En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag vet inte jag. En familj där mamman egentligen inte vill ha barn och vägrar kompromissa med sin fritid, karriär, tid (och därför planerar att inte amma alls) låter inte som en bra start till en harmonisk familj. Låter mer som ett ganska bra sätt för en sådan kvinna att göra sig olycklig...? Varför ens skaffa barn under de förutsättningarna? "Bara för att"? DET om något är väl en kvinnofälla. Barn skaffar man för att man vill ha dem, inte för att man "borde".

Humelibumlan, amningen är ju roten till ojämlikhet i förhållandet då karriär och fritid måste offras av kvinnan medan mannen är fri att gå som han vill = oharmoni. Om jag förstått Minna86 rätt.

Jag har ju sagt att jag vill ha barn, vad vet du om det?
Det är klart man måste kompromissa med sin tid, det måste man ju alltid göra oavsett om man har barn eller inte. Det försök du gör på att beskriva mig är inte alls så det är tänkt. Hade det varit okej om pappan vägrade kompromissa med sin fritid, karriär, tid? (Karriär och karriär, rent krasst så handlar det om pengar.)
Om du kände mig så skulle du veta att jag gör ingenting för att man borde, jag gör endast för att jag vill.

Nej, du har inte förstått mig rätt. Jag pratar om MIN familj och hur VI är och fungerar och vad som skapar harmoni för OSS. Jag har redan utan barn suttit och gråtit för att jag lägger ALLT på mina axlar och med alla moderskänslor som kommer så utgår jag ifrån att det kommer bli snäppet värre. Att jag kommer kämpa för att inte vara en mamma som sitter och gråter eller är allmänt bitter står jag för. Och kom nu inte och tjata om att jag är psykiskt sjuk och inte borde skaffa barn pga det för ingen är perfekt.

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Att skaffa barn för att man ska, trots att man inte känner sig mogen tycker jag är dumdristigt. Det finns betydligt fler inkompetenta och oansvariga föräldrar än man kan tänka sig och risken att det ska bli så känns större om man skaffar barn bara för "man ska" och hoppas på att naturen gör en till ett bra föräldraämne. Vi kvinnor har ju en fördel till att hormoner fixar mycket med oss, den fördelen har ju inte männen.

Nu ska vi inte blanda in min sambo i detta. Han är världens gosegris och älskar barn så han skulle gärna sitta hemma och amma i ett år om han kunde.

Som sagt, massor med folk skaffar barn oplanerat innan de känner sig mogna. Men de mognar med uppgiften och blir underbara föräldrar. Eftersom jag oxå är människa utgår jag ifrån att även jag funkar så.

Kan även tillägga som bakgrund att min mamma lade ner hela sitt liv för vår skull och det är ingen så här i efterhand glad för.

 

[Skogstrollet]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har ju sagt att jag vill ha barn, vad vet du om det?
Det är klart man måste kompromissa med sin tid, det måste man ju alltid göra oavsett om man har barn eller inte. Det försök du gör på att beskriva mig är inte alls så det är tänkt. Hade det varit okej om pappan vägrade kompromissa med sin fritid, karriär, tid? (Karriär och karriär, rent krasst så handlar det om pengar.)
Om du kände mig så skulle du veta att jag gör ingenting för att man borde, jag gör endast för att jag vill.

Nej, du har inte förstått mig rätt. Jag pratar om MIN familj och hur VI är och fungerar och vad som skapar harmoni för OSS. Jag har redan utan barn suttit och gråtit för att jag lägger ALLT på mina axlar och med alla moderskänslor som kommer så utgår jag ifrån att det kommer bli snäppet värre. Att jag kommer kämpa för att inte vara en mamma som sitter och gråter eller är allmänt bitter står jag för. Och kom nu inte och tjata om att jag är psykiskt sjuk och inte borde skaffa barn pga det för ingen är perfekt.

Men jag kan inte utgå ifrån annat än det du skriver, och du skriver ju så? Jag försöker inte att utgå ifrån någonting. Men jösses så defensiv du blir när man ifrågasätter och bara det signalerar för mig att du inte alls är helt tillfreds med situationen.

Angående det fetmarkerad så är mitt svar: naturligtvis inte. Varför skulle det vara mer ok att en man resonerar så? Men en person som vägrar kompromissa med karriär, tid och fritid (och pengar) - har den personen verkligen plats för barn i sitt liv...?

Nej vem är väl perfekt? Jag har själv en journal hos öppenpsyk och ska ha barn om två veckor. Jag har också issues.

 

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Nu ska vi inte blanda in min sambo i detta. Han är världens gosegris och älskar barn så han skulle gärna sitta hemma och amma i ett år om han kunde.

Som sagt, massor med folk skaffar barn oplanerat innan de känner sig mogna. Men de mognar med uppgiften och blir underbara föräldrar. Eftersom jag oxå är människa utgår jag ifrån att även jag funkar så.

Kan även tillägga som bakgrund att min mamma lade ner hela sitt liv för vår skull och det är ingen så här i efterhand glad för.

Jag har inte blandat in din sambo?! Men å andra sidan är det väll högst befogat att blanda in båda parter när man diskuterar barn-planering.

Du har helt rätt i att massor med människor mognar i uppgiften. ALLA gör det dock inte, det är faktiskt en skrämmande hög andel som inte gör det. Sen huruvida du kommer göra det eller inte är ju ingen som vet. Jag tycker bara det verkar riskabelt att förlita sig på att man växer in och mognar med uppgiften. Även om det ofta fungerar. Någon slags grund måste ändå finnas och du har gjort uttalande i tråden som gör att jag och andra blir fundersamma.

 

[Skogstrollet]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Ok, men hur ser man då på jämlikheten när man vaggar runt som en tung flodhäst, trött och svettig?
Bör mannen sympati äta upp sig ca 10 kg eller räcker det med att han bär runt en ryggsäck på magen?

Hos oss fungerar det så att mannen då tar hand om mina hundar (inte våra, mina), tar 95% av hushållsarbetet, lagar 95% av maten och gör matlådor till mig att ha om dagarna när han jobbar, masserar min rygg om kvällarna och blev extremt populär när han kom hem med en AC mitt i varmaste värmen för någon vecka sen.

Jag har sommarlov från studierna men orkar inte göra mer än det nödvändigaste pga ryggvärk, foglossningar och allmän klumpighet. Han jobbar heltid men sköter det mesta hemma ändå.

 

[Humelibumlan]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Hos oss fungerar det så att mannen då tar hand om mina hundar (inte våra, mina), tar 95% av hushållsarbetet, lagar 95% av maten och gör matlådor till mig att ha om dagarna när han jobbar, masserar min rygg om kvällarna och blev extremt populär när han kom hem med en AC mitt i varmaste värmen för någon vecka sen.

Jag har sommarlov från studierna men orkar inte göra mer än det nödvändigaste pga ryggvärk, foglossningar och allmän klumpighet. Han jobbar heltid men sköter det mesta hemma ändå.

Låter trevligt

 

[Lupin]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Hos oss fungerar det så att mannen då tar hand om mina hundar (inte våra, mina), tar 95% av hushållsarbetet, lagar 95% av maten och gör matlådor till mig att ha om dagarna när han jobbar, masserar min rygg om kvällarna och blev extremt populär när han kom hem med en AC mitt i varmaste värmen för någon vecka sen.

Jag har sommarlov från studierna men orkar inte göra mer än det nödvändigaste pga ryggvärk, foglossningar och allmän klumpighet. Han jobbar heltid men sköter det mesta hemma ändå.

Wow! Hatten av för en sån underbar och fantastisk uppbackning!

 

[Skogstrollet]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

+ @humelibumlan. Jag ska hälsa honom det.

Utöver det kan tilläggas byter han jobb i sommar för att få kortare resväg trots att det i sak innebär en nedgradering av arbetsuppgifter. Han har tagit initiativ till psykkontakt åt mig/oss då det finns en förhöjd risk för depression efter förlossningen. Vi har tillsammans gått psykoprofylaxkurs och hans roll under förlossningen blir (nästan ) lika viktig som min.

Under våren har jag inte orkat extrajobba lika mycket som vanligt så han har till viss del också försörjt mig så jag kunnat klara av studierna. Jag i min tur kommer som studerande att istället kunna lägga mera tid hemmet när det är hans tur att vara föräldraledig och har mer tid till barnet tiden efter det.

När jag börjar jobba igen blir det hans tur att få möjlighet att gå ner i arbetstid för att ägna sig åt sina projekt och ev. uppstart av egen firma.

I det långa loppet jämnar det ut sig.

 

[CillaW]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Ungefär som alla de människor som förbryllat svarar "Men man får väl inte lämna barnen på dagis när de bara är ett halvår?!" när jag berättar att jag ska vara föräldraledig i sex månader.

Men herregud.... finns det folk som säger såna dumheter???

 

[Minta]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men herregud.... finns det folk som säger såna dumheter???

Jag fick flera gånger frågan vem som var hemma med sonen när jag började läsa när han var 5 månader. Att barnens pappa var hemma när jag var i skolan var tydligen inte det första de tänkte.

 

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men herregud.... finns det folk som säger såna dumheter???

Ja, ett flertal. Lite vanligare är dock kvinnor som bara förutsätter "åh, man tror att ett års ledighet är så lång tid men det går så snabbt". Jo, sex månader går ännu snabbare... Inte lika dumt, bara stereotypt.

 

[Mitten]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag skulle mest vilja säga att du får inte hjälp att få barn om du blivit för gammal. Du får bara hjälp om det inte fungerar. Det finns dessutom åldersgränser. Så det kan vi lämna.

Jag har full respekt för att man inte vill amma. Jag hade inget principiellt emot det, men usch vad jag tyckte illa om det. Det var slaskigt, besvärligt och gjorde ont. Tuttarna var så enorma att jag inte hittade barnet därunder typ... inte mysigt. Tyckte jag.
Min dotter slutade amma vid 3 månader, hon ville verkligen inte ha. Ett par veckor till gick det att amma på natten, men annars vägrade hon. Ville inte ens ha det utpumpat!
Jag tyckte mest det var skönt, gick över till ersättning och då tyckte jag matandet var mysigt.

Det jag kan tycka är att man kan ju offra sig första 3 veckorna eller så (pumpa ut om man inte vill amma) så barnet får det där första, som är viktigast. För även om jag skulle börja jobba direkt så skulle jag vara hemma några veckor för att ta igen mig efter förlossningen. Allt handlar ju inte om att amma varje dag i minst 6 månader eller inte alls .

Jag tror egentligen inte att någon tycker det är så hemskt att inte amma, det är mest att orsaken skulle vara att man inte är jämlika annars som sticker i ögonen. För det känns inte som ett bra argument, helt enkelt.

 

[Mitten]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Och kommentaren 'men du kommer inte vilja lämna din bebis så snabbt'.
Nähä, men för pappan är det inga problem, han behöver max de där 10 dagarna i början eller ... ?
Jag jobbade 50% efter 8 månader, sköööönt!

 

[Lupin]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Nähä, men för pappan är det inga problem, han behöver max de där 10 dagarna i början eller ... ?

Det är kanske vanligare än man tror? Eller? Finns det någon statistik på hur många män som bara tar ut de första 10 dagarna?

 

[Rea]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

en myggrunk i ångermanälven

HAHAHAHAHA, helt underbart , det tar jag med mig!

 

[Humelibumlan]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

HAHAHAHAHA, helt underbart , det tar jag med mig!

Det är väldigt litet det

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

När vårt första barn var 6 mån började jag frilansa rätt mycket för då startade alla evenemang jag brukar få rapportera från. Jag ammade rätt mycket då fortfarande, både dag och natt. För att jag inte ville lämna sonen en hel dag och ofta en hel helg följde pappan med och var såklart huvudförälder eftersom jag jobbade. Han ringde mig när det var amningspanik eller så kom jag när tuttarna tyckte det var dags. Detta deltidjobbande eller vad man ska kalla det passade oss jättebra. Visst hade pappan det rätt skittrist på häsevenemang men han hade å andra sidan sonen att roa sig med. Sen att vi ofta bodde rätt primitivt var väl inte heller hans eller ens min högsta dröm men så blev det. Dessa somrar som det blev så var vi egentligen hemma båda två, jag som lärare med semester (mitt huvudjobb) och han tog f-ledigt + semester.

Vi bytte dock inte heltidsförälder förrän sonen var ca ett år och efter att ha turats om att vara heltidsföräldrar har vi deltidat.

Med andra sonen bytte vi heltidare tidigare och har även deltidat båda två. För mig har deltid känts bäst, man slapp vara hemma på heltid och fick det bästa av båda världar, möjligen inte jobbmässigt men det känns mindre viktigt än familjemässigt. Skönt var nä vi var hemma två dagar var och mina föräldrar tog en tredje, rent ekonomiskt också bra.

Jag ammade 1 1/2 resp 1 år 10 mån.

Hur ska man dela för att det måste räknas som jämlikt? Enligt försäkringskassan har min man tagit ut fler dagar (jag har måstat avstå till honom) men rent krasst har jag nog varit hemma lite mer om man räknar att jag deltidade lite längre. Vi snålade massor med dagar under bådas första år och har aldrig någonsin tagit mer än 5 dagar per vecka och då endast enstaka veckor.

Jag tycker att jämlikhet inte bara går att räkna i antalet uttagna dagar, i så fall ligger ju jag i lä. Däremot hade vare sig jag eller maken gått med på att han bara tog 10 dagar eller 60 eller vad nu minimum är. Inte heller de där mamman tar allt utom sista sommaren innan fsk då maken är hemma. Maken för att han vill vara hemma mer och jag för deras relations skull som jag tror inte hade blivit lika bra om jag tagit nästan allt. Men som sagt, vad som syns på pappret är inte alltid hela verkligheten.

 

[Mitten]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är kanske vanligare än man tror? Eller? Finns det någon statistik på hur många män som bara tar ut de första 10 dagarna?

Det är det säkert?
Jag tänkte på kommentaren jag fick om att jag inte skulle vilja lämna min bebis redan efter 7-8 månader. Men de flesta män går tillbaka till jobbet efter sina 10 pappadagar utan att få höra att 'de inte vill lämna sina bebisar efter så kort tid'.

 

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Och kommentaren 'men du kommer inte vilja lämna din bebis så snabbt'.
Nähä, men för pappan är det inga problem, han behöver max de där 10 dagarna i början eller ... ?
Jag jobbade 50% efter 8 månader, sköööönt!

Haha, ja precis! Jag vill slå in pannan på varenda människa som uttrycker sig så! "Åh, du ska nog se att du kommer vilja vara hemma längre". Jo, det tror jag säkert men nu har jag ju inte lyckats avla fram det här barnet själv så jag får ju snällt dela med mig....

 

[Tora]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är det säkert?
Jag tänkte på kommentaren jag fick om att jag inte skulle vilja lämna min bebis redan efter 7-8 månader. Men de flesta män går tillbaka till jobbet efter sina 10 pappadagar utan att få höra att 'de inte vill lämna sina bebisar efter så kort tid'.

Jag började jobba när mina pojkar var 7-8 månader. Pappan tog över båda gångerna. Helammade fram tills barnen var 5-6 månader. Började då med smakportioner och då tappade de intresset för amning ganska så fort. Tror jag ammade den äldste fram till 9 månader och den yngste till 8 månader. Men då var den sista månaden under en viss "tvång" då de egentligen inte alls var intresserade av att snutta, vare sig på dagen eller natten.

Visst var det svårt att gå hemifrån men det är det fortfarande fast den äldsta är 2.5 år. Har gett upp hoppet om att det blir bättre med tiden .

Mvh

Tora