En dag till utan familjen

Tankarna snurrar runt och står still på samma gång. Jag vet inte vad som händer. Jag har fått en tid hos en som handlägger boendestöd, men jag vet inte längre vad jag ska säga. Dagen efter har jag en läkartid. Jag vet inte vad jag ska säga där heller. Någon kallelse till någon att prata med har jag inte fått än.

Idag skulle jag ha pratat med min chef. Det glömde jag bort. Jag har i alla fall lyckats jobba ganska hyfsat väl den här veckan. Onsdag och torsdag tog jag ut semester. På onsdagen var jag ute på sjön med en kompis. Det var väldigt trevligt och jag ville knappt åka hem efteråt. Jag trivs bäst ute i naturen.

Igår var det sista gången på depressionsskolan. Det var helt onödigt då det bara var en snabb genomgång av vad vi gått igenom de fyra första gångerna och sen kunde vi lämna feedback. Jag satt tyst i ett hörn och hade inte mycket att säga. Jag skulle ha lämnat in två papper till vårdsamordnaren också. Det var två skattningsformulär som jag ombetts fylla i, men jag glömde att lämna in dem.

Det här med olika diagnoser snurrar runt i min skalle. Jag vet egentligen inte vad det skulle göra för skillnad i mitt liv. Det enda jag egentligen vill ha är en familj. Och ingen diagnos i världen kommer att ge mig en familj. Mamma är dessutom krasslig och ingen vet hur länge hon kommer att hänga med. Kanske kommer det att vara för sent en dag. Som det ser ut nu så kommer vi aldrig att kunna mötas.

 

[Alexandra_W]

Facit.

Jag sitter ensam dag efter dag.


Jag lyckades aldrig i ridningen med den hästen. Han fortsatte att skygga vid grishagen som låg bredvid ridbanan. Och ägaren sprang han över för att han reagerade för grisarna.


Men varför sitter jag alltid ensam då? Jag är jävligt missnöjd med mig själv när jag inte lyckats bättre än att vara ensam dag efter dag. Uppenbarligen duger jag inte för folk av någon anledning.

Andra människor har väl något som gör dem värda något. Det har inte jag.

Och idag har kvällsångesten redan gjort sig till känna. Jag sov ju alldeles för länge och har inte gjort något alls idag, så det är inte så konstigt. Jag hatar att vara ensam.

Det är inte facit. Det är vad din hjärna lurat dig att tro. Men det är inte sant, och du kan få hjälp att ändra den känslan. Och ja jag vet det - för jag har varit där du är av samma anledningar.

Jag vet du inte tror mig, att det inte gäller dig osv osv. Det är okej.

Du är ensam för att du saknar och saknat verktyg och sätt att våga skapa relationer. Ditt liv känns meningslöst för du har en hjärna som mår dåligt och inte kan se något annan innebörd.

Det kan blir bättre. Det kommer att bli bättre. Det är inte facit.

 

[ginnies]

Andra står väl ut bättre eller så sitter vi i samma båt.

Jag älskar att vara själv , jag har ingen så nära som du beskriver dina önskningar och har varken lust eller tid till det. Är det ex samkväm på kvällen efter något visst jobb så är jag aldrig med, även om jag inte har några problem att umgås/arbeta ihop med gruppen.

 

[ginnies]

När jag fick en grisrädd häst att kunna stå avslappnat bredvid grishagen så fick inte jag någon cred för det. Jag vet inte ens om hästen uppskattade det. Han blev i alla fall lugn och ställde inte längre till med en sjujäkla cirkus så fort vi skulle gå förbi grisarna. Men jag var fortfarande lika oduglig som innan.

Det låter konstigt om omgivningen ska ge dig cred för att du ska förstå att du har gjort en bra sak, ja menar det fattar du väl själv?
Ex om jag odlar mina tomater och ser att de blir stora och feta o att de är goda så fattar jag det utan att andra måste säga det för att jag ska förstå?

 

[Magiana]

Det är en milt sagt snäv analysram.
Det finns massor av andra potentiela faktorer i den ekvationen. Finns massor av människor som är ensamma, men utan att det beror på att de är värdelösa eller odugliga (jag t.ex. )

Du kan inte på alvar mena att du inte kan rida utan tävlingsambition av det skälet att ingen vill vara vän med dig om du skogsmullerider för att du är för oduglig då?
Vilket bevisas av att alla andra som skogsmullerider ses som dåliga och aldrig har några vänner, eller? Din logik är helt orimlig.

Jag vet inte hur andra är. De har säkert något som andra gillar som gör att de får vänner utan att behöva prestera något.

Men hur ska folk veta att du finns när du inte diskuterar på sociala medier, inte går ut och träffar folk, inte har arbetskamrater osv? Du vill inte ha online-kompisar.
Hur ska du komma dit till att ha vänner du känner dig trygg med när du inte exploaterar dig bland folk? Det är skitläskigt men ingen kommer och ringer på dörren. Jag har själv varit där, min framgång var som sagt att alltid utmana ångesten, rädslan och ”den sköna bubblan”.

Jag har pratat med folk genom hela livet. Kanske inte så många eftersom jag ofta varit för sjuk och suttit hemma mycket, men när jag haft möjlighet så har jag gjort det. Tyvärr har alla försök att skapa relationer fallit platt. Uppenbarligen behövs det något mer än att bara prata med folk för att det ska funka.

Om du inte tycker om dig själv, varför skulle andra göra det? Jag vet att det är svårt för dig just nu att se att du är värdefull, men det är den änden du behöver börja i. Att tycka om dig själv.

Det känns som en omöjlighet. Jag vet inte ens hur den känslan skulle kännas.

Det låter konstigt om omgivningen ska ge dig cred för att du ska förstå att du har gjort en bra sak, ja menar det fattar du väl själv?
Ex om jag odlar mina tomater och ser att de blir stora och feta o att de är goda så fattar jag det utan att andra måste säga det för att jag ska förstå?

Det är inte för att jag ska förstå. Det är för att jag ska veta att andra ser samma som jag och uppskattar det.

 

[Trissa]

Jag har pratat med folk genom hela livet. Kanske inte så många eftersom jag ofta varit för sjuk och suttit hemma mycket, men när jag haft möjlighet så har jag gjort det. Tyvärr har alla försök att skapa relationer fallit platt. Uppenbarligen behövs det något mer än att bara prata med folk för att det ska funka.

Men du har ju haft relationer? Då har ju inte alla försök fallit platt.

 

[Kilauea]

För att motsatsen är att jag är värdelös, duger inget till och borde vara död. Jag kommer aldrig att bli omtyckt för den jag är och jag kommer aldrig slippa vara ensam. Det är bara prestationer som räknas. Det är bara då jag eventuellt kan komma att få uppskattning.

Jag har svårt att komma på något. Idag när det regnar så har jag bara suttit vid datorn och inte gjort något alls. Jag åt frukost vid lunchtid. Nu väntar jag på att jag ska få gå och lägga mig igen.

Jag har då läst av folk här som träffat dig att du visst är omtyckt av dom. Och du var ju iväg en dag nyligen hos en vän, eller hur? Nån som bjöd in dig. Jag tvivlar på att det var för att plåga sig själv denne gjorde det.

 

[ginnies]

Det är inte för att jag ska förstå. Det är för att jag ska veta att andra ser samma som jag och uppskattar det.

Men om du måste veta att eller om andra ser samma som du så är det ju för att du ska förstå?

Att förvänta sig cred … det tror jag du måste försöka jobba bort, det är ändå småsaker i livet och det blir nog outhärdligt för dig om du tycker sådant är jobbigt.

I all välmening.

 

[MiaMia]

Jag vet inte hur andra är. De har säkert något som andra gillar som gör att de får vänner utan att behöva prestera något.

Så du är ett unikum som hela mänskligheten dömer efter en specialmall med andra normer för vad som ska presteras. Det är väl en gnutta mer troligt att du inte gjort en felfri analys av det hela...

 

[Magiana]

Men du har ju haft relationer? Då har ju inte alla försök fallit platt.

De var ganska dåliga sådana. Och på vänskapsfronten har det varit tunt. Mellan 15 och 40 hade jag inga vänner. Det är mer än hälften av mitt liv.

Jag har då läst av folk här som träffat dig att du visst är omtyckt av dom. Och du var ju iväg en dag nyligen hos en vän, eller hur? Nån som bjöd in dig. Jag tvivlar på att det var för att plåga sig själv denne gjorde det.

Jag har så svårt att lita på att det kommer att hålla då det aldrig gjort det tidigare. Och den rädslan gör mig gråtfärdig.

Men om du måste veta att eller om andra ser samma som du så är det ju för att du ska förstå?

Att förvänta sig cred … det tror jag du måste försöka jobba bort, det är ändå småsaker i livet och det blir nog outhärdligt för dig om du tycker sådant är jobbigt.

I all välmening.

Nej. Om någon säger grattis till mig för att jag vunnit en tävling så är det inte för att jag ska förstå att jag vunnit.

Så du är ett unikum som hela mänskligheten dömer efter en specialmall med andra normer för vad som ska presteras. Det är väl en gnutta mer troligt att du inte gjort en felfri analys av det hela...

Det är så det framstår för mig.

 

[MiaMia]

Det är så det framstår för mig.

Vilket är långt ifrån samma sak som att det ÄR så...

 

[Gnist]

Jag vet inte hur andra är. De har säkert något som andra gillar som gör att de får vänner utan att behöva prestera något.
*snipp*
Det är inte för att jag ska förstå. Det är för att jag ska veta att andra ser samma som jag och uppskattar det.

Fast så är det ju inte för någon, att man bara seglar genom livet och att folk dyker upp ur tomma intet och vill bli vän med en "bara sådär". Det kräver ju en insats från båda håll.

Att söka andras bekräftelse och aldrig vara nöjd med det man gör -hur bra det än är- om man inte får den där yttre bekräftelsen är vansinnigt självdestruktivt. Man kan inte låta sitt eget mående, sitt eget perspektiv, sin egna självbild helt och totalt dikteras av andra.

 

[Magiana]

Fast så är det ju inte för någon, att man bara seglar genom livet och att folk dyker upp ur tomma intet och vill bli vän med en "bara sådär". Det kräver ju en insats från båda håll.

Att söka andras bekräftelse och aldrig vara nöjd med det man gör -hur bra det än är- om man inte får den där yttre bekräftelsen är vansinnigt självdestruktivt. Man kan inte låta sitt eget mående, sitt eget perspektiv, sin egna självbild helt och totalt dikteras av andra.

Det är ju inte så att jag inte har försökt. Responsen har däremot varit tunn.

Någon bra självbild har jag aldrig fått. Hur ska man kunna få det genom att bli slagen och genom att bli mobbad? Jag var mest ivägen.

 

[Inte_Ung]

Men varför sitter jag alltid ensam då? Jag är jävligt missnöjd med mig själv när jag inte lyckats bättre än att vara ensam dag efter dag. Uppenbarligen duger jag inte för folk av någon anledning.

Det är andra som inte duger åt dig.
Du hittar fel på oss allihopa och vi intresserar dig inte.
Tror du på allvar att vinna tävlingar skulle göra dig mindre ensam?

 

[monster1]

Det är ju inte så att jag inte har försökt. Responsen har däremot varit tunn.

Någon bra självbild har jag aldrig fått. Hur ska man kunna få det genom att bli slagen och genom att bli mobbad? Jag var mest ivägen.

@Magiana är den här tråden bra för dig? Det känns som att du får mer gödning till dina negativa tankar.

 

[Hyacinth]

Jag har aldrig hört talas om honom.

Han är ascool. The No-Dig Garden.

 

[Hyacinth]

I övrigt @Magiana tycker jag du ska fimpa såna här trådar, tills du mår bättre. Jag skulle inte alls må bra av all respons hur välmenande den än är.

 

[vallhund]

Andra står väl ut bättre eller så sitter vi i samma båt.

Jag har inga problem, jag trivs med ensamheten. Jag sträckte ut en hand mot dig, ditt svar var ganska oförskämt.

 

[mandalaki]

Jag har inga problem, jag trivs med ensamheten. Jag sträckte ut en hand mot dig, ditt svar var ganska oförskämt.

Kallar du ”Skärp dig! Vi är många som är ensamma utan att anklaga omvärlden” för att sträcka ut en hand? Jag skulle snarare kalla det oförskämt.

 

[em-pirre]

Kan ni bara sluta! Ni kan inte övertala @Magiana att bli frisk.

Håll ut @Magiana, snart vänder det.

 

[TeamLundVer]

Facit.

Jag sitter ensam dag efter dag.


Jag lyckades aldrig i ridningen med den hästen. Han fortsatte att skygga vid grishagen som låg bredvid ridbanan. Och ägaren sprang han över för att han reagerade för grisarna.


Men varför sitter jag alltid ensam då? Jag är jävligt missnöjd med mig själv när jag inte lyckats bättre än att vara ensam dag efter dag. Uppenbarligen duger jag inte för folk av någon anledning.

Andra människor har väl något som gör dem värda något. Det har inte jag.

Och idag har kvällsångesten redan gjort sig till känna. Jag sov ju alldeles för länge och har inte gjort något alls idag, så det är inte så konstigt. Jag hatar att vara ensam.

Jag tror inte det är du som inte duger åt folk.

Utifrån dina inlägg här upplever jag det som att du sätter ribban så högt att varken du eller någon annan duger i dina ögon. Då är det ju inte så konstigt att du är ensam.