En sömn-tråd

[miumiu]

Känner att jag behöver få lite input på vår situation nu.

Har ett barn som fyller 6 i sommar. Vi har samsovit sen start då det kändes som det rimligaste alternativet när sonen var liten. Gjorde några halvhjärtade försök att flytta över honom till eget rum och säng när han var runt 3, men det resulterade i väldigt mycket spring på nätterna och jag är en person som värdesätter min egen sömn högt och heligt så kände att det helt enkelt var smidigast att pausa det projektet på obestämd tid.

Sambon skulle nog gärna se att han började sova i egen säng, helst igår. Jag känner ju också att han börjar bli större och det är lite trångt i sängen men för sonen känns det jättehemskt och läskigt med tanken på att sova själv i eget rum. Vet inte varför han känner så men vi har pratat om det och inte kommit någon direkt vart. För MIN del får han gärna sova hos oss så länge han vill då jag är övertygad om att det kommer komma en dag då han inte längre vill själv, men sambon är inte övertygad om det

Sen är det nattningarna, som jag personligen börjar tycka är rätt så jobbiga. Sonen går på en förskola med blandade barngrupper och dom har bestämt där att alla barn ska vila efter lunch. Vi har sagt till om att vårt barn 5.5 år gammal inte bör sova middag (vilket borde vara en självklarhet) men det händer ändå att han gör det = omöjlig att lägga. Någon av oss föräldrar måste ligga bredvid honom tills han somnat och det stökas runt en del. Ibland känner jag bara, är detta normalt? Vi har liksom inte aktivt tränat honom på att sova själv för jag fattade inte att det skulle bli ett sånt megaprojekt. Tänkte att han skulle bli lugn och trygg av att sova med oss och han är en glad och trygg unge i övrigt. När vi föreslagit ex att han ska sova i egen säng har han fått panikångestliknande attacker, och då känns det ju bara fel att driva detta längre.

Om någon varit i en liknande situation får ni hemskt gärna dela med er!

 

[Krystalline]

Vi skaffade en 120-säng till barnet. Då kan man träna på att först sova i eget rum med en förälder i sängen, och när det funkar bra, kan föräldern flytta tillbaka till sitt rum. Visst kan det bli att de kommer och hämtar en förälder på natten i början, men det är ändå en trygg steg-för-steg-process

Angående att de låter honom sova på dagen, det hade gjort mig jättefrustrerad. Har ni verkligen satt ner foten om det?

 

[Guldaskig]

Nu är våra barn inte så stora än men vi har också köpt större sängar så att vi ska kunna ligga bredvid.

Angående att sova på dagen skulle jag bli frustrerad om förskolan skulle lägga vår 3-åriga dotter så jag förstår att ni blir frustrerade. Jag skulle prata med dem igen och berätta att det stör läggningen för er vilket i sin tur bidrar till färre timmars sömn nattetid.

 

[KarinStarfighter]

Tycker också att förslaget om 120 säng på rummet låter bra.

Få 5-åringar sover middag. Inte konstigt att det stör nattsömnen. Jag hade satt ner foten om det om jag var du för det låter helt orimligt att han ska sova på förskolan...

 

[miumiu]

Jättebra tips om 120-säng! Då behöver ju inte övergången bli så dramatisk iom att man kan natta på samma sätt som han är van vid.

Angående att han sover middag på förskolan ibland, vi har sagt att det förstör nattsömnen (han blir tröttare nästa dag och det blir en ond spiral), men det blir lite av en ”he said she said”-diskussion där personalen säger att han inte sover men sonen hävdar att han visst gör det. Tänker att det kommer lösa sig ändå om ett halvår när han börjar skolan för dom lär väl knappast låta honom sova middag där

 

[Imogen]

Verkar det som att det han får panik över är att somna själv eller att vakna på natten och ni inte är där?

Hade också försökt med en 120-säng så att det fungerar att ligga bredvid och natta om det är insomningen som är grejen.

Om det är att det är läskigt att vakna på natten så kanske om det får plats en extrasäng i ert rum? Då kan han "träna" på att sova i egen säng utan att det är i eget rum i början.

Vi hade lite liknande problem med vår snart sexåring. Han hade en period där han visserligen somnade helt ok men sen vaknade många gånger precis i början av natten innan vi gått och lagt oss. Han blev också väldigt rädd de gånger han testade att gå över till vår säng och så var vi inte där. Vi satte igång vår gamla babymonitor så kunde han ha den bredvid sig i sängen. Så om han vaknade så kunde han prata med oss och vi kunde komma upp. Vet inte om det hade med det att göra eller om det bara var en fas som gick över men nu vaknar han i princip aldrig längre.

 

[Eli]

Har en snart femåring som absolut inte heller sover i egen säng eller eget rum. Försökte rätt länge med att han sov tillsammans med pappa i sitt rum men han fick mardrömmar och kissade i sängen. Sa själv att han tyckte rummet var läskigt och ville sova i stora sängen. Så ja, där sover jag med två kids och pappa i femåringens rum. Alla sover bra så det tänker jag inte försöka ändra på, men däremot har vi också haft maratonläggningar på 2-2,5 timme om kvällarna pga "inte trött" och det höll på att driva mig till vansinne. Så jag införde ljudbok och sa att mamma måste fixa lite saker innan jag kan lägga mig och så fick han försöka somna själv. Han var inte superimponerad av att vi skulle lämna honom ensam, men det har faktiskt funkat rätt bra. Vi pratade mycket om att mamma och pappa bara är i köket eller kollar på tv ("lyssna så hör du oss"), lät honom ta med så många gosedjur som han ville till sängen och såklart komma upp till oss om det blev för läskigt. Han brukar komma nån gång men han har somnat själv varje kväll till slut.

 

[Sofie.S]

Kan ni natta honom i hans rum? Så får han sedan komma till er på natten?

Angående vila på förskolan, många barn behöver hjälp att varva ned efter efter lunch för att orka en hel dag på förskolan. Är syftet att de ska sova eller att de ska vila? Stor skillnad.
Tänker att syftet kanske är att vila (dvs lyssna på saga, bok eller liknande på en madrass) och barnet kanske då är så pass trött att han somnar?

 

[Scata]

Vi ställde in en egen säng brevid min sida på sängen som första steg efter samsovningen. Då sov vi fortfarande tillsammans, men i egna sängar, och det gjorde underverk för min sömn!
Vid 5-6 årsåldern hade vårat barn en period då sängen i det egna rummet var roligast och bäst att sova i, men sedan återkom åter en period av att sova i samma rum.
Vi har inte haft några problem med det, precis som du skriver så kommer en dag då det inte är roligt att sova med mamma och pappa längre

Men det där med att dom får sova på förskolan är ju helt galet, våran fick vi ta bort middagssömnen på redan vid 3-årsåldern för att det sabbade för nattsömnen. Vi hade ett barn som hade väldigt litet sömnbehov fram tills 12-13 år - DÅ kom den stora tonårssömnen

Tillägg: förskolepersonalen hade en "lugn stund" med de som inte skulle sova, dvs läste ur en bok för dom eller liknande. Som hundägare kallar man det för "passitivitets-träning"

 

[Miks]

Vi har en madrass extra i vårt rum. Den står färdigbäddad lutas mot en vägg. Hade kunnat gå att putta in under sängen. 6 åringen vaknar flera gånger i veckan med mardrömmar och kommer d antingen själv eller ropar och lägger sig på madrassen. 11 åringen lägger sig där typ nån gång varannan månad.

Båda barnen somnar i sina rum med bok eller ljudbok. Ibland själva, oftast med någon av oss i rummet. 6åringen sitter vi bredvid på en pall, 11åringen har 140cm säng så där kan man halvligga bredvid.

Kan ni göra en mjuk övergång så att inte steget att byta blir så stort? En extra madrass kan man flytta runt och stuva undan ganska enkelt. Den är dessutom uppskattad för kojbygge och kullerbytta övningar

Mvh Miks

 

[Rhinos]

Känner att jag behöver få lite input på vår situation nu.

Har ett barn som fyller 6 i sommar. Vi har samsovit sen start då det kändes som det rimligaste alternativet när sonen var liten. Gjorde några halvhjärtade försök att flytta över honom till eget rum och säng när han var runt 3, men det resulterade i väldigt mycket spring på nätterna och jag är en person som värdesätter min egen sömn högt och heligt så kände att det helt enkelt var smidigast att pausa det projektet på obestämd tid.

Sambon skulle nog gärna se att han började sova i egen säng, helst igår. Jag känner ju också att han börjar bli större och det är lite trångt i sängen men för sonen känns det jättehemskt och läskigt med tanken på att sova själv i eget rum. Vet inte varför han känner så men vi har pratat om det och inte kommit någon direkt vart. För MIN del får han gärna sova hos oss så länge han vill då jag är övertygad om att det kommer komma en dag då han inte längre vill själv, men sambon är inte övertygad om det

Sen är det nattningarna, som jag personligen börjar tycka är rätt så jobbiga. Sonen går på en förskola med blandade barngrupper och dom har bestämt där att alla barn ska vila efter lunch. Vi har sagt till om att vårt barn 5.5 år gammal inte bör sova middag (vilket borde vara en självklarhet) men det händer ändå att han gör det = omöjlig att lägga. Någon av oss föräldrar måste ligga bredvid honom tills han somnat och det stökas runt en del. Ibland känner jag bara, är detta normalt? Vi har liksom inte aktivt tränat honom på att sova själv för jag fattade inte att det skulle bli ett sånt megaprojekt. Tänkte att han skulle bli lugn och trygg av att sova med oss och han är en glad och trygg unge i övrigt. När vi föreslagit ex att han ska sova i egen säng har han fått panikångestliknande attacker, och då känns det ju bara fel att driva detta längre.

Om någon varit i en liknande situation får ni hemskt gärna dela med er!

Sambon kan sova i egen säng och så sover du och barnet i samma?

Vår snart 6-åring sover ibland i sin säng och ibland i vår. Skulle inte vilja tvinga honom att sova själv om han upplever att det är läskigt. Han har en 120-säng och ibland sover jag med honom där om han ber mig. Tror det är helt normalt att de inte vill sova själva i den åldern

 

[Soapbubble]

Säg till personalen att ni inte vill att er 5,5-åring har liggvila. Det förstör era nattningar. Föreslå sittande läsvila som alternativ till passiv liggvila.

Det är säkert personalbrist eller fantasilöshet som gör att de låter nästan-skolbarn ha liggvila.

 

[LiZH]

Vi skaffade 120cm sängar och nattade där. Om de kom till oss på natten följde en av oss med tillbaka till det egna rummet och lade sig med barnet där. Det fungerade jättebra.
Vår äldste behövde det tills han var 8-9. Den yngste sade Godnatt och stängde bestämt sim rumsdörr när han var tre. Helt klart spelade det roll att ha äldre syskon