En dag till utan familjen

Tankarna snurrar runt och står still på samma gång. Jag vet inte vad som händer. Jag har fått en tid hos en som handlägger boendestöd, men jag vet inte längre vad jag ska säga. Dagen efter har jag en läkartid. Jag vet inte vad jag ska säga där heller. Någon kallelse till någon att prata med har jag inte fått än.

Idag skulle jag ha pratat med min chef. Det glömde jag bort. Jag har i alla fall lyckats jobba ganska hyfsat väl den här veckan. Onsdag och torsdag tog jag ut semester. På onsdagen var jag ute på sjön med en kompis. Det var väldigt trevligt och jag ville knappt åka hem efteråt. Jag trivs bäst ute i naturen.

Igår var det sista gången på depressionsskolan. Det var helt onödigt då det bara var en snabb genomgång av vad vi gått igenom de fyra första gångerna och sen kunde vi lämna feedback. Jag satt tyst i ett hörn och hade inte mycket att säga. Jag skulle ha lämnat in två papper till vårdsamordnaren också. Det var två skattningsformulär som jag ombetts fylla i, men jag glömde att lämna in dem.

Det här med olika diagnoser snurrar runt i min skalle. Jag vet egentligen inte vad det skulle göra för skillnad i mitt liv. Det enda jag egentligen vill ha är en familj. Och ingen diagnos i världen kommer att ge mig en familj. Mamma är dessutom krasslig och ingen vet hur länge hon kommer att hänga med. Kanske kommer det att vara för sent en dag. Som det ser ut nu så kommer vi aldrig att kunna mötas.

 

[Magiana]

Jag kan relatera, även om det oftast rensar tankarna och hjälper till när man kommer i rörelse så slår det helt fel ibland och det nattsvarta blir ännu mer märkbart. För egen del så lyssnar jag nästan alltid på musik när jag går eller springer, är det ett alternativ för dig? En ljudbok i öronen är nog guld också, även om jag själv sällan lyssnar på det.

Jag äger inga hörlurar som fungerar. Det enda jag har är såna där in-ear och de ramlar bara ut så fort jag rör mig en millimeter.

Ljudböcker har aldrig intresserat mig. Musik är väl det enda som funkar.

Jag lyssnade på ett intressant föredrag med Anders Hansen (överläkare i psykiatri) för en tid sedan. Han har skrivit boken Hjärnstark som ju blivit lite av en bestseller.

Även om det är allmänt känt att det är nyttigt att röra på sig, så var det fascinerande hur många punkter han pekade på när det gäller forskningsbekräftade samband mellan motion och hjärnans funktioner inklusive koncentrationsförmåga, minne och mående. Så av de skälen är det ju synd om andra saker gör att du inte vill fortsätta med promenaderna.

Ett av hans föredrag i ämnet finns på Youtube ("Hjärnstark i Helsingborg", ca 45 minuter allt som allt). Med tidsindelade avsnitt i början ifall man bara vill lyssna på avsnittet om koncentration eller kreativitet eller intelligens, och motionens betydelse där.

(Ska tilläggas att han berättar på ett väldigt lättbegripligt och engagerande sätt och inte sådär knastertorrt som man kanske befarar från en överläkare i psykiatri)

Jag har hört talas om den där. Den nämndes på depressionsskolan jag gick på.

Nu verkar det som om promenader inte fungerar. Ridning funkar ju och kan t.o.m. lyfta mig, men jag har inte möjlighet att rida nu då jag inte har någon häst. Och jag känner mig så ledsen för att jag inte hade råd att ta den där hästen på foder. Då hade jag kunna rida nästan varje dag. Mitt hopp att orka hålla humöret uppe försvann med den där hästen. Det var mitt halmstrå. Nu orkar jag inte ens leta efter någon ny häst. Det har varit så mycket strul med hästeriet sedan Senioren gick bort.

Nu vet jag inte vad jag ska göra för att kunna motionera.

Du behöver inte ta sig igenom boken. Det räcker att du läser 15 minuter om dagen.
Oavsett hur långt du kommer.

Jag läste 2 sidor i taget förut. Men sen tog det stopp. Det är så det har varit med varje bok. Jag orkar bara läsa 2 sidor och är inte uthållig nog att orka till slutet.

Lyssnar du på poddar?
Finns flera trevliga om just trädgård tex

Jag har inte tillräckligt med koncentration för att lyssna på folk som pratar. När folk pratar på radion, oavsett vad de säger, så brukar jag byta kanal. Därför avskyr jag morgonshowerna hjärtligt.

Jag har lyssnat på en podd en gång. Då fick jag ha lurar på mig och blunda för att kunna ta in vad de sa.

Jag blir f.ö. också jättestressad om det ringer någon från jobbet och ger mig arbetsuppgifter muntligt. Jag har sagt att jag vill ha allt skriftligt men den som ger den muntliga informationen tycker att han "tränar mig" genom att ge muntlig information. Det hjälper inte att jag skriver ner saker. Det är stressande ändå.

Jag orkar helt enkelt inte processa tal i någon större omfattning.

 

[Killaloe]

Nu verkar det som om promenader inte fungerar. Ridning funkar ju och kan t.o.m. lyfta mig, men jag har inte möjlighet att rida nu då jag inte har någon häst. Och jag känner mig så ledsen för att jag inte hade råd att ta den där hästen på foder. Då hade jag kunna rida nästan varje dag. Mitt hopp att orka hålla humöret uppe försvann med den där hästen. Det var mitt halmstrå. Nu orkar jag inte ens leta efter någon ny häst. Det har varit så mycket strul med hästeriet sedan Senioren gick bort.

Jag tänker att det är depressionen som talar här och gör dig så kategorisk? För det verkar så kontraproduktivt att sätta allt sitt välmående på en enda grej, dvs hästen i det här fallet (det är den hästen eller omöjligt), samtidigt som du också målar upp en bild av hur allt hade blivit så bra ”om bara”. Och jag tror det är att göra sig själv en otjänst att fastna i vad som kunde varit och se det som det enda möjliga alternativet till att må bra.

Jag har full förståelse för att du är ledsen över hästen och att det känns motigt, men att fastna i en bild av hur det kunde varit och utgå från att just den hästen på foder hade varit en lösning låter (för mig) som ett sätt att stånga dörrar till att det finns fler alternativ. Framförallt då när det är så viktigt för dig, då verkar det ju ännu viktigare att försöka hitta andra lösningar och alternativ eftersom det påverkar så mycket.


Så även om det känns motigt så finns det andra hästar och det kanske också är en sådan sak som är värt att prioritera att leta efter även om det är tufft, just för att det påverkar ditt mående så mycket? Och är det för jobbigt att leta efter medryttarhäst ensam tror jag vi är flera som kan tänka oss att hjälpa till om du behöver.

 

[mandalaki]

Häng i nu, Magiana, det är väl bara en vecka kvar tills du ska tillbaka till psykologen som du gillade.

 

[Magiana]

Jag tänker att det är depressionen som talar här och gör dig så kategorisk? För det verkar så kontraproduktivt att sätta allt sitt välmående på en enda grej, dvs hästen i det här fallet (det är den hästen eller omöjligt), samtidigt som du också målar upp en bild av hur allt hade blivit så bra ”om bara”. Och jag tror det är att göra sig själv en otjänst att fastna i vad som kunde varit och se det som det enda möjliga alternativet till att må bra.

Jag har full förståelse för att du är ledsen över hästen och att det känns motigt, men att fastna i en bild av hur det kunde varit och utgå från att just den hästen på foder hade varit en lösning låter (för mig) som ett sätt att stånga dörrar till att det finns fler alternativ. Framförallt då när det är så viktigt för dig, då verkar det ju ännu viktigare att försöka hitta andra lösningar och alternativ eftersom det påverkar så mycket.


Så även om det känns motigt så finns det andra hästar och det kanske också är en sådan sak som är värt att prioritera att leta efter även om det är tufft, just för att det påverkar ditt mående så mycket? Och är det för jobbigt att leta efter medryttarhäst ensam tror jag vi är flera som kan tänka oss att hjälpa till om du behöver.

Att jag hakade upp mig på den hästen var för att jag har haft det så motigt att hitta en häst sedan Senioren gick bort. Först var det islandshästen. Den gillade inte att gå på banan och den kunde inte hoppa. Sen var det ponnyn som var så långsam så klockorna stannade. Den gjorde sin plikt, men helt utan glädje. Det var inte roligt. Och jag trivdes aldrig riktigt i det stallet heller.

Jag vill ha en häst som både kan hoppa och gå dressyr och som jag kan åka och träna med. Det är jävligt svårfunnet att hitta en sådan häst. Och eftersom det är så svårt så orkar jag liksom inte försöka ens.

 

[Magiana]

Häng i nu, Magiana, det är väl bara en vecka kvar tills du ska tillbaka till psykologen som du gillade.

Jag har inte så mycket annat att välja på.

 

[Killaloe]

Att jag hakade upp mig på den hästen var för att jag har haft det så motigt att hitta en häst sedan Senioren gick bort. Först var det islandshästen. Den gillade inte att gå på banan och den kunde inte hoppa. Sen var det ponnyn som var så långsam så klockorna stannade. Den gjorde sin plikt, men helt utan glädje. Det var inte roligt. Och jag trivdes aldrig riktigt i det stallet heller.

Jag vill ha en häst som både kan hoppa och gå dressyr och som jag kan åka och träna med. Det är jävligt svårfunnet att hitta en sådan häst. Och eftersom det är så svårt så orkar jag liksom inte försöka ens.

Ja det är jättesvårt att ha så höga krav om det inte finns ett utbud som möter kraven. Samtidigt, när du mår såhär och hästar ändå hjälper, går det att omvärdera kraven? Tex inte ha möjlighet att åka iväg för träning just nu? Det behöver inte vara en sänkning av krav och förväntningar för alltid, utan bara ett sätt att just nu få möjlighet att rida och umgås med hästar för att få en stunds paus i ditt mående.

 

[Magiana]

Ja det är jättesvårt att ha så höga krav om det inte finns ett utbud som möter kraven. Samtidigt, när du mår såhär och hästar ändå hjälper, går det att omvärdera kraven? Tex inte ha möjlighet att åka iväg för träning just nu? Det behöver inte vara en sänkning av krav och förväntningar för alltid, utan bara ett sätt att just nu få möjlighet att rida och umgås med hästar för att få en stunds paus i ditt mående.

Det är värt för lite för att jag ska orka anstränga mig. Jag har skogsmullat hela livet och blir liksom aldrig någon ryttare på riktigt. Det sänker mig att aldrig komma någonstans. Det känns så ovärt.

Men får jag inga pengar från FK, vilket jag räknar med att jag inte kommer att få, då kan jag ändå inte rida några lektioner. Så då är det ändå kört.

 

[MiaMia]

Det är värt för lite för att jag ska orka anstränga mig. Jag har skogsmullat hela livet och blir liksom aldrig någon ryttare på riktigt. Det sänker mig att aldrig komma någonstans. Det känns så ovärt.

Men får jag inga pengar från FK, vilket jag räknar med att jag inte kommer att få, då kan jag ändå inte rida några lektioner. Så då är det ändå kört.

Men nu skulle huvudsyftet inte vara att bli en "riktig ryttare" (vad man nu lägger i det?).
Utan att ge mentalt andrum, motion och liknande. Vad är det värt att uppnå DET syftet?

 

[Killaloe]

Det är värt för lite för att jag ska orka anstränga mig. Jag har skogsmullat hela livet och blir liksom aldrig någon ryttare på riktigt. Det sänker mig att aldrig komma någonstans. Det känns så ovärt.

Men får jag inga pengar från FK, vilket jag räknar med att jag inte kommer att få, då kan jag ändå inte rida några lektioner. Så då är det ändå kört.

Det blir ju ett väldigt låst läge med andra ord när det måste vara antingen exakt rätt eller inte alls.

Och jag tänker, som jag nog redan skrivit tidigare, att det kanske är värt att lägga ut en egen annons med vad du söker istället för att leta bland annonser efter något som kanske fungerar. Det kan ju fortfarande gå att hitta en häst som du kan rida på i paddock och träna hemma med? Men du kanske bara räknar även träning ”hemma” som att vara skogsmulle? För som sagt, det låter utifrån allt du skrivit att du mår bättre av hästar och det verkar så himla trist om du missar något som kan få dig att må bättre för en stund.

 

[Magiana]

Men nu skulle huvudsyftet inte vara att bli en "riktig ryttare" (vad man nu lägger i det?).
Utan att ge mentalt andrum, motion och liknande. Vad är det värt att uppnå DET syftet?

Jag känner inte att jag orkar kämpa för det.

Det blir ju ett väldigt låst läge med andra ord när det måste vara antingen exakt rätt eller inte alls.

Och jag tänker, som jag nog redan skrivit tidigare, att det kanske är värt att lägga ut en egen annons med vad du söker istället för att leta bland annonser efter något som kanske fungerar. Det kan ju fortfarande gå att hitta en häst som du kan rida på i paddock och träna hemma med? Men du kanske bara räknar även träning ”hemma” som att vara skogsmulle? För som sagt, det låter utifrån allt du skrivit att du mår bättre av hästar och det verkar så himla trist om du missar något som kan få dig att må bättre för en stund.

Det var ungefär vid den här tiden förra året som jag annonserade om en ny medryttarhäst. Jag fick inga svar. Antagligen ska alla hästar iväg på bete och behöver inga medryttare. Det är lättare på hösten/vintern.

Ja, träning hemma är det skogsmullestämpel på om man bara håller på på egen hand och inte tränar något för tränare emellanåt. Det är inte utvecklande.

Sen drar jag mig för att lägga ut en annons om jag skulle få svar av en tjej som har häst i ett grannstall. Jag avskyr att behöva säga nej, men hon är både mytoman och kleptoman så det är ingen jag vill umgås med. Hon frågade mig i vintras men då hade jag ponnyn så jag kunde skylla på att jag redan hade en häst.

 

[Fruentimber]

Jag känner inte att jag orkar kämpa för det.


Det var ungefär vid den här tiden förra året som jag annonserade om en ny medryttarhäst. Jag fick inga svar. Antagligen ska alla hästar iväg på bete och behöver inga medryttare. Det är lättare på hösten/vintern.

Ja, träning hemma är det skogsmullestämpel på om man bara håller på på egen hand och inte tränar något för tränare emellanåt. Det är inte utvecklande.

Sen drar jag mig för att lägga ut en annons om jag skulle få svar av en tjej som har häst i ett grannstall. Jag avskyr att behöva säga nej, men hon är både mytoman och kleptoman så det är ingen jag vill umgås med. Hon frågade mig i vintras men då hade jag ponnyn så jag kunde skylla på att jag redan hade en häst.

Att hitta en annan häst, även om det så bara är skogsmulleridning, är ju ofta vägen in till att få rida även andra hästar som står i stallet. Så fann jag en av de bästa hästarna jag ridit.

 

[Alexandra_W]

Det är värt för lite för att jag ska orka anstränga mig. Jag har skogsmullat hela livet och blir liksom aldrig någon ryttare på riktigt. Det sänker mig att aldrig komma någonstans. Det känns så ovärt.

Men får jag inga pengar från FK, vilket jag räknar med att jag inte kommer att få, då kan jag ändå inte rida några lektioner. Så då är det ändå kört.

Om du får pengar från FK vilket jag tror du får, kan du ta lektioner då?

Varför är det illa vara fritidsryttare? Kan du inte se det som friskvård istället för en prestation?

Bara klappa och umgås med en häst, ger det ingenting?

 

[Magiana]

Att hitta en annan häst, även om det så bara är skogsmulleridning, är ju ofta vägen in till att få rida även andra hästar som står i stallet. Så fann jag en av de bästa hästarna jag ridit.

Jag har vistats i väldigt många stall genom åren och min erfarenhet är att det är extremt sällsynt. Enda undantaget var hos min förra hyresvärd. Jag red då en häst hon hade på foder och när den dog i kolik så fick jag rida hästen hon ägde.

Fuxen träffade jag genom hon som ägde Senioren.

Med tanke på att jag har haft så pass många medryttarhästar i så pass många (små) stall och det inte har hänt att jag fortsatt i samma stall mer än en gång så är det inget jag räknar med. Ska det inträffa så är det nog en förutsättning att man får in en fot i något större stall. De stall jag varit i har utan undantag varit små.

Om du får pengar från FK vilket jag tror du får, kan du ta lektioner då?

Varför är det illa vara fritidsryttare? Kan du inte se det som friskvård istället för en prestation?

Bara klappa och umgås med en häst, ger det ingenting?

Ja, då kan jag ta lektioner.

Det är inte illa att vara fritidsryttare. Det råkar bara inte ligga i mitt intresse. Jag kan inte se ridning som endast friskvård. Det är otillfredsställande och ger mig inget i längden. Jag blir uttråkad.

Klart det kan ge något att klappa en häst, men jag känner mig aldrig duktig när jag inte rider bra. Jag har ju aldrig dugt och vill kunna duga någon gång.

 

[Fruentimber]

Jag har vistats i väldigt många stall genom åren och min erfarenhet är att det är extremt sällsynt. Enda undantaget var hos min förra hyresvärd. Jag red då en häst hon hade på foder och när den dog i kolik så fick jag rida hästen hon ägde.

Fuxen träffade jag genom hon som ägde Senioren.

Med tanke på att jag har haft så pass många medryttarhästar i så pass många (små) stall och det inte har hänt att jag fortsatt i samma stall mer än en gång så är det inget jag räknar med. Ska det inträffa så är det nog en förutsättning att man får in en fot i något större stall. De stall jag varit i har utan undantag varit små.

Sök dig till ett större stall då?
Det har hänt mig och andra stallkompisar flera gånger. Det har varit i stall från 3 hästar och uppåt.

 

[Fruentimber]

Klart det kan ge något att klappa en häst, men jag känner mig aldrig duktig när jag inte rider bra. Jag har ju aldrig dugt och vill kunna duga någon gång.

Men vem är det du ska "duga" inför? Hästen?

 

[Magiana]

Sök dig till ett större stall då?
Det har hänt mig och andra stallkompisar flera gånger. Det har varit i stall från 3 hästar och uppåt.

Det finns i princip inga sådana här ute. Jag vill inte åka hur långt som helst. Jag kan nog bara komma på ett sådant stall inom vettigt avstånd. Där var jag och tittade på en medryttarhäst en gång. Det var en outbildad kallblodstravare som inte gick att stanna med mindre än "ta och ge och sitt tungt i sadeln". Jag provred aldrig.

Men vem är det du ska "duga" inför? Hästen?

Mig själv. Omgivningen.

 

[MiaMia]

Klart det kan ge något att klappa en häst, men jag känner mig aldrig duktig när jag inte rider bra. Jag har ju aldrig dugt och vill kunna duga någon gång.

Men vem är det du ska "duga" inför? Hästen?

Varför är det nödvändigt att du känner dig duktig? lägger jag till

Finns det ingenting som du kan tänka dig att göra av det enda skälet att det främjar din hälsa?

 

[Magiana]

Varför är det nödvändigt att du känner dig duktig? lägger jag till

Finns det ingenting som du kan tänka dig att göra av det enda skälet att det främjar din hälsa?

För att motsatsen är att jag är värdelös, duger inget till och borde vara död. Jag kommer aldrig att bli omtyckt för den jag är och jag kommer aldrig slippa vara ensam. Det är bara prestationer som räknas. Det är bara då jag eventuellt kan komma att få uppskattning.

Jag har svårt att komma på något. Idag när det regnar så har jag bara suttit vid datorn och inte gjort något alls. Jag åt frukost vid lunchtid. Nu väntar jag på att jag ska få gå och lägga mig igen.

 

[EmmaBovary]

Det är inte illa att vara fritidsryttare. Det råkar bara inte ligga i mitt intresse. Jag kan inte se ridning som endast friskvård. Det är otillfredsställande och ger mig inget i längden. Jag blir uttråkad.

Nu förstår jag ju att det kanske inte gör det mer motiverande att orka med besväret att hitta en medryttarhäst i dagsläget, men kan du inte tänka att det just nu vore bättre att vara fritidsryttare än att inte rida alls? Ändras förutsättningarna och det i längden blir otillfredsställande så kan du se dig om efter andra möjligheter, och att vara skogsmulle just nu skulle ändå ge dig timmar i sadeln och vara ett steg på vägen till den ridningen du vill åt.

 

[Raderad medlem 6459]

@Magiana Det enda jag tänker när jag läser tråden är att du uppenbart behöver tala med en terapeut. Så det är ju super att du snart får göra det . Du är fast i totalt katastroftänk hela tiden verkar det som, något man kan jobba på med en terapeut. Jag har själv gått i terapi (KBT) och lärt mig att hantera mina katastroftankar så pass att de oftast inte är ett bekymmer längre.

Håll ut tills du träffar terapeuten och försök att hålla dig lugn tills dess. Ingenting behöver lösas idag.