ändå. Önskan att få ett barn kan ju ändå vara starkare än motviljan mot illamående. Det betyder inte att läget är rättvist. Naturen är inte rättvis, varför skulle man inte få vara lite sur över det?

 

[CillaW]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Enda skillnaden är att ni väljer att prioritera amning framför relationer medan jag väljer relationer framför amning.

Jag förstår inte motsättningen mellan relationer och amning.

 

[Lena Furberg]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Rena skiten att bära fram dem?????????????? Det är ett privilegium!! Ett äventyr som inte går att jämföra med något annat - underbart ibland, smärtsamt ibland, men ett hisnande äventyr! Jag skulle inte för en sekund vilja påstå att det är en börda som kvinnan måste släpa på.
Och jag är övertygad om att INGET barn vill uppleva sig själv som en börda för föräldrarna. Inte konstigt att människor växer upp med depressioner och problem, om de känner att man varit en börda för sina stackars mammor (och pappor).
Barn är en gåva, ett privilegium, ett mirakel!
Ammar gör man om man vill - men, allvarligt, det är oändligt mycket lättare än att dona med flaskor och pulver. Jag reste världen runt med min spädis, ammade hela tiden och vågar inte ens tänka tanken på hur jag skulle klarat det med flaska!
Over and out.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

+Petruska

Tack!

 

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Ni gör allihop de valen ni gör utifrån er själva så det är jag knappast ensam om
Enda skillnaden är att ni väljer att prioritera amning framför relationer medan jag väljer relationer framför amning (amning har endast bebis nytta av, relationerna har vi alla tre nytta av). Och ja, jag vet att ni har lyckats med båda men det är väldigt långt ifrån alla som gör det.

Nej, skillnanden är att jag gör valet utifrån vad som vetenskapligt är det bästa för barnet. Alla andra faktorer som spelar in proriteras mindre (relationer, jobb, m.m).