90-talet var betydligt värre. Många som fick flytta då de inte längre hade råd att bo kvar med de gräsliga räntorna.90-talet? Det var väl en bubbla som sprack under 00-talet?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
90-talet var betydligt värre. Många som fick flytta då de inte längre hade råd att bo kvar med de gräsliga räntorna.90-talet? Det var väl en bubbla som sprack under 00-talet?
Plus att det är viktigt för mig, jag vill gärna ha en öppen planlösningDefinitivt! Vi tittar mycket på det också.
Ja men det skulle ju hända ändå om ni tog den här chansen, att ni skulle flytta igen alltså. Med att försöka köpa det ni vill ha nu så finns det ju en chans att ni fortfarande trivs bra där i framtiden.
Beror väl mycket på hur villig man är till att flytta.
Oh no. Jag köpte -91 och sålde -98. Då hade lägenheten varit helt osäljbar i några år, jag fick vara glad för att sälja med förlust.90-talet? Det var väl en bubbla som sprack under 00-talet?
Ja jag talade om hur det är i Stockholm, ber om ursäkt att jag inte var tydlig om det. Jag vet dock såklart inte hur det blir i framtiden, men det känns osäkert att priserna skulle sjunka. Iallafall inne i stan på attraktiva ställen.Priserna har i alla fall gått ner mycket på andra ställen. I Uppsala gjorde man vinster i storlek en miljon för ett par år sedan, idag kan du behöva sälja med förlust. Uppsala har också varit 'säkert' att köpa i tidigare.
Plus att det är viktigt för mig, jag vill gärna ha en öppen planlösning
Uppsala är också en stad som hela tiden växer och med bostadsbrist så de som gjort förluster är de som köpt dyrt och tvingats sälja (frivilligt eller ofrivilligt). Men de som köpte längre tillbaka i tiden gör vinster.Priserna har i alla fall gått ner mycket på andra ställen. I Uppsala gjorde man vinster i storlek en miljon för ett par år sedan, idag kan du behöva sälja med förlust. Uppsala har också varit 'säkert' att köpa i tidigare.
90-talet var betydligt värre. Många som fick flytta då de inte längre hade råd att bo kvar med de gräsliga räntorna.
Jag var för ung för att minnas det! Det jag minns är börskraschen och bubblan under 00-talet. Men jag tror er om ni säger att den under 90-talet var värre.Oh no. Jag köpte -91 och sålde -98. Då hade lägenheten varit helt osäljbar i några år, jag fick vara glad för att sälja med förlust.
På bostadsmarknaden var det förfärligt.Jag var för ung för att minnas det! Det jag minns är börskraschen och bubblan under 00-talet. Men jag tror er om ni säger att den under 90-talet var värre.
Någon politiker (som jag nu inte minns namnet på) fick frågan hur högt räntorna skulle tänkas stiga och han peka bara upp med fingret till stjärnornaPå bostadsmarknaden var det förfärligt.
-92 höjde Riksbanken styrräntan till 500 proc, vilket drog upp bolåneräntan till 25 proc. Gissa om någon ville köpa då. Jag hade bunden ränta så jag kom undan med bortåt 15 proc.
https://www.dn.se/ekonomi/rantechocken-forandrade-sverige-monster-kanns-igen-i-dag/
Jag hade definitivt kunnat mellanlanda i ett boende som inte var min dröm för att kunna ta ett kliv mot drömmen senare.
Mannen och jag gör det just nu. Vi bor inklämt i ett kedjehus med grannar lite för nära och det var ett rent strategiskt köp för att komma närmre vår dröm. Vi har efter värdering redan gjort en kalkylerad vinst enligt bank och mäklare med ca en halv miljon.
Vissa grejer tänkte vi dock inte kompromissa med när vi köpte och det var läget; nära till både malmö och lund där vi jobbar, tre sovrum, två badrum, samt mina föräldrar där jag har hästen.
Från att ha bott centralt i Malmö med nära till allt vi uppskattar som restauranger och socialt liv hamnade vi i ett litet samhälle med ca 2000 boende och en mataffär som inte alltid har mjölk på hyllan eller för den delen öppet när det står på skylten att de ska ha det.
Vi trivs just nu jättebra, just med vetskapen om att det inte är för alltid.
Ja jag talade om hur det är i Stockholm, ber om ursäkt att jag inte var tydlig om det. Jag vet dock såklart inte hur det blir i framtiden, men det känns osäkert att priserna skulle sjunka. Iallafall inne i stan på attraktiva ställen.
Uppsala är också en stad som hela tiden växer och med bostadsbrist så de som gjort förluster är de som köpt dyrt och tvingats sälja (frivilligt eller ofrivilligt). Men de som köpte längre tillbaka i tiden gör vinster.
Samma här. Trettiotal är gränsen för mig; ju äldre desto bättre. Jag behöver känna historiens vingslag omkring mig för att kunna andas. Och jag behöver en vacker miljö att vila ögonen på för att må bra och trivas.Jag går emot de flesta i tråden, personligen skulle jag aldrig kunna bo nånstans där estetiken inte är "med mig". Såklart är ju det högst personligt, men jag hade inte velat bo i ett hus yngre än funkis.
Och jag behöver en vacker miljö att vila ögonen på för att må bra och trivas.
Priserna ökar ju hela tiden oavsett omvandling eller inte.
Håller med! Tre år går skitfort! Tänk vad nice ni kommer få det sen med nån miljon extra för nästa boende.@Voeux jag tycker att ni ska ta lägenheten och sen sälja efter ombildning om ni känner för det. Utan tvekan.
Jag har vänner som gjort på liknande sätt och tjänat runt miljonen. Det är väldigt mycket pengar för en privatperson, intjänat på ett fullt lagligt sätt och jag personligen hade grämt mig rejält om jag inte hade tagit chansen.
Tre år går snabbare än vad man tror och oavsett hur fula husen är på utsidan är det insidan som räknas. Jag bor också i ett gräsligt fult bostadshus men jag bor högt upp, har ingen insyn och folk som kommer hit brukar kommentera utsikten i positiva ordval. Från insidan är lägenheten jättefin, den är smart byggd och jag har alla bekvämligheter jag behöver (tvättmaskin, diskmaskin, varmluftsugn med microfunktion, etc).
Det är vad ni gör av insidan som räknas