Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Bekant släktforskade, rensade hemmet, reste och var sen gladare på jobbet, nöjdare över lönen och mer tillfreds. Beslutet att ta tjänstledigt var dyrt men enormt bra. Jag fattar varför!Jag hade avvaktat att barnen blir större (vuxna), sen hade jag gärna tagit ett halvår-år att ta det lugnt, hälsa på vänner, tågluffa och med lite tur rest med de då vuxna barnen.
Jag skaffade inte barn för att uppleva föräldraledigheten och småbarnåren, utan trots att föräldraledighet och småbarnsår obligatoriskt ingår i det paketet. Jag skaffade barn av helt andra anledningar, som ligger längre fram i tiden än den så kallade ledigheten. Det blir därför skevt att jämföra den (för många) kämpigaste tiden i det förmodat livslånga projektet skaffa barn med att ta ett sabbatsår från jobbet och göra vad man vill under det året. Efter ditt sabbatsår så kan du ju göra något annat liksom. Det är en annan slags projekt, med en helt annan tidshorisont.Varför inte?
Du tar ledigt för att du ska ta hand om barnet du (i de flesta fall) frivilligt valt att skaffa.
Man kan välja att ta ett sabbatsår för att skaffa hund, plantera nya korallrev eller plugga.
Det är också ett val man gör. Att det sen är jobbigare att ta hand om ett barn är självförvållat. Det är jobbigt att ta ett sabbatsår och klättra mount everest också.
När jag var föräldraledig så nog var man i sin egna bubbla. Det var ju en helt annan lunk när man var hemma med barnen. Man hamnade utanför ”Vakna måndagmorgonen och gå till jobbet-rutinen”.Ändå inte alls samma sak som det sabbatsår som TS skriver om. Inte ens i närheten!
När jag var föräldraledig så nog var man i sin egna bubbla. Det var ju en helt annan lunk när man var hemma med barnen. Man hamnade utanför ”Vakna måndagmorgonen och gå till jobbet-rutinen”.
Det är ju inget sabbatsår att vara föräldraledig, men har verkligen någon skrivit här att det skulle vara det? Jag uppfattar det som menas är att man byter ut ”jobbvardagen” mot ”föräldraledigvardagen” i cirka ett år. Man gör helt enkelt något annat än går till jobbet varje måndag morgon.
Nej men det har relevans till att någon skrev i denna tråd att de är lite avundsjuka på de som går på föräldraledighet och därmed slipper ekorrhjulet ett tag framöver och därefter dina efterföljande kommentarer på det.Fast det är ju inte relevant för den här tråden och har inget att göra med det TS planerar att göra.
Nej men det har relevans till att någon skrev i denna tråd att de är lite avundsjuka på de som går på föräldraledighet och därmed slipper ekorrhjulet ett tag framöver och därefter dina efterföljande kommentarer på det.
Vill bara säga att jag är förälder med relativt små barn, och jag förstår dig. Min första föräldraledighet var både jättejobbig och jätteutvecklande. Det hände saker med mig när jag pausade från jobbet. De första månaderna när jag satt och matade barn eller promenerade med vagnen var som en lång terapisession med mig själv där en massa skavande minnen från förr poppade upp i mitt huvud och ville bli bearbetade. Det var brutalt men jag lärde mig väldigt mycket om mig själv. Jag har sedan upplevt liknande saker när jag varit sjukskriven. Om man lever ett hektiskt liv så behöver man ta pauser och komma ikapp mentalt. Det är i reflektionen den verkliga utvecklingen sker.Då ämnet föräldraledighet har spunnit vidare från mitt inlägg så förtydligar jag igen:
Den enda jämförelsen jag gjorde mellan sabbatsår och föräldraledighet var det enkla konstaterandet att båda innebär en genomgripande förändring från vardagen så som den var innan.
Det är förändringen jag suktar efter ibland. Jag råkar vara i en position av heltidsarbete och ser därför en förändring till något annat som spännande. Hade jag varit i en position av föräldraledighet, backpacking, studier eller vad helst annars, så hade jag sannolikt haft samma fantasier om att heltidsarbeta.
Jag är inte klokare än att jag också har fantasier om det gröna gräset på andra sidan och njuter av nyhetens behag. Det fanns faktiskt inget djupare i mitt inlägg än så.
Men du känner inte att du bytt lönearbete mot oavlönat hemarbete? För det var det jag kände att jag gjorde. Jag fortsatte till stor del i samma hjulspår som innan. Jag lade den tid jag borde ha lagt på att ta hand om mig själv, på att fortsätta ta hand om andra (=min familj) och att jobba för andra (=göra fint hemma för att det förväntas att man ska ha fint hemma).Hehe, jag är tvärtom varit sjukskriven på låååång tid och föräldraledig innan det (vi pratar alltså år på hemmaplan). Ändå älskar jag att vara på hemmaplan. Tänk att hemmafixa i trädgården, måla om möbler osv när man faktiskt orkar göra det, istället för att bara titta på eländet och inte orka åtgärda!
Det måste man göra även om man inte har barn och är ledig från jobbet. Mina djur och mitt hem fortsatte jag att ta hand om även om jag hade möjligheten att ta ledigt från jobb och skola, vem ska annars göra det? Jag gjorde ju det även innan jag var ledig från jobb?Men du känner inte att du bytt lönearbete mot oavlönat hemarbete? För det var det jag kände att jag gjorde. Jag fortsatte till stor del i samma hjulspår som innan. Jag lade den tid jag borde ha lagt på att ta hand om mig själv, på att fortsätta ta hand om andra (=min familj) och att jobba för andra (=göra fint hemma för att det förväntas att man ska ha fint hemma).
Jag pratade om sjukskrivning nu, inte föräldraledighet. Då har man (förhoppningsvis) sjukpenning för att ta hand om sig själv, inte för att jobba extra intensivt hemma istället för på jobbet.Det måste man göra även om man inte har barn och är ledig från jobbet. Mina djur och mitt hem fortsatte jag att ta hand om även om jag hade möjligheten att ta ledigt från jobb och skola, vem ska annars göra det? Jag gjorde ju det även innan jag var ledig från jobb?
Är man föräldraledig så får man ju faktiskt också en inkomst för att vara hemma och ta hand om sina barn så helt oavlönat arbete är det inte?
Och om man går tillbaka till inlägget Amha svarade på så handlade det ursprungligen om mitt råd till TS, att inte ta sabbatsår för att ägna sig åt hemarbete därför att det är lättare att göra tiden meningsfull om man inte sitter fast i sina vardagsmåsten och vardagsrutiner. Man kan så klart inte åka bort och lämna husdjur och barn vind för våg men det tror jag alla fattar.Jag pratade om sjukskrivning nu, inte föräldraledighet. Då har man (förhoppningsvis) sjukpenning för att ta hand om sig själv, inte för att jobba extra intensivt hemma istället för på jobbet.
Du övertolkar det jag skriver. Att gå på föräldraledighet = komma ifrån det dagliga gå till jobbet varje måndag ekorrhjulet.Fast så läste inte jag det, att de var avundsjuka på föräldrar som grupp för att det är så gött under föräldraledigheten. Jag läste det som att den som startade det spåret hade föräldrar i sin närhet som kunnat göra en massa roliga och utvecklande saker (dvs inte föräldrar som grupp, eftersom det är många föräldrar som inte kan göra så under FL) och blivit inspirerad av det.
Du övertolkar det jag skriver. Att gå på föräldraledighet = komma ifrån det dagliga gå till jobbet varje måndag ekorrhjulet.
Nja, jag tycker väl inte det. Hade det varit städning och matlagning så absolut. Men att slipa och måla möbler, fixa i trädgården och sånt är ju lite intresse från min sida.Men du känner inte att du bytt lönearbete mot oavlönat hemarbete? För det var det jag kände att jag gjorde. Jag fortsatte till stor del i samma hjulspår som innan. Jag lade den tid jag borde ha lagt på att ta hand om mig själv, på att fortsätta ta hand om andra (=min familj) och att jobba för andra (=göra fint hemma för att det förväntas att man ska ha fint hemma).
Det här tror jag mycket på. Inte för alla såklart, men att ibland matchar omständigheter och personlighet på ett sådant sätt att det blir resultatet.Vill bara säga att jag är förälder med relativt små barn, och jag förstår dig. Min första föräldraledighet var både jättejobbig och jätteutvecklande. Det hände saker med mig när jag pausade från jobbet. De första månaderna när jag satt och matade barn eller promenerade med vagnen var som en lång terapisession med mig själv där en massa skavande minnen från förr poppade upp i mitt huvud och ville bli bearbetade. Det var brutalt men jag lärde mig väldigt mycket om mig själv. Jag har sedan upplevt liknande saker när jag varit sjukskriven. Om man lever ett hektiskt liv så behöver man ta pauser och komma ikapp mentalt. Det är i reflektionen den verkliga utvecklingen sker.