Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Tack för din input! Det där behöver jag faktiskt fundera på känner jag. Jag förstår hur du menar, och jag tycker att du resonerar klokt, men tyvärr personifierar jag uttrycket "livrem och hängslen". Och den enda som kan förändra det är ju jag...

 

[Mabuse]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Hennes argument (argument som jag själv ältat i mitt eget huvud i säkert ett par månader nu):

1. Det är en bra erfarenhet att ha på CV:et, därför ska jag härda ut så länge det bara är möjligt och minst till sommaren
2. Det är alldeles för svårt att få ett jobb när man inte redan har ett jobb. Dvs, ska jag sluta på det här jobbet ska jag gå till ett annat jobb, inte bara till språkstudier utomlands för då riskerar jag arbetslös för evigt (för evigt kan vara mitt tillägg)
3. Utbildningen sågade hon pga att jag inte är garanterad jobb efter (även om jobbutsikterna är mycket goda) - se ovan om arbetslöshet för evigt.

Precis så här går tankarna i mitt huvud. Förutom utbildningen - om kommer jag in på den så vet jag att jag kommer göra bra ifrån mig och jag har goda förhoppningar om bra jobb efter.

En kompis till mig gjorde ungefär som du beskriver, hon sa upp sig från ett helt ok jobb utan att ha något att gå till, och hon ville dessutom byta bana lite. Det tog väl ett och ett halvt år tills hon hade jobb igen, under den tiden hade hon också pluggat lite grann samtidigt som hon sökte jobb. Nu har hon ett jobb som hon trivs bättre med, inom det område hon ville. Så det funkade ju - samtidigt så innebar ju det att hon stod i princip utan inkomst i 1,5 år, och egentligen inte visste när hon skulle få pengar igen heller.

Så man får ju kanske vara beredd på att stå ut med nåt sånt, och att möjligheten finns att allt går åt pipsvängen. Det beror ju på hur bra man är på att hantera osäkerhet och arbetslöshet, och hur bra man klarar sig utan inkomst en längre period i värsta fall.

 

[Mabuse]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Tack för din input! Det där behöver jag faktiskt fundera på känner jag. Jag förstår hur du menar, och jag tycker att du resonerar klokt, men tyvärr personifierar jag uttrycket "livrem och hängslen". Och den enda som kan förändra det är ju jag...

Det känns som att du gör valet så svårt, antingen ska du vara kvar för evigt på ditt trista jobb, eller också måste du kasta allt över bord, säga upp dig och åka utomlands på vinst och förlust, söka in en utbildning du inte vet om du kommer in på, och byta yrke. Klart det känns läskigt.

Kan du inte helt enkelt söka ett annat jobb?
Ta tjänstledigt för studier och åka utomlands utan att säga upp dig?
Söka utbildningen utan att säga upp dig?

 

[Kixlin]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

ÅK!!!

Två gånger har jag släppt allt och satsat. Första gången var när jag kom in på universitetet i en stad långt hemifrån där jag inte kände en själ och var tvungen att lämna mitt trygga liv hemma. Universitetsåren var några av de bästa i mitt liv och det var där jag träffade de vänner som fortfarande är några av mina närmaste. Jag blev kvar i den staden ett antal år efter examen och fick fast jobb, sambo, bostadsrätt etc, men till slut kastade jag allt igen och flyttade utomlands. För säkerhets skull tog jag dock tjänstledigt första året men sedan sa jag upp mig. Efter tio år är jag fortfarande kvar utomlands och har inte en tanke på att flytta hem, har det alldeles för bra här.

Ibland tänker jag tanken hur mitt liv hade varit om jag stannat i min lilla hemstad. Jag tänker på alla de vänner och bekanta jag träffat under universitetstiden och nu under åren utomlands. Alla upplevelser och erfarenheter som jag fått vara med om som jag inte skulle ha fått vara med om ifall jag stannat kvar och jag känner mig bara enormt tacksam att jag fått (tog!) den möjligheten och glad att jag vågade trots att jag egentligen är en tämligen försiktig person.

 

[Marvin]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Släpp sargen och åk för tusan!

Jag var 26 år när jag släppte allt och flyttade till Ungern för att plugga till läkare, TROTS att jag inte skulle klara av att försörja mig genom hela utbildningen. Det löste sig!

 

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Jättebra funderingar och jättebra att jag får lite annan syn på saken. Tack vare ditt inlägg har jag blivit mer säker på vad jag borde göra. Så tack!

Det känns som att du gör valet så svårt, antingen ska du vara kvar för evigt på ditt trista jobb, eller också måste du kasta allt över bord, säga upp dig och åka utomlands på vinst och förlust, söka in en utbildning du inte vet om du kommer in på, och byta yrke. Klart det känns läskigt.

Jag förstår att det låter så men det är alltså inte så jag tänker faktiskt.

Faktum är att jag, som jag skrivit tidigare, har följande alternativ:
Jobba kvar tills jag vet om jag kommer in på utbildningen eller ej
Jobba nån annanstans tills jag vet om jag kommer in på utbildningen eller ej
Åka utomlands och söka, och lösa eventuella problem i framtiden då.

Kan du inte helt enkelt söka ett annat jobb?

Jo visst kan jag det, som jag nämnt tidigare i tråden är det ju ett alternativ. Men jag vill inte. Jag vill åka utomlands. Jag har haft möjligheten så många gånger tidigare men avstått på grund av att jag ju inte kan ge upp ett fast heltidsjobb hemma. Och som jag ångrar mig.

Jag har ingen lust att söka mig till ett nytt jobb nu. Jag vill i väg. Men min "borde"-röst i huvudet säger precis det som du säger. Å andra sidan tänker jag att det aldrig kommer att passa att göra det här, jag är typ 30 år och ännu har inte den fantastiska tidpunkten uppstått. Antingen får jag den att uppstå eller så låter jag bli.

Ta tjänstledigt för studier och åka utomlands utan att säga upp dig?

Som jag skrivit i tråden tidigare:

Ja, det vore alldeles utmärkt om det vore så att min chef går med på det. Det gör han inte. Och jag vet att han inte kan neka mig det för evigt (däremot skjuta på det sex månader framåt) men det är inte ett alternativ att åka senare. Tanken på att stanna på mitt jobb längre än till årsskiftet får mig att vilja söka jobb på McDonalds istället.

Söker jag tjänstledigt kan jag alltså tidigast åka till höstterminen. När den andra utbildningen startar. Det betyder dessutom att jag måste hålla ut på mitt jobb ända till sommaren. Som det är idag förstår jag inte hur jag ska stå ut till nyår ens.

Söka utbildningen utan att säga upp dig?

Jo, kan kan jag väl. Om det är vettigt att stanna på ett jobb jag mår jättedåligt på ända till sommaren nästa år.

Som sagt, du har bringat mycket klarhet i mina tankar. Jag vet vad jag vill (åka utomlands), jag vet vad jag absolut inte kan göra (stanna längre än nödvändigt på mitt jobb), jag vet vad jag känner att jag borde (söka nytt jobb i Sverige istället) och jag vet vad jag inte vill (söka nytt jobb i Sverige).

Ska jag chansa och dra borde jag göra det nu, innan jag sitter fast med hus och ungar och ännu ett fast jobb som håller mig kvar. Det handlar ju bara om att våga.

 

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Släpp sargen och åk för tusan!

Jag var 26 år när jag släppte allt och flyttade till Ungern för att plugga till läkare, TROTS att jag inte skulle klara av att försörja mig genom hela utbildningen. Det löste sig!

Jag vet att många klarar det bra! En vän till mig åkte till Sydamerika på vinst och förlust för att jobba inom nånting som ingen trodde hon skulle få jobb inom och hon klarar sig ypperligt. Hon chansade, satsade och körde helt enkelt. Jag önskar jag var lika tuff.

Min tanke är: Om jag ändå måste jaga nytt jobb nu så kan jag väl lika gärna göra det till hösten (om jag inte kommer in på utbildningen)? Då har jag dessutom en till erfarenhet i bagaget samt ännu ett språk. Då kan jag dessutom ta nåt som mest betalar hyran och som ligger närmare hem tills jag kommer underfund med vad jag vill. Så tänker jag nu, efter att ha funderat en stund över främst Mabuses inlägg.

Tack för ditt inlägg!

 

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Alla upplevelser och erfarenheter som jag fått vara med om som jag inte skulle ha fått vara med om ifall jag stannat kvar och jag känner mig bara enormt tacksam att jag fått (tog!) den möjligheten och glad att jag vågade trots att jag egentligen är en tämligen försiktig person.

Exakt, du tog den, skapade den. Jag sitter och fegar och vill i princip att det ska bli min enda utväg, att jag måste åka, så att jag inte själv behöver fatta beslutet. Så jag slipper känna att det är mitt fel om det inte går vägen.

Du gav mig mycket att tänka på. Tack!

 

[Kixlin]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Exakt, du tog den, skapade den. Jag sitter och fegar och vill i princip att det ska bli min enda utväg, att jag måste åka, så att jag inte själv behöver fatta beslutet. Så jag slipper känna att det är mitt fel om det inte går vägen.

Du gav mig mycket att tänka på. Tack!

Ha ha, så var jag när jag bestämde mig för att lämna sambon. Gjorde nästan allt för att han skulle lämna mig istället för tvärtom så att jag skulle slippa fatta beslutet. För det går ju inte att ångra någon annans beslut, bara sina egna... Men till slut gjorde jag trots allt slag i saken – lämnade honom och drog utomlands och vet du, jag har inte ångrat mig. Inte en enda gång.

Men du, ibland kan ett beslut få ta tid. Jag är inte så tuff som jag lät i mitt inlägg ovan. Jag funderade på det där med uppbrottet med sambon i tre år innan jag till slut vågade göra något åt det!

 

[Tussinussen]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Min tanke är: Om jag ändå måste jaga nytt jobb nu så kan jag väl lika gärna göra det till hösten (om jag inte kommer in på utbildningen)? Då har jag dessutom en till erfarenhet i bagaget samt ännu ett språk. Då kan jag dessutom ta nåt som mest betalar hyran och som ligger närmare hem tills jag kommer underfund med vad jag vill. Så tänker jag nu, efter att ha funderat en stund över främst Mabuses inlägg.

Tack för ditt inlägg!

Om vi säger att det här landet som du ska åka till är Ryssland (jag har ingen aning).

Skulle en möjlighet vara att säga upp dig/ta tjänstledigt ifrån jobbet och plugga ryska i ett halvår (dvs vt 2014), medan du väntar på besked ang. utbildningen? Då sysslar du med något meningsfullt och framåtsyftande, och får något att visa upp sen oavsett hur det går med det andra.

Vill du inte klara dig på CSN kan du göra som du skrev tidigare, försök få jobb på McD eller nåt.

Det som du ABSOLUT inte ska göra är vara kvar på ett jobb som får dig att grina på söndag kväll. Life's too short.

Lycka till!!!!!

 

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Om vi säger att det här landet som du ska åka till är Ryssland (jag har ingen aning).

Ja, låt oss säga Ryssland.

Skulle en möjlighet vara att säga upp dig/ta tjänstledigt ifrån jobbet och plugga ryska i ett halvår (dvs vt 2014), medan du väntar på besked ang. utbildningen? Då sysslar du med något meningsfullt och framåtsyftande, och får något att visa upp sen oavsett hur det går med det andra.

Ja, det är alltså det jag tänkt mig också Förstår att mitt första inlägg är minst sagt rörigt och obegripligt. Men tänk alltså att jag åker till Ryssland i januari, pluggar ryska så att jag kan det mest grundläggande och faktiskt ärligt kan säga att jag kan det. För många jobb i Sverige, framförallt inom den bransch som min eventuella utbildning är inom, behövs just ryska och därför känns det som ett vettigt språk att lära sig.

Just tjänstledigt kan jag dock inte ta - vet redan att min chef kommer neka mig det till VT14.

Det som du ABSOLUT inte ska göra är vara kvar på ett jobb som får dig att grina på söndag kväll. Life's too short.

Ja, det känner jag verkligen nu. Särskilt efter den här tråden som bringat mycket klarhet. Varför skulle jag stanna? Finns liksom ingen anledning. Särskilt som jag, om jag inte kommer in på utbildningen, faktiskt inte vet vad jag vill jobba med. Alltså kan jag under sommaren i Ryssland börja söka jobb här hemma och sedan bara ta nåt som ligger centralt och bra tills dess att jag kommer underfund med vad jag ska göra.

Tack för ditt inlägg och att du tog dig tid att svara

 

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Ha ha, så var jag när jag bestämde mig för att lämna sambon. Gjorde nästan allt för att han skulle lämna mig istället för tvärtom så att jag skulle slippa fatta beslutet. För det går ju inte att ångra någon annans beslut, bara sina egna... Men till slut gjorde jag trots allt slag i saken – lämnade honom och drog utomlands och vet du, jag har inte ångrat mig. Inte en enda gång.

Åh, det där känner jag väl igen

Men du, ibland kan ett beslut få ta tid. Jag är inte så tuff som jag lät i mitt inlägg ovan. Jag funderade på det där med uppbrottet med sambon i tre år innan jag till slut vågade göra något åt det!

Nej, men ändå, du gjorde nåt åt det. Hur länge har jag velat åka utomlands? Säkert tio år nu. Hur många möjligheter har jag fått? Säkert tio eller nåt. Aldrig någonsin har jag nappat och sen har jag istället pratat och pratat om hur mycket jag ångrar mig.

Jag ska låta det här mogna för jag har fortfarande tid på mig att fatta mitt beslut. Men det känns mer och mer rätt att göra som jag tänkt, även om det pirrar i magen av bara tanken på det.

Tack!

 

[Tussinussen]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Tycker det är glasklart. Du verkar ha en klar, uttänkt och tydlig tanke med vad du vill, både med förberedelser inför utbildningen, själva utbildningen och jobb efteråt. Det är bara att våga ta steget.

Hoppas verkligen att man får läsa om ett halvår att det har gått bra att plugga, och att du har kommit in på utbildningen!

(Så jädrans nyfiken på vart du ska och vad du ska gå för utbildning )

 

[AchyBreaky]

Sv: Att våga chansa, ta en risk (alldeles för långt)

Tycker det är glasklart. Du verkar ha en klar, uttänkt och tydlig tanke med vad du vill, både med förberedelser inför utbildningen, själva utbildningen och jobb efteråt. Det är bara att våga ta steget.

Ja, det enda som kan sabba hela planen är ju den lilla detaljen om jag inte kommer in på utbildningen. Samtidigt har jag rätt gott om tid på mig om det är så att jag inte kommer in: Jag får besked till midsommar eller så och kommer kunna vara i "Ryssland" hela sommaren utan att betala en krona för boende eller mat. Så då har jag definitivt gott om tid att söka jobb till hösten - och får jag inte tag i nåt har jag mitt sparkapital. Jag kommer även att, livrem och hängslen som jag är, söka in på universitetet till hösten 2014 för att ha en backup om jag inte får tag i ett jobb och behöver en inkomst ett tag tills jag vet vad jag ska göra (CSN). Jag vet ju faktiskt inte vad jag vill göra om jag inte kommer in på utbildningen så ett halvår att fundera över det vore inte fel alls om jag inte kommer in.

Hoppas verkligen att man får läsa om ett halvår att det har gått bra att plugga, och att du har kommit in på utbildningen!

Åh, jag med! Jag hoppas verkligen det. Har mailat ännu fler frågor till utbildningsansvarig idag och hoppas att svaren jag får bringar ännu lite mer klarhet. Men som jag hoppas att jag ska komma in.

(Så jädrans nyfiken på vart du ska och vad du ska gå för utbildning )

Får återkomma med rapport om allt går i lås Landet är inte alls så spännande som Ryssland utan ligger här i trygga, tråkiga Europa, men jag tror absolut att språket i sig är användbart. Och inom branschen jag vill in är alla språk nyttiga att ha