Ekonomiska lösningar för föräldraledighet

Killen vill köpa båt men det är inget jag någonsin skulle fundera över som singel så om han vill ha båt får han köpa den för sina egna pengar, varför skulle jag vilja lägga en massa pengar på något som jag är totalt ointresserad av?

Det var precis det jag reagerade på i det allra första inlägget där någon bara hade en viss "egen" summa att röra sig med varje månad och om man inte gjorde slut på den så åkte den in i gemensamma kontot igen - dvs man kan inte spara till något som man själv vill ha men som är dyrare än summan.
 
Vi gör som så att vi pratar igenom om vi vill ta en resa ihop och så sparar vi såsom vi själva vill tills dess att resan är (vi sparar alltså ihop halva summan var). Jag kanske sparar x antal tusen i månaden varje månad medan min partner hellre sparar en större summa på kortare tid och då har har lite mindre pengar att röra sig med några månader.

Bil har vi varsin egen, utformade efter var och ens behov, inget vi behöver eller vill köpa ihop. När vi är ute och äter eller liknande brukar den som är sugen på att gå ut betala för båda. Nu har vi köpt lägenhet ihop och då lägger vi in lika mkt kontant i lägenheten, jag förstår inte varför det skulle vara konstigt att spara på varsitt håll?

Killen vill köpa båt men det är inget jag någonsin skulle fundera över som singel så om han vill ha båt får han köpa den för sina egna pengar, varför skulle jag vilja lägga en massa pengar på något som jag är totalt ointresserad av?
Ah! Tack för förklaringen.

Vad händer när ni ska betala resan och den ena inte har alla pengar som behövs? Skjuter ni upp resan då?

Det bygger ju på att båda har ett hyfsat pengasinne och relativt lika lön?

Mvh Miks
 
Hur gör ni då med gemensamma saker som resor, större inköp som bil, hus, båt? Och hur gör ni när den ena har använt upp alla sina pengar på sitt eget intresse och ni ska gå ut och käka middag eller gå på bio?

Mvh Miks

Bil och hus och dyl räknas in i posten "hyra". Saker vi anvönder gemensamt betalar vi 50-50 av. Resor betalar vi vår del av oftast.

Tja skulle jag vara pank så skulle jag inte föreslå middag ute men vill sambon ändå det så får han bjuda. Vi är inte ogina mot varandra bara för att vi inte har gemensam ekonomi.

den som kan handlar, vi räknar inte vem som betalar mer eller mindre. Jag tjänar bättre så ofta betalar jag mer kläder till kiddo tex.
 
Ah! Tack för förklaringen.

Vad händer när ni ska betala resan och den ena inte har alla pengar som behövs? Skjuter ni upp resan då?

Det bygger ju på att båda har ett hyfsat pengasinne och relativt lika lön?

Mvh Miks

Jag tjänar dubbelt mot min man ungefär. Kostar dubbelt också iochmed hästar.

Om vi vill resa pratar vi om vart och om vi har råd. Att den ena på plats inte har råd har jag inte varit med om. Märklig fråga, vad gör ni om nån spenderat alla pengar på resekontot?

Jag får bonus nu, funderar på om den ska bli sadel eller transport. Min sambo får självklart höra om det men har ingen vetorätt.

Häst nr två kom före barnet och så länge jag tar mina 50% av omsorg av barn och hem ser jag inte vad han skulle gnälla om?
 
Jag tjänar dubbelt mot min man ungefär. Kostar dubbelt också iochmed hästar.

Om vi vill resa pratar vi om vart och om vi har råd. Att den ena på plats inte har råd har jag inte varit med om. Märklig fråga, vad gör ni om nån spenderat alla pengar på resekontot?

Jag får bonus nu, funderar på om den ska bli sadel eller transport. Min sambo får självklart höra om det men har ingen vetorätt.

Häst nr två kom före barnet och så länge jag tar mina 50% av omsorg av barn och hem ser jag inte vad han skulle gnälla om?
Jag tjänar mindre än min sambo. Jag är glad att han inte resonerar helt som dig...
Löneförhöjning och bonusar gör vi saker tillsammans för. Och de gör att han betalar mer till det gemensamma vilket gör att jag oxå får mer pengar. Min löneökning går till sparande till mig - för att jämna ut skillnaden.

Vi sparar både privat och gemensamt. Sambon sparar lite till mig dessutom för att jag ska ha bättre pension i framtiden. Jag är som sagt glad att han tänker på oss som en familj.
 
Jag tjänar mindre än min sambo. Jag är glad att han inte resonerar helt som dig...
Löneförhöjning och bonusar gör vi saker tillsammans för. Och de gör att han betalar mer till det gemensamma vilket gör att jag oxå får mer pengar. Min löneökning går till sparande till mig - för att jämna ut skillnaden.

Vi sparar både privat och gemensamt. Sambon sparar lite till mig dessutom för att jag ska ha bättre pension i framtiden. Jag är som sagt glad att han tänker på oss som en familj.

Som jag skrev så betalar jag mer för familjen och efter hästar har vi samma peng att leva för ungefär.

Men ja, jag är så egoistisk att lönen jag arbetat arslet av mig för under många år då han inte var med förfogar jag över. vi har valt olika saker i livet och är nöjda med det.

För mig är det lika otänkbart att leva på min sambo.
 
Som jag skrev så betalar jag mer för familjen och efter hästar har vi samma peng att leva för ungefär.

Men ja, jag är så egoistisk att lönen jag arbetat arslet av mig för under många år då han inte var med förfogar jag över. vi har valt olika saker i livet och är nöjda med det.

För mig är det lika otänkbart att leva på min sambo.
Säger inte att ni behöver vara missnöjda.

Men jag är glad att vi tänkt annorlunda. Ser det inte heller som att jag lever på min sambo. Vi hjälps åt och tänker på framtiden. Jag har oxå en lön och betalar min del;) Vi har det båda bättre tillsammans än var för sig och att jag skulle leva på honom för att han delar sina löneförhöjningar känns lite orättvist.
.
 
Senast ändrad:
Ah! Tack för förklaringen.

Vad händer när ni ska betala resan och den ena inte har alla pengar som behövs? Skjuter ni upp resan då?

Det bygger ju på att båda har ett hyfsat pengasinne och relativt lika lön?

Mvh Miks

Tja, det har aldrig hänt, vi båda tar ansvar för vår egen ekonomi liksom. Jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon där jag känner att jag måste se till att pengar finns till oss båda bara för att hen inte har koll på sin ekonomi.

Det känns jättekonstigt att vi skulle ha genensam ekonomi bara för att den ena kanske inte är så bra på att se till att pengar finns till det vi bestämt?
 
Jag tjänar dubbelt mot min man ungefär. Kostar dubbelt också iochmed hästar.

Om vi vill resa pratar vi om vart och om vi har råd. Att den ena på plats inte har råd har jag inte varit med om. Märklig fråga, vad gör ni om nån spenderat alla pengar på resekontot?

Jag får bonus nu, funderar på om den ska bli sadel eller transport. Min sambo får självklart höra om det men har ingen vetorätt.

Häst nr två kom före barnet och så länge jag tar mina 50% av omsorg av barn och hem ser jag inte vad han skulle gnälla om?

Tja, det har aldrig hänt, vi båda tar ansvar för vår egen ekonomi liksom. Jag skulle inte kunna vara tillsammans med någon där jag känner att jag måste se till att pengar finns till oss båda bara för att hen inte har koll på sin ekonomi.

Det känns jättekonstigt att vi skulle ha genensam ekonomi bara för att den ena kanske inte är så bra på att se till att pengar finns till det vi bestämt?

Vad bra att det funkar för er!

Anledningen till min skepsis är ett par i vår vänkrets som haft liknande upplägg. Hon jobbade och tjänade mycket pengar. Han skolade om sig och pluggade. Han hade inte råd att följa med ut och äta, då fick han stanna hemma. Han klarade inte sin del av utgifterna en månad, då fick han låna pengar av sina föräldrar. De åkte inte utomlands för han hade inte möjlighet på sitt studiebidrag att spara ihop pengarna. Hon hade kunnat betala resan på en lön. Nu 10 år senare tjänar de båda bra men han ändå mycket mindre. Han tar det mesta av vab, de flesta hämt och lämningar, ett större ansvar för hemmet.

Det känns som att jämlikheten i förhållandet försvinner när inkomsterna haltar och man inte delar med sig?

Mvh Miks
 
Vad bra att det funkar för er!

Anledningen till min skepsis är ett par i vår vänkrets som haft liknande upplägg. Hon jobbade och tjänade mycket pengar. Han skolade om sig och pluggade. Han hade inte råd att följa med ut och äta, då fick han stanna hemma. Han klarade inte sin del av utgifterna en månad, då fick han låna pengar av sina föräldrar. De åkte inte utomlands för han hade inte möjlighet på sitt studiebidrag att spara ihop pengarna. Hon hade kunnat betala resan på en lön. Nu 10 år senare tjänar de båda bra men han ändå mycket mindre. Han tar det mesta av vab, de flesta hämt och lämningar, ett större ansvar för hemmet.

Det känns som att jämlikheten i förhållandet försvinner när inkomsterna haltar och man inte delar med sig?

Mvh Miks
:crazy: Känner hon sig inte taskig?
 
Vad bra att det funkar för er!

Anledningen till min skepsis är ett par i vår vänkrets som haft liknande upplägg. Hon jobbade och tjänade mycket pengar. Han skolade om sig och pluggade. Han hade inte råd att följa med ut och äta, då fick han stanna hemma. Han klarade inte sin del av utgifterna en månad, då fick han låna pengar av sina föräldrar. De åkte inte utomlands för han hade inte möjlighet på sitt studiebidrag att spara ihop pengarna. Hon hade kunnat betala resan på en lön. Nu 10 år senare tjänar de båda bra men han ändå mycket mindre. Han tar det mesta av vab, de flesta hämt och lämningar, ett större ansvar för hemmet.

Det känns som att jämlikheten i förhållandet försvinner när inkomsterna haltar och man inte delar med sig?

Mvh Miks

Ibland får jag en känsla av att bara för att man har delad ekonomi så ses man som superego som aldrig någonsin skulle bjuda på något?

Här är det tvärtom iaf, vi bjuder gärna varandra på mat, bio, upplevelser och annat.

Skulle killen ha ont om pengar pga plugg eller liknande så skulle jag gärna bjuda på saker som jag vill att vi gör, precis som jag gör idag. Men det är fortfarande hans val att börja plugga och därmed kunna röra sig med mindre pengar. Han måste då själv inse att han måste planera sin ekonomi för att ha råd med det han vill ha råd med och prioritera.

Vabb, hämtningar och lämningar hoppas jag vi kommer dela lika av, skulle någon dra ett större lass en större tid får man titta på om det kanske ska avlönas på något sätt? Men så vill jag inte ha det, jag vill att vi delar lika med ansvar.
 
Ibland får jag en känsla av att bara för att man har delad ekonomi så ses man som superego som aldrig någonsin skulle bjuda på något?

Här är det tvärtom iaf, vi bjuder gärna varandra på mat, bio, upplevelser och annat.

Skulle killen ha ont om pengar pga plugg eller liknande så skulle jag gärna bjuda på saker som jag vill att vi gör, precis som jag gör idag. Men det är fortfarande hans val att börja plugga och därmed kunna röra sig med mindre pengar. Han måste då själv inse att han måste planera sin ekonomi för att ha råd med det han vill ha råd med och prioritera.

Vabb, hämtningar och lämningar hoppas jag vi kommer dela lika av, skulle någon dra ett större lass en större tid får man titta på om det kanske ska avlönas på något sätt? Men så vill jag inte ha det, jag vill att vi delar lika med ansvar.

Håller helt med! Jag betalar för vår parisresa nu i mars, mest för att den är pga min mammas 65årsdag och jag har råd.

Jag tog mer FL så han tar mer vabb.
Vi är inte snåla och ogina mot varandra men vi vill ha kontroll över vår egen inkomst.
 
Påverkas han så mycket att du anser att du behöver fråga om du kan skaffa ett djur till? Det var ju det som var grundfrågan. Min gör inte det.

Jag tycker bara inte att man gör så. Vi lever ihop i en familj, och självklart påverkar det oss alla om ytterligare djur införskaffas. Det är ju inte så att han inte bryr sig om djuren, ignorerar dem och låter mig sköta allt. Och när JAG åker bort, utan maken, så måste ju han ta hand om dem. Jag hade ju kunnat se till att någon utomstående kom in och matade dem två gånger om dagen men det blir ju lite märkligt om maken är hemma...
 
Vi har varit ihop i 19 år jag o sambon, för OSS skulle det kännas jättekonstigt om vi "bjöd" varandra på middag, eller lånade av varandra.
Den som har betalkort närmast till hand betalar ;)
Jag betalar alla räkningar fr mitt konto. Ungefär halva summan förs över från hans konto till mitt + en ungefärlig matkostnad då jag oftast gör matinköpen.

Sen har vi ett buffertkonto och två sparkonton. Har vi större summa över efter månaden så för vi över lite, från bådas konton om möjligt.
Ingen lägger sig i vad den andra gör med resrerande pengar, men dyrare inköp diskuteras om det påverkar hela familjen.
Men vi har så pass bra koll på inkomst/utgift o varandra efter alla år så det brukar ej bli större diskussioner.

Funkar ypperligt för oss, kanske ej för andra :)
 
  • Gilla
Reactions: Ray

Liknande trådar

Kropp & Själ Tog en spontan semesterdag idag och har gått hemma i hettan och fnulat lite. Jag närmar mig 40, har alltid jobbat heltid+, jobbar alltid...
3 4 5
Svar
96
· Visningar
5 696
Senast: Ajda
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
27
· Visningar
2 526
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284
Övr. Barn Min partner har nyligen startat eget företag här under hösten. Det vi fortfarande inte blir kloka på är detta med VAB/föräldraledighet...
Svar
18
· Visningar
2 261
Senast: soom
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp