En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har en gång sett en på Bukefalos som påstår sig ha spindelfobi få en spindel på sig, och jag lovar personen var inte kontaktbar.
Det uppförandet på en förlossning hade varit en absolut risk.

 

[cirkus]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är märkligt att komplikationerna vid en vf är mera otänkbara än de vid ett snitt.
Underlivet är viktigare än inre organ. Oerhört märkligt ställningstagande tycker jag.
Dessutom så påverkar underlivet under graviditeten i sig så "ingen" går säker

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Nej det beror på att de är hemma hela föräldraledigheten.
Själva barnafödandet är inte problemet.
Graviditet kan vara det.
Det är tufft att vara 100% produktiv under en graviditet.

Nu tänker ju jag historiskt sätt givetvis eftersom hur vi lever våra liv grundar sig i en tradition som går väldigt långt tillbaka, innan det ens fanns ett ord som föräldraledighet.
Graviditet för ihop med barnafödandet....

 

[Minna86]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

I det läget så tycker jag faktiskt att man skall skippa en graviditet helt och hållet.
Själva graviditeten med sin tyngd trycker så mycket på bäckenbotten att det egentligen är den som är största risken för att bli inkontinent.
Så inkontinensen kommer oftast inte från själva förlossningen utan från graviditeten.

Sedan så undrar jag ju hur man har tänkt sig att klara av sexlivet med en bebis eller en graviditet?
Det är en betydligt större risk att själva bebisen sabbar sexlivet.

Att vara så fixerad vid sitt underliv att livet vore slut om det blev skadat verkar ju minst sagt vrickat.

En bebis är inte en bebis för all evighet men ett förstört underliv är förstört för all framtid. Ja, det går att operera men det är inte säkert att det blir som innan.

Jag tycker komplikationer av ks verkar ganska ovanliga men efter vf ganska vanligt. Sen är jag övertygad om att komplikationerna efter ks är mycket allvarligare.

 

[Calazirya]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag tror att nyckelordet är vill.
För de som *bara* vill så tror jag att den argumentationen ligger i bakrunden i många fall.

Och med *bara* vill så menar jag där det inte finns någon medicinsk orsak alls

En miss i formuleringen. Enligt tonen hos vissa ( inte enbart baserat på denna tråd ) så skulle alltså ett större antal av samtliga som begär snitt göra det med dessa motiveringar.

Jag har stött på det i andra trådar också och jag ställer mig fortfarande tveksam till att vi talar om en stort antal = normalt förfarande att använda sig av dessa motiveringar.

 

[Kamomilla]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

I samband med att jag fick min förste son så var det ganska många i bekantskapskretsen (blandade åldrar) som fick barn ungefär samtidigt.
En fick akutsnittas och beviljades snitt vid efterföljande förlossning pga fysiska hinder som upptäcktes vid första snittet, MEN hon blev ändå motarbetad!!!
Hon hade mycket hellre fött vaginalt om hon bara kunnat. Hon var den som återhämtade sig långsammast efter förlossningen, och då var det flera i gruppen som hade maratonförlossningar.

Och även de som haft jobbiga upplevelser under sina förlossningar hade de inga stora tankar på snitt när nästa barn kom, inte mer än att det vore smidigt att få ungen utlyft, men alternativet att få magen uppsprättad var ett sämre alternativ (skulle ta längre tid innan man var tillbaka i stallet )

Själv skulle jag undvika snitt om det inte skulle vara medicinskt motiverat om det blir fler barn här. Tillhör samma kategori som I_U som tillbringar lite tid på förlossningen, ganska enkelt (relativt sett) klämmer ut ungen och sedan efter duschen vill åka hem.

 

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Lika naivt som att tro att en trafikolycka inte skall drabba en själv - och ändå så ger man sig ut i trafiken.

Att vara så rädd för att leva kan inte vara nyttigt.

Och nej man skall inte ha ett fritt val så länge som det är gemensamma pengar som betalar.
En lösning är att åka utomlands och betala för snitt på en fin klinik.

De senare komplikationerna får man väl behandla med allmänna medel men då så finns det ju litet till godo från den förlossning som det allmänna inte behövde betala.

Pengar till allmän sjukvård skall gå till nödvändig vård och inte önskad vård.
Varken till onödiga snitt eller plasttuttar för nöjes skull.

+1 på den!

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag tycker komplikationer av ks verkar ganska ovanliga men efter vf ganska vanligt.

Jag är övertygad om att det inte blir så många med bestående men kvar när man har plastikopererat dem som det behöver.

Rent allmänt så tror jag att kvinnor är dåliga på att ta hjälp för sina förlossningsskador.
Jag lovar att litet väl utförd underlivsplastik i de allra flesta fall kan återställa underlivet till full funktion på alla sätt och vis.
Men eftersom att det inte syns till vardags så går kvinnor och lider i det tysta.

Så till alla som har problem - sök till en bra kvinnoklinik.
Underlivsplastik är enkelt och ofarligt.

Kirurger kan skapa vaginor vid ett könsbyte så nog kan de laga det mesta som har gått sönder också.

 

[Korven]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Kl

Varför skulle ett kejsarsnitt vara mycket enklare än en underlivsplastik?

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har fött tre barn med tre oerhört okomplicerade förlossningar.
Jag tror att vi som liksom bara slinker in på BB och föder våra barn för att sedan packa ihop och gå hem inte hörs så mycket.
Mitt andra barn mådde inte bra och behövde vård efter förlossningen, så att föda på sjukhus är ändå bra.

Men vi märks inte i debatten.
Vi bara finns på något vis.

Det där gör mig lite ledsen för det är faktiskt sant. Undra hur många vi är som inte alls fått några komplikationer, men det bara sopas under mattan och vi verkar inte ens existera. Vi är nog många många många många fler än vad som tillåts komma fram.

En annan sak jag funderar på det är naiviteten om den perfekta graviditeten och sen den katastrofala förlossningen och då måste man ha snitt. För just vid förlossningen kommer man höra till den skara som det går illa för. Men tänk om man hör till den skaran under graviditeten? Om bebis dör i magen i vecka 22, tänker man sig KS då också? Vecka 28? Vecka 32? Eller hur resonerar alla som vägrar föda vaginalt? Är ni verkligen aldrig rädda för att bebisen kan komma tidigare på ett eller annat sätt?

Danderyd har väl ett speciellt program (eller platsbrist?) som gör att man får snitt efter en viss tid om inte bebisen kommit ut. Ingen kvinna förväntas ligga med värkar i ett dygn eller så. Det kanske skulle kunna vara en bra garanti och faktiskt få fler att försöka föda vaginalt. För då vet man att klockan 15 kommer det att vara slut om inte bebis kommit ut. Det kanske skulle vara en fin trygghet för många? Det skulle vara roligt om någon har hört någon utvärdering av detta. Danderyd är poppis, kanske därför?

 

[Brandgul]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det gick ju till och med någon underhållningssåpa på TV där de förminskade och gjorde allt möjligt med underlivet så att det blev till belåtenhet. Själv funderar jag på om kvinnorna har för stora muttor eller karlarna som har för små snoppar?

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har en gång sett en på Bukefalos som påstår sig ha spindelfobi få en spindel på sig, och jag lovar personen var inte kontaktbar.
Det uppförandet på en förlossning hade varit en absolut risk.

Men tror du verkligen att alla som säger sig vara så rädda att de inte kan föda vaginalt, är så till den grad okontrollerbart rädda?

Alltså, jag vet inte, men jag har väldigt svårt att tro det. Just förlossningsfobi, vet jag inte om det anses existera, och oavsett så drabbas man ju inte av förlossningar till höger och vänster som av spindlar. Och man kan väl inte veta innan heller, om man är så fobisk eller inte.

Jag inbillar mig att de flesta som säger att de är för rädda för att föda vaginalt, sedan ändå föder vaginalt, efter mer eller mindre samtalshjälp. Och att de inte får något slags totalt psykbryt under förlossningen utöver det normala (man kan ju vara rätt medtagen när man föder barn, och det är ändå så sett normalt).

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

En miss i formuleringen. Enligt tonen hos vissa ( inte enbart baserat på denna tråd ) så skulle alltså ett större antal av samtliga som begär snitt göra det med dessa motiveringar.

Jag har stött på det i andra trådar också och jag ställer mig fortfarande tveksam till att vi talar om en stort antal = normalt förfarande att använda sig av dessa motiveringar.

Motiveringar som i princip handlar om att passa in förlossningen i almanackan, alltså?

Jag skulle gissa att det är extremt ovanligt att man säger sådant till barnmorskan på allvar. Tycker mest att det låter som struntprat att det skulle vara vanligt.

Men varför är frågan intressant eller viktig, tycker du?

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men tror du verkligen att alla som säger sig vara så rädda att de inte kan föda vaginalt, är så till den grad okontrollerbart rädda?

Nej definitivt inte alla men några är det garanterat.
För vården så gäller det ju då att identifiera dessa som verkligen flippar och det är väl därför som de väntar så pass långt in i graviditeten med att bevilja snitt.
Jag tror att jag har läst någonstans att 2/3 väljer att föda vaginalt efter samtal och är nöjda med det.

Jag inbillar mig att de flesta som säger att de är för rädda för att föda vaginalt, sedan ändå föder vaginalt, efter mer eller mindre samtalshjälp.

Som med alla fobier så går ju även förlossningsrädsla att behandla.
Vissa blir botade medan andra inte blir det.

 

[ginnies]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Hon är lugnet själv men anser att komplikationsriskerna vid en vf är otänkbara och det tänker hon inte utsätta sig för.

Jag har arbetat inom den biten och vi hade under den tiden,ca 10 år, 2 planerade snitt a la normal graviditet och egentligen inte behov a snitt där mödrarna dog efteråt, propp, båda två.

Visst fanns där komplikationer vid vf men vad jag minns, inga dödsfall hos mödrarna under samma tid, inte ens när det var blödningar med 6-7 liters blodförlust. .

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vad innebär det att bli tagen på allvar? Att tex respektera någons rädsla (som det ju ändå verkar vara fråga om här), är det alltid att ordna så att personen slipper att konfrontera eller bearbeta rädslan? Är det helt säkert att det är så det går till att ta någon på allvar?

Just när det gäller vården och som i detta fall, förlossningsmetoder, kryllar det av kvinnor som redogör för att de känt sig överkörda och klappade på huvudet.
I vissa fall har det slutat med ett rätt dåligt facit.
Dessa kvinnor har inte blivit tagna på allvar.

Långt ifrån alla som sitter i beslutande position har personkännedom nog att lista ut vilka insiktsfulla de ska ta på allvar eller inte.
Därav menar jag att det ligger rätt stort ansvar på individen att göra det lätt för beslutsfattare att fatta rätt beslut.

Jag är personligen en insiktsfull person, jag vet själv vad som är bäst för mig och ingen bör komma och tramsa med mig, det skulle bara bli fel.
Som tur är har de flesta hittills varit mycket uppmärksamma på vad jag haft att säga MEN jag har inga problem med att förstå att den som inte kan tala för sig lätt kan bli överkörd.

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Just när det gäller vården och som i detta fall, förlossningsmetoder, kryllar det av kvinnor som redogör för att de känt sig överkörda och klappade på huvudet.

Kryllar?
Du verkar bara höra det som låter mycket.

"Hälsan tiger still" brukar det heta.
Så det handlar nog mest om att vi andra inte hörs - alls.

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har arbetat inom den biten och vi hade under den tiden,ca 10 år, 2 planerade snitt a la normal graviditet och egentligen inte behov a snitt där mödrarna dog efteråt, propp, båda två.

Visst fanns där komplikationer vid vf men vad jag minns, inga dödsfall hos mödrarna under samma tid, inte ens när det var blödningar med 6-7 liters blodförlust. .

Klart det händer sorgliga saker.
Mödradödlighet vid förlossning är i Sverige mycket ovanligt, oavsett förlossningsmetod.
En graviditet är i sig en riskfaktor gällande blodpropp, särskilt för den med anlag.


Blodpropp är en av de få men vanligaste riskfaktorerna vid snitt.
Om man ska snittas är det bra att ha koll på ärftlighet och anlag eftersom man då kan tilllskrivas blodförtunnande innan op (+ efter).

Hur som, min vän, och fler med henne, väljer trots allt snitt framför vf.

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Kryllar?
Du verkar bara höra det som låter mycket.

"Hälsan tiger still" brukar det heta.
Så det handlar nog mest om att vi andra inte hörs - alls.

Övertolkning av mitt ordval.
Alldeles för många och alldeles för vanligt per min def.


Att det finns många som är nöjda med sin vf samt att det finns många som är nöjda med sitt snitt (planerade snitt ger tydligen mest nöjda mammor enligt st) känns för mig inte intressant. Det är upp till individen att själv avgöra vad som blir bäst för henne.

Bara för att det gick bra för dig så behöver det inte gå bra för någon annan.
Jag har flera vänner med idrottande bakgrund och utan skumma anlag som likt dig borde ha fått strålande förlossningar men som slutade likt Spirit.
Din personliga förlossningserfarenhet, + alla andras, är således helt ointressant för en annan individ ex mig.


Du vägrar förstå att det som är rätt för dig kan vara väldigt fel för någon annan - och det gäller alla dina val.

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är märkligt att komplikationerna vid en vf är mera otänkbara än de vid ett snitt.
Underlivet är viktigare än inre organ. Oerhört märkligt ställningstagande tycker jag.

Det där handlar helt om individuella värderingar, precis som allt annat.
En kan tycka att det inte är hela världen att vara inkontinent, eller ha ett ärrat underliv som försämrar samlivet eller ha en bristningsexploderad hängmage, andra kan anse sitt liv förstört.

Dessutom så påverkar underlivet under graviditeten i sig så "ingen" går säker

Ja, men en (komplicerad) vf ökar risken betydande.