En ganska vag rasvalstråd

[Exile]

Jag funderade länge på om jag skulle posta här eller inte. Jag har läst lite i andra trådar och läst på om alla möjliga raser så här kommer en försiktig trådstart som är lite mer personlig eftersom den utgår ifrån min situation.

Jag har alltid tyckt om hundar och alltid velat ha en men aldrig fått. Har haft väldigt lite kontakt med hund generellt i mitt liv då varken familj, släkt eller vänner någonsin haft hund. Min plan har alltid varit att skaffa men "sen", främst på grund av min hälsa vilket är ganska begränsande.

Men nu har jag en sambo sedan ungefär ett år. Han är uppvuxen med hundar, en labbe när han var mindre och sedan dess ställer hans mamma ut Shih tzu så det har blivit många sådana. Han är väldigt, väldigt sugen på hund och saknar det så nu har frågan kommit upp igen.

Det har varit minst sagt spretigt när det kommer till rasval. Sambons drömhund är irländsk varghund och de är enormt fina men den korta livslängden tycker jag känns som något som är svårt att komma över. Han skulle också kunna tänka sig shih tzu men där är jag mer avig. Jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig ska ha en trubbnos, jag vill helt enkelt inte stödja det. Nu ska ju inte shih tzun vara lika illa som typ en mops men jag hör ju ändå hur hans familjs hundar låter när de springer osv.

På grund av mitt nuvarande hälsoläge är längre promenader uteslutet för mig utan jag kan sköta kortare rastningar. Jag är intresserad av hundsport och tycker både nose work, apportering och agility verkar kul (i framtiden) men då jag aldrig provat så kan det ju lika gärna vara så att jag kommer fram till att det inte var något för mig. Jag vill alltså gärna ha en hund som inte är helt tondöv för att göra som matte säger då jag gärna vill prova på, men absolut ingen liten arbetsnarkoman. Sambon är lite tvärt om, han vill gärna ha en kompis att ta med ut i skogen och på långpromenad men är inte jätteintresserad av mental träning (även om såklart det kan ändras också).


Önskemål (men inte krav):
Inte skällig
Fäller inget eller "lämpligt"
Jag kan tänka mig en trimras men inget som behöver borstas dagligen
Inget dregel

Jag vill ju egentligen gärna ha en söt hund, alltid drömt om pomeranian men förstått att hälsoläget där inte är något vidare när det kommer till mentaliteten. Raser vi "diskuterat" och kan tänka oss är cairnterrier, westie, storpudel, eurasier, golden, labbe, dalmatiner, bolonka.. lite spretigt som ni ser och alla är nog inte lämpliga.


Lite TLDR:

En familjekompis som är glad och med på det mesta men inte kräver för mycket. Storlek är inte så viktigt men sambon vill gärna ha en större hund medan jag tycker det lilla formatet är praktiskt. Vi vill ha en frisk ras, framförallt mentalt då jag är helt oerfaren.

Sambon har lagt in veto på chihuahua och bichon tyvärr, jag vill absolut inte ha en schnauzer eller papillon.

 

[Lingon]

Vad menar du med att inte behöva borstas dagligen? För att förhindra tovor i pälsen eller för att inte få drivor med päls hemma?

 

[Exile]

Vad menar du med att inte behöva borstas dagligen? För att förhindra tovor i pälsen eller för att inte få drivor med päls hemma?

Båda?

Jag är uppväxt med katter och en sak som var oväntat skönt med att flytta hemifrån var att det inte längre är päls på ALLT längre. Inte på nytvättade kläder, i sängen, i maten osv..

Att behöva borsta varje dag för tovor känns helt enkelt som lite för mycket skönhetsunderhåll? Jag borstar inte ens mitt eget hår dagligen liksom och har medvetet en frisyr jag inte behöver göra något med för jag tycker det är så trist.

Däremot kan jag som sagt tänka mig att lära mig hur man använder klippmaskin osv för att regelbundet kunna trimma ner hunden, det är inget problem men vill liksom inte att det ska ta så fruktansvärt mycket tid hela tiden.

 

[Bulldoozer]

Varför har sambon lagt in veto på bichon om han kan tänka sig en shih tzu?

Jag tycker ju att det lilla formatet är väldigt smidigt om man främst vill ha en hund till sällskap.

 

[Hedinn]

Hur är det med australisk terrier? Skulle säga att den är snäppet mer förig än en westie, om man vill prova på hundsport.

 

[Tiger tok]

Kanske norwich eller norfolk terrier? (Har personligen ingen koll på deras hälsa, men tror det är ganska ok med dem)

 

[Roheryn]

Du har cairnterrier med på din lista och jag skulle säga att den stämmer in på alla eller de flesta av dina önskemål. Jag hade en cairn i 14 ½ år och det är en ras jag verkligen rekommenderar för den som vill ha en mindre hund för sällskap och aktiv fritid men varken vill ha trubbnos eller drivor av päls (på hunden eller i hemmet)

Min cairn hann leva både lägenhetsliv i stan och lantliv i villa. Han var med på segelbåtssemestrar och skidturer, han hängde med i både stall och på café och bara anpassade sig på ett alldeles perfekt sätt när vi så småningom fick barn. Han älskade sina långa skogspromenader, var fenomenal på att hitta borttappade tennisbollar och tyckte det var helt okej att bara bli kort rastad och sen få aktivera näsan med godissök de dagar regnet stod som spön i backen (han gjorde det till en konstart att just vid regn gå ut och kissa vid husknuten nära väggen så han höll sig under överhänget på taket och inte blev blöt - han hatade regn!). En superkompis som både kunde tagga upp och tagga ner beroende på familjens aktiviteter och dagsform.

Trimras som behöver trimmas 2-3 gånger per år, i övrigt lättskött päls. Jag borstade väl igenom någon gång per vecka, max. Lite mer sällan när han var nytrimmad och lite oftare när pälsen vuxit sig längre. Tycker inte att han fällde i någon större utsträckning, nuvarande hundar (av spetsras) och katterna fäller betydligt mer!

Cairnterriern är en frisk hundras som ofta blir rätt långlivad. Vi valde mellan cairn och westie, valet föll på cairn just av hälsoskäl - westien kan ha problem med hud, eksem osv. vilket cairn inte har.

Även norfolk/norwich terrier kan nog vara tänkbara för er? Ganska lika cairnterriern båda två, men aningen mindre. Har inte riktigt koll på hälsoläget dock.

 

[Acto]

När jag läste din text ploppade rasen löwchen upp i mitt huvud. Anges visserligen som "aktiv" hos SKK men tror ändå den kan vara något om din sambo är ok med storleken. Kanske @linnsan kan säga bättre om rasen kan passa.

 

[Sedna]

Vet din sambo vad han vill? Irländsk varghund och shih tzu låter oerhört spretigt, ännu konstigare att säga ja till shih tzu men nej till bichon? Men bortsett från det jag inte förstår…

Fundera över pudel, men då inte en storpudel. Det är mycket smidigare med en mindre hund. Mellanpudel och dvärgpudel är lika mycket pudel, i mer praktiskt format.

 

[Jollanlollan]

+ på @Roheryn förslag på cairnterrier! Vår familj hade en som nästan blev 14 år. Verkligen en hund som är med på allt men i mindre storlek. Både aktiv men klarar av att ta det lugnt! Tycker det är en allsidig och frisk sällskapshund. Den tappar väldigt lite päls också

 

[linnsan]

Vad är det med en bichon (havanais antar jag?) som din sambo inte gillar?

Löwchen låter absolut passande. Frisk hund, pigg, glad och snäll mot andra människor och djur. Hänger gärna med på äventyr men nöjd sålänge den får vara med (och springa/busa av sig). Snäppet latare än en löwchen är en havanais. Men för det ni vill göra så är det ju ändå inga problem

 

[hastflicka]

Du har cairnterrier med på din lista och jag skulle säga att den stämmer in på alla eller de flesta av dina önskemål. Jag hade en cairn i 14 ½ år och det är en ras jag verkligen rekommenderar för den som vill ha en mindre hund för sällskap och aktiv fritid men varken vill ha trubbnos eller drivor av päls (på hunden eller i hemmet)

Min cairn hann leva både lägenhetsliv i stan och lantliv i villa. Han var med på segelbåtssemestrar och skidturer, han hängde med i både stall och på café och bara anpassade sig på ett alldeles perfekt sätt när vi så småningom fick barn. Han älskade sina långa skogspromenader, var fenomenal på att hitta borttappade tennisbollar och tyckte det var helt okej att bara bli kort rastad och sen få aktivera näsan med godissök de dagar regnet stod som spön i backen (han gjorde det till en konstart att just vid regn gå ut och kissa vid husknuten nära väggen så han höll sig under överhänget på taket och inte blev blöt - han hatade regn!). En superkompis som både kunde tagga upp och tagga ner beroende på familjens aktiviteter och dagsform.

Trimras som behöver trimmas 2-3 gånger per år, i övrigt lättskött päls. Jag borstade väl igenom någon gång per vecka, max. Lite mer sällan när han var nytrimmad och lite oftare när pälsen vuxit sig längre. Tycker inte att han fällde i någon större utsträckning, nuvarande hundar (av spetsras) och katterna fäller betydligt mer!

Cairnterriern är en frisk hundras som ofta blir rätt långlivad. Vi valde mellan cairn och westie, valet föll på cairn just av hälsoskäl - westien kan ha problem med hud, eksem osv. vilket cairn inte har.

Även norfolk/norwich terrier kan nog vara tänkbara för er? Ganska lika cairnterriern båda två, men aningen mindre. Har inte riktigt koll på hälsoläget dock.

Jag tranar just nu med en Norwich terrier for lydnads tavlingar innom AKC och han ar gudomligt sot och sa duktig nar hans matte far till det. For nagra ar sedan tranade jag ett par Border terriers, som ocksa var fantastiskt duktiga, men jag tror Norwich har mindre "terrier beteende" an Borders.
Jag kan definitivt recommendera Norwich eller Border terriers, sa kul att jobba med och sa lattlarda.

 

[Exile]

Varför har sambon lagt in veto på bichon om han kan tänka sig en shih tzu?

Jag tycker ju att det lilla formatet är väldigt smidigt om man främst vill ha en hund till sällskap.

Vet din sambo vad han vill? Irländsk varghund och shih tzu låter oerhört spretigt, ännu konstigare att säga ja till shih tzu men nej till bichon? Men bortsett från det jag inte förstår…

Fundera över pudel, men då inte en storpudel. Det är mycket smidigare med en mindre hund. Mellanpudel och dvärgpudel är lika mycket pudel, i mer praktiskt format.

Vad är det med en bichon (havanais antar jag?) som din sambo inte gillar?

Löwchen låter absolut passande. Frisk hund, pigg, glad och snäll mot andra människor och djur. Hänger gärna med på äventyr men nöjd sålänge den får vara med (och springa/busa av sig). Snäppet latare än en löwchen är en havanais. Men för det ni vill göra så är det ju ändå inga problem

Han vill egentligen ha en stor hund men är ju dels van vid småhundar samt vet ju att jag gärna vill ha en mindre hund.

När det gäller Bichon tycker han de är för fula helt enkelt.. "ser ut som en sinnesslö pudel" Jag håller inte alls med men jag har ju själv raser jag inte gillar enbart pga utseende så kan ju inte gärna banna honom för mycket över det.

 

[Exile]

Hur är det med australisk terrier? Skulle säga att den är snäppet mer förig än en westie, om man vill prova på hundsport.

Jag har bara träffat en och den kändes väldigt ettrig, typiskt terrier. Han som ägde den hade tidigare haft en annan större ras (minns tyvärr inte vilken) och sa att det var den första och sista av den rasen. Nu var det ju såklart bara en individ så det säger inte så mycket egentligen förstås men ja lite avskräckt blev jag.

 

[Exile]

Kanske norwich eller norfolk terrier? (Har personligen ingen koll på deras hälsa, men tror det är ganska ok med dem)

Du har cairnterrier med på din lista och jag skulle säga att den stämmer in på alla eller de flesta av dina önskemål. Jag hade en cairn i 14 ½ år och det är en ras jag verkligen rekommenderar för den som vill ha en mindre hund för sällskap och aktiv fritid men varken vill ha trubbnos eller drivor av päls (på hunden eller i hemmet)

Min cairn hann leva både lägenhetsliv i stan och lantliv i villa. Han var med på segelbåtssemestrar och skidturer, han hängde med i både stall och på café och bara anpassade sig på ett alldeles perfekt sätt när vi så småningom fick barn. Han älskade sina långa skogspromenader, var fenomenal på att hitta borttappade tennisbollar och tyckte det var helt okej att bara bli kort rastad och sen få aktivera näsan med godissök de dagar regnet stod som spön i backen (han gjorde det till en konstart att just vid regn gå ut och kissa vid husknuten nära väggen så han höll sig under överhänget på taket och inte blev blöt - han hatade regn!). En superkompis som både kunde tagga upp och tagga ner beroende på familjens aktiviteter och dagsform.

Trimras som behöver trimmas 2-3 gånger per år, i övrigt lättskött päls. Jag borstade väl igenom någon gång per vecka, max. Lite mer sällan när han var nytrimmad och lite oftare när pälsen vuxit sig längre. Tycker inte att han fällde i någon större utsträckning, nuvarande hundar (av spetsras) och katterna fäller betydligt mer!

Cairnterriern är en frisk hundras som ofta blir rätt långlivad. Vi valde mellan cairn och westie, valet föll på cairn just av hälsoskäl - westien kan ha problem med hud, eksem osv. vilket cairn inte har.

Även norfolk/norwich terrier kan nog vara tänkbara för er? Ganska lika cairnterriern båda två, men aningen mindre. Har inte riktigt koll på hälsoläget dock.

+ på @Roheryn förslag på cairnterrier! Vår familj hade en som nästan blev 14 år. Verkligen en hund som är med på allt men i mindre storlek. Både aktiv men klarar av att ta det lugnt! Tycker det är en allsidig och frisk sällskapshund. Den tappar väldigt lite päls också

Jag tranar just nu med en Norwich terrier for lydnads tavlingar innom AKC och han ar gudomligt sot och sa duktig nar hans matte far till det. For nagra ar sedan tranade jag ett par Border terriers, som ocksa var fantastiskt duktiga, men jag tror Norwich har mindre "terrier beteende" an Borders.
Jag kan definitivt recommendera Norwich eller Border terriers, sa kul att jobba med och sa lattlarda.

Visa bifogad fil 158881

Jag var ett tag helt såld på Cairn, tänkte att det är nog den perfekta lilla hunden. Fungerar som sällskap men även lite aktivare, robust och mer vädertålig. Väldigt söta dessutom.

Tittade ett tag på Norwich också och förstår nog inte riktigt skillnaden. De är ju olika raser såklart men känns väldigt lika både till utseende och sätt.

Det jag är orolig över är att en terrier ska vara lite "mycket hund" även om de är små. Eftersom jag inte har någon erfarenhet är jag lite orolig att det ska bli ett litet skäll-monster som kör över mig helt då de ju kan vara ganska bestämda som jag förstått. Jag glömde också nämna det i trådstarten med sambon vill gärna ha en ras som kan gå lös i skogen och det är väl svårt med de flesta terriers pga jaktinstinkten? Sen tycker inte jag det är superviktigt, finns ju flexi till exempel om man vill att de ska kunna ta ut svängarna lite eller om man som sambon vill ha sällskap vid svampletande

 

[Red_Chili]

Han vill egentligen ha en stor hund men är ju dels van vid småhundar samt vet ju att jag gärna vill ha en mindre hund.

När det gäller Bichon tycker han de är för fula helt enkelt.. "ser ut som en sinnesslö pudel" Jag håller inte alls med men jag har ju själv raser jag inte gillar enbart pga utseende så kan ju inte gärna banna honom för mycket över det.

Tänker han på bichon frisé då? Finns ju havanias också med helt annan typ av päls.

 

[Jollanlollan]

Jag var ett tag helt såld på Cairn, tänkte att det är nog den perfekta lilla hunden. Fungerar som sällskap men även lite aktivare, robust och mer vädertålig. Väldigt söta dessutom.

Tittade ett tag på Norwich också och förstår nog inte riktigt skillnaden. De är ju olika raser såklart men känns väldigt lika både till utseende och sätt.

Det jag är orolig över är att en terrier ska vara lite "mycket hund" även om de är små. Eftersom jag inte har någon erfarenhet är jag lite orolig att det ska bli ett litet skäll-monster som kör över mig helt då de ju kan vara ganska bestämda som jag förstått. Jag glömde också nämna det i trådstarten med sambon vill gärna ha en ras som kan gå lös i skogen och det är väl svårt med de flesta terriers pga jaktinstinkten? Sen tycker inte jag det är superviktigt, finns ju flexi till exempel om man vill att de ska kunna ta ut svängarna lite eller om man som sambon vill ha sällskap vid svampletande

Jag kan inte svara på skillnaden mellan dessa två då jag inte har någon erfarenhet av Norwich. Alla Terriers har väl lättare till skall än vissa andra raser. Men vår cairn som vi hade skällde bara egentligen när det knacka på dörren. Annars utomhus var det sällan han tog till skall. Jag upplevde han inte särskilt bestämd på något sätt eller vis. Det är lustigt att Terriers alltid har detta rykte medan jag sitter med en spaniel nu som är mer envis och bestämd än vad någon av alla våra terriers någonsin var! vår cairn var så enkel med allt. All omvårdnad bara flöt på, han älskade inte allt och alla men accepterade ändå alla människor och djur runtomkring sig. Man kunde ta med han exakt överallt även där det kryllade av folk på gatorna. Han bara hade fokus på vår familj. Vi hade han sällan lös pga hur vi bodde. Så det var mest på stranden etc han var lös. Men nej han var ingen hund vi hade lös varje dag.

Vi har haft andra terriers i familjen, foxterrier, jaktterrier och kerry blue. Det är en enorm skillnad mellan terrier och terrier. Dessa jag nämner har en helt annan vasshet än vad en cairn någonsin haft därför jag tycker de är bra för förstagångsägaren också.

 

[Exile]

Tänker han på bichon frisé då? Finns ju havanias också med helt annan typ av päls.

Ja precis, frise. Är havanaisen liknande i sätt och temperament? Funderar också hur mycket pälsvård det blir om man vill hålla nerklippt då de ju är långhåriga.

Jag kan inte svara på skillnaden mellan dessa två då jag inte har någon erfarenhet av Norwich. Alla Terriers har väl lättare till skall än vissa andra raser. Men vår cairn som vi hade skällde bara egentligen när det knacka på dörren. Annars utomhus var det sällan han tog till skall. Jag upplevde han inte särskilt bestämd på något sätt eller vis. Det är lustigt att Terriers alltid har detta rykte medan jag sitter med en spaniel nu som är mer envis och bestämd än vad någon av alla våra terriers någonsin var! vår cairn var så enkel med allt. All omvårdnad bara flöt på, han älskade inte allt och alla men accepterade ändå alla människor och djur runtomkring sig. Man kunde ta med han exakt överallt även där det kryllade av folk på gatorna. Han bara hade fokus på vår familj. Vi hade han sällan lös pga hur vi bodde. Så det var mest på stranden etc han var lös. Men nej han var ingen hund vi hade lös varje dag.

Vi har haft andra terriers i familjen, foxterrier, jaktterrier och kerry blue. Det är en enorm skillnad mellan terrier och terrier. Dessa jag nämner har en helt annan vasshet än vad en cairn någonsin haft därför jag tycker de är bra för förstagångsägaren också.

Det låter jättebra

Jag vet att terriers ofta har ett lite oförtjänt dåligt rykte men tänker samtidigt att det måste ju komma nånstans ifrån. Som sagt lite orolig att vi köper på oss en för svår hund. Jag är egentligen inte helt avig mot en renodlad sällskapshund som är nöjd med en långpromenad och soffmys men det känns som de flesta av dessa raser inte är jättehälsosamma tyvärr eller så kräver de otroligt mycket pälsvård.

 

[hastflicka]

Jag var ett tag helt såld på Cairn, tänkte att det är nog den perfekta lilla hunden. Fungerar som sällskap men även lite aktivare, robust och mer vädertålig. Väldigt söta dessutom.

Tittade ett tag på Norwich också och förstår nog inte riktigt skillnaden. De är ju olika raser såklart men känns väldigt lika både till utseende och sätt.

Det jag är orolig över är att en terrier ska vara lite "mycket hund" även om de är små. Eftersom jag inte har någon erfarenhet är jag lite orolig att det ska bli ett litet skäll-monster som kör över mig helt då de ju kan vara ganska bestämda som jag förstått. Jag glömde också nämna det i trådstarten med sambon vill gärna ha en ras som kan gå lös i skogen och det är väl svårt med de flesta terriers pga jaktinstinkten? Sen tycker inte jag det är superviktigt, finns ju flexi till exempel om man vill att de ska kunna ta ut svängarna lite eller om man som sambon vill ha sällskap vid svampletande

Den Norwich jag tranar har jag nu jobbat med en gang i veckan i lite over ett halvar. Jag har aldrig hort honom skalla. Varken hemma dar han bor eller nar vi ar ute. Inte om han sitter i bilen och nagon kommer upp nara. Han ar till och med tystare an mina rottisar var.
Enligt hans matte sa skaller han nar schafrarna de har skaller om man ringer pa dorren, men annars ar han tyst. Han har mycket lite, om nagon, jaktlust. Han ar helt enkelt absolut adorable och den enklaste "smahund" jag nagonsin tranat.
Jag har forklarat for Maken att nar jag blir gammal "pa riktigt" ska jag ha en Norwich.

 

[Rumpnissen]

Ja precis, frise. Är havanaisen liknande i sätt och temperament? Funderar också hur mycket pälsvård det blir om man vill hålla nerklippt då de ju är långhåriga.

Jag uppfattar att de är ganska lika i sätt och temperament, även om jag aldrig träffat en frisé några längre stunder. Uppfattar Havanasier som sällskapliga, glada för allt som de ställs inför och lätta att ha att göra med. De flesta har dom som rena sällskapshundar så de är inte så vanliga på brukshundklubbar och tävlingsplaner, men de är representerade i flera hundsporter som agility, lydnad, rallylydnad, nosework m.m.

Jag har aldrig klippt min Havanais, men uppfattar på andra att det betydligt enklare om man klipper dom. Viss pälsvård behövs ändå, ffa vid pälsbytet (mellan 6 månader och 2 år). Men det är ju få hundar som varken fäller eller kräver pälsvård. Vill man inte ha en nakenhund får man välja mellan att dammsuga och kamma (eller bara leva med pälsen, men det verkade du inte sugen på).