en fundering...

[wtf]

Har varit barnvakt nu under helgen till en liten flicka på 3 år. Jätteskoj
Igår var vi på en djur-/nöjespark och så sa hon "Åh du är ju min extra-mamma, alltså kan jag kalla dig för mamma! "
så hon gick å kallade mig för mamma hela dagen
"tack mamma.." "mamma kan jag få..."

vet inte om det bara var en rolig grej hon hittade på eller om det är för att hennes egen mamma inte mår särskilt bra och ligger inne på psyk emellanåt..

På väg hemifrån henne till oss vart hon lite dyster och pratade om att hennes mamma var sjuk och hade varit till doktorn, det var en tjej-doktor utan vit rock.. å hon skulle vara där å bara prata med doktorn som inte skulle göra henne illa (sprutor å sånt som lilltjejen tycker är obehagligt).

Tycker lite synd om barnet eftersom hon får stå ut med en del onödigt skrik å skäll bara för att mamman mår dåligt.. tur att hon lever ihop med en underbar kille (som inte är pappan, pappan är/var alkis å narkoman och träffar inte sitt barn så ofta..).

mja.. funderade mest lite psykologiskt varför hon kallade mig mamma.. (hon är f.ö ganska besatt av mig, pratar om mig hela tiden) tydligen kallar hon sin mormor för mamma också.

 

[Björk]

Sv: en fundering...

mja.. funderade mest lite psykologiskt varför hon kallade mig mamma.. (hon är f.ö ganska besatt av mig, pratar om mig hela tiden) tydligen kallar hon sin mormor för mamma också.

Jag vet inte... men jag tycker det inte verkar helt ovanligt med barn att de kan göra så ibland med andra vuxna som de tycker om i sitt liv. Det kan ju i denna tjejs fall delvis bero på att mamman mår dåligt...

Jag var ihop med en kille förut som hade en (då) 7årig dotter. Hon kallade mig vid namn, men sen började hon kalla mig för "min låtsasmamma" och vid något tillfälle när vi var i en affär ville hon låtsas att jag var hennes mamma och sa: "mamma kan jag få den här" mm. Charmigt och smickrande för mig! För mig är det ett tecken på att barnet tycker mycket om mig. Men denna flicka hade inga som helst relationsproblem med sin mamma, så såna där saker kan nog komma i alla fall ibland.

 

[wtf]

Sv: en fundering...

Jag tyckte också att det var himla gulligt
Håller på att få dåndimpen i väntan på rätt tid för egen knodd fast efter den här helgen har mitt begär stillats ORDENTLIGT

 

[us_lover]

Sv: en fundering...

Jag håller med om att det nog inte är så värst ovanligt.

Makens äldsta brorsdotter har en ingen problemrelation med sina föräldrar men hon kallar ändå mig mamma och maken pappa ibland när vi är någonstans och hennes föräldrar inte är med. Hon brukar leka att hon och vår dotter är systrar istället för kusiner.

Kusinens lillasyster på två år kallar mig alltid för mamma (även när hennes egna föräldrar är med) och min man för mitt förnamn. Hon har fått för sig att det är våra namn

 

[Björk]

Sv: en fundering...

Kusinens lillasyster på två år kallar mig alltid för mamma (även när hennes egna föräldrar är med) och min man för mitt förnamn. Hon har fått för sig att det är våra namn

Och apropå det har jag två kusiner som hela uppväxten kallade sina föräldrar vid förnamn. Jag tyckte det var lite konstigt, men har gissat att det kan ha vissa orsaker. Troligen använde man aldrig uttryck som "fråga pappa", "gå till mamma med den", "kom till mamma" utan sa istället "fråga Elsa", "gå till Johan". Omvänt från hur läget är med barnet du berättar om.

 

[cirkus]

Sv: en fundering...

När jag flyttade ihop med nuvarande sambo hade jag två 3.5 åringar med mig i boet, de ville kalla honom pappa, men vi sa att det ville inte vi för de hade ju redan en som var pappa. Då rationaliserade de alltihop under en ganska lång tid och kallade oss alla vid förnamn, mig, min sambo, pappan och hans sambo. Det blev liksom enklast så.

De ville också väldigt gärna att min sambo skulle få bli riktig pappa och hade många strålande ideér om hur vi kunde lägga ett ägg i soffan och ruva det !! De fick en lillebror efter ungefär ett år - och jag tror att de fortfarande ser min sambo väldigt mycket som pappa, minst lika mycket som den biologiska pappan.

 

[Coop]

Sv: en fundering...

Jag funderar mer över detta med att mamman åker in på psyk ibland. Visst kan hon kalla dig för mamma men hur mår barnet egentligen? Det är mycket jobbigt för ett barn att ha en förälder som inte mår bra oavsett hur underbar den andre är.

Jag har ett fosterbarn vars mamma åker in och ut ibland och då är det "mamma mår inte bra" och barnet blir lite ledset. Värre är det om barnet träffar föräldern när den ligger inne. Konstig miljö och konstiga människor vilket kan skrämma barnet. Vi försöker i största möjligaste mån att undvika träffa mamman under den perioden. Detta kan ju vara svårt för den här lilla flickan men jag skulle nog hålla ett litet öga på henne så att hon mår bra. Hon kan ju säga saker till dig som hon inte säger till sin "pappa" som du kanske kan förmedla om du inte trampar nån på tårna förstås. Det kan ju vara lite känsligt.

 

[Schablon]

Sv: en fundering...

Min kusin har epelepsianfall. och dom har skaffat ett barn
och han är nu 5år. (fyller 6 ) Och dem bryr sig inget,
de enda hon gör är att skrika på han. och dem gör INGET för han.
han är rädd för att cykla, han har har aldrig vart i badhuset. en gång på stranden med oss och andra av släkten.
Som tur så har han sin mormor ( Min moster ). en dag sa han att min kusin och hennes man kunde köpa en ny pojke. varje gång dem är hoss (min Moster) så varje gång det är dax att åka hem så vill han sova hoss hans mormor.
det är alltid vi ( Släkten ) som tar med han någonstans.

Vad kan man göra när dem bestämmer?

 

[havreflinga]

Sv: en fundering...

Jag tror att hon kallar dig och mormor för mamma för att hon saknar en stabil mamma att göra mamma-saker med.

Det är bra att hon gör så. Hon känner sina behov och "adopterar" en ny mamma (om än tillfälligt) när den riktiga mamman inte orkar.

 

[Björk]

Sv: en fundering...

Det är bra att hon gör så. Hon känner sina behov och "adopterar" en ny mamma (om än tillfälligt) när den riktiga mamman inte orkar.

Väl talat! Det är en teori som jag tycker håller bra. Och jag tror att även i de fall med barn som har stabilitet hemma så är det en slags "tillfällig adoption". Som tjejen jag var "låtsasmamma" åt. För när jag var där var ju jag "mammafiguren" när jag var hos pappa och henne. Även om hon ju mest kallade mig vid förnamn.